Syftet är att undersöka hur pedagoger på en mångkulturell förskola arbetar med den kulturella mångfalden i den dagliga verksamheten. Hur tänker pedagoger och vilket synsätt har de på ett interkulturellt arbetssätt? Hur arbetar pedagoger med den kulturella mångfalden i barngruppen och utifrån barnets individuella förutsättningar? Har miljön utformats och anpassats för att tillgodose den kulturella mångfalden? Den här studien är en fallstudie av kvalitativ karaktär. Som metod användes kvalitativa informella intervjuer och ostrukturerade icke deltagande observationer. För att få en bredare bild av pedagogers interkulturella arbetssätt genomfördes observationer av pedagogers arbetssätt och observationer av miljön på en förskola. Intervjuerna skedde med verksamma förskollärare från två förskolor som tillhör samma enhet i kommunen. Resultatet av studien visar att pedagogerna ser positivt på ett interkulturellt arbetssätt, att det är givande, spännande, innehåller utmaningar och bidrar till många intressanta möten. Det framkommer även att ett interkulturellt arbetssätt kan vara väldigt krävande, att man måste vara mer flexibel. Man arbetar mycket med drama, bilder och kroppskontakt för att tydliggöra och konkretisera verksamheten för barnen. Vidare visar resultatet att pedagogerna inte medvetet arbetar med den kulturella mångfalden i barngrupperna, men att de arbetar mycket utifrån barnets individuella förutsättningar på olika sätt. Miljön på förskolorna har inte anpassats och utformats för att tillgodose den kulturella mångfalden, däremot har de ett väldigt medvetet tänk kring miljön och dess betydelse för varje individuellt barn.

Bakgrund: Skandinavien blir allt mer mångkulturellt och även sjukvården kommer i kontakt med andra kulturer. Sjuksköterskans ansvar utgår från de mänskliga rättigheterna och bygger på respekt för individen. Syfte: att belysa vårdpersonals erfarenheter och uppfattningar av mötet med patienter med invandrarbakgrund och deras anhöriga i vården. Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes. Nio artiklar inkluderades varav fem kvalitativa och fyra kvantitativa. Diskussionen utgick från teori om interkulturell omvårdnad Resultat: Under analysen framkom fyra teman. Kommunikation och kulturella skillnader inom omvårdnad var de två mest framträdande. Studien visade att en känsla av otillräcklighet hos vårdpersonalen förekom i mötet med patienter med invandrarbakgrund. Erfarenheter av kommunikationsproblem visade sig. Det fanns även idéer om hur vårdpersonalen kan underlätta det vårdande mötet med patienter med invandrarbakgrund. Slutsats: För att kunna ge god omvårdnad till patienter med invandrarbakgrund bör vårdpersonalen se individen och inte bara kulturen.

Sammanfattning Invandringen är en realitet i dagens samhälle. Skolan har här en viktig roll och ett stort ansvar i mottagandet av de nya barnen och ungdomarna med invandrarbakgrund. Det är intressant att fråga sig hur skolan och undervisningen förhåller sig och anpassar sig till de nya omständigheterna. I styrdokumenten finns en medvetenhet kring mångkulturalitet och interkulturalitet. Samtidigt skall det gemensamma kulturarvet utgöra en trygghet och en gemensam plattform i undervisningen. Mot bakgrund av den realitet dagens skola befinner sig i och den kontrastförhållande som syns i styrdokumentet, syftar befintlig uppsats till en undersökning av hur lärare och invandrarelever ser på historieämnets roll i det mångkulturella klassrummet. Detta eftersträvas göra genom forskningsfrågorna ”Hur förstår lärare och elever historia som begrepp och undervisning?”, ”I vilken grad nyttjas elevernas bakgrund och erfarenhet i undervisningen?” och slutligen ”Hur arbetar skolan med elevernas historiemedvetande?”. Uppsatsen har sin teoretiska utgångspunkt i den danske historiedidaktikern Bernard Eric Jensens tolkning av historiemedvetande, vilket ses som ”ett samspel mellan människors dåtidstolkning, nutidsförståelse och framtidsförväntan”.53 Jensens ståndpunkt tar avstamp i dels att människans historiemedvetande fungerar som en ofrånkomlig del av hennes identitet, sociala kunskaper och handlingar, dels att människan både som individ och som grupp är både skapad av och skapare av historia. Respondenterna i föreliggande studie utgörs av tre So-lärare på högstadiet och åtta invandrarelever varav sju går på högstadiet och en på gymnasiet. Slutsatsen är att den interkulturella och mångkulturella undervisning med eleverna och deras historiemedvetande i centrum, som förespråkas av historiedidaktiker, i styrdokument,och av de intervjuade lärarna, tillämpas inte. Istället dominerar en förhållandevis traditionstillämpad historieundervisning. Användning och bearbetning av elevernas historiemedvetande, mångkulturaliteten samt interkulturaliteten formar sig i sporadiska då-nuförbindelser och i vissa kopplingar till eleverna. / Abstract Sweden is a multicultural society. The school plays an important part and has a great responsibility concerning the reception of young people with immigrant backgrounds. It is important to highlight the way schools handle the new circumstances. The school curriculum expresses a consciousness regarding multiculturality and interculturality.Moreover, the cultural heritage. The aim of this study is to examine how teachers and immigrant pupils see the subject history in the multi-cultural classroom. Both the curriculum and the school reality are in focus. The study is based on the following questions: How do teachers and pupils understand history as a concept and a subject? Are the backgrounds and experiences of the pupils used in the teaching? How does school deal with the historical consciousness of the pupils? The theoretical approach of this essay is the Danish historian Bernard Eric Jensen’s interpretation of “historical consciousness”, which is defined as the understanding of the interaction between the past, the present and the future. This interaction constitutes a fundamental part of human identity, social behaviour and actions, which make people as individuals and as groups both created by history and creators of history. This study is based on interviews with three history teachers at Swedish “högstadiet”(secondary school/junior high school) and eight pupils with immigrant backgrounds. The conclusion of the study is that, contrary to the guide-lines of the curriculum, no focus on the pupils historical consciousness is applied in the teaching of history. Even though the interviewed teachers stress the importance of such a perspective, pupils´ own experiences tend to be excluded or only occasionally used in the teaching.

I den här uppsatsen presenteras hur personliga filmsamtal kan bidra till främjandet av ett etiskt reflekterande förhållningssätt i en interkulturell undervisning. Fyra ungdomar i två mångkulturella gymnasieskolor delar med sig av sina reflektioner över en vald favoritfilm genom individuella samtal. Mina analyser av data jämförs med Axelssons (2008) studie Film och mening varifrån jag också hämtar analysverktygen som delvis ligger till grund även i denna studie. Min studie visar på både likheter och skillnader i respondenternas utsagor kring deras upplevelse av filmens presenterade berättelse och sina egna reflektioner över personliga etiska och moraliska val. Resultatet visar värdet av att följa upp ungdomarnas egna berättelser av upplevd verklighet som ett interkulturellt undervisningsinnehåll. Genom att följa upp med två olika samtalsformer, dialogiska klassrum och deliberativa samtal, borde möjligheten finnas att låta alla elever komma till tals i den mångkulturella gymnasieskolan

No description available.

Detta examensarbete syftar till att undersöka verksamma lärares förhållningssätt till en etnisk mångfald i klassrummet samt vilka metoder de använder för att i undervisningen belysa elevernas olika etniska kulturer. Detta har vi tagit reda på genom semistrukturerade intervjuer med sex klasslärare och två svenska som andraspråkslärare. Resultatet visar på att samtliga lärare i vår undersökning har svårt att definiera ordet kultur och relaterar som oftast till elevernas språk som den största svårigheten i fråga om hur de tar tillvara på elevernas olika kulturer i klassrummet. Resultatet visar även att det är stora skillnader mellan hur lärare förhåller sig samt undervisar i mångkulturella klassrum. Endast två av de åtta lärare vi intervjuat utformar sin undervisning utifrån elevernas olika kulturer och arbetar därmed interkulturellt. Vi ifrågasätter lärarutbildningens behandling av detta ämne.

Huvudsyftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vad forskningen säger om hur historieundervisning kan främja interkulturell kompetens. Vi undersöker också varför in-terkulturell utbildning i historia är eftersträvansvärt. Vi har utfört kunskapsöversikten ge-nom att ta del av andras forskning, sammanställt denna och försökt utröna mönster kring undervisningsstrategier som främjar interkulturell kompetens. Sammanställningen skedde utifrån tre underfrågor; varför lärare bör bedriva interkulturell undervisning; vad undervis-ningen bör innehålla och hur undervisningen kan läggas upp. Det råder stor konsensus kring varför vi bör undervisa interkulturellt. Många forskare anser interkulturell historie-undervisning vara nödvändigt för att skapa demokratiska, aktiva, samhällsmedborgare i skolan. Detta då samtidens samhälle är mångkulturellt och för att kunna agera och hantera detta krävs interkulturell kompetens. Även när det gäller den interkulturella undervisning-ens innehåll ser vi mönster: flera perspektiv bör tas upp, mikro- och makroperspektiv samt inom- och utomeuropeiska perspektiv; historiekanon bör ifrågasättas. Läraren själv måste också ha interkulturell kompetens. Det finns även en del förslag kring hur en ska undervisa interkulturellt även om detta område är mindre utforskat. Bland annat bör undervisningen vara inriktad på att eleverna ska tolka historia och själva resonera över hur historien kan säga något om samtiden.

I detta examensarbete undersöks hur lärare i samhällskunskap arbetar med interkulturellundervisning i kulturellt homogena respektive heterogena högstadieskolor. Fem lärare pålika många skolor har intervjuats.Intervjuerna visar att samhällskunskapslärare på kulturellt heterogena skolor tenderaratt lägga fokus på att föra diskussioner om normer och värderingar med sina elever. Lärarepå kulturellt homogena skolor tenderar att fokusera på demokratifrågor och allmännasamhällsfrågor. Det är ett litet urval men resultatet pekar på intressanta frågor för fortsattaundersökningar om interkulturell undervisning, dess hur vad och varför.

BAKGRUND:Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle vilket även avspeglar sig i skolan. För verksamma pedagoger innebär detta att ta tillvara på den kulturella mångfalden samt att anpassa verksamheten utifrån elevernas olika behov och förutsättningar. Vi redogör i vår litteraturbakgrund för aktuell forskning och litteratur som berör vårt valdaundersökningsområde. Vi har också valt ur mål ur styrdokument samt kursplaner som vi anser är relevanta för vårt syfte.SYFTE:Vårt syfte är att ta reda på pedagogers förhållningssätt till mångkulturalitet och hur ett sådant förhållningssätt tillämpas i skolan. Studiens syfte är inte att få en generell uppfattning utan vi har valt att intervjua fem pedagoger som vi tror har kunskaper inom området.METOD:Studien bygger på osystematiska observationer samt delvis strukturerade intervjuer med fem pedagoger verksamma i år 1-9.RESULTAT:Samtliga pedagoger har svårigheter med att tolka och förstå vad ett mångkulturelltförhållningssätt innebär. Det flesta av respondenterna har inte reflekterat över sitt eget förhållningssätt till mångkulturalitet eller hur de tillämpar det i praktiken. Under våra intervjuer då respondenterna tvingades reflektera över sitt förhållningssätt samt tillämpningkunde vi dock se att de hade ett förhållningssätt till mångkulturalitet samt att flertalet tillämpade detta.

Sverige är ett mångkulturellt samhälle där en blandning av olika kulturer integreras. Detta mångkulturella samhälle avspeglar sig inomskolväsendet. Syftet med denna studie är att belysa hur någralärare arbetar i mångkulturella klasser med elever med olika kulturella bakgrunder. Denna studie bygger på en intervjuundersökning med sju undervisande lärare i två olika skolor. Resultatet på denna studie visar sig att lärarna tycker om att undervisa på en mångkulturell skola, där lärarna som vi intervjuat tycker att det är intressant då kommunikation mellan människor med olika bakgrund uppstår på ett effektivt sätt.