<p>Den svenska länsindelningen härstammar från 1600-talet och få förändringar har skett sedan dess, trots att debatten varit häftig. Krav på förändringar av länsindelningarna har ofta ställts, ofta med anspråk på att göra dessa större. Ett stort antal statliga utredningar har under årens lopp behandlat frågan. Jag har i denna uppsats undersökt fem statliga utredningar under 1990- och 2000-talet, dels utifrån vilka förslag man kommit med, dels hur medborgarnas möjlighet till effektivt beslutsfattande och systemens kapacitet att tillgodose medborgarnas önskemål har behandlats i utredningarna. Med hjälp av Robert A. Dahl och Edward R. Tuftes genomgång i Size and democracy av den historiska diskussionen om förhållandet mellan demokrati och territoriell storlek har jag gjort en kvalitativ textanalys av dessa utredningar. Jag har i min analys funnit avgörande brister i de resonemang som förts, främst i hur sambandet mellan demokrati och storlek behandlas. Huvudargumentet för en förändring är inte i demokratiska vinster utan snarare i funktionella och ekonomiska värden.</p>

Den svenska länsindelningen härstammar från 1600-talet och få förändringar har skett sedan dess, trots att debatten varit häftig. Krav på förändringar av länsindelningarna har ofta ställts, ofta med anspråk på att göra dessa större. Ett stort antal statliga utredningar har under årens lopp behandlat frågan. Jag har i denna uppsats undersökt fem statliga utredningar under 1990- och 2000-talet, dels utifrån vilka förslag man kommit med, dels hur medborgarnas möjlighet till effektivt beslutsfattande och systemens kapacitet att tillgodose medborgarnas önskemål har behandlats i utredningarna. Med hjälp av Robert A. Dahl och Edward R. Tuftes genomgång i Size and democracy av den historiska diskussionen om förhållandet mellan demokrati och territoriell storlek har jag gjort en kvalitativ textanalys av dessa utredningar. Jag har i min analys funnit avgörande brister i de resonemang som förts, främst i hur sambandet mellan demokrati och storlek behandlas. Huvudargumentet för en förändring är inte i demokratiska vinster utan snarare i funktionella och ekonomiska värden.

Hur uppgifts- och maktfördelningen mellan den offentliga organisationens tre politiska nivåer ska se ut har debatterats under en lång tid i svensk samhällsdebatt. I denna studie riktas blicken mot den regionala nivån, beslutssfären mellan kommun och stat. Under lång tid har den svenska politiska- och administrativa indelningen dominerats av den starka enhetsstaten med kommunal självstyrelse. Samtidigt har mellannivån haft som huvuduppgift att tillhandahålla sjukvård för sina länsmedborgare, medan kommunalt styrda kommunalförbund och statliga länsstyrelser ansvarat för resterande regionala angelägenheter och frågor. Vilka som huvudsakligen utövar den politiska och offentliga makten över den regionala nivån, dess uppgifter och hur det regionala beslutsfattandet organiseras kan kopplas till olika idéer om den regionala nivåns roll i samhällsorganisationen. Samtidigt finns det få studier som med ett idébaserat perspektiv studerat den svenska regiondebatten, och i synnerhet hur denna debatt gestaltar sig idag. Uppsatsen ämnar att urskilja och beskriva de idéer och skiljelinjer om maktutövande på regional nivå som uttrycks i den svenska parlamentariska regiondebatten mellan 2007-2015 genom att studera riksdagsmotioner och den senaste parlamentariska utredningen om uppgiftsfördelningen mellan kommun, region och stat, Ansvarskommittén. Baserat på resultat från Tobias Krantz tidigare forskning om den svenska regiondebatten genomförs en idealtypsanalys av de debattinlägg som materialen utgör. Studiens resultat visar att å ena sidan är den stora majoriteten av de politiska aktörerna överens om att den regionala nivån bör stärkas genom att tillföras fler uppgifter, liksom att ett stöd finns för en ny regional indelning i territoriellt större regioner där nuvarande län slås samman. Samtidigt finns i debatten så pass skiljande uppfattningar mellan de politiska aktörerna att somliga betraktar starkare regionala självstyrelseorgan som ett sätt att vitalisera demokratin, medan andra framhåller att de anser att den regionala nivån i samhällsorganisationen helt ska avskaffas.

Det här arbetet handlar om hur elever grupperas inom ämnet svenska som andraspråk. Syftet med studien är att ta reda på hur elever med annat modersmål än svenska indelas i grupper och klasser. Kvalitativa intervjuer med rektor, lärare och elev på en högstadie- respektive en gymnasieskola har ringat in arbetet mot syftet. Studien utgår ifrån det sociokulturella perspektivet där huvudtesen är att individen lär av och med sin omgivning. Det visar sig i studien att det saknas tydliga direktiv kommunen och rektor inte alltid engagerar sig i sva-undervisningen. Högstadieskolan placerar eleven utifrån vilken information lärare och rektor har om elevens förkunskaper. Gymnasieskolan använder sig av inskrivningssamtal och ett prov för att avgöra vilken grupp eleven ska vara. Studien visar också att oftast fungerar gruppsammansättningarna bra och det att det finns lämpliga nivåskillnader mellan grupperna gällande svårighetsgraden. Det som lärare och elever tycker gynnar den språkliga utvecklingen är mindre grupper där läraren kan fokusera mer på den enskilde individen. Det ger också eleven mer utrymme att tala och få feedback från kamrater och läraren.

Skolorna i Sverige utvecklar kontinuerligt sin tekniska användning och använder allt mer digitala läromedel i undervisningen i matematik. Utbudet av digitala läromedel i matematik är stort men trots detta är användningen av det låg eftersom en osäkerhet finns bland undervisande lärare. Bråk är dels ett komplicerat område att undervisa i men också ett komplext område för eleverna att befästa (Ervin, 2017). Bråkräkning är problematiskt för eleverna eftersom de har svårt att förankra området till sin verklighet. Bråk är ett moment där flertalet elever förstår det matematiska innehållet genom konkret material eftersom då finns möjlighet att förankra till sin verklighet och vardag. Det digitala läromedlet gör denna process svår då det endast erbjuds ett abstrakt tankemönster i uppgifterna som presenteras. I läromedelsgranskningen som utförs kommer ett digitalt läromedel från Gleerups matematik granskas för att undersöka hur uppgifter inom bråk för årskurs 6  är strukturerade utifrån ett analysverktyg baserat på tidigare forskning och med utgångspunkt från Heddens teori (1986). Läromedelsgranskningen kommer också undersöka hur lärarhandledningen till läromedlet stödjer läraren i sin undervisning inom bråk. Vid granskning av Gleerups digitala läromedel i matematik visar resultatet att uppgifterna är strukturerade och representerade på en nivå som inte skapar djupare förståelse dels eftersom endast ett korrekt svar krävs. Lärarhandledningen beskriver inledningsvis tillhörande generella funktioner och möjligheter för att stödja lärarens undervisning men vid djupare gransknings försvinner dessa riktlinjer och en specifik koppling till bråkområdet förekommer inte.

This study is a degree project in information design with a focus on spatial design. This study is about investigating how students with a highly sensitive personality experience the study environment on Mälardalen's university campus. The purpose is also to investigate how, with the help of shape, color and symbols, one can communicate to the user which function the zones have.  In today's modern society, there are a variety of workplaces and everyone has different opinions about how to work. An officetype that aims for everyone to be able to choose for themselves how they want to work is flex office. In connection with the rebuilding of the campus in Eskilstuna, Mälardalen University has created a campus with an activity-based study environment, which is a type of flex office. In a flex office, there are usually different zones that meet different types of needs in the workplace. In this work, we look at whether these zones are communicated in a good way and whether the study places meet the needs of a highly sensitive student. The activity-based study environment on MDU's campus is today difficult to understand and the zones are hard to find. Is an activity-based study environment the right environment for a highly sensitive student to study in? Think a-loud protocol, space analysis and workshop have been used as methods in the study to be able to give a deeper understanding of the problem and to create a design proposal based on the methods. The theories that have been used in the study are wayfinding and wayshowing, visual communication in the room and the meanings of study places and zoning. / Detta arbete är ett examensarbete inom informationsdesign med inriktning rumslig gestaltning. Den här studien handlar om att undersöka hur studenter med högkänslig personlighet upplever studiemiljön på Mälardalens universitetscampus. Syftet är även att undersöka hur man med hjälp av form, färg och symboler kan kommunicera vad de olika zonerna har för funktion. I dagens moderna samhälle finns en mängd olika arbetsplatser och alla har olika åsikter om hur man ska arbeta. En kontorstyp som syftar till att alla ska kunna välja själva hur de vill jobba är flexkontor. Mälardalens universitet (MDU) har i samband med ombyggnationen av campus i Eskilstuna skapat ett campus med en aktivitetsbaserad studiemiljö, vilket är en typ av flexkontor. I ett flexkontor brukar det finnas olika zoner som tillgodoser olika typer av behov på arbetsplatsen. I detta arbete tittar man på om dessa zoner kommuniceras på ett bra sätt och ifall studieplatserna tillgodoser de behov som en högkänslig student har. Den aktivitetsbaserade studiemiljö på MDUs campus är idag otydlig att förstå och zonerna är svåra att hitta till. Är en aktivitetsbaserad studiemiljö rätt miljö för en högkänslig student att studera i? Think a-loud protocol, platsanalys och workshop har använts som metoder i arbetet för att kunna ge en djupare förståelse för problemet samt för att kunna skapa ett designförslag baserat på metoderna. De teorier som har använts i arbetet är wayfinding och wayshowing, visuell kommunikation i rummet och studieplatsers betydelser och zonindelning.

No description available.

This thesis studies settlement continuity on Gotland between approximately AD 200 and AD 1700. The method used is to calculate correlation between the geographical distribution of all known Iron Age stone-wall-houses (on Gotland known as "kämpagravar") and all farms included in the detailed taxation maps from approximately 1700. The number of remaining house foundations is between 1800 and 1900. A model to estimate the number of removed foundations is presented. It is based on the assumption that the settlement density was proportional to land use around 1700, and that the rate of removal is related to the current land use. Based on similarity with contemporary farms on Öland and in Denmark, it is also proposed that Iron Age farms on Gotland were less dispersed. The common view in archaeological literature is that Iron Age farms on Gotland often had their buildings spread more than 200 meter apart. It is estimated that the remaining 1800+ foundations represents more than 2700 Iron Age farms with a total of more than 4700 houses. Compared to previous studies, the fluctuation in number of farms between maximum expansion during Late Roman Iron Age and Viking Age, and maximum contractions during the Migration Period and Late Middle Ages, also is much larger. By parish, the number of farms per km2 and the average farm size have been calculated, both for the stone-wall houses and for the farms as they were represented around 1700. Using regression analysis, the correlation between the two datasets was estimated. No significant correlations were identified. The distribution of the remaining stone foundations and/or the estimated distribution before removal have also been compared to known borders and corresponding administrative districts – since the Middle Ages, Gotland has been divided in tredingar (third parts), settingar (sixth parts), 20 thing/court districts and 95 parishes. The tredingar and partly the settingar correlate with the stone foundation distribution, but not the thing districts or parishes. The correlation and lack of correlation might be explained by input errors or confounding factors, but the historical records supports the interpretation that the tredingar and settingar has been in continuous use since before the Middle Ages, and that the thing districts and the parishes were introduced during the Middle Ages. At least 24 farms with the name "Stenstugu" are known in Gotland. "Stenstugu" distribution coincides with centrums of stone foundation concentrations in a way that cannot be explained by coincidence or confounding factors. Probably, the name "Stenstugu" originates from the Roman Iron Age and is related to stone foundations settlements. / Syftet med uppsatsen är att studera kontinuitet från gotländsk stengrundsbebyggelse på äldre järnålder till bebyggelsen ca år 1700. Detta har skett genom en statistisk-geografisk jämförelse av alla kända stengrunder på Gotland med 1700-talsbygden sådan den framträder i skattläggningskartan från ca år 1700. Antal kvarvarande stengrunder på Gotland är drygt 1800. En bortodlingsmodell har tagits fram som är baserad på antagandena att ursprunglig stengrundskoncentration är beroende på ägoslag år 1700 och att bortodling är beroende av nutida markanvändning. Dessutom har en ny tolkning av vad som motsvarar en gård i stengrundsmaterialet föreslagits. Den baseras på att stengrundsgårdar liksom samtida gårdar på Öland och i Danmark var tätt grupperade. Det innebär att gårdsantalet blir mycket högre än tidigare beräkningar som baserades på gårdar med byggnader som ibland låg mer än 200 meter ifrån varandra. Med den nya bortodlingsmodellen och det nya gårdsbegreppet har bortodlingen skattats till ca 60 %, vilket innebär att antalet stengrundshus skattats till drygt 4700 och antalet stengrundsgårdar till drygt 2700. En konsekvens av det betydligt större antalet gårdar än tidigare beräkningar är att fluktuationerna i antal gårdar mellan höjdpunkterna under yngre romersk järnålder och vikingatid, och lågpunkterna under folkvandringstid och senmedeltid också varit betydligt större än tidigare beräkningar. För varje socken har antal gårdar per km2 och genomsnittliga storleksmått per socken beräknats, och använts för jämförelser mellan äldre järnålder och 1700-tal. Regressionsanalyser har inte påvisat någon korrelation mellan bevarade stengrunder och 1700-talsbebyggelse. Eftersom beräkning av järnåldersbebyggelsen före bortodling bygger på just 1700-talsbebyggelse är det inte meningsfullt att söka korrelation mellan dem. Fördelning av bevarade stengrunder och beräknad fördelning av stengrunder före bortodling har jämförts med historiskt kända administrativa indelningar på Gotland – tredingar, settingar, ting och socknar. Tredingarna och i någon mån settingarna korrelerar med stengrundernas fördelning, men inte tingen och inte socknarna. Dess statistiska samband kan naturligtvis bero på att stengrunder och tredingar var samtida, men inte de övriga indelningssystemen. Det skulle också kunna förklaras med att det finns felkällor i mätningarna och samvarierande faktorer snarare än ett direkt orsakssamband. Även de historiska källorna går att tolka som att tredingar och settingar har hög ålder, och inte de andra indelningarna, vilket innebär att det finns visst stöd för att tolka korrelationen mellan stengrunder och tredingsindelning, som att de existerade samtidigt. Det finns minst 24 gårdsnamn med "Stenstugu" jämnt fördelade över Gotland. "Stenstugu" visar ett tydligt samband med förekomsten av stengrundskoncentrationer, vilket inte kan förklaras med slumpen eller andra samvarierande faktorer. Namnet bör därmed kunna kopplas till stengrundsbebyggelsen från romersk järnålder.