Syftet med studien är att utforska hur sånglärare genom konkretisering kan främja elevers förmåga till vokal improvisation i sin undervisning. Studien genomfördes genom en kvalitativ metod där totalt tre elever deltog i en 40 minuter lång sånglektion. Efter varje lektion genomfördes en semistrukturerad intervju för att undersöka hur de upplevde lektionen. Lektionerna bestod av tre övningar med utgångspunkt från låten Centerpiece, där eleverna sjöng utifrån olika ramverk som succesivt löstes upp. I resultatet framgår det att samtliga elever fann ramverk som ett pedagogiskt och stöttande verktyg. Ramverken skapade konkreta förhållningssätt för hur eleverna skulle hantera övningarna och närma sig improvisation, och skapade en stadig progression som resulterade i att eleverna kände att de började behärska improvisation med självsäkerhet. Eleverna fann att miljön spelade stor roll för lektionens resultat. Elever upplevde att de vågade improvisera och att de upplevde att de gjorde bra ifrån sig på grund av stämningen i rummet. Undersökningen visar att läraren har mycket kontroll över miljön och kan forma en trygg stämning som främjar elevers förmåga till improvisation. Den trygga stämningen kännetecknades av kritikfri återkoppling, uppmuntran och beröm, flexibilitet och anpassning samt elevkontakt och lekfullhet.

Syftet med studien är att undersöka i hur stor utsträckning undervisning i improvisation är ett bra verktyg för att uppnå syfte och mål för ämnesplanen i Musik i gymnasieskolan, hur lärare tolkar begreppet improvisation och hur de arbetar med det i klassrummet. Intresset för ämnet ligger i möjligheterna med improvisation som verktyg för att utveckla ett konstnärligt och personligt uttryck. I rollen som lärare upplevs att improvisation som verktyg inte används i den utsträckning som det kanske borde. Tre verksamma gymnasielärare i musik har ur ett hermeneutiskt perspektiv med kvalitativ intervju som metod intervjuats om deras definition av och arbete med improvisation. Resultaten visar att elevers musikaliska utveckling främjas av improvisationsundervisning. Resultaten visar också att lärare har en bred förståelse för begreppet improvisation, att de har insikt i hur det främjar elevernas musikaliska utveckling men att de inte helt och hållet utnyttjar improvisationsundervisningens potential. De vill införa sådan undervisning tidigare i elevernas utbildning men de vet kanske inte riktigt hur de ska gå tillväga. Slutligen diskuteras om improvisationsundervisning bör användas mer, hur undervisningen kan utformas samt när det är lämpligt att börja med improvisationsundervisning. Kopplingen i Skolverkets styrdokument mellan improvisationsundervisning och måluppfyllelse i ämnet diskuteras också. / This study aims to examine to what extent teaching of music improvisation is a good tool for achieving the purpose and objectives of the syllabus of Music in upper secondary school, how teachers interpret the concept of music improvisation and how they apply it in the classroom. The interest in the subject lies in the possibilities of improvisation when being a tool for developing an artistic and personal musical expression. In the role as a teacher improvisation as a tool is perhaps not used to that extent it should. Three music teachers have, from a hermeneutic perspective using qualitative interview as a method, been interviewed on their definition and application of improvisation. The results show that students' musical development is promoted by the teaching of music improvisation. Furthermore, the results show that teachers have a broad understanding of music improvisation and that they have an insight into how it fosters students' musical development. However, they do not fully utilize the potential of improvisation teaching. They want to introduce it earlier in students' education, but they may not quite know how to. Lastly why the teaching of music improvisation should be used more is discussed as well as how it can be designed and when it is suitable to start with. The link between improvisation teaching and attainment in the subject of music in Skolverket's policy documents is also discussed.

New free improvisers may come across six major problems as they learn to improvise: imbalance between technique and music, incorrect perception of limitation, imbalance between rationality and emotion, lack of enthusiasm, inability to view criticism as a source of creativity, and misunderstanding of mistakes and risks. In this thesis, I propose a set of effective pedagogical tools as possible solutions for students and groups interested in exploring the beauty of free improvisation.

Syftet med studien är att definiera musikaliska redskap och plattformar för studenter i ämnet improvisation på eftergymnasial nivå. Mitt intresse för ämnet ligger i de positiva möjligheter improvisationen erbjuder vår undervisning och är utgångspunkten för detta arbete. Jag upplever att forskning som inriktar sig på improvisationsundervisningens didaktik för ensemble på högre nivå med fördel kan utökas från vad vi idag har att tillgå, därav utgår studien från ett didaktiskt perspektiv på undervisning.   För att söka svar på mina frågor har jag använt mig av den kvalitativa forskningsintervjun i mötet med mina informanter. De fyra utvalda musiklärarna har alla undervisat improvisation i ensembleformat, de flesta med inriktning mot rytmisk och improviserad musik.   I resultatet presenteras bland annat en syn hos de intervjuade musiklärarna som visar på vikten av ett personligt och ärligt musikutövande där den instrumentaltekniska färdigheten först får liv och mening då studenten har en konstnärlig åsikt att förmedla. Sedan diskuteras bland annat lärarnas kompetens som improvisationspedagoger i relation till Hanken och Johansens (1998) musikdidaktiska utgångspunkter, samt ämnets möjliga utveckling och framtida undervisningsstruktur. / The study aims to define musical tools and platforms for students in the subject of improvisation at the collegiate level. My interest in the subject, and starting point for this work, lies in the positive benefits of working with improvisation. I feel that research today, focused on teaching improvisation for ensemble at a higher level can be extended from what is currently available. I have therefore chosen didactics as my theoretical basis.   In search of answers to my questions, I am using the qualitative research interview method with my informants. The four selected informants have all been teaching improvisation in ensemble, most with a focus on rhythmic and improvised music.   The results are presented including a view of the interviewed music teachers on the importance of a personal and candid music performance in which instrumental technique emerges when the student has an artistic opinion to impart. Thereafter, the study will discuss the teachers' pedagogical skills as improvisation teachers in relation to Hanken and Johansen's (1998) music didactic viewpoints, and possible development and future educational structure for the subject of improvisation.

I denna uppsats försöker jag beskriva vad begreppet improvisation innebär inom jazzmusik. Ämnet improvisation är för mig väldigt viktigt, det är ett ämne som jag valt att specialisera mig på i min musikhögskoleutbildning. Min förmåga att improvisera har hjälpt mig i många situationer i livet, framförallt sådana situationer där det gäller att kunna vara flexibel, till exempel spel- eller musikundervisningssituationer. Undersökningen baseras i huvudsak på intervjuer med fem olika svenska jazzmusiker. Jag har kommit fram till att begreppet improvisation är komplext och svårdefinierat. Det finns dock vissa, vanligen återkommande, viktiga ingredienser inom improvisation som definierar vad som är kvalitet, bra eller dåligt. Improvisation är en social sysselsättning. Det handlar om att vara lyhörd, att påverkas av sin omgivning. Samtidigt måste man som musiker ha goda instrumentfärdigheter för att obehindrat kunna uttrycka de musikaliska idéer som kommer till dig i stunden. Det finns många likheter med att lära sig ett språk. För att bli en god improvisatör så krävs det att man tänker på vad man spelar och varför på samma sätt som vi i vardagliga livet reflekterar över vår personlighet och våra handlingar. / In this essay I will try to determine the meaning of the word improvisation within the field of jazz music. The survey is based on five different interviews with jazz musicians. In my inquiry, I have found that the word improvisation is complex and difficult to explain. There are however, some common, key ingredients that can define quality in an improvisation. Improvisation is a social activity. It is about having a keen ear to what´s going on around you. In addition to this, you need, as a musician, good instrumental skills to be able to express the musical ideas that come to you. There are many similarities to learning a language. To be a good improviser you need to think about what you play and why you play it, in the same way that we, in everyday life, reflect on our personality and our actions.

Det finns en hel del litteratur som lär ut jazzimprovisation, men få som visar vilka musikaliska strukturer som kan användas för att få det att låta ”jazzigt”. I den här kvalitativa studien utforskas därför likheterna mellan fem olika utvalda jazzimprovisationer i piano. I fokus står improvisationernas musikaliska ”språk” ifråga om musikaliska byggstenar eller strukturer. Forskningsfrågan lyder: Vilka musikaliska ”byggstenar” eller strukturer, har fem olika solon i jazzpiano gemensamt? Syftet med studien är att finna likheter mellan några pianoimprovisationer av kända jazzmusiker. Studien utgår från fenomenologiskt och hermeneutiskt perspektiv. Resultaten visar att de olika musikerna använder sig av en rad olika specifika koncept som de bygger sina jazzimprovisationer på: bluesspråk, side slipping, kromatik och närmandetoner, ackordstoner, reharmonisering, överlagrade ackord och pentatonik. Det fenomen som synes hålla samman dessa koncept är tension and release, som tillsammans med koncepten bidrar till det musikaliska språk som används inom den här delen av jazzgenren. Trots att pianisterna synes bygga sina improvisationer på samma koncept, används dock dessa på så pass varierade sätt, att improvisationerna upplevs som både personliga och kreativa. / It is easy to find literature that teaches jazz improvisations, but hard to find any that really shows which musical structures can be used in order to make a sound “jazzy”. This qualitative study will therefore explore the similarities between five piano-jazz improvisations.  The music “language” of the musicians such as the “building blocks” or structure will be in focus when comparing these improvisations. The research question for this study will therefore be: what musical building blocks or structures have the five solos in jazz piano in common? The aim is to find similarities between some piano improvisations done by acclaimed jazz musicians. The study will have a phenomenological and hermeneutic approach. The presented result show that the musicians use a range of specific concepts when building their jazz improvisations; blues, side slipping, chromaticism and approach notes, chord tones, reharmonisation, upper structure triads and pentatonics. The conclusive phenomena has been proven to be tension and release, that together with the concept contributes to the music language that is used within this jazz genre. Even though the different pianists seems to use the same concept when building their improvisations, it is in the way they use them in terms of variation, that makes the solos appear personal and creative.

The aim of this thesis is to bring understanding of what constitutes improvisation in the service encounter. The study adopts a qualitative approach using hidden observations to categorize different types of improvisation in the service encounter. The improvisation themes discovered within the service encounter were experience, impulsiveness, theatrical, personality and emotionality. All of these are factors that influence improvisation. This study offers original contributions by explaining the fundamentals of improvisation in the service encounter. These fundamentals establish a framework and gives a clearer definition of what the concept improvisation implies.

The purpose of this study is to explore how arpeggioexcercises used as a method for studying improvisation is experienced. Research questions are: What is my attention directed towards when performing the exercise? What benefit for my improvising can there be by using arpeggioexercises? To investigate this, I have done eight practice sessions of one hour each where an arpeggioexercise is used to study a song. All sessions are ended with audio logs where I reflect on how things have gone during the practice session. I have also made two improvisations on the selected song, one before the practice sessions implementing the exercise and after. Regarding the processing of data, I have chosen a phenomenological perspective as a theoretical standpoint. The result shows what has been in my consciousness during the process of practicing and how my improvising has changed. The results first theme "Study Process" describes arpeggio as studying method. This theme is given the categories "Progression", "Detection of problems," "Mechanical exercise". In the second theme, "Improvised solos," describes the benefits of using arpeggios as a method of studying improvisation. Categories are here " Approach to the tonal and harmonic structures", "Rule-breaking approach". During the process, it appears that I have learned some new patterns and that I am more aware of what I do when I improvise. Meanwhile, the process proved to be exhausting. / Syftet med föreliggande studie är att utforska hur en specifik arpeggioövning som instuderingsmetod för improvisation erfars. Forskningsfrågor är: Vad riktar jag min uppmärksamhet mot i samband med övandet av arpeggion? Vad för nytta kan det finnas med arpeggioövning för när jag improviserar? För att undersöka detta har jag lagt upp 8 övningspass på en timme vardera där arpeggioövning används för att studera en låt. Alla övningstillfällen har avslutats med ljudloggar där jag reflekterar över hur det har gått under övningspasset. Dessutom har jag gjort 2 improvisationer över vald låt, en innan övningspassens genomförande och en efter. Som teoretisk utgångspunkt har jag valt ett fenomenologiskt perspektiv. I resultatet visas vad som har förekommit i mitt medvetande under instuderingsprocessen och hur mitt improviserande förändrats. Resultatets första tema ”Instuderingsprocessen” beskriver arpeggio som instuderingsmetod och mina tankar kring den. Under detta tema ges kategorierna ”Progression”, ”Uppdagande av problem”, ”Mekanisk övning”. I det andra temat, ”Improviserade solon”, beskrivs hur arpeggio som metod kommer till användning vid improvisation. Kategorier är här ”Förhållning till tonala och harmoniska strukturer”, ”Regelbrytande förhållningssätt”. Under processens gång framkommer att jag lärt mig en del nya mönster och att jag är mer medveten om vad jag gör när jag improviserar samtidigt som instuderingsprocessen visat sig vara utmattande.

Este artigo consiste na utilização da técnica de viewpoints como ferramenta de composição para o ambiente da livre improvisação musical. Para isso, iremos esclarecer inicialmente alguns conceitos relativos ao ambiente da livre improvisação, entre outras questões centrais como o que são viewpoints e quais são seus recursos para criação no contexto das artes performativas. Nosso objetivo final será um cruzamento entre viewpoints e a prática da livre improvisação musical, utilizando alguns procedimentos comuns a ambos ambientes de criação como a composição coletiva e a improvisação. / This article is the use of viewpoints technique applied in the free musical improvisation environment. For this, we will clarify key issues such as; what are viewpoints, resources for collaborative composition in the context of performing arts, and a conceptual approach to the creative environment of free improvisation. Our ultimate goal will be a crossover between viewpoints with the practice of free musical improvisation, using some common procedures present in both authoring environments, such as the collective composition and improvisation.

This feminist study examines women's use of improvisation in discovering, creating, and articulating various self-identities. To create a theory of identity formation, two feminist theoretical position, essentialism and poststructuralism, are analyzed and merged. This hybrid theory addresses the interplay between the self and society that women must recognize in order to form satisfying identities. Improvisational practices, involving bodily awareness and movement, are demonstrated to have the potential for helping women to actualize themselves in these various identities. For this study, the writer uses her experience as an improviser and interviews three women who use improvisation in their choreographic processes. She also discusses performers whom she has seen and performers about whom feminist performance critics have written. This study examines improvisation in dance and performance art from a feminist perspective. I clarify what improvisation entails and, by doing so, illustrate how improvisational movement in dance and performance art can enhance the lives of women as viewers and performers. Through exploring improvisation from this feminist perspective, I demonstrate the psychological insights I have gained from practicing improvisation and document performances that have been improvisationally inspired by women who feel dissatisfied with the manner in which this society shapes and limits their identities.