Studien handlar om olika myndigheters samverkan kring frågor om barn som far illa eller riskerar att fara illa. I undersökningen studeras hur samverkan fungerar och vad målet med samverkan är. Dessutom identifieras framgångsfaktorer och hinder för samverkan. Studien görs utifrån PSSgruppens perspektiv, PSS-gruppen är en mindre samverkansgrupp mellan polis, skola och socialtjänst i Haparanda kommun. Studien är genomförd med hjälp av fyra semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner från respektive yrkesgrupp som i dagsläget deltar i PSS-gruppen. Det förebyggande arbetet är en orsak till att kommunen började samverka enligt samverkansmodellen. Studien visar att samverkan upplevs vara fungerande men att det i dagsläget behövs nya tag för att effektivisera det förebyggande arbetet. Samverkan har tidigare varit beroende av särskilt engagerade personer, så kallade eldsjälar, vars frånvaro i dagsläget påverkat samverkansgruppen negativt. Det framkommer både av intervjuerna som från tidigare forskning att ett väl strukturerat arbete med tydlig ledningsfunktion, planering och struktur skapar förutsättningar för en framgångsrik samverkan.

Enligt svensk lag har förskoleanställda en obligatorisk skyldighet att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Trots detta uteblir många anmälningar även när misstanke finns. Syftet med denna studie är främst att undersöka och öka förståelsen för vilka faktorer förskoleanställda själva anser påverka deras beslut att anmäla misstankar om att ett barn far illa. Vidare undersöks hur väl förskoleanställdas tankemönster kring barn som far illa samt deras egen roll i "anmälningsprocessen" överensstämmer med de överlevnadsstrategier som definierats av Dr. Kari Killén. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med fyra respondenter som arbetade på samma förskola. Resultaten jämfördes med tidigare forskning kring ämnet och Dr. Killéns psykologiska perspektiv om olika överlevnadsstrategier. Resultatet analyserades och jämfördes även med det sociologiska perspektivet Symbolisk interaktionism. I sitt beslut om huruvida respondenterna anmälde misstanke om att ett barn far illa eller inte ansåg de själva sig påverkas av osäkerhet och rädsla att missta sig, stöd från kollegor och chefer, relationen och lojaliteten hos föräldrarna eller att föräldrarna t.o.m. byter förskola. De ansåg sig även påverkas av personliga erfarenheter (delvis av socialtjänsten), socioekonomisk status samt handlingsplaner. Starka kopplingar till både den tidigare forskningen, Symbolisk interaktionism samt Dr. Killéns överlevnadsstrategier kunde även påvisas. / According to Swedish law, pre-school staff has a mandatory duty to notify social services if they suspect that a child is mistreated. Despite this, many fail to report even when suspicions have arisen. The primarily aim of this study is to investigate and gain greater understanding of the factors considered by preschool staff when deciding whether to report suspicions of a child being mistreated. Their own thoughts regarding their tendency to report such suspicions are therefore further investigated. The paper also explores whether the thoughts of preschool staff regarding child abuse and their own role in the reporting process correspond with the survival strategies described by Dr. Kari Killén. The study was conducted through qualitative interviews with four respondents who worked at the same preschool. The results were compared with previous research in the field, the sociological perspective Symbolic interactionism and the psychological perspective of different survival strategies defined by Dr. Killén. 3 When deciding whether to report suspicions of child mistreating the respondents considered themselves to be influenced by insecurity and fear of making mistakes, losing support from colleagues and managers, destroying relationships and loyalty with the parents or even making them change preschool. They also thought they would be affected by personal experiences (partly of social services), socioeconomic status, as well as action plans. A strong connection to the previous research, Symbolic interactionism and Dr. Killéns survival strategies was revealed by the interviews.

Syftet med denna studie är att undersöka hur väl rustade förskolepersonal känner sig i arbetet med barn som far illa, deras upplevelser av tillgängliga verktyg för detta arbete samt vad de efterfrågar för stöd. Kvalitativa intervjuer har genomförts med sju respondenter och analyserats utifrån ett fenomenologiskt-hermeneutiskt perspektiv. Kombinationen av det fenomenologiska och hermeneutiska perspektivet harmonierar väl med syftet och används i denna studie både som teori och metodologi. Resultatet visar att samtliga respondenter uppgav sig vara väl rustade i att arbeta med barn som far illa. Däremot varierar definitionen av begreppet mellan pedagoger, förskolor och områden. Samtliga respondenter uppgav även att nästintill all kunskap om att arbeta med barn som far illa har erhållits på arbetsplatsen. Studiens resultat visar att rektorsrollen och förskolans område är viktiga faktorer för vilket fokus arbetsplatsen har på dessa frågor. Förskolepersonalens beredskap för arbetet med barn som far illa, visar denna studie, är helt avgörande vilket område förskolan är belägen i.

Barn är beroende av föräldrar eller andra vårdnadshavare för att må bra både psykiskt och fysiskt och att för att kunna utvecklas. De barn som inte får sina anknytningsbehov besvarade kan utveckla en otrygg anknytning. Vilket kan leda till stora svårigheter för barnen. Det är föräldrarnas ansvar att se till att barnets grundläggande behov uppfylls. Men alla barn har inte föräldrar som tillgodoser dessa behov. Hur plågsamt det än är så måste alla personer som arbetar med barn inse att en del barn är utsatta för misshandel, sexuella övergrepp, vanvård eller försummelse och ha den kompentensen att anmäla till socialtjänsten vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Föreliggande studie undersökte N= 35 (N=45 med bort fall på N=10) förskolepedagoger via en enkätundersökning. Syftet med studien var att skapa kunskap om faktorer som kunde påverka genomförandet av anmälningsskyldigheten för barn som far illa. Vilka kunskaper och erfarenheter har förskolepedagogerna om anmälningsplikten? Faktorer som enligt förskolepedagogerna kan underlätta respektive försvåra genomförandet av anmälningsplikten? Undersökningen visade att 40 procent av deltagarna ansåg att de inte hade tillräckligt med kunskap om anmälningsskyldigheten. Och 63 % av deltagarna uppgav att de har misstänkt att ett barn fart illa, hela 18 procent av dessa anmälde inte detta vidare till socialtjänsten. Den främsta anledningen till detta var enligt deltagarna en rädsla i att fatta fel beslut. Deltagarna efterfrågade en lättillgänglig handlingsplan samt ett ökat samarbete med socialtjänsten. Förslag på att angripa bristerna i att anmälningsskyldigheten efterföljs kan vara att: 1. Mer information och utbildning till pedagogerna. 2. En tydlig handlingsplan med rutiner vid en anmälan. 3. En ökat samarbete med socialtjänsten.

<p>Vår studie har sin grund i den komplexitet som råder kring uppmärksammandet och anmälan</p><p>av barn som far illa. Syftet med vår studie har varit att öka vår förståelse för den betydelse</p><p>samverkan mellan skola och socialtjänst kan ha för ett tidigt uppmärksammande av barn som</p><p>misstänks fara illa. Vi har genom att intervjua lärare/förskollärare och socialsekreterare som</p><p>deltagit i ett kommunalt samverkansprojekt ökat vår förståelse och tagit del av vad deltagarna</p><p>uppfattar att projektet har lett till för uppmärksammandet av barn som misstänks fara illa. I</p><p>vår analys har vi använt oss av Silvermans aktionsteori, för att kunna studera olika</p><p>organisatoriska faktorers påverkan på samverkan. Vår studie kan inte klarlägga om personalen</p><p>uppfattar att samverkan lett till att utsatta barn i högre utsträckning uppmärksammats via</p><p>anmälningar. Däremot har vi kunnat finna andra vinster med denna samverkan som på längre</p><p>sikt eventuellt kan ge positiva effekter för att i ett tidigare skede uppmärksamma barn som</p><p>misstänks fara illa.</p>

Bakgrund: Med denna studie önskar vi få en inblick i hur pedagoger i ett så tidigt stadie som möjligt kan upptäcka barn som blir utsatta för fysisk- eller psykisk misshandel eller försummelse. Forskning har visat att barnmisshandel och försummelse är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Detta är svårt att upptäcka hos barn i förskoleåldern då dessa barn sällan själva berättar om händelserna. Barnen som utsätts för omsorgssvikt tvingas leva med dessa svåra minnen resten av livet. Studier genomförda i bland annat svenska förskolor har visat att pedagoger anser att socialtjänstens riktlinjer gällande anmälningsplikten bör vara tydligare då denna otydlighet leder till färre anmälningar. Vi har därför även undersökt hur pedagoger tolkar anmälningsskyldigheten.Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur ofta pedagoger, under sin verksamhetstid, har upplevt att barn blivit utsatta för fysisk- och psykisk misshandel eller försummelse. Vi vill även undersöka vilka signaler pedagoger i förskolan har upptäcktäckt som skulle kunna vara tecken på att barn blivit utsatta för fysisk- och psykisk misshandel eller försummelse. Slutligen vill vi undersöka hur pedagoger förhåller sig till anmälningsplikten.Metod: Metoden i undersökningen är kvantitativ och en enkät har använts vid insamlingen. Vi har även gjort en kvalitativ analys av de öppna frågorna i enkäten. I undersökningen deltog 60 stycken verksamma pedagoger inom förskolan.Resultat: Forskning visar att fysisk- och psykisk misshandel samt försummelse mot barn fortfarande är relativt vanligt förekommande i Sverige. Detta trots lagen mot barnaga, som trädde i kraft 1979, och trots barnkonventionen om barns rättigheter. I vårt resultat kan vi utläsa vilka signaler i barns beteende som pedagoger upplever kan tyda på att de far illa i sin närmiljö. Utefter resultatet i vår studie är fysiska tecken så som blåmärken och sår på kroppen de näst mest förekommande tecknen på att barn far illa. Ovårdad klädsel och dålig hygien däremot, är de mest förekommande tecknen på omsorgssvikt. Det framkommer även i vår studie att de flesta pedagogerna är väl insatta i anmälningsplikten. Det är dock många i vår studie som inte ger exempel på vilka konsekvenser det skulle kunna medföra att inte följa anmälningsplikten. Slutligen framgår det av resultatet att pedagogerna upplever att en god föräldrakontakt kan öka chanserna för pedagoger att i ett så tidigt stadie som möjligt upptäcka att barn far illa.

Sammanfattning   Bakgrund Skolsköterskan träffar alla barn under skolgången vid minst tre planerade tillfällen för hälsobesök. Tillsammans med andra professioner i skolan har skolsköterskan möjlighet att identifiera barn som far illa och har lagstadgad anmälningsplikt. Vid misstanke om samt anmälan av barn som far illa finns det risk för att skolsköterskor utsätts för stress och kan uppleva olika etiska dilemman. Detta gör det angeläget att ta reda på deras erfarenheter inom området. Syfte Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av etiska dilemman vid misstanke om att barn far illa samt anmälan därav. Metod Studien genomfördes i två kommuner i sydsverige. Materialet samlades in vid elva intervjuer med skolsköterskor och analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat De etiska dilemman som skolsköterskorna upplevde kategoriserades i fyra kategorier och elva underkategorier. Att bygga upp och bevara förtroendefulla relationer med barnen och föräldrarna var viktigt för skolsköterskorna. Viljan att göra rätt upplevdes som en svår uppgift eftersom det innebar att identifiera barn som far illa, att göra sin plikt, men även att göra nytta och inte skada. Skolsköterskorna kunde känna sig ensamma och utsatta i sin profession samt i behov av stöd, både från kollegor men även från andra professioner. De saknade återkoppling från socialtjänsten och önskade att de hade ett bättre samarbete. Slutsats Skolsköterskorna upplevde etiska dilemman i mötet med barn som far illa samt vid lagstadgad anmälan. Handledning, stöd under hela processen samt bättre samarbete med socialtjänsten skulle kunna leda till fler anmälningar. Utbildning samt standardiserade bedömningsinstrument bör kunna medföra att fler barn som far illa identifieras.   Nyckelord Skolsköterskor, barn som far illa, etiska dilemman, anmälningsskyldighet / Abstract Background The school nurse sees all children at least three times during their school years in connection to planned health visits. Together with other school professionals the nurse has the possibility to identify maltreated children and is obligated by law to report it. Suspecting and reporting child maltreatment might implicate an exposure to stress and dealing with various ethical dilemmas. It is therefore important to investigate the school nurses’ experiences concerning this issue. Aim To describe the school nurses’ experiences of ethical dilemmas when suspecting and reporting child maltreatment. Method The study was conducted in two counties in southern Sweden. Data was collected by interviewing eleven school nurses and analyzed by using a qualitative manifest content analysis. Results The ethical dilemmas experienced by the school nurses were categorized in four categories and eleven subcategories. Building and maintaining trustful relationships with the children and their parents was important for the school nurses. The wish to do right was experienced as difficult since it meant to identify maltreated children, to report it, and at the same do good and do no harm. The school nurses felt alone and vulnerable in this situation and needed support both from colleagues and other professionals. They lacked feedback from the child protection services and were yearning for a better collaboration. Conclusion The school nurses experienced ethical dilemmas when meeting maltreated children and being obligated to report it. Supervision, support during the process and a better teamwork with the child protection services may increase the reporting rate. Education and standard assessment instruments might increase the number of identified maltreated children.   Keywords School nurses, child maltreatment, ethical dilemmas, mandatory reporting

Bakgrund: Idag är det många barn som i hemmet inte får tillräckligt god omvårdnad. För att få rätt stöd och hjälp behöver dessa barn komma till socialtjänstens kännedom. Dock förekommer en underrapportering från hälso- och sjukvårdens sida av barn som far illa, trots att en anmälningsplikt föreligger. Syfte: Att beskriva skolsköterskans upplevelse av processen att göra en anmälan till socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats, där 13 skolsköterskor via e-post fick skriva ner sina berättelser. Datamaterialet analyserades med innebördsanalys. Resultat: Skolsköterskornas upplevelser i samband med en orosanmälan sammanställdes i fem teman; att bli känslomässigt berörd av barnets situation, att uppleva obehag i samband med en anmälan, att uppleva trygghet i samband med en anmälan, Att samverka med socialtjänsten påverkar samt att det fanns upplevelser av att hantera egna känslor i olika forum. Slutsats: Skolsköterskorna upplever att det finns komplexa omständigheter i samband med en orosanmälan. Resultatet visar därmed angelägenheten om att få ökad kunskap om detta för att antingen kunna förändra eller ytterligare förbättra arbetet med att göra en orosanmälan när barn far illa. / Background: Today, it is common that many children do not receive proper care in their own homes. In order to obtain proper support and help, the Social Welfare Services needs to be alerted as to the predicament of these children. Unfortunately, medical and health care personnel too often fail to report maltreatment, even though it is their obligation to do so. Aim: The aim of this study is to describe the experience of the school nurses in the process reporting child maltreatment. Method: The study was conducted using a qualitative method with a phenomenological approach, where 13 school nurses participated and shared their experiences via email correspondance. The data was analyzed by meaning analysis. Result: The experiences of the school nurses in connection with reporting suspicions of maltreatment were summarized into five different categories: experiencing emotional involvement in the child's situation, experiencing discomfort associated with reporting, experiencing a sense of security in the reporting process, experiencing that cooperation with Social Welfare Services has impact, and experiences of dealing with their own emotions in various forums. Conclusion: The school nurses experienced complex circumstances in connection with reporting suspicions of maltreatment. The result therefore shows the need for increased knowledge regarding this, in order to either change or further improve upon the work of reporting child maltreatment.

Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer som lågstadielärare i Stockholms län utgår ifrån när de beslutar sig om att gå vidare med en orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa i hemmet. Studiens frågeställningar är följande: Hur beskriver lärare varningssignaler hos de barn som de misstänker fara illa?  Hur upplever lärare att förutsättningarna är för att efterfölja anmälningsplikten och vilka hinder finns det? För att undersöka detta genomfördes sex intervjuer med lärare som arbetat i minst ett år med barn i lågstadiet. Den tidigare forskningen om orosanmälningar om barn som far illa har främst varit kvantitativ och studerat barn i förskolan och hälso- och sjukvårdspersonalens uppfattningar, varför det är motiverat att utföra en kvalitativ studie om äldre barn i lågstadiet. Både den internationella och svenska tidigare forskningen indikerar att många barn far illa och trots att det finns ett regelverk som ska förhindra att det fortgår tycks det finnas brister i att efterfölja regelverket som innefattar anmälningsplikten. Orsakerna till att det brister i att efterfölja anmälningsplikten anges vara brist på kunskap om hur man identifierar barn som far illa, tillämpningen av anmälningsplikten och samverkan mellan de olika yrkesrollerna. De teoretiska ramverken som tillämpas i studien baseras på Erving Goffmans roll- och stigmateori samt Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Resultatet bygger på tre teman som framkom i samtliga intervjuer: 1. Kunskap och brist därav, 2. stigmatisering och 3. andra aktörers påverkan på den egna rollen. Studiens resultat visar att utövningen av lärarrollen är komplex och att respondenterna saknar kunskaper från lärarutbildningen i att identifiera barn som far illa men trots detta i stor utsträckning strävar efter att efterfölja anmälningsplikten. Denna studie visar att anmälningsbenägenheten är hög och att lärarna tar hänsyn till möjliga negativa konsekvenser en orosanmälan kan generera.

Bakgrund: Enligt tidigare studier har det framkommit att sjuksköterskor har en lägre benägenhet att orosanmäla än andra yrkeskategorier. Alla har ett ansvar att uppmärksamma barn som far illa och sjuksköterskor har en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om ett barn misstänks fara illa. Syftet: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans övervägande att orosanmäla eller inte vid misstanke av barn som far illa. Metod: Kvalitativ deskriptiv design och innehållsanalys tillämpades. Deltagarna i intervjustudien var sex legitimerade sjuksköterskor vilka arbetade med barnsjukvård i södra Sverige. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ord för ord, varefter analysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Teamarbete, kunskap och erfarenhet samt professionens ansvar, och sju underkategorier. Det framkom att behov av stöd från kollegor, tillräcklig kunskap och att lita på sin intuition var viktiga faktorer för att genomföra en orosanmälan. Slutsats: Sjuksköterskorna är medvetna om sin anmälningsplikt, men det kollegiala stödet är viktigt i samband med att en orosanmälan ska göras. Det framkom även att ämnet behöver lyftas upp till diskussion ofta, för att möjliggöra att fler orosanmälningar skrivs, vilket kan leda till att fler barn får hjälp.