Bakgrund Mobila Intensivvårds Grupper (MIG) är idag etablerade på flera svenska sjukhus. MIG bidrar till att minska antalet hjärtstopp och till att patienter som är på väg att försämras upptäcks tidigare. MIG innebär också en trygghet för avdelningspersonalen. Delaktighet i MIG är en naturlig del i intensivvårdssjuksköterskans arbetsuppgifter. Syfte Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av interaktionen med avdelningspersonalen vid MIG-uppdrag. Metod En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer har utförts vid två sjukhus. Resultatet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Två teman framkom vid analysen, Betydelsen av interaktion för en sammanlänkad och säker vård samt Samspelsbefrämjande faktorer. Respondenterna anser avdelningspersonalens närvaro och engagemang som väsentlig vid MIG-uppdraget för att patienten ska få en sammanlänkad och säker vård. Respondenterna upplever att avdelningspersonalen ibland inte förstår vikten av deras närvaro och att MIG då behöver arbeta aktivt för att få avdelningspersonalen mer engagerad. Det interprofessionella samarbetet gagnar inte enbart patienten utan gynnar även den professionella utvecklingen genom utbyte av kunskap. För att interaktionen ska fungera optimalt krävs att MIG bekräftar avdelningspersonalen och att alla involverade vid MIG-uppdraget har en gemensam bild av situationen och delar samma mål med vården. Resultatet diskuterades utifrån den teoretiska referensramen Relationship Centered Care. Slutsats Interaktionen vid MIG-uppdrag fungerar väl när MIG och avdelningspersonalen samarbetar och kompletterar varandra. Välfungerande samarbete och sammanlänkad vård i samband med MIG-uppdrag leder till ökad patientsäkerhet. Klinisk betydelse Samarbetet vid MIG-uppdrag stärks genom utbildning och praktisk träning i interprofessionellt samarbete. Genom mer utbildning, tydligare kommunikation från MIG och ökad återkoppling kan avdelningspersonalen få en större förståelse för vikten av deras delaktighet vid MIG-uppdragen. / Background Mobile Emergency Teams (MET) are established at several Swedish hospitals. MET helps to reduce the number of cardiac arrest and patients who are about to deteriorate are detected earlier. MET also means security for the staff at general wards. Being involved in the MET is a natural part of the critical care nurse's work assignments. Aim To describe the critical care nurses' experiences of interaction with the staff at general wards during MET- assignments. Method A qualitative study using semi-structured interviews was carried out at two hospitals. The collected data were analyzed by qualitative content analysis. Results Two themes emerged from the analysis, The importance of interaction for an interconnected and safe healthcare and Teamwork promoting factors. Respondents believe attendance and commitment from the staff at general wards as important in MET- assignments for the patient to get interconnected and safe care. Respondents experience that ward staff sometimes don´t understand the importance of their presence and that MET then need to work actively to get the ward staff more committed. The interprofessional collaboration is not only beneficial for the patient but it also promotes the professional development through the exchange of knowledge. For the interaction to work optimally it requires MET to confirm the staff at general wards and that everyone involved in the MET-assignment has a mutual perception of the situation and the goal with the treatment. The results were discussed using the theoretical framework Relationship Centered Care. Conclusion The interaction in MET-assignments works well when MET and the staff at general wards work together and complement each other. Effective collaboration and interconnected healthcare during MET-assignments increases patient safety. Clinical significance The collaboration during MET-assignments can be strengthened through education and practical training in interprofessional collaboration. Through more training, clearer communication from MET and increased feedback can the staff at general wards gain a greater understanding of the importance of their participation in MET-assignments.

Bakgrund: Interprofessionellt teamarbete blir allt vanligare i vården, i takt med att det blivit vanligare har det setts förbättringar inom bland annat patientsäkerhet och personcentrerad vård. Det finns dock lite forskning som studerat sjuksköterskorna upplever interprofessionellt på en akutmottagning. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av interprofessionellt teamarbete på akutmottagningar. Metod: En kvalitativ intervjustudie med tio sjuksköterskor från två akutmottagningar. Datainsamlingen skedde genom enskilda semistrukturerade intervjuer. Tio sjuksköterskor som arbetade med interprofessionellt teamarbete på akutmottagning intervjuades på två olika sjukhus. Insamlade data analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra teman, förutsättningar och hinder för interprofessionellt teamarbete, ökad möjlighet till god omvårdnad, effekter av närmare samverkan, och patienten en del av teamet. Dessa teman fick sedan olika många kategorier. Det framkommer av resultatet att många olika faktorer är inblandade vid ett väl fungerande interprofessionellt teamarbete. Både faktorer som inte går att påverka och faktorer som kan behöva uppmärksammas för att kunna ta hänsyn till eller åtgärda. Slutsats: Resultatet påvisade att sjuksköterskan hade mestadels positiva upplevelser av interprofessionellt teamarbete men också att det finns flera faktorer som kan påverka det sammanlagda resultatet av interprofessionellt teamarbete både för de olika professionerna och patienten. / Background: Interprofessional teamwork in health care is becoming more common, and improvements has been seen in areas such as, patient safety and person-cantered care. There is limited research on how registered nurses experience interprofessional teamwork in an emergency department. Aim: To describe nurses' experiences of interprofessional teamwork in emergency departments. Method: a qualitative interview study with ten registered nurses from two emergency units. The data collection took place through individual semi-structured interviews. Ten nurses who worked with interprofessional teamwork in an emergency department were interviewed at two different hospitals. Qualitative content analysis was then used to analyse the collected data. Result: The result revealed four themes, conditions and barriers to interprofessional teamwork, increased opportunities for good nursing, the effects of closer collaboration, and the patient being part of the team. These themes were divided in further categories. The result shows that many different factors were involved in a well-functioning interprofessional team work. Factors that cannot be influenced and factors that may need to be addressed and taken into account or adjusted. Conclusion: The result showed that the nurse had mostly positive experiences of interprofessional teamwork, but there are also several factors that can influence the overall result of interprofessional teamwork for the different professions and the patients.

Denna uppsats är en kvalitativ studie som syftat till att undersöka fältarbetarens syn på sin yrkesroll samt hur fältarbetaren ser på professionalitet inom fältyrket. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med sex stycken socionomer som arbetar som fältarbetare med inriktning mot ungdomar, i tre olika områden i Stockholms län. Studiens teori är grundad på professionsteori och yrkesidentitetsteori. Den tidigare forskningen redogör för fältarbetets kontext i Sverige och internationellt, utmaningar inom fältverksamheten samt forskning om interprofessionellt arbete, dvs arbetsplatser där personer med olika utbildningar och kompetenser arbetar med samma arbetsuppgifter. Studiens resultat visade att samtliga informanter uppfattade en låg yrkesstatus och en ständig vilja att försvara sin utbildningsbakgrund. De bakomliggande orsakerna till den låga yrkesstatusen varierade enligt informanterna. Vissa menade att fältarbetet historiskt sett inte varit professionellt då man under lång period inte hade något utbildningskrav för fälttjänsterna. En del menade att det lever kvar än idag men att vissa arbetsplatser har börjat ha socionomexamen som krav. Andra menade att den låga statusen berodde på att arbetet är ostrukturerat och att det i och med det då inte finns något krav på kvalitet. Det som ändå var gemensamt för alla sex informanter var att de på olika sätt beskrev att en ambivalens skapats i yrkesidentiteten sedan de börjat arbeta som fältarbetare.

Introduktion: I den perioperativa vården arbetar flera yrkeskategorier som ska samverka tillsammans på ett patientsäkert sätt. Kommunikation är en viktig del till att kunna arbeta patientsäkert. Enligt patientsäkerhetslagen är vårdgivare skyldiga att förebygga vårdskador där en fungerande kommunikation kan vara en del att upprätthålla patientsäkerheten. Tidigare forskning har visat att kommunikation i operationsteamet kan påverka patientsäkerheten både positivt och negativt. Syfte: Syftet var att beskriva det interprofessionella operationsteamets upplevelser av kommunikation för att främja patientens säkerhet inom perioperativ vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i Mellansverige. Totalt femton intervjuer utfördes. Fem olika yrkeskategorier intervjuades, med tre deltagare från varje kategori: operationssjuksköterskor, anestesisjuksköterskor, undersköterskor, anestesiläkare och operatörer. Totalt femton intervjuer utfördes. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema och tre kategorier. Temat var: ”Strävan efter den goda kommunikationen”, där det interprofessionella operationsteamets upplevelser beskrevs utifrån följande kategorier: ”De personliga relationernas betydelse”, ”Individuella strategier” och ”Användandet av kommunikationshjälpmedel”. Konklusion: Studien visade att det interprofessionella teamet strävade efter en god kommunikation som främjar patienten säkerhet. Dock fanns det även svårigheter i att uppnå detta.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka kunskapen om vilka insatser som hör till arbetsterapi i primärvården enligt andra professioner. Idag saknas studier som belyser de andra professionernas kunskaper om vilka insatser som arbetsterapin inom primärvården bidrar till i patientarbetet. Metod: Studien genomfördes med en kvantitativ ansats som baserades på en enkätundersökning med 52 deltagare ifrån regionerna: Södermanland, Jönköping, Skåne, Halland och Västerbotten. Populationen bestod av: fysioterapeuter, läkare, psykologer, sjuksköterskor, undersköterskor, verksamhetschefer och vårdadministratörer. Ett obundet slumpmässigt urval användes i studien. Resultat: Studiens resultat visade att majoriteten av deltagarna hade kunskap om insatser inom arbetsterapi i primärvården. Dock ansåg majoriteten deltagare i studien inte/eller var tveksamma inför insatser såsom: ”Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom”, ”Arbetsplatskartläggning” och ”Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” till att vara insatser i utrednings- och bedömningsarbetet inom arbetsterapi i primärvården. Majoriteten deltagare ansåg även inte/eller var tveksamma inför insatsen: ”Träning av arbetsförmåga” inom interventionsarbetet till att vara en insats inom arbetsterapi i primärvården. Slutsats: Författaren anser att det är viktigt att andra professioner inom primärvården har insikt i vilka insatser arbetsterapeuten har för att patienten ska få vård i god tid. Slutsatserna ur denna studie kan bidra till nya insikter inom hälso- och sjukvården, och förbundet ”Sveriges Arbetsterapeuter” varpå kvalitetsarbete och riktlinjer för vilka insatser som borde ingå i arbetsterapeutyrket inom primärvården kan göras. / Aim: The aim of this study was to examine occupational therapy work efforts that belong to occupational therapy in primary care according to other professions. There are no studies today that shed light on the knowledge of other professionals concerning the contributions that occupational therapy in primary care contributes to in work with patients. Method: The study was conducted with a quantitative approach, which was based on a survey of 52 participants from the regions of: Södermanland, Jönköping, Skåne, Halland and Västerbotten. The population consisted of: physiotherapists, doctors, psychologists, nursing assistants, heads of departments and care administrators. An unbound random sample was used in this study. Result: The result of the study showed that the majority of the contributions in the survey coming from the brochure ”Arbetsterapi i primärvården” ("Occupational Therapy in Primary Care") (Sveriges arbetsterapeuter, 2014) was confirmed as occupational therapy work efforts in primary care according to the other professions. However, the majority of participants in this study did not consider or were hesitant about work efforts such as: ”Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom” ("Driving license assessment in investigations and decisions regarding continued driving after injury or illness"), ”Arbetsplatskartläggning” ("Workplace mapping") and ”Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” ("Cognitive assessment in neuropsychiatric disabilities") to be investigative assessment and assessment procedures within occupational therapy in primary care. The majority of participants also did not consider or were hesitant about the intervention: ”Träning av arbetsförmåga” ("Training of work ability") as an intervention in occupational therapy in primary care. Conclusion: The author believes that it is important that other professions in primary care have an insight into the efforts of the occupational therapist to ensure that the patient is getting proper care in an earlier stage. The conclusions of this study could contribute to new insights in the health care system, and the association "Sweden's Occupational Therapists" whereupon quality work and guidelines for which interventions should be included in the occupational therapy profession in primary care can be made.

Syftet med denna kvantitativa enkätstudie var att undersöka hälso- och sjukvårdskuratorersupplevda arbetstillfredsställelse i relation till deras arbetssätt – interprofessionellt teamarbete och samverkan med andra kuratorer. Studien ämnade även att undersöka huruvida bakgrundsfaktorerna ålder, arbetslivserfarenhet, kön och utbildning inverkar på den upplevda arbetstillfredsställelsen. Inspiration till studien uppkom genom egna iakttagelser av hälso- och sjukvårdskuratorers olika arbetssätt under socionomprogrammets verksamhetsförlagda moment, samt genom granskning av tidigare forskning som lyft interprofessionellt teamarbete och samverkan som viktiga faktorer för arbetstillfredsställelse, där relevant forskning på svensk population i dagsläget är otillräcklig. Den aktuella enkäten resulterade i 118 svar från hälso- och sjukvårdskuratorer i 9 regioner i Sverige. Datan analyserades i statistikprogrammet SPSS och resultatet visade ett statistiskt signifikant samband mellan arbetstillfredsställelse och interprofessionellt teamarbete. Gällandesamverkan med andra kuratorer så visade resultatet ingen signifikant skillnad för upplevd arbetstillfredsställelse ifall kuratorn är ensam av sin profession eller har kuratorskollegor att samverka med på arbetsplatsen. Däremot visade det framkomna resultatet att något som verkarvara av vikt för arbetstillfredsställelsen är möjlighet till stöd från andra kuratorer vid behov. Slutligen visade resultatet att både ökad ålder och mer arbetslivserfarenhet korrelerar med högre arbetstillfredsställelse.  Sammanfattningsvis visade denna studie att arbetstillfredsställelse kan påverkas av flera olika faktorer, och att specifika arbetssätt så som interprofessionellt teamarbete är en faktor. Därtill är upplevelsen av att få stöd från andra kuratorer vid behov av vikt, men det behöver intenödvändigtvis vara en kuratorskollega på den egna arbetsplatsen. Studiens resultat har även påvisat att bakgrundsfaktorer som ålder och arbetslivserfarenhet kan ha positiv verkan på arbetstillfredsställelse hos de tillfrågade hälso- och sjukvårdskuratorerna.

Introduktion: Säker vård förutsätter ett fungerande interprofessionellt samarbete. Sjuksköterskor och läkare har dock olika syn på samarbete, vilket kan försvåra arbetet vid akuta kritiska händelser. Studien har genomförts med begreppen säker vård och samverkan i team som teoretisk referensram. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av det interprofessionella samarbetet vid akuta kritiska händelser. Metod: Studien är av kvalitativ design med induktiv ansats. Tio stycken semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor på tre olika svenska sjukhus. Fynden analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen genererade fyra kategorier; Anestesisjuksköterskans jämbördighet i teamet undermineras; Tillit till den egna professionella kompetensen stärker anestesisjuksköterskans position i teamet; Ett tryggt arbetsklimat skapar förutsättningar för ett konstruktivt samarbete, och; Dysfunktionella arbetsförhållanden försämrar förutsättningarna för ett välfungerande samarbete. Diskussion: Vid akuta situationer kan samarbetet präglas av obalanserade maktförhållanden och oklar ansvarsfördelning mellan läkare och sjuksköterskor vilket kan förklaras av traditionella synsätt på de olika professionerna. Arbetsrelationen hade gynnats av att sjuksköterske- och läkarutbildningen examinerat interprofessionell samverkan på ett framgångsrikt sätt. Slutsats: Den interprofessionella dynamiken kompliceras när anestesisjuksköterskan är bättre lämpad som teamledare än anestesiologen. Konservativa synsätt på olika professioner kan hämma det interprofessionella samarbetet och därmed patientsäkerheten.

Bakgrund: Forskning visar att lärandemiljön har betydelse för ett effektivt och positivt lärande och för studenters förmåga att sammanfläta teoretisk och praktisk kunskap. I litteraturen beskrivs en klyfta mellan teori och praktik som på sikt kan försvåra för yrkesverksamma. Svensk sjuksköterskeförening och Svenska läkaresällskapet har beskrivit vikten av samverkan i team mellan olika professioner under utbildning som en möjlighet att ta ansvar för patienters vård. Interprofessionellt lärande mellan studenter från olika hälso- och sjukvårdsutbildningar bygger på att studenterna tar ansvar, lär med, om och av varandra samtidigt som de tränar på sin egen yrkesroll för att främja patienters hälsa. Syfte: Att belysa aktuellt kunskapsläge för studenters interprofessionella lärande vid verksamhetsförlagd utbildning i primärvård. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och systematisk sökstrategi från databaserna PubMed, CINAHL och ERIC inkluderade åtta vetenskapliga artiklar. De analyserades med en integrerande sammanställning inspirerad av metasyntes.   Resultat: Sammanfattades i fyra teman,  fokus på patienten, samverkan och lärande mellan studenter, lärandemiljö och handledarroll samt samverkan mellan klinik, utbildningsprogram och lärosäten. Slutsats(er): Interprofessionellt lärande bidrar till ett patientcentrerat förhållningssätt som ger nya insikter och utökade kunskaper för studenter i professionsutbildning. Relationer i gruppen och till handledarna som goda förebilder bidrog till förbättrad kommunikation och vård. Samverkan behövs mellan lärosäten och kliniker.

Sjuksköterskeutbildningen omfattar 180 högskolepoäng och leder till en sjuksköterskeexamen som ger studenten behörighet att söka legitimation som sjuksköterska. För att nå de kunskapskrav som krävs åligger det de enskilda lärosätena att sätta ihop utbildningsprogram som garanterar den kompetens som krävs. En viktig del i detta är den verksamhetsförlagda utbildning (VFU) som sammanflätar teoretiskt kunnande med praktisk förmåga. Dagens platsbrist vad gäller VFU riskerar att förvärras om nya krav på ökad VFU ställs. Alternativa utbildningsmetoder krävs därför och interprofessionell simulering kan utgöra en möjlig lösning. Syftet med denna studie är därför att beskriva sjuksköterskestudenters upplevelse av interprofessionell simulering med läkarstudenter. Åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskestudenter har genomförts digitalt och pågått 45–60 minuter. Intervjuerna har analyserats med en innehållsanalys och resultaten presenteras i teman som beskriver olika aspekter av deras upplevelser. I resultatet återger deltagarna en övervägande positiv bild av sina upplevelser från den interprofessionella simuleringen och redogör för såväl personlig som professionell utveckling samt förbättrad interprofessionell samarbets- och kommunikationsförmåga. Studenterna bekräftar att verktyg som Bedömning enligt Airways, Breathing, Circulation, Disability och Exposure (ABCDE), Crew Resource Management (CRM) och Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendation (SBAR) bidrar till ett strukturerat omhändertagande. I diskussion förankras deltagarnas upplevelser i vårdvetenskaplig teori och utifrån ett livsvärldsperspektiv presenteras den interprofessionella simuleringens pedagogiska värde i en fenomenografisk kontext.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i Sverige. Rapporter visar att patienter med psykisk ohälsa utsätts för stigmatiserande attityder och bristande vård. Att belysa omvårdnadspersonals erfarenheter kan leda till en djupare förståelse för vården av patienter med psykisk ohälsa. Syfte: Att belysa omvårdnadspersonals erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom öppenvården i Sverige. Metod: Litteraturstudien baserades på åtta kvalitativa artiklar. Sökningar genomfördes i databaserna CINAHL och Pubmed. Analysen baserades på Graneheim och Lundmans (2004) artikel. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman: "behovet av mer resurser”, “vikten av kompetens” och "en krävande professionell roll". Konklusion: Vården av patienter med psykisk ohälsa är komplex och det finns ett behov av mer resurser i form av tid, utbildning och interprofessionellt samarbete för att göra omvårdnadspersonal mer trygga och mötet mer givande. I dagsläget orsakar dessa möten omvårdnadspersonal stress och känslor av otillräcklighet. / Background: The frequency of mental illness is increasing in Sweden. Reports show that patients with mental illness are exposed to stigmatizing attitudes and lack of care in healthcare. Highlighting the experiences of nursing staff can lead to a deeper understanding of the care of patients with mental illness. Aim: To illuminate nursing staff’s experiences of caring for patients with mental illness in outpatient care in Sweden. Methods: Qualitative literature study based on eight articles. Searches were conducted in Cinahl and Pubmed. The analysis was conducted based on a model by Graneheim and Lundman (2004).   Results: The analysis resulted in three themes; “the need for more resources”, “the importance of competence” and “a demanding professional role”. Conclusion: Caring for patients with mental illness is a complex matter and there is a need for additional resources in the shape of time, education and interprofessional collaboration. This in order to make nursing staff more comfortable and the meetings more rewarding. At present these meetings cause stress and feelings of inadequacy in nursing staff.