No description available.

BAKGRUND:I bakgrunden beskriver vi vad litteratur och forskning tar upp kring anmälningsplikten. Vibeskriver olika varianter av misshandel och dess innebörd. Vi förklarar de lagar ochförordningar som pedagoger inom verksamhet som berör barn måste förhålla sig till. Vi taräven upp problematiken som förkommer vid en anmälan. Vi redogör även för tidigareforskning inom vårt ämne.SYFTE:Vårt syfte är att studera hur pedagoger i förskolan uttrycker sina tankar och känslor kring sinanmälningsplikt.METOD:Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod med en öppen intervju, då vi valt attintervjua sex pedagoger på tre olika förskolor. Till vår hjälp har vi använt en diktafon ochspelat in intervjuerna som vi sedan har transkriberat. Vi har valt att vara båda två underintervjuerna, för att därigenom söka ett trovärdigt resultat.RESULTAT:Vi har i vårt resultat kommit fram till att det finns en osäkerhet kring anmälningspliktensinnebörd och att definitionen av barn som far illa är svårt för respondenterna att förklara.Vidare har vi sett att frågan om att anmäla eller ej, beror på faktorer som stöd frånarbetskamrater och rektorer, hur säker pedagogen är på det hon sett verkligen stämmer ochvilken roll pedagogen har i en anmälningsprocess. I vårt resultat kommer det även fram att deintervjuade pedagogerna önskade fortbildning inom ämnet och att det hade bidragit till ensäkerhet inför en anmälan.

Anmälningsplikten innebär att förskollärare enligt 14 kap 1§ SoL har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten när det finns misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Det kan handla om misstanke om psykiskt-, fysiskt- eller sexuellt våld, omsorgsbrist eller andra områden där föräldern inte möter barnets behov. Definitionen om ett barn som far illa är ett brett begrepp som innefattar flera olika områden, vilket försvårar tolkningen för förskollärare om vad och när man ska göra en orosanmälan till socialtjänsten. Syftet med studien var att jämföra en storstad med en mellanstor stad för att med en kvalitativ metod undersöka hur förskollärare förhåller sig till anmälningsplikten till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som har en förskollärarutbildning, är verksamma på förskolan samt har arbetslivserfarenhet av att arbeta inom förskolan. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med en konventionell innehållsanalys. Resultatet visar att det både finns likheter och skillnader mellan förskollärares förhållningssätt till anmälningsplikten. Resultatet visade att det var viktigt med erfarenhet för att förstå hur anmälningsplikten fungerar i praktiken. De förskollärare som hade erfarenhet av att göra en orosanmälan upplevde en större trygghet i när och hur en anmälan ska göras till socialtjänsten jämfört med de förskollärare som aldrig gjort en anmälan. En stor påverkan till varför man övervägde att inte göra en orosanmälan till socialtjänsten var relationen till föräldrarna, man ville inte förstöra den goda kontakten som man har byggt upp. Resultatet visar också att förskollärarna saknar återkoppling från socialtjänsten när en orosanmälan har gjorts, för att kunna känna sig inkluderade och veta vad som händer i ett ärende. En av anledningarna till varför förskolan sällan får återkoppling från socialtjänsten beror på att de regleras av en starkare sekretess, vilket försvårar återkopplingen och samverkan från socialtjänsten till förskolan.

<p>Lärare har enligt 14 kap. 1§ SoL skyldighet att anmäla till socialnämnden vid misstanke om att barn far illa. Trots att anmälningsskyldigheten är absolut, visar forskning att enbart ca 20 % av alla misstänkta fall anmäls. Syftet med undersökningen var att utifrån några lärares och en socialsekreterares perspektiv ge förståelse för anmälningsskyldigheten. Anledningen till att bådas perspektiv undersöktes låg i det faktum att lärarnas anmälningsskyldighet i stor grad påverkar socialtjänstens arbete. Utifrån syftet valdes en kvalitativ metod. Därefter genomfördes halvstrukturerade intervjuer med tre lärare och en socialsekreterare. Svaren som framkom under intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning. Resultatet visade att den störst bidragande faktorn till varför lärare inte alltid fullgör anmälningsskyldigheten är brist på återkoppling från socialtjänsten. Andra orsaker som framkom var rädsla över att ha obefogade misstankar, oro för att barnet ska få det sämre i och med en anmälan samt att förhållandet mellan lärare och föräldrar ska försämras. Resultatet visade även att lärarna upplever samverkan med socialtjänsten som bristfälligt, medan socialsekreterarens upplevelser var av mer positiv art. Det framkom även att lärarna efterlyser mer kunskap om tecken på barn som far illa samt om socialtjänstens arbete. Trots att resultatet inte är generaliserbart överensstämmer det mesta med tidigare forskning.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att göra en kartläggning av vad som sker efter det att pedagogen gjort en anmälan om misstänkta övergrepp. Syftet är vidare att ge en bild av verksamma pedagogers syn på att göra en anmälan och vad som sker där efter. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger har vi tagit reda på deras uppfattningar och tankar kring en anmälan till socialtjänsten. Vi har även valt att genom kvalitativa intervjuer med socialsekreterare ta reda på hur samarbete mellan skolan och berörda myndigheter fungerar. </p><p>Övergrepp mot barn är ett allvarligt samhällsproblem eftersom att många barn inte får den hjälp de behöver. Vi har kommit fram till att många pedagoger drar sig för att anmäla ett barn som de tror far illa till socialtjänsten. Vi har sett många andledningar till varför inte pedagoger anmäler men den största andledningen som vi ser det är att pedagogerna saknar förtroende för socialtjänsten, vilket även litteraturen poängterar. Vi vill med det här arbetet belysa hur viktigt ett fungerande samarbete mellan skolan och socialtjänsten är för att barnet ska få den bästa möjliga hjälp det behöver. Nyckelord Anmälan, sexuella övergrepp, barn som far illa, förskola/skola, socialtjänst, samverkan</p>

<p>Det här examensarbetet handlar om barn som far illa, hur man kan upptäcka det och vilka skyldigheter lärare har i dessa fall. För att avgränsa detta stora område har jag valt att koncentrera innehållet till följande kategorier: barnmisshandel, sexuella övergrepp, barn till missbrukare, vanvård och anmälningsplikt. Mitt syfte har varit att visa hur man som lärare kan se och upptäcka om ett barn far illa och vad man kan göra för att hjälpa barnet till en tryggare tillvaro. Arbetet bygger på en litteraturstudie som behandlar var och en av de ovan nämnda kategorierna. För att ge en mer levande bild av verkligheten består arbetet även av en intervjuundersökning. Det visar sig i arbetet att teori och empiri överensstämmer mycket bra. Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att det kan vara svårt att upptäcka barn som far illa, men att man alltid ska vara uppmärksam och varsamt hantera den information man får ta del av.</p>

<p>The purpose of this study is to investigate preschool personnel experiences concerning their obligation to report existing and suspicions of child maltreatment. This is a qualitative study based on in-depth interviews that can provide a good understanding of the subject and of the informants’ views. The theoretical starting points we used were the communication theory, Kelly’s personality theory and the role theory. We carried out eight interviews with pre-school personnel who work in four different counties in Sweden. The interviews lasted between 45 to 60 minutes. The result from our study shows that the pre-school personnel have a positive view upon their obligation to report child maltreatment. In contradiction to this, the result also shows that there is a fear and concern about making a report. The main reasons for not reporting, is the relationship with the preschool children’s parents, lack of knowledge to identify the children who suffer the abuse, previous bad experiences from the social services and poor feedback from the social services.</p>

Det här examensarbetet handlar om barn som far illa, hur man kan upptäcka det och vilka skyldigheter lärare har i dessa fall. För att avgränsa detta stora område har jag valt att koncentrera innehållet till följande kategorier: barnmisshandel, sexuella övergrepp, barn till missbrukare, vanvård och anmälningsplikt. Mitt syfte har varit att visa hur man som lärare kan se och upptäcka om ett barn far illa och vad man kan göra för att hjälpa barnet till en tryggare tillvaro. Arbetet bygger på en litteraturstudie som behandlar var och en av de ovan nämnda kategorierna. För att ge en mer levande bild av verkligheten består arbetet även av en intervjuundersökning. Det visar sig i arbetet att teori och empiri överensstämmer mycket bra. Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att det kan vara svårt att upptäcka barn som far illa, men att man alltid ska vara uppmärksam och varsamt hantera den information man får ta del av.

Syftet med denna uppsats är att göra en kartläggning av vad som sker efter det att pedagogen gjort en anmälan om misstänkta övergrepp. Syftet är vidare att ge en bild av verksamma pedagogers syn på att göra en anmälan och vad som sker där efter. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger har vi tagit reda på deras uppfattningar och tankar kring en anmälan till socialtjänsten. Vi har även valt att genom kvalitativa intervjuer med socialsekreterare ta reda på hur samarbete mellan skolan och berörda myndigheter fungerar. Övergrepp mot barn är ett allvarligt samhällsproblem eftersom att många barn inte får den hjälp de behöver. Vi har kommit fram till att många pedagoger drar sig för att anmäla ett barn som de tror far illa till socialtjänsten. Vi har sett många andledningar till varför inte pedagoger anmäler men den största andledningen som vi ser det är att pedagogerna saknar förtroende för socialtjänsten, vilket även litteraturen poängterar. Vi vill med det här arbetet belysa hur viktigt ett fungerande samarbete mellan skolan och socialtjänsten är för att barnet ska få den bästa möjliga hjälp det behöver. Nyckelord Anmälan, sexuella övergrepp, barn som far illa, förskola/skola, socialtjänst, samverkan

Lärare har enligt 14 kap. 1§ SoL skyldighet att anmäla till socialnämnden vid misstanke om att barn far illa. Trots att anmälningsskyldigheten är absolut, visar forskning att enbart ca 20 % av alla misstänkta fall anmäls. Syftet med undersökningen var att utifrån några lärares och en socialsekreterares perspektiv ge förståelse för anmälningsskyldigheten. Anledningen till att bådas perspektiv undersöktes låg i det faktum att lärarnas anmälningsskyldighet i stor grad påverkar socialtjänstens arbete. Utifrån syftet valdes en kvalitativ metod. Därefter genomfördes halvstrukturerade intervjuer med tre lärare och en socialsekreterare. Svaren som framkom under intervjuerna analyserades utifrån tidigare forskning. Resultatet visade att den störst bidragande faktorn till varför lärare inte alltid fullgör anmälningsskyldigheten är brist på återkoppling från socialtjänsten. Andra orsaker som framkom var rädsla över att ha obefogade misstankar, oro för att barnet ska få det sämre i och med en anmälan samt att förhållandet mellan lärare och föräldrar ska försämras. Resultatet visade även att lärarna upplever samverkan med socialtjänsten som bristfälligt, medan socialsekreterarens upplevelser var av mer positiv art. Det framkom även att lärarna efterlyser mer kunskap om tecken på barn som far illa samt om socialtjänstens arbete. Trots att resultatet inte är generaliserbart överensstämmer det mesta med tidigare forskning.