A presente tese teve como objetivo estudar o humor e suas repercussões no âmbito do direito de autor e da personalidade, buscando especificar critérios para melhor conceituação de várias formas de atividades humorísticas e, também, para, quando estas entram em choque com o direito de autor e da personalidade, encontrar as soluções mais adequadas de quais direitos devem prevalecer. A pesquisa tem início com um breve estudo sobre o humor, abordando a dificuldade de sua conceituação, já que não há padrões exatos para a identificação das atividades que provocam o riso nas pessoas. Em seguida, algumas formas de expressão humorística, que são comumente encontradas no dia-a-dia, foram especificadas e conceituadas. É o caso da paródia, do pastiche, da caricatura, da charge, do cartum, dos quadrinhos e das anedotas. As distinções entre as manifestações humorísticas foram destacadas, pois, dependendo de suas características, um tipo de humor pode ser permitido pelo direito, sem que haja necessidade de autorização do criador da obra primígena ou do titular de direitos da personalidade. A importância do humor para os seres humanos foi realçada, reconhecendo-se que se trata de uma atividade que tem valor, como provam a sua influência como manifestação política e, ainda, o seu uso no auxílio ao tratamento de doenças e à redução de seus males. Após uma visão geral do humor, com suas particularidades e benefícios, esta pesquisa se concentrou na análise das repercussões jurídicas da expressão humorística no que concerne ao direito de autor (enquanto limitação a este) e da personalidade (e seu possível choque com os direitos à imagem e à honra). Na seqüência, o trabalho tratou das conseqüências jurídicas de certas manifestações humorísticas e das ofensas que podem causar ao direito de autor ou aos direitos da personalidade: paródias, caricaturas, charges, imitações cômicas, entrevistas humorísticas, câmeras escondidas e anedotas. Para isso, buscou-se auxílio tanto na legislação, como na doutrina e na jurisprudência. O principal objetivo da Tese foi trazer parâmetros para melhor classificação das formas de expressão humorística, já que se constata que ainda existe certa insegurança na análise das repercussões jurídicas do humor quando este pode ferir direito de autor ou direitos da personalidade. / Cette thèse a eu comme objectif étudier l\'humour et leurs répercussions dans le contexte du droit d\'auteur et de la personnalité, en cherchant de spécifier des critères pour meilleure conceptualisation de plusieurs formes d\'activités humoristiques et, aussi, pour, quand celles-ci entrent dans choc avec le droit d\'auteur et de la personnalité, trouver les solutions les plus appropriées de quels droits doivent prévaloir. Ce travail commence avec um bref étude sur l\'humour, en s\'abordant la difficulté de sa conceptualisation, car il n\'y a pas de normes exactes pour l\'identification des activités qui provoquent le rire dans les personnes. Ensuite, quelques formes d\'expression humorística, qui fréquemment sont trouvées dans le quotidien, ont été spécifiées et évaluées. C\'est le cas de la parodie, du pastiche, de la caricature, de la charge, du cartoon, des bandes dessinées et des anecdotes. Les distinctions entre les manifestations humoristiques ont été détachées, donc, en dépendant de leurs caractéristiques, un type d\'humeur peut être permis par le droit, sans que il y ait nécessité d\'autorisation pour le créateur de l\'oeuvre originaire ou du titulaire de droits de la personnalité. L\'importance de l\'humour pour les êtres humains a été soulignée, en se reconnaissant qu\'il s\'agit d\'une activité qui a de la valeur, comme prouvent son influence comme manifestation politique et, encore, son utilisation dans l\'aide au traitement de maladies et à la réduction de leurs maux. Après une vision générale de l\'humour, avec leurs particularités et bénéfices, cette recherche s\'est concentrée sur l\'analyse des répercussions juridiques de l\'expression humorística en ce qui concerne le droit d\'auteur (tant que limitation à celui-ci) et de la personnalité (et son possible choc avec les droits à l\'image et à l\'honneur). Dans la sequence, le travail a traité des conséquences juridiques de certaines manifestations humoristiques et des infractions qui peuvent causer au droit d\'auteur ou aux droits de la personnalité : parodies, caricatures, charges, imitations comiques, entrevues humoristiques, caméras cachées et anecdotes. Pour cela, se cherche aide tant dans la législation, que dans la doctrine et dans la jurisprudente. Le principal objectif de la Thèse a été apporter paramètres pour meilleur classement des formes d\'expression humoristique, car existe certaine insécurité dans l\'analyse des répercussions juridiques de l\'humour quand celui-ci peut blesser droit d\'auteur ou droits de la personnalité.

Jag har i mitt examensarbete gjort en kollektion kläder till den fiktiva Madame Brilliant, baserad på färgstarka personligheter som bl. a Anna Piaggi och Elsa Schiaparelli. Slår man upp ”glamourös” i en svensk-fransk ordbok finner man glamourös heta brilliant och det är just glamour mitt examensarbete handlar om, vardagsglamour.Jag har till Madame Brilliant skapat drömgarderoben. De plagg den excentriska kvinnan alltid drömmer om men aldrig hittar ute i butikerna; Färgstarka feminina kappor, klänningar och hattar att bära till vardags.Jag har i mitt arbete lagt stor vikt på färgkombinationerna, därför är stylingen och de små detaljerna mycket viktiga. Liksom färgerna i en tavla förhöjer varandra, förhöjer kläderna i min kollektion varandra och ger varandra karaktär.Färgsprakande kläder upplevs ofta som billiga, ofta för att de är gjorda i dåliga kvalitéer till tonåringar eller så är de tantiga och gjorda i linne för kulturtanten. Jag har därför gjort en kollektion till kvinnan som varken vill vara tonåring eller tant, kvinnan utan ålder, mina plagg har ingen ålder, bara personlighet. Jag har valt att använda mig av lyxiga material som man oftast inte använder till färgstarka kläder; siden, ull, sammet, viscosecrepe, fjädrar och hårfilt. Jag har även använt mig utav enklare material som bomull och syntetmaterial, men då just för att det ska ge en viss känsla åt plagget. Tygerna har jag gjort mer personliga genom applikationer och att blanda olika mönster och färger i plaggen.För att ge kollektionen en tidlös känsla har jag använt mig av klassiska feminina siluetter, timglasformen, prinsess-skärningen, fodralklänningen. Kläderna i min kollektion ska hålla i flera säsonger och vara bärarinnans favoritplagg. De plagg man aldrig slänger för att de är unika, tidlösa och gjorda i material av bra kvalité.Kollektionen är inspirerad av den kvinnliga kurviga kroppen, d v s kvinnor med midja , byst och rumpa. Mycket av modet ute i butikerna är gjorda till pojkflickan. Mitt mål är att framhäva kurviga kvinnors skönhet, men även personlighet hos var och en, att det inte handlar så mycket om kropp och ett vackert ansikte, med mina kläder spelar det ingen roll hur man ser ut, allt handlar om personlighet. Jag vill med min kollektion sprida färg, glamour, energi, humor och glädje. Säga nej till vardagstristessen och ja till vardagsglamouren!I have in my degree collection made a wardrobe for the fictive lady Madame Brilliant based on colourful women like Anna Piaggi and Elsa Schiaparelli. I have been working with everyday glamour and bright colours. I have created for Madame Brilliant the dream wardrobe. I have made the clothes the colourful women dream of, but never find in stores, feminine coats, dresses and hats, glamorous clothes for everyday life in exclusive fabrics.In my design process I’ve been working with the combination of colours, that’s why the styling and the small details are very important. Just like the colours in a painting give each other life, the clothes in my collection give each other life with the colours and pattern in the fabric.Many people experience brave colour as cheap, often because they’re made in cheap fabrics and are made for teenagers or old ladies without any sense of style and fashion. I have made my collection for the woman/girl without any age who likes clothes with a lot of personality and in exclusive fabrics. I have made my clothes in materials such as wool, silk, velvet, viscosecrepe, feathers to give them a more exclusive look that colourful clothes mostly don’t have.With my collection I want to spread colour, glamour, energy, humour and happiness. / Program: Modedesignutbildningen

The object of this thesis is to produce a critical edition of Lording Barry's play Ram Alley (first published in 1611 by Robert Wilson and printed by George Eld). This edition will consist of (a) an annotated, modernised spelling version of the text, that text being based on a bibliographic study of the first quarto, and (b) an introduction which will cover: the printing of the first quarto, the life of Lording Barry and his critical reception, the play's place in and contribution to early Jacobean city comedy (particularly in relation to the use of wit and bawdy in masculine self-definition), and the problems of annotating a text which is so reliant for its humour on bawdy innuendo. The annotation will be very much fuller than is normal for an edition of an early modern play text, aiming to provide not just explanation but also commentary on and contextualisation of the language, contemporary and cultural references, characterisation, and action. This play is something of a by-way in the early Jacobean drama, and, like its author, is little known. It is, however, a competent example of the type of comedy produced for the private theatres and reflects, therefore, on the work of other, better known dramatists, in particular Thomas Middleton. In terms of original contribution to the field of study, this thesis will, it is hoped, add to our knowledge and understanding of: 1. the text of Ram Alley 2. the production of the first quarto of Ram Alley 3. the working practices of the printer, George Eld (who was also responsible for the first quarto of Troilus and Cressida and of Shakespeare's Sonnets) 4. the nature and hermeneutics of wit in Ram Alley 5. approaches to editing early modern dramatic comedy 6. Jacobean city comedy as a genre.

Esta pesquisa busca referências que especifiquem o Humor Gráfico como uma das formas com que se constrói o discurso jornalístico. Desenvolve a questão a partir do uso da imagem pelo homem desde a pré-história, ao definir os sinais e elaborar suas significações O fio condutor do trabalho sustenta que a imagem é detentora de linguagem própria e que cada ser humano possui mecanismos inatos para assimilar seu discurso não-verbal. O trabalho trata em sua parte final da configuração da imagem no mundo contemporâneo como uma linguagem já inserida no meio informativo, porém não reconhecida. / This research looks for references that specify the Graphic Humour as one of the ways with which the journalistic discourse is built. The issue is developed from the study of the use of the image since prehistory, when the man making forms into signs and elaborating their significances. The common thread of this work comes when sustaining that the image has its own language and that every human being possesses innate mechanisms to assimilate the no-verbal discourse of the images. At the final part, the work treats of the configuration of the image in the contemporary world as language already inserted in the informative discourse, but not yet recognized.

Workplace humour is an important component of organisational culture and social behaviour, yet this topic is under-researched and neglected within the field of organisational studies. This thesis explores the influence of organisational culture on workplace humour enactment. Key research objectives are to contribute empirical data regarding the influence of organisational culture on humour and to create a model that explains and connects significant aspects of humour and organisational culture. A further aim is to explore the element of formality within organisational culture and its impacts on humour enactment. Research was undertaken in four New Zealand companies from different industries. A mixed-method approach is used and methods include: interviews; participant observation and document collection. An assessment tool was created to compare levels of formality and/or informality in the studied organisations. Findings show that the organisational culture and levels of formality and/or informality within the culture influence humour practices through the creation of boundaries that constrain or enable humour activities. A model was created to depict the influence of organisational culture upon humour enactment. The model shows that levels of formality or informality are key cultural elements and that formality/informality levels influence the boundaries that are created for humour enactment. Specific individuals (identified as either jokers or gatekeepers) assume dichotomous roles and within these roles either challenge or constrain the humour boundaries. Organisational members perceive that humour and organisational culture have both positive and negative impacts upon workplace outcomes such as: retention; satisfaction; performance and recruitment. Humour at work is widespread and a significant component of modern working life. Humour manifests itself within workplace culture and understanding the influence of organisational culture on humour enactment is an important facet of organisational studies.

This is a qualitative, descriptive study of group processes in classes of adult language learners, viewed from the perspective of practising teachers. The study has an internal narrative which takes the reader through the process of the research, from the initial question raised by a casual classroom conversation to the discussion chapter which questions a number of assumptions underlying current English language teaching practices within western educational contexts. The study falls into two distinct phases. The first phase uses the constant comparative method of data collection and analysis to integrate the perceptions of 28 experienced language teachers into the following theory: teachers judge the quality of their classes in terms of the degree to which they function as cohesive groups. The second phase uses the social-psychological framework of class cohesion to explore the perceptions of eight language teachers concerning a range of everyday behaviours and events occurring within their classes. The data were gathered through classroom observations and extended weekly teacher interviews and were supplemented by information from student interviews.

<p><strong><p>Abstract</p><p> </p></strong>This essay is written to answer the questions of why, how and against who employees in the service sector use humour, charm and flirt in the interaction with their customers. The service management research is quite extensive, but despite this the research partly misses studies around why employees tend to act in certain ways while interacting with their customers. To understand the reasons of why they act in these particular ways, we need to know which factors that can be crucial when it comes to the employees’ behaviour in these situations. By knowing the underlying reasons of using a special way to communicate with customers, it is much easier to achieve a clearer overview of the subject. That is why we also have studied if the employees tend to act different the moment they start the daily work, by taking on a mask or play a role. Of course many factors can play a ruling role in this quite wide concept, and that is why we have delimited the study to contain what we believe is the most important and revealing research within the service management discourse.</p><p>To get to this understanding we formulated some questions to answer. These questions are the following. </p><p>Why does service employees use humour, charm and flirt in the customer interaction?</p><p>In which ways does the use of humour, charm and flirt show?</p><p>Against whom does service employees use humour, charm and flirt?</p><p>Is there a connection between the concepts humour, charm and flirt?</p><p>By interviewing employees within the service sector we came to the conclusion that they use humour, charm and flirt to create a pleasant atmosphere for the customer. The employees also mentioned that it is more fun to work in a positive atmosphere. The use of humour, charm and flirt was mostly described as something that was adapted to every single customer. That means that the use humour, charm and flirt could imply several different things as for example joking, being rude in a friendly way and it could sometimes even mean verbally flirting, but in a friendly way, with regulars. The employees’ use of humour, charm or flirt was explained as something that was applied on many customer, depending on the judgement that was made by the employee based on what signals the customer sends out. Finally, by exploring the concepts, we found that there is an explicit connection between them. You are able to see a quite clear connection between humour and charm as well as between charm and flirt, since charm tended to be an extension of both these concepts. Humour and flirt where also connected since for example one employee described flirt as something that was only used with regulars. The conclusion of this is that employees in these matters only flirt with people they know and with people they therefore can assume do not take it the wrong way.</p> / <p><strong><p>Sammanfattning</p></strong></p><p>Denna uppsats är menad att besvara frågeställningarna varför, hur och mot vilka serviceanställda använder sig av humor, charm och flirt i kundmötet. Service managementforskningen är oerhört omfattande, trots detta saknas det delvis forskning kring anledningarna till serviceanställdas beteende gentemot sina kunder. För att förstå dessa olika typer av agerande behöver vi känna till de faktorer som kan vara avgörande i dessa situationer. Genom att känna till de bakomliggande skälen till ett visst förhållningssätt gentemot kunden, är det också lättare att uppnå en vidare förståelse inom ämnet. Det är bland annat därför vi också har studerat om de anställda, när de arbetar, tenderar att agera på ett annat sätt än de till vardags beter sig genom att exempelvis ikläda sig en roll eller "ta på sig en mask". Självklart är de faktorer som kan vara avgörande för resultatet i detta vida begrepp många, och därför har vi avgränsat oss till att endast ta upp sådan forskning som vi tycker är relevant, och för arbetet mest givande, inom service managementdiskursen.</p><p>För att få en klarare bild av vad undersökningen i själva verket ska klargöra utformade vi fyra frågeställningar. Frågorna är följande.</p><p>Varför använder sig anställda av humor, charm och flirt i kundmötet?</p><p>Vilka konkreta uttryck tar sig användandet av humor, charm och flirt?</p><p>Mot vilka personer används humor, charm och flirt?</p><p>Finns det någon koppling mellan humor, charm och flirt?</p><p>Genom att genomföra intervjuer med anställda inom servicesektorn kom vi fram till att de använder humor, charm och flirt för att skapa en trivsam atmosfär för kunden. De anställda nämnde att det också är roligare att arbeta i en miljö präglad av positivitet. Användandet av humor, charm och flirt blev mestadels beskrivet som något den anställde anpassade efter de olika kundernas enskilda behov. Detta innebär att tillämpandet kunde innefatta flera olika typer av beteende såsom skämtsamhet, oförskämdhet på ett vänskapligt sätt. Det kunde i vissa fall även innebära verbalt flirtande, också på ett vänskapligt sätt, då framförallt med stamgästerna. Användandet av humor, charm och flirt förklaras av intervjupersonerna som något som är applicerbart på många kunder, beroende på den bedömning av varje kund som den anställde utförde genom att tolka de olika signaler kunden sänder ut. Slutligen, genom att utforska de olika begreppen, kom vi fram till att det finns ett klart samband mellan dem. Mellan humor och charm samt mellan charm och flirt går det att se en tydlig koppling, då charm tenderar att fungera som någon sorts mellanting mellan de båda "extremerna" humor och flirt. Humor och flirt har också en liten koppling. En anställd säger till exempel att hon flirtar med sina stamgäster. Av detta drar vi slutsatsen att denna typ av flirt enbart uppstår då den anställde är bekant med gästen, varpå själva flirten blir mer humoristisk och vänskaplig. Den anställde kan därmed i högre grad anta att gästen inte tar flirten på fel sätt.</p>

Abstract   This essay is written to answer the questions of why, how and against who employees in the service sector use humour, charm and flirt in the interaction with their customers. The service management research is quite extensive, but despite this the research partly misses studies around why employees tend to act in certain ways while interacting with their customers. To understand the reasons of why they act in these particular ways, we need to know which factors that can be crucial when it comes to the employees’ behaviour in these situations. By knowing the underlying reasons of using a special way to communicate with customers, it is much easier to achieve a clearer overview of the subject. That is why we also have studied if the employees tend to act different the moment they start the daily work, by taking on a mask or play a role. Of course many factors can play a ruling role in this quite wide concept, and that is why we have delimited the study to contain what we believe is the most important and revealing research within the service management discourse. To get to this understanding we formulated some questions to answer. These questions are the following.  Why does service employees use humour, charm and flirt in the customer interaction? In which ways does the use of humour, charm and flirt show? Against whom does service employees use humour, charm and flirt? Is there a connection between the concepts humour, charm and flirt? By interviewing employees within the service sector we came to the conclusion that they use humour, charm and flirt to create a pleasant atmosphere for the customer. The employees also mentioned that it is more fun to work in a positive atmosphere. The use of humour, charm and flirt was mostly described as something that was adapted to every single customer. That means that the use humour, charm and flirt could imply several different things as for example joking, being rude in a friendly way and it could sometimes even mean verbally flirting, but in a friendly way, with regulars. The employees’ use of humour, charm or flirt was explained as something that was applied on many customer, depending on the judgement that was made by the employee based on what signals the customer sends out. Finally, by exploring the concepts, we found that there is an explicit connection between them. You are able to see a quite clear connection between humour and charm as well as between charm and flirt, since charm tended to be an extension of both these concepts. Humour and flirt where also connected since for example one employee described flirt as something that was only used with regulars. The conclusion of this is that employees in these matters only flirt with people they know and with people they therefore can assume do not take it the wrong way. / Sammanfattning Denna uppsats är menad att besvara frågeställningarna varför, hur och mot vilka serviceanställda använder sig av humor, charm och flirt i kundmötet. Service managementforskningen är oerhört omfattande, trots detta saknas det delvis forskning kring anledningarna till serviceanställdas beteende gentemot sina kunder. För att förstå dessa olika typer av agerande behöver vi känna till de faktorer som kan vara avgörande i dessa situationer. Genom att känna till de bakomliggande skälen till ett visst förhållningssätt gentemot kunden, är det också lättare att uppnå en vidare förståelse inom ämnet. Det är bland annat därför vi också har studerat om de anställda, när de arbetar, tenderar att agera på ett annat sätt än de till vardags beter sig genom att exempelvis ikläda sig en roll eller "ta på sig en mask". Självklart är de faktorer som kan vara avgörande för resultatet i detta vida begrepp många, och därför har vi avgränsat oss till att endast ta upp sådan forskning som vi tycker är relevant, och för arbetet mest givande, inom service managementdiskursen. För att få en klarare bild av vad undersökningen i själva verket ska klargöra utformade vi fyra frågeställningar. Frågorna är följande. Varför använder sig anställda av humor, charm och flirt i kundmötet? Vilka konkreta uttryck tar sig användandet av humor, charm och flirt? Mot vilka personer används humor, charm och flirt? Finns det någon koppling mellan humor, charm och flirt? Genom att genomföra intervjuer med anställda inom servicesektorn kom vi fram till att de använder humor, charm och flirt för att skapa en trivsam atmosfär för kunden. De anställda nämnde att det också är roligare att arbeta i en miljö präglad av positivitet. Användandet av humor, charm och flirt blev mestadels beskrivet som något den anställde anpassade efter de olika kundernas enskilda behov. Detta innebär att tillämpandet kunde innefatta flera olika typer av beteende såsom skämtsamhet, oförskämdhet på ett vänskapligt sätt. Det kunde i vissa fall även innebära verbalt flirtande, också på ett vänskapligt sätt, då framförallt med stamgästerna. Användandet av humor, charm och flirt förklaras av intervjupersonerna som något som är applicerbart på många kunder, beroende på den bedömning av varje kund som den anställde utförde genom att tolka de olika signaler kunden sänder ut. Slutligen, genom att utforska de olika begreppen, kom vi fram till att det finns ett klart samband mellan dem. Mellan humor och charm samt mellan charm och flirt går det att se en tydlig koppling, då charm tenderar att fungera som någon sorts mellanting mellan de båda "extremerna" humor och flirt. Humor och flirt har också en liten koppling. En anställd säger till exempel att hon flirtar med sina stamgäster. Av detta drar vi slutsatsen att denna typ av flirt enbart uppstår då den anställde är bekant med gästen, varpå själva flirten blir mer humoristisk och vänskaplig. Den anställde kan därmed i högre grad anta att gästen inte tar flirten på fel sätt.

L'histoire de la presse humoristique est un champ de la discipline qui a été redécouvert récemment. C'est pourquoi, jusqu'ici, l'oeuvre d'Hector Berthelot, rédacteur et éditeur de journaux satiriques à Montréal entre 1877 et 1895, a principalement été analysée sous l'angle de l'histoire de l'art. Mais cet intérêt pour l'aspect graphique des caricatures éclipse leur contenu, en plus de ne pas tenir compte du texte, qui constitue pourtant l'essentiel du travail de l'humoriste. Le présent mémoire se penche donc spécifiquement sur le propos des journaux de Berthelot. Plus précisément, il s'agit de déterminer les fonctions occupées par l'humour dans son travail journalistique. Pour ce faire, nous avons analysé les six titres dont il a été le rédacteur et l'éditeur, procédant par un examen général des journaux ainsi que par l'étude approfondie d'un échantillon représentatif. Dans un premier temps, nous brossons un portrait de l'homme et de son époque à l'aide d'extraits des différents journaux de Berthelot. Nous abordons son parcours, ses différentes feuilles, les conditions de production générales des journaux canadiens-français au XIXe siècle ainsi que la place spécifique de la presse satirique. Par la suite, nous identifions deux fonctions de l'humour dans l'oeuvre de Berthelot. La première est sa volonté d'indépendance, lui qui a évolué à l'époque de la presse d'opinion, dans un milieu très polarisé. Ne gagnant pas la faveur de son lectorat par une allégeance politique, il a eu recours à la blague pour le séduire. Ce procédé lui a donc servi à se faire pardonner de ne pas suivre l'une des principales normes régissant la presse de son temps. En s'exprimant par l'humour, notamment en employant des personnages dans des mises en scène satiriques, il a pu tenir ce discours inhabituel tout en conservant la sympathie du public. Le second objectif du ton ludique utilisé par Berthelot est de nature pédagogique. À une époque où l'analphabétisme connaissait une régression significative, il a voulu rendre ses journaux accessibles aux classes moins instruites. Il a donc employé des personnages et des images humoristiques accessibles, notamment en ayant recours aux références traditionnelles canadiennes-françaises, son public étant en grande partie issu de l'exode rural. Il a placé les décideurs de son époque dans des situations familières pour les mettre à la portée de tous, et ainsi favoriser l'intérêt populaire pour les questions politiques. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Hector Berthelot, Histoire, Journalisme, Humour, Québec 1877-1895.

Dans la lignée des études de réception de type qualitatif, cette étude vise à découvrir les réactions et les impacts politiques suscités par la campagne publicitaire de Labatt, le Parti Bleue, auprès de représentants de son public-cible de l'époque, les jeunes adultes québécois âgés de 18 à 24 ans. C'est par une démarche intuitive de compréhension de l'expérience vécue par ces derniers que nous avons questionné certains individus qui ont perçu, sélectionné, mémorisé, interprété et jugé les messages du parti politique fictif présentés dans le cadre de la 38e élection générale canadienne tenue à l'été 2004. Préalablement ciblés par les critiques émises à l'encontre de cette campagne comme étant susceptibles de se laisser influencer négativement par un tel effort de « dérision » ou encouragés dans leur cynisme envers la politique de par le traitement humoristique des messages à thème politique, six jeunes adultes dressent le portrait de leurs réactions et dévoilent leurs opinions face à cette campagne décriée autant qu'acclamée. Ainsi, une rencontre individuelle avec chacun d'entre-eux nous a permis de saisir les différentes interprétations et façons dont a été reçue cette campagne humoristique à thème politique se calquant ouvertement sur celle des partis réellement en lice, en plus de découvrir si, tel que nous l'anticipions, certains apprentissages (politiques ou médiatiques) ont pu être tirés par le public des messages du Parti Bleue. En définitive, nous découvrirons le regard que portent certains individus sur la politique, la publicité et l'humour; tout en comparant leurs propos à ceux des intervenants qui les ont évoqués. Constatant qu'il est plus aisé de décrire ce que l'on croit être le comportement des autres (davantage si l'on juge qu'il diffère du nôtre), cette étude révèle que les jeunes sont plus politisés que leurs prédécesseurs le croient. L'intérêt et l'assiduité de consommation des médias des répondants interfèrent et se reflètent d'ailleurs dans leur façon de lire les contenus médiatiques ainsi que de résister à leur influence. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Publicité, Politique, Humour, Réception, Perception, Appréciation, Interprétation, Élections, Impact, Parti Bleue, Labatt.