Sammanfattning Denna studie syftar till att söka kunskap om hur barn går tillväga för att bli inneslutna i en redan pågående lek och till att undersöka vilka tillvägagångssätt som är framgångsrika och varför. För att fylla detta syfte har observationsstudier på två kommunala förskolor genomförts. Observationerna har analyserats och jämförts med tidigare forskning som behandlar inneslutning och uteslutning samt lärande i sociala sammanhang. Resultatet visar att barn använder sig av olika tillvägagångssätt för att söka inträde i en leksituation och att vissa tillvägagångssätt är mer framgångsrika än andra. Dock har det visat sig att det mest använda tillvägagångssättet inte är det mest framgångsrika. En anledning till att vissa tillvägagångssätt var mer lyckosamma än andra var att barnet innan inträdesförsöket hade skaffat sig information om den aktuella leksituationen och därför kunde välja lämpligt sätt för att söka inträde.   En slutsats av undersökningen är att pedagoger i förskolan, för att kunna vara behjälpliga då barn försöker ta sig in i pågående lek behöver kunskap om barns sociala relationer och om vilka komplexa praktiker som rör inneslutning.

Preschool is an important social arena for children. This might be the first time that children find themselves in a larger social context and create their first peer-relations. The aim of this study was to examine children’s peer-relations with particular focus on the acts of social exclusion and inclusion, and how children use different strategies to exclude and include each other. Another aim was to investigate how both verbal and non-verbal communication is used in these processes. This study has an ethnographic approach, and the use of video observation as a method enabled us to capture the children’s everyday interactions at preschool. Our results show that children use a number of different strategies to exclude other children that seek access to an ongoing activity to protect the interactional space that they already share. We have seen how children claim access to objects and space, how they say no without explanations, how they tell each other they are not friends and how they refer to arbitrary rules. We have also seen how the children ignore those that seek access to the activity, how they create lies and how they move away from the current location. Children’s interaction with each other is to a large extent about sorting and organizing their peer-relations, and communication is very important in this process. The verbal and non-verbal communication is used to organize the acts of inclusion and exclusion and these acts are important parts of the organization of children’s peer-relations.

A school is a social area in which children and adults meet each other. The school is were friendship, love and also enmity arise. The process to establish, maintain, split up and end relationships is constantly continuously. A Childs way of creating relationships is complex. Bullying and similar offending treatment occur and has always been a huge problem in school. It is a problem that has existed as long as there have been schools. The purpose of my thesis is to investigate children’s relationships in school and in their leisure- time as well as to investigate the school and leisure- time work to discourage bullying and other offending treatment. In order to reach my goal I have used literature, I have handled out questionnaire studies to two third grades classes as well as to two sixth grades classes. I have also been interviewing a headmistress as well as a leisure-time teacher working in a school in Värmland which is of a regular size. Studies show that children's relationship work is a complicated process and children's social interaction and companionship occupies most out of children's waking hours. To exclude any child has been shown to be part of the children's relationship work works. Scientist explains that the exclusion and expulsion documents are used as a tool to build community cohesion and community in a group. Bullying and other kinds of offending treatment affect everyone not just the victims. You’re Child, relative or friend may have been exposed and that is the reason why it is important to highlight this issue.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att tillföra kunskap om inne- och uteslutande handlingar i samband med specialundervisning i grundskolans tidigare år i den svenska skolan. Frågeställningarna som kommer besvaras i studien är, vilka inneslutande respektive uteslutande handlingar sker i skolan i samband med att elever får specialundervisning? Vilka följder får inneslutande respektive uteslutande handlingar i samband med att elever får specialundervisning? Vilka fler effekter kan specialundervisningens organisering leda till?   Studien utgår från en halvstrukturerad kvalitativ intervju, vilket betyder att intervjun inte genomförs med ett stängt frågeformulär. Den tar sin utgångspunkt i en intervjuguide som inkluderar bakgrund, organisation, följder och attityder. Materialet analyserades med beskrivningskategorier, med utgångspunkt i fenomenografin där målet är att kartlägga skilda uppfattningar om samma fenomen. Det innebär att informanternas verklighetsuppfattning står till grund för utfallet i studien. Då studien utgår ifrån vuxnas uppfattningar är studien byggd utifrån ett barnperspektiv. Detta innebär att man som vuxen ser till barns behov och hur vuxnas handlingar påverkar barnen, i detta fall, eleverna. Resultatet redovisar att inne- och uteslutning förkommer inom specialundervisningen och att dessa handlingar leder till fler effekter som majoriteten av informanterna är medvetna om. Analysen visar att inne- och uteslutande handlingar är ofrånkomliga i samband med specialundervisningens organisering. En faktor som visat sig viktig är att elevernas känslor tolkas olika av informanterna beroende på vilket kön eleverna har.

AbstractStudiens övergripande syfte är att undersöka hur barn och pedagoger ser på Kamratskap och dess betydelse i förskolan. Med utgångspunkt i läroplanen för förskolan (1998, reviderad 2010), vilken lyfter vikten av att pedagoger har en god förmåga att se och förstå samspelet mellan barnen i gruppen, har studiens syfte formats. Det empiriska materialet består av barnens egna berättelser och upplevelser kring temat kamratrelationer, samt lyfter fram pedagogernas tankar och resonemang kring barnens utsagor.I mötet med 12 barn i åldern 3-6 har vi använt fokusgrupper. I fokusgrupperna använde vi oss av handdockorna Valpen och Snigeln som barnen pratade till och med om kamratskap. Genom fokusgrupperna har vi kunna besvara frågan om hur barnen resonerar kring kamratskap. Deras tankar har använts för att samtala med tio pedagoger med olika bakgrund både när det gäller utbildning och arbetslivserfarenhet i förskolans verksamhet.Den teoretiska ramen består av två olika teoretiska utgångspunkter, sociokulturellt- och barndomssociologiskt perspektiv. Dessa teoretiska perspektiv ger möjligheter till att förstå och senare analysera det empiriska materialet med hjälp av begreppen kamratkultur och kamratskap, ömsesidighet, inneslutning, och utanförskap.Pedagogerna i vår studie anser att de arbetar för en inkluderande miljö, medan barnen i studien anser att de upplever trygghet när pedagoger finns i närheten av leken. Däremot vill barnen inte att pedagogerna ska ta ledande roller i leken och styra den. Studien visar på att barn och pedagoger har likvärdig syn angående kamratskap i förskolan. Åsikterna går dock isär kring den inkluderande miljön. Barnen och pedagogerna menar att miljön är inkluderande men ser det på olika sätt. Pedagogerna anser att miljön är inkluderande när pedagogerna är delaktiga i leken medan barnen tycker att miljön är inkluderande bara pedagogen finns till hands utan att för den delen ta över deras lek.Nyckelord: Inneslutning, kamratkultur, utanförskap, ömsesidighet.

Syftet med studien var att öka kunskapen om föräldrars förståelse av mobbning, genom att utifrån tidigare forskning som inkluderar kontext och sociala grupprocesser beskriva tolka och förstå hur föräldrar uppfattar fenomenet. Urvalet bestod av sex föräldrar som alla hade barn i mellanstadiet. Metoden som användes för datainsamling var halvstrukturerade intervjuer och analysen och kodningen av materialet var inspirerad av ett hermeneutiska cirkeln. Resultatet visade att mobbning, enligt föräldrarna, var alla handlingar som uppfattades som mobbning av motparten. Mobbning skedde främst i övergången i tonåren när barnet gick från barn till vuxen vilket bidrog med en identitetskris som resulterade i en osäkerhet och dålig självkänsla hos barnet. Identitetskrisen som barnet upplevde var en produkt utav antingen en omogenhet, samhällets och vuxnas krav eller en kombination av båda. Osäkerheten och rädslan var även den främsta anledningen till att någon mobbade, blev mobbad eller stod med som åskådare. Vilket i sin tur grundade sig i antingen en medfödd personlighet hos barnet eller i ett beteende som ett resultat av barnets fostran och uppväxt. För att bli kvitt denna osäkerhet och rädsla använde sig barnen av gruppen för att skapa makt, tillhörighet och identitet. Tillhörigheten påverkades utav de normer som rådde, först och främst i gruppen men också i samhället. Att någon avvek från normen kunde starta mobbning men behövde inte alltid vara en orsak. Föräldrarna vägde in alla typer av mobbning och tog även med flera aspekter till varför mobbning sker så som sociala och kulturella dimensioner. Föräldrarna kunskap om mobbning som en social process i en grupp var till viss del begränsad, där mobbning främst ansågs vara en isolerad händelse grundade i personlighet, uppväxt eller samhällsfaktorer snarare än som ett resultat av ett relationsarbete.

BAKGRUND:Leken är viktig för barns utveckling och välbefinnande. Då och då händer det att barn hamnarutanför leken i förskolan – de får inte tillgång till lekens många positiva kvaliteter. Att barnhamnar utanför kan ha många olika orsaker. Jag har valt att undersöka vilken rollkommunikationen spelar då förskolebarn hamnar utanför eller bjuds in i leken.SYFTE:Syftet med arbetet är att undersöka hur förskolebarn kommunicerar med varandra i lägen därde stänger eller stängs ute från leken och i lägen där de bjuder eller bjuds in i leken.Hur kommunicerar barn sinsemellan i situationer av exkludering eller inkludering av varandrai sociala leksammanhang ?METOD:För att besvara undersökningens syfte har jag använt mig av observationer.Observationsmaterialet har jag analyserat med hjälp av Erving Goffmans teori om deterritorier människor gör anspråk på, samt William Corsaros teori om tillträdesstrategier.RESULTAT:Barns kommunikation i lägen av inneslutning och uteslutning sker genom verbalkommunikation och ickeverbal kommunikation – såsom kroppsspråk och kommunikativahandlingar. De olika formerna av kommunikation flätas samman och används i kombinationmed varandra i de situationer där barn utesluter eller bjuder in varandra i leken. Dekommunikativa handlingarna uttrycks i de strategier barnen använder för att få tillgång tillleken, samt i hur de gör anspråk på olika territorier. Just hur hårt barnen håller på sina anspråkär avgörande för om en gemensam lek kan uppstå. Villigheten att avstå ifrån ensamrätten tillleksaker eller utrymme möjliggör lek.

Syftet med studien är att skapa en förståelse och kunskap om barns inneslutning och uteslutning i leken samt vilka strategier de använder för detta. Syftet är även att belysa barns egna uppfattningar om detta fenomen. Detta är en kvalitativ studie där vi använt oss av två metoder, deltagande observationer och intervjuer i fokusgrupper. Resultatet visar att barn använder olika relationsstrategier när de inne-och utesluter varandra i leken. De är medvetna om vilka strategier som ger tillträde till leken vilket kan skilja sig från hur de går tillväga i verkligheten. Barn är ofta medvetna om hur man bör göra i leken då ”alla får vara med”, men att de inte alltid kan upprätthålla den koden. Barn uppfattar uteslutning som något de själva utsätts för, men inte själva bidrar till. Studiens resultat har gett oss en djupare kunskap om och förståelse för vilka relationsstrategier barn använder sig av och hur de inne- och utesluter varandra i leken.

SammanfattningFöljande kvalitativa studie syftar till att skapa en ökad förståelse kring barns uteslutning i den fria leken utomhus. Med hjälp av tidigare forskning beskrivs forskningsläget gällande barns uteslutningsmetoder. Forskning kring barns uteslutning utomhus är knapp, majoriteten av tidigare forskning fokuserar på inomhusmiljöer. Genom användandet av deltagande observationer vill vi bidra med kunskap kring hur barn utesluter varandra i den fria leken utomhus. Observationerna genomfördes på en förskolegård där barn i åldrarna 1–5 var ute samtidigt. Det framkommer att barn primärt använder en verbal uteslutningsstrategi, meningar likt “nej, nej, nej” används ofta som metod. Sekundärt framkommer en fysisk strategi där bortspringande eller knuffande ingår. Även ignorerande observerades vid enstaka tillfällen. Vår förhoppning är att studien ska uppmärksamma en bild där uteslutning ses som en naturlig del av barns sociala liv. De negativa känslor uteslutning kan medföra ska inte försummas, men något som inte heller bör försummas är det skyddande och bevarande av kamratkulturer som uteslutningen innebär. Skyddandet och bevarandet av kamratkulturer uppmärksammas i studien som tillfällen då barnen innesluter sin lek. Resultaten har bidragit till att öka förståelsen kring hur barn utesluter varandra, där den huvudsakliga slutsatsen är att uteslutning ofta är en konsekvens av inneslutning, och tvärtom.

No description available.