Bakgrund: När en patient drabbas av hjärtstopp är sjuksköterskans främsta uppgift att omedelbart vidta åtgärder för att rädda liv. Enligt etiska riktlinjer har närstående rättighet att närvara vid HLR. Tidigare studier visade dock att närståendes rättighet att närvara inte efterlevs av sjuksköterskorna. Vidare forskning visade att sjuksköterskan kunde känna svårigheter med att agera samt utföra HLR och samtidigt stödja närståendes situation vilket kunde leda till att närstående inte får erbjudande att närvara. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att närstående närvarar vid hjärt- och lungräddning inom sjukhusmiljö. Metod: Designen var litteraturstudie. Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl samt PubMed. Nio vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: Förhållningssätt, Emotionell påverkan samt Följa riktlinjer och ge stöd. Sjuksköterskorna hade positiva, negativa och neutrala förhållningssätt. De kände sig emotionellt påverkade under närvaron som både underlättade och hindrade mötet med närstående. Bristen av fastställda och tydliga riktlinjer skapade en osäkerhet i sjuksköterskans förhållningssätt till att närstående erbjuds att närvara vid HLR. Slutsats: Att vidareutveckla riktlinjer eller tydliggöra riktlinjer som finns var en slutsats som framkom utifrån sjuksköterskornas erfarenheter, för att de ska kunna bli etiskt förberedda och genom implementering av riktlinjer med etiskt perspektiv känna sig säkra till närvaron.

Bakgrund: Närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning har varit en vetenskaplig diskussion sedan 1980-talet. I de etiska riktlinjerna för hjärt-och lungräddning står det att närstående ska få möjlighet att närvara om det inte påverkar utförandet negativt. Sjuksköterskans val av handlingar har stor betydelse vid en hjärt-och lungräddning och sjuksköterskan behöver vara medveten om sin egen erfarenhetsbaserade kunskap och sina värderingar för att kunna handla korrekt i etiska situationer. Tidigare forskning har studerat sjuksköterskans upplevelse av att närstående är närvarande men det behövs mer forskning på sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning.  Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning på sjukhus.  Metod: För att besvara studiens syfte gjordes en integrerad litteraturöversikt med en induktiv ansats. Urvalet bestod av både kvantitativa och kvalitativa artiklar. Analysen utfördes på sju kvantitativa och två kvalitativa artiklar enligt Whittemore & Knafl (2005) beskrivning av en integrerad analys.  Resultat: I resultatet presenterades fyra teman, vilka var Närvaro är ett stöd för närstående, Närstående traumatiseras av närvaro, Närstående kan påverka hjärt-och lungräddningen och Beslut om närståendes närvaro är komplext.  Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor har olika erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning. På grund av olika erfarenheter kan det vara svårt och komplext att utveckla tydligare riktlinjer. Dock kan det leda till en förståelse som kan hjälpa sjuksköterskor när de ska ta beslut om närstående ska få närvara vid en hjärt-och lungräddning.

No description available.

Vid hjärtstopp kan hjärt och lungräddning (HLR) användas för att återställa spontan cirkulation och respiration men chansen för faktisk överlevnad minskar med ökad ålder. Precis som vid annan medicinsk behandling har patienten laglig rätt att tacka nej till HLR. Likaså kan läkare bedöma att HLR ej är till gagn för patienten och beslutet om Ej HLR tas då i samråd mellan läkare, patient och närstående. Trots detta så kan det inträffa att ambulanspersonal utför HLR på patienter med beslut om Ej HLR. I Sverige saknas både forskning och statistik om hur vanligt förekommande detta är. En förstudie, i form av en enkätundersökning för att undersöka förekomsten av dessa situationer, genomfördes och skickades ut till fyra ambulansorganisationer i Västra Götaland. Enkätens resultat visade att 66% av de sjuksköterskor som svarat har utfört HLR på en patient med beslut om Ej HLR. Syftet med denna studie är att studera sjuksköterskor i ambulanssjukvårdens upplevelser av att vid inträffat hjärtstopp göra HLR på patienter som har ett beslut om Ej HLR. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattades i sex kategorier: att vara ovetande och behöva agera, mötet med närstående, försvårande och underlättande faktorer, följsamhet till riktlinjer i en komplex vårdsituation och att störa en annars lugn och fridfull död. Att HLR utförs på patienter med beslut om Ej HLR upplevs bero på bristande information, dokumentation och rutiner. Situationerna kan upplevas som traumatiserande för de sjuksköterskor som hamnar i denna utsatta situation.

Bakgrund: Etiska riktlinjer vid hjärtstopp rekommenderar att närstående ska få möjlighet att närvara vid hjärt- och lungräddning om de önskar och inte utgör ett hinder. Befintlig forskning visar att många närstående vill närvara och att närvaron gynnar både patient och närvarande närstående. Trots detta är sjuksköterskors upplevelser och åsikter kring ämnet fortfarande delade. Genom att sammanställa sjuksköterskors upplevelser i en övergripande litteraturöversikt kan sjuksköterskor utveckla sin professionella omsorg och därmed bidra till att stärka människors hälsoprocesser. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att närstående närvarar vid hjärt- och lungräddning på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt, baserad på 14 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet har sammanställts genom en beskrivande syntes. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman med tre underteman vardera. En källa till nya möjligheter belyser sjuksköterskors upplevelser av mellanmänsklig relation där nya perspektiv och erfarenheter för att göra skillnad råder. En källa till oro belyser sjuksköterskors upplevelser av oönskade minnen, försvårande omständigheter och en rädsla för påföljder. Konklusion: Sjuksköterskor upplever i linje med växande erfarenhet att oron dämpas och istället blev närståendes närvaro en källa till möjligheter. / Background: Ethical guidelines for cardiac arrest recommend that relatives should be given opportunity to be present during cardiopulmonary resuscitation, if they wish and aren’t a hindrance. Existing research shows that most relatives would attend and that their presence benefits both patient and relative. Despite this, nurse’s attitudes and opinions about present relatives during resuscitation remain fragmented. This places emphasis to merge this fragmented picture into an overall literature review containing nurse’s experiences of this practice. Based on this picture nurses could develop their professional care and help to strengthen people's health processes. Aim: To highlight nurse’s experiences of relatives being present during CPR in hospital. Method: A literature review, based on 14 scientific articles with both qualitative and quantitative approach. The result was compiled through a descriptive synthesis. Results: Is presented in two main themes with three subthemes each. A source of new opportunities illuminates nurse’s experiences of interpersonal relationship in which new perspectives and experiences of making a difference prevail. A source of concern illuminates nurse’s experiences of unwanted memories, aggravating factors and fear of sanctions. Conclusion: Nurses experience that when their experience grew, their concern dampened and it became a source of opportunities having relatives present.

Abstrakt Titel: Vårdpersonalens upplevelser av anhörigas närvaro vid hjärt- och lungräddning – en kvalitativ litteraturstudie. Bakgrund: Varje år drabbas över 10 000 personer av ett plötsligt hjärtstopp. Vid hjärtstopp drabbas hjärnan av syrebrist med risk för obotliga hjärnskador som följd. Startas hjärt- och lungräddning (HLR) tidigt kan överlevandsfrekvensen öka. Det kan vara en sjuksköterska som bekräftar hjärtstoppet samt påbörjar HLR. En uppgift sjuksköterskan kan ställas inför är kontakten med de anhöriga, det kan innebära att förmedla information, inhämta kunskap och stötta dem. Syfte: Belysa vårdpersonalens upplevelser av anhörigas närvaro vid hjärt- och lungräddningssituation av patienter med akut hjärtstopp. Metod: En litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Möjligheter vid anhörigbevittnad hjärt- och lungräddning är att ta farväl och få ett avslut, skapa en relation, förståelse genom delaktighet och anhöriga som resurs. Hinder för god omvårdnad yttrade sig genom: emotionella uttryck och rädslor hos vårdpersonalen, ansvar för anhörigas upplevelse och försvårande omständigheter i arbetssituationen Konklusion: Det finns både för- och nackdelar med anhörigbevittnad hjärt- och lungräddning. Sjuksköterskorna upplevde det positivt för anhöriga men ansåg att det kunde påverka deras förutsättningar att ge omvårdnad negativt. Nyckelord: Hjärt- och lungräddning, återupplivning, anhöriga, sjuksköterskor, erfarenhet / Abstract Title: Health professionals’ experience with relatives presence during cardiopulmonary resuscitation – a qualitative literature study. Background: Every year, over 10 000 persons suffer from sudden cardiac arrest. During cardiac arrest, the brain suffers from lack of oxygen with the risk of irreversible brain damage as a result. Early cardiopulmonary resuscitation (CPR) can increase the rate of survival. Sometimes a nurse confirms the cardiac arrest and start CPR. A task nurses may face is contact with related persons, it may include to convey information, obtain knowledge and support them. Aim: To illuminate health professionals’ experience of relatives presence during cardiopulmonary resuscitation of patients with acute cardiac arrest. Methods: A literature study based from nine scientific articles with qualitative design. Results: Opportunities with relative witnessed resuscitation is to say goodbye and get closure, build a relation, understanding through participation and relatives as a resource. Barriers to good care was expressed by emotional expression and fears of health professionals, responsibility for relatives experiences and aggravating circumstances in the work situation Conclusion: There are both advantages and disadvantages with presence of relatives during cardiopulmonary resuscitation. Nurses experienced it as positive for relatives, but felt that it could affect their ability to provide care as negative. Keywords: Cardiopulmonary resuscitation, resuscitation, relatives, nurses, experience

Bakgrund: Hjärtstopp drabbar cirka 10 000 människor i Sverige årligen och få av dem överlever. Påbörjas hjärt- och lungräddning omedelbart ökar chansen för överlevnad markant. Sjuksköterskan har en betydande roll vid hjärtstopp i samband med hjärt- och lungräddning ska de också ta hand om de närstående som ser det som sin rättighet att närvara. De närstående uttrycker att det ökar lidandet om de inte får tillräckligt med stöd vid HLR. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter av att närstående till patienter närvarar vid HLR i sjukhusmiljö Metod: En litteraturöversikt gjordes där tio artiklar ligger till grund för resultatet. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier: Patientens önskningar ska vara i fokus, En känslomässig upplevelse för närstående, Emotionellt krävande moment för sjuksköterskor och Det krävs resurser i situationen. Slutsats: Sjuksköterskorna uppfattar fördelar för alla inblandade men önskar mer utbildning i kommunikation med närstående vid HLR.

Background Cardiopulmonary resuscitation (CPR) increases significantly the chance of survival in cases of a cardiac arrest. The ability to respond quickly and effectively to a cardiac arrest rests on nurses being competent, prepared and up-to-date. Nursing student’s knowledge in CPR and perceptions of their own training are crucial for the pursuit of the education of professional nurses.    Aim Investigate the prerequisites for a good care of patients in need of CPR by assessing  Vietnamese nursing students' knowledge in CPR as well as their perceptions on their education in CPR.      Method A quantitative, cross sectional-study was conducted. A modified version of a questionnaire developed by the Swedish council of CPR was used. Nursing students at University of Medicine and Pharmacy in Ho Chi Minh City were asked to participate. The gathered data were analyzed with descriptive statistics, t-test and chi2 -test.   Result The participants answered right on 41 % of the questions (571/1404). The mean-score was 5.25 and the score ranged from 0 to 9 out of 13 points on the questionnaire. Participants answered correctly on most questions regarding basic CPR and were foremost wrong about questions regarding defibrillation. There was no association between a high result on the questionnaire and students rating a high grading on preparedness and/or satisfaction. No significant difference could be found based on gender.   Conclusion The knowledge in CPR, based on this survey, is generally low. One plausible explanation could be that the questionnaire did not fit the education of the participants. / Bakgrund Hjärt- och lungräddning (HLR) ökar avsevärt chanserna att överleva vid ett hjärtstopp. Att kunna reagera snabbt och effektivt på hjärtstillestånd kräver att sjuksköterskor är kompetenta och förberedda. Sjuksköterskestudenters kunskaper i HLR och deras uppfattningar om sin utbildning är avgörande för den fortsatta utbildningen av professionella sjuksköterskor.   Syfte Undersöka förutsättningarna för en patientsäker vård inom HLR, genom att kartlägga vietnamesiska sjuksköterskestudenters kunskaper i HLR samt att undersöka deras uppfattning om sin utbildning i HLR.   Metod En kvantitativ, tvärsnittsstudie genomfördes. En modifierad version av ett frågeformulär utvecklat av Svenska rådet för hjärt- och lungräddning (HLR-rådet) användes. Sjuksköterskestudenter i en klass från University of Medicine and Pharmacy, i Ho Chi Minh City blev ombedda att delta. Den insamlade informationen analyserades med beskrivande statistik, t-test och chi2-test.   Resultat Deltagarna svarade rätt på 41% av frågorna (571/1404). Det totala medelvärdet var 5.25 och poängen skilde sig från 0 till 9 av 13 poäng på frågeformuläret. Deltagarna svarade korrekt på de flesta frågor angående grundläggande HLR och svarade främst fel på frågor angående defibrillering. Det fanns inget samband mellan ett högt resultat på frågeformuläret och elever som ansåg sig vara förberedda och/eller nöjda med sin utbildning. Ingen signifikant skillnad i resultat kunde hittas baserat på kön. Slutsats Kunskaperna i HLR, baserat på den genomförda studien, är generellt låga. När det kommer till vissa frågor kan en orsak vara att frågeformuläret inte var anpassat efter deltagarnas utbildning.

Bakgrund: I Sverige påbörjades hjärt-lungräddning (HLR) på 5785 personer när ett prehospitalt hjärtstopp inträffade under 2017. Överlevnadschansen för dessa personer har ökat med ungefär 160% sedan år 2000 men ändå överlever endast cirka 600. Ett hjärtstopp bevittnas oftast av en anhörig. Det behövs kunskapsöversikter som belyser anhörigas erfarenheter, en kunskap som kan användas för att förbättra omhändertagandet av anhöriga. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att närvara vid ett prehospitalt hjärtstopp hos en närstående. Metod: En allmän litteraturöversikt har genomförts där åtta vetenskapliga artiklar identifierats och inkluderats. Av dessa var en kvantitativ, en både kvalitativ och kvantitativ och sex kvalitativa. Analysprocessen innebar att gå från helheten till delarna för att sedan skapa en ny helhet. Analysen är en sammanställning av åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre teman identifierades: Överväldigad av ansvaret att hantera situationen, Lättnad att lämna över ansvaret till ambulanspersonalen och Att närvara under HLR. Temana mynnade ut i sju undergrupper. Resultatet visade att de flesta anhöriga önskar att vara närvarande under HLR, att stöd från sjukvårdspersonalen var viktigt och att förmågan att starta HLR skiljde sig åt mellan de anhöriga. Slutsats: När ett prehospitalt hjärtstopp inträffar är det oftast de anhöriga som bevittnar händelsen. Att starta HLR i väntan på ambulansen kan oavsett om man har genomgått HLR-utbildning eller inte innebära kunskapsmässiga, fysiska och etiska utmaningar. Stöd och uppmuntran, information och svar på frågor underlättar för den anhörige såväl under pågående HLR som efteråt. Alla individer har olika behov av bekräftelse och det är därför viktigt att sjukvårdspersonalen ser till den enskilde individens behov.  De flesta anhöriga vill vara närvarande under HLR-behandlingen.

Sammanfattning Studien handlar om seniorer och deras upplevda kunskaper inom hjärt- lungräddning.   Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att ta reda på om seniorer i Stockholms kommuner har den kunskap som krävs för att rädda en annan persons liv vid hjärtstopp. Vidare var syftet att beskriva de sorters begränsningar som upplevs av seniorer vid utförandet av hjärt- lungräddning. Studiens frågeställningar var: - Vilken kunskap har seniorer idag om hjärt- lungräddning? - Upplever seniorer att det finns begränsningar med att utföra hjärt- lungräddning?   Metod För att kunna besvara frågeställningarna valdes en kvantitativ undersökning i form av en enkät där målpopulationen var seniorer över 65 år och sex av 26 Stockholms kommuner representerades. Telefonkontakt upprättades med föreningar och besök anordnades för enkätutlämning. Ett kvalitativt inslag i form av två intervjuer genomfördes för att få instruktörernas syn på seniorers kunskaper och begränsningar. Intervjufrågorna behandlade här samma ämnen som seniorerna haft i sin enkät.   Resultat Analysen av enkätsvaren visade att intresset för utbildning inte skiljer mellan könen. Män har dock en större tendens till att agera vid nödfall än kvinnor. Skillnader mellan åldersgrupper kunde ses då 70 % i åldern 65 till 75 år och 30 % av 75 till 85-åringarna var intresserade att gå en HLR-utbildning. Av 111 individer kunde 44,3 % se sig själva utföra hjärt- lungräddning vid en nödsituation och de är även medvetna om vikten att ringa 112 innan HLR påbörjas. Resterande del är rädda för att göra fel och ser åldern som ett handikapp. Vad åldern som handikapp betyder vet vi inte. Instruktörerna påpekade dock att de kan ha svårt för att utföra djupa bröstkompressioner under lång tid och att ta sig ner på golvet.   Slutsats Det vi kunde se på resultaten var att det fortfarande fanns en stor andel seniorer som inte kunde hjärt- lungräddning. Hur ska man då locka dessa individer till utbildningar… Kan en lösning vara att omforma utbildningarna till seniorernas fördel?