Abstrakt Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt samhälls- och folkhälsoproblem, där ungefär 30% av kvinnor världen över någon gång drabbas. Detta medför att sjuksköterskor med stor sannolikhet kommer att möta flertalet våldsutsatta kvinnor under sitt yrkesliv. Sjuksköterskor har en viktig roll vid identifieringen av våldsutsatthet vilket kräver hög kompetens inom området. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av sin yrkesroll och screening av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv design genomfördes och baserades på åtta kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna analyserades sedan med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Utifrån analysen identifierades tre kategorier samt sex subkategorier. Resultatet presenterades i tre kategorier som visade sjuksköterskors identifiering och hantering vid våldsutsatthet, sjuksköterskors utbildningsbehov och attityder till screening och sjuksköterskors upplevelser av att möta en våldsutsatt kvinna. Konklusion: Arbetet med våld i nära relationer upplevdes av sjuksköterskor som kompetens-, emotionellt- och tidskrävande. Sjuksköterskor hade behov av en utökad utbildning, tydligare struktur vad gäller arbetssätt och stöd från arbetsplats. / Abstract Background: Intimate partner violence is a global public health problem, affecting approximately 30% of women worldwide at some point. This means that nurses in all probability will meet a great number of women exposed to violence during their working lives. Nurses have an important role in identifying victims of violence, which requires a high level of competence in the area. Aim: The purpose was to describe nurses' experiences of their professional role and screening of women who have been subjected to intimate partner violence. Methods: A qualitative literature study with inductive design was conducted and based on 8 qualitative articles from the Cinahl and PubMed databases that were analyzed.  Results: Based on the analysis, three categories and six subcategories were identified. The results were presented in three categories that showed nurses' identification and management, nurses' training needs and attitudes to screening and nurses' experiences of meeting a woman exposed to intimate partner violence. Conclusion: The work with intimate partner violence was perceived by nurses as competence-, emotionally and time-consuming. Nurses needed an expanded education, a clearer structure in terms of working methods and support from the workplace.

Men’s violence against women in intimate partner relationships is a comprehensive problem in society both in Sweden and in the world. Most of the violence occurs at home which makes it a well-hidden problem and the lack of knowledge about men´s violence against women in intimate partner relationships makes it difficult to tackle. The purpose of this essay was to study the character of the violence, how comprehensive the violence is and the actions that Sweden has taken to end men´s violence against women in intimate partner relationships. The result shows that violence in intimate partner relationships occurs in all ages, ethnicities and social classes. The violence can be psychological, physical, sexual, material or economic and the abuser successively takes control over the women and her life. Prejudice about who the abuser is are common and if the abuser doesn’t fit in to the stereotype we seem to look for explanations in the implication of alcohol, anger issues or cultural background. We also seem to mistrust the women and rather than focusing on the crime that has been committed against her we focus on questions such as; why didn’t she leave sooner? To fight this social problem the government has developed a national strategy. This strategy points out that the inequality between women and men is the biggest reason that the violence occurs. According to the strategy education within all levels of society is the key to change the image of femininity and masculinity that feeds inequality between women and men.

På fem månader har det inkommit 3389 anmälningar om barn som bevittnat våld mellan närstående. Lagen som kriminaliserar exponerandet av våld och brott inför barn heter barnfridsbrott och började att gälla den 1 juli 2021. I en undersökning som SVT presenterade 19 december 2021, framgår det att 195 av anmälningarna har lett till åtal.1Utmärkande för barn som bevittnar våld i nära relationer är att en närstående till barnet utsätter en annan närstående för våld eller brott. Detta innebär att barnet både står nära en gärningsman i anknytning och ett offer. Kombinationen av detta skadar inte endast tilliten och tryggheten hos personerna som barnet söker omsorg hos, utan leder till långsiktiga konsekvenser för barnets hälsa.2I FN konventionen om barnets rättigheter framgår det en nolltolerans av våld mot barn. Eftersom konventionen är inkorporerad in i svensk lag sedan 1 januari 20203, infaller konventionens förpliktelser den svenska staten. Ett sätt att skydda barn från att utsättas för våld är genom att införa lagstiftningsåtgärder som är förenliga med principen om barnets bästa. Utifrån ett barnrättsperspektiv kan den gällande rätten för barn som upplever våld och brott kritiseras. Detta med anledning av att rekvisitet bevittna är för snävt för att omfatta barns olika upplevelser av våld.I Sverige lever det ca 210 000 barn med våld i hemmet.4 Gemensamt för dessa barn är att de tilltar olika strategier för att handskas med våldets konsekvenser. I de fall där våldet blivit en del av vardagen, är det inte ovanligt för barn att sätta på sig hörlurar för att slippa höra mammas skrik. I utredningen till det föreslagna barnfridsbrottet resonerade regeringen kring detta. Att barns upplevelser av våld ofta är präglade av överlevnadsstrategier som gör att barn varken ser eller hör våldet. Trots detta är en förutsättning för straffbestämmelsen att barnet har bevittnat den brottsliga gärningen.

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och myndigheter i Sverige har fått uppdrag av regeringen att arbeta med denna fråga och nå ut till oss samhällsmedborgare. Syftet med denna studie var att undersöka hur tre av Sveriges myndigheter har implementerat policyn att arbeta mot mäns våld mot kvinnor och hur de har framställt information om ämnet på deras respektive hemsidor. I denna dokumentstudie har en flermetodsforskning använts vilket innebär en blandning mellan kvantitativ och kvalitativ dokumentstudie där ord har räknats och analyserats kvalitativt. Studiens teoretiska ramverk utgick från socialkonstruktionismen som visade oss på vilket sätt myndigheterna valt att konstruera ämnet våld i nära relationer. Med stöd av begreppet implementering har vi kunnat få ett förtydligande samt få utökad förståelse för myndigheternas roll i att förverkliga politiska beslut. Myndigheterna har framställt ämnet våld i nära relationer på olika sätt och det finns skillnader när det kommer till mängden innehåll av information som riktar sig till privatpersoner. Studien visar ett tydligt sätt olikheterna i implementeringsprocessen och resultatet visar fortsatt behov av vidare forskning på området och med fördel genom en kritisk diskursanalys.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och cirka en tredjedel av världens kvinnor drabbas under sin livstid. Både män och kvinnor utsätts för våld i nära relationer, men det grova, kontrollerande och upprepade våldet är det främst kvinnor som utsätts för. Våldsutsattheten förekommer i alla åldrar oavsett kultur, religion eller ekonomisk status. Våldet orsakar stora hälsoproblem både på kort och lång sikt, samt har konsekvenser på samhällsnivå. Hälso- och sjukvården har ett lagstadgat ansvar att identifiera och stödja våldsutsatta patienter. Samtidigt visar forskning att vårdpersonal har svårigheter att bemöta våldsutsatta kvinnor och att initiera samtal om våld. Syfte: Syftet var att beskriva hur kvinnor som utsatts för våld i nära relationer upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats och kvalitativ design. Databaserna som användes var PubMed, CINAHL och PsycINFO. Femton kvalitativa artiklar granskades och analysen utfördes i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry beskrivning av Burnardsanalysmetod. Resultat: Resultatet visade på tre teman med underliggande kategorier. Följande teman framkom; Brister i bemötandet ingav känslor av hopplöshet, Lyhört bemötande minskade känslor av ensamhet och skam och Önskan att få frågan om våld - under rätt förutsättningar. Slutsats: Litteraturöversikten visade på brister i bemötandet av våldsutsatta kvinnor. Ett mindre gott bemötande ledde till undvikande av hälso- och sjukvården. När kvinnorna upplevde ett gott bemötande så var det lättare att berätta om våldet. De drabbade ville bli tillfrågade om våld, lyssnade på samt få sin upplevelse validerad. / Background: Intimate partner violence (IPV) is a major global health problem and approximately a third of the world's women are affected during their lifetime. Both men and women are subjected to IPV, but the aggravated, controlling and repeated violence is mainly women exposed to. Exposure to violence occurs in all age groups regardless of culture and social classes. Violence causes major health problems both in the short and long term and it also has consequences at community level. Healthcare has a statutory responsibility to identify and support abused patients. At the same time, research shows that healthcare professionals find it difficult to respond to abused women and to initiate conversations about violence. Aim: The purpose was to describe how female victims of initimate partner violence experience encounters with healthcare providers. Method: A literature review with a systematic approach was conducted with aqualitative design. Fifteen qualitative articles have been reviewed and the analysis was performed in accordance with Bettany-Saltikov and McSherry’s describtion of Burnard’s method of analysis. Results: The result identified three themes with subcategories. The following themes emerged; Shortcomings in the encounter instilled feelings of hopelessness, A responsive encounter reduced feelings of loneliness and shame, Desire to be asked about violence - under the right circumstances. Conclusion: The literature review showed defiencys in the treatment of women victims of IPV. A less good encounter led to avoidance of healthcare. When women had a positive experience with healthcare providers it waseasier to disclose the IPV. Those affected wanted to be asked about violence, listened to and have their experience validated.

No description available.

Bakgrund: Kvinnor som utsätts våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem som dock inte alltid tas på allvar. Alla ska vårdas jämlikt men det finns klara brister i bemötanden och vård av kvinnor som drabbats av våld i nära relationer. Det är viktigt att bemöta dessa kvinnor på ett adekvat sätt och erbjuda dem det stöd de behöver. Syfte: Syftet med denna integrerade litteraturöversikt var att sammanställa kunskap om sjuksköterskors möjligheter att identifiera och stödja kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer samt vilka omständigheter som kan försvåra ovanstående. Metod: Studien utformades som en integrerad litteraturöversikt och utgick från tre frågeställningar. “Hur kan sjuksköterskor identifiera kvinnor som har blivit utsatta för våld i en nära relation?”, “Hur kan sjuksköterskor stödja kvinnor som har blivit utsatta för våld i en nära relation?” samt “Vilka omständigheter kan försvåra för sjuksköterskor att identifiera och stödja kvinnor som har blivit utsatta för våld i en nära relation?” 13 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sjuksköterskor kan identifiera kvinnor som utsatts för våld i nära relationer genom att vara uppmärksamma på fysiska skador som inte kan förklaras, tecken på förtvivlan, maktlöshet och försvarsmekanismer hos kvinnan samt att kunna initiera frågor om vad som har hänt. För att stödja kvinnor som utsatts för våld i nära relationer är det viktigt att avlägsna känslor av skuld och skam samt att kunna föra ett konstruktivt samtal. Även att främja förebyggande av våld är viktigt. Försvårande omständigheter var bland annat en negativ attityd hos sjuksköterskor och andra yrkesprofessioner. Sjuksköterskors brist på kunskap ledde till osäkerhet och kunde försvåra möjligheten att identifiera och stödja kvinnor. Slutsats: Sjuksköterskor i sin profession har god möjlighet att identifiera kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Våld i nära relationer är ett komplext fenomen och indikationerna på att våld förekommer kan vara ospecifika. Att fokusera och finnas i nuet vid samtal med kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer kan underlätta för sjuksköterskan att initiera en bärande relation och visa att kvinnan har någon att vända sig till för att få stöd när hon känner behov av detta.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Våldet har direkta och indirekta konsekvenser för kvinnor som utsätts. Sjuksköterskor har ett ansvar att hjälpa kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer. Utmaningar och svårigheter att ge den omvårdnad som krävs kan dock uppstå. Syfte: Att studera sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation. Metod: Allmän litteraturöversikt med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier “När organisationen brister” och “När sjuksköterskans brister” samt sex tillhörande underkategorier “Riktlinjer och utbildning”, “Tiden räcker inte till”, “Arbetsmiljöns påverkan” “Frustration”, “Rädsla och sorg” och “Osäkerhet”. Slutsatser: Organisatoriska och individuella orsaker låg till grund för de utmaningar sjuksköterskor upplevde i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. Sjuksköterskorna ansåg att tydligare riktlinjer och utbildning var nödvändigt. Stöd från organisationen behövs för att sjuksköterskor ska kunna ge bättre omvårdnad, då deras individuella osäkerhet hindrar dem från att ge dessa kvinnor personcentrerad vård. Fortsatt forskning: Utreda vilka utbildningsmöjligheter om våld i nära relationer som idag erbjuds på sjuksköterskors arbetsplatser, och vilka typer av utbildningar skulle kunna bidra till att sjuksköterskor känner sig mer bekväma i mötet med våldsutsatta kvinnor? / Background: Intimate partner violence is a global health problem. The violence has consequences both directly and indirectly for the women. Nurses have a responsibility to help women who have been subjected intimate partner violence. Challenges and difficulties to provide proper care may occur. Aim: To study nurses' experiences meeting women who have been subjected to intimate partner violence.  Method: A literary review with a qualitative approach.  Result: Two categories “When the organization fails” and “When the nurse fails” with six subcategories: “Guidelines and education”, “Insufficient time”, “the effect of work environment”, “Frustration”, “Fear & Sadness”, and “Insecurity.”  Conclusion: Organizational and individual reasons were the basis for the challenges that nurses experience when dealing with women exposed to intimate partner violence. The nurses expressed that further guidelines and education was necessary. Support from the organization is needed for the nurses to be able to give proper care, as their individual insecurity stops them from giving these women person centered  care.  Further research: Investigate on what educational opportunities regarding intimate partner violence nurses are offered at their workplaces, and what kind of education would contribute to the nurses feeling more comfortable when encountering women subjected to violence?

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt hälsoproblem där kvinnor är överrepresenterade som offer. Trots att ett mörkertal existerar har det visat sig att var tredje kvinna i världen har blivit utsatt. Sjuksköterskor kan i arbetet komma i kontakt med dessa kvinnor, därav är det av stor vikt att förutsättningarna är så bra som möjligt för att kunna tillgodose bra och säker vård. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie som utgick ifrån tio kvalitativa studier som analyserades enligt Fribergs femstegsmodell. Databassökningarna genomfördes i Cinahl och PubMed. Resultat: Utifrån analysen identifierades tre huvudkategorier samt nio subkategorier. Huvudkategorierna var “Sjuksköterskans känslomässiga reaktioner”, “Sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med en våldsutsatt kvinna” och “Organisatoriska utmaningar i mötet med en våldsutsatt kvinna”. Konklusion: Sjuksköterskor upplever olika svårigheter med att tala om våld med en våldsutsatt kvinna. Förutsättningarna för en tryggare och bättre vårdkvalitet kan optimeras med mer utbildning och stöd för sjuksköterskor samt tydligare rutiner och riktlinjer. / Background: Domestic violence is a global health problem where women are overrepresented as victims. Despite the fact that a number of hidden statistics exist, it has been shown that every third woman in the world has been exposed. Nurses’ may come in contact with these women in their work, therefore it is of great importance that the conditions are as good as possible in order to provide good and safe care. Aim: To illuminate nurses’ experiences of encountering with women who have been exposed to domestic violence. Methods: The literature review was based on ten qualitative studies that were analyzed according to Friberg’s five-step model. Database searches were made in Cinahl and PubMed. Results: Based on the analysis, three main categories and nine subcategories were identified. The main categories were “Nurses’ emotional reactions”, “The nurses’ approach in the encounter with an abused woman” and “Organizational challenges in the encounter with an abused woman”. Conclusion: Nurses’ experience various difficulties in talking about violence with a woman exposed to violence. The conditions for a safer and better quality of care can be optimized with more training and support for nurses as well as improved routines and guidelines.

Bakgrund: Våld kan förekomma genom psykiskt, fysiskt, sexuellt eller latent våld. Många kvinnor som utsätts för våld i nära relationer söker sjukvård för andra åkommor såsom magbesvär eller kronisk smärta. Våldsutsatta kvinnor känner skam för att berätta och är rädda för ytterligare våld. Sjuksköterskor möter våldsutsatta kvinnor i sitt arbete och det är därför angeläget att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att bemöta kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Syfte: Syftet var att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 10 vetenskapliga artiklar. Efter kvalitetsgranskning sammanställdes och analyserades artiklarna utifrån de fyra stegen i Fribergs analysmetod. Resultat: Analysen ledde fram till i två kategorier och sex underkategorier. De två kategorierna är Utmaningar i verksamheter och Varierande förutsättningar. Vidare framkom det att brist på kunskap, rutiner och tid var faktorer som sjuksköterskor hade erfarenheter av i sitt arbete med våldsutsatta kvinnor. Slutsats: Det finns utmaningar och varierande förutsättningar hos sjuksköterskor inom hälso- och sjukvård som gör att omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor brister. Genom att implementera fler rutiner eller riktlinjer, erbjuda mer utbildning och genom att belysa attityder och kulturer skulle sjuksköterskors tillvägagångssätt och bemötande förbättras. Detta skulle öka möjligheterna att upptäcka och hjälpa kvinnor utsatta för våld i nära relationer.