Våld i nära relationer är ett världsomfattande problem, där nästan varannan kvinna har utsatts för våld av en man, minst en gång efter sin 15-årsdag. I Sverige har kommunerna det största ansvaret att ge individer rätt stöd och skydd. Dock förekommer stora kunskapsklyftor kring våldet – både mellan kommuner samt inom instanser. Detta kan försvåra processen för kvinnan, då gränserna mellan myndigheterna är stora och hon kan behöva ta upp emot 50 olika myndighetskontakter i sitt hjälpsökande. Syftet med studien är att lyfta fram kvinnors egna upplevelser av att vara utsatta för intimt partnervåld samt belysa den dubbla utsatthet som kan förekomma under hjälpsökandet i kontakten med formella- och informella hjälpkällor. För att uppnå syftet har sex kvinnor intervjuats, där deras egen upplevelse har lyfts fram. Materialet har tillsammans med tidigare forskning samt teoretiska begrepp analyserats, där resultatet uppmärksammade komplexiteten i att leva som våldsutsatt. Resultatet belyser även olika hinder och utmaningar som kan förekomma i mötet med formella- och informella hjälpkällor. Vidare lyfts avgörande faktorer för att kvinnan ska kunna lämna – där våldets karaktär, nyckelpersoner samt kvinnans egna resurser anses avgörande. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den dubbla utsattheten samt rättvisans lotteri.

Syftet med denna studie var att utifrån behandlares erfarenheter undersöka motivationsfaktorer för män som utövat partnervåld till att förändra sitt beteende. För att besvara syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med sex behandlare från fristående mottagningar i fyra olika svenska kommuner, vilka erbjuder behandlingsinsatser riktade till män som utövat våld i syfte att förändra deras beteende. För att sortera insamlade data användes tematisk analysmetod. Resultatet från intervjuerna analyserades utifrån Self- Determination Theory och inlärningsteori. Resultatet har visat på att känslan av att man genomgår behandling för sin egen skull, relationer, gruppbehandling, självmedvetenhet och nya strategier att hantera känslor på kan verka motiverande för män som utövat partnervåld till att söka och ta emot hjälp. I stort visar resultatet på att behandlares uppfattning om vad som motiverar männen till beteendeförändring överensstämmer med vad tidigare forskning beskriver utifrån männens egna perspektiv.

Intimate partner violence (IPV) affects both men and women, in homo- as well as heterosexual relationships. The most recognized form of IPV is violence against women. The proposition "Kvinnofrid" was approved by the Swedish parliament in 1998 and proposed an extensive effort to increase knowledge and awareness of IPV among occupational groups, mainly in the health care system. These professionals are also often directly involved in the care of victims of IPV. The main purpose of this study was to investigate attitudes and level of knowledge among nurses about violence in an intimate relationship. Only 41 questionnaires was returned out of the 136 that were handed out. The results demonstrate that nurses do not have sufficient knowledge about neither the extent of IPV nor the harmful consequences of this type of violence. We conclude that education about IPV, as well as underlying causes of violence in the society, should be incorporated as an obligatory part of the nursing education program. / Intimt partnervåld (IPV) är något som drabbar både män och kvinnor, i homosexuella så väl som heterosexuella relationer. Den form av IPV som det talas mest om är våld mot kvinnor. Propositionen kvinnofrid antogs av regeringen 1998 och föreslog en omfattande satsning på att öka kunskaperna hos olika yrkesgrupper som handlägger eller på annat sätt kommer i kontakt med ärenden som rör våld mot kvinnor. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka sjuksköterskors attityder och kunskaper om våld i en intim relation. Endast 41 av 136 utdelade enkäter besvarades. Resultaten antyder att sjuksköterskor inte har tillräckliga kunskaper om vare sig omfattningen av det intima våldets skadeverkningar, eller omhändertagande av utsatta individer. Sjuksköterskeutbildningen bör omfatta obligatorisk undervisning om denna patientgrupp och om våldets bakomliggande faktorer.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer anses vara ett av de allvarligaste hoten mot kvinnors hälsa och är ett globalt folkhälsoproblem. Våld kan definieras på olika sätt vilka innefattar fysisk, sexuell eller psykisk skada. Våldsprocessen skildrar hur våldet gradvis normaliseras för kvinnan vilket i sin tur leder till konsekvenser som kan påverka hälsan negativt för henne. Hur relationen mellan sjuksköterska och patient kan gynnas genom olika faser beskrivs. Sjuksköterskan har en betydande funktion och ett ansvar i hälso- och sjukvården med våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet med detta examensarbete är att beskriva hur kvinnor som blivit utsatta för intimt partnervåld erfar möten med allmänsjuksköterskor inom hälso- och sjukvård. Metod: Metoden som har använts i denna litteraturbaserade studie är en integrerad sammanställning av kvalitativ forskning. Resultat: I resultatet framkommer fyra teman, att sjuksköterskan är aktivt lyssnande, bemötandets betydelse för relationen, när sjuksköterskans omvårdnad är bristande och behovet av sjuksköterskans respekt för autonomin. Konklusion: Sjuksköterskor bör alltid fråga om våldsutsatthet, ge adekvat omvårdnad och undersöka både objektiv och subjektiv hälsa. Vikten av att eftersträva en god relation uppnås genom empati och genom att vara en engagerad lyssnare. Kvinnor har ett stort behov av respekt för autonomin. / Background: Violence against women in close relationships is considered one of the most serious threats to women's health and is a global public health problem. Violence can be defined in different ways which include physical, sexual or psychological harm. The process of violence depicts how the violence is gradually normalized for the woman, which in turn leads to consequences that can negatively affect her health. How the relationship between nurse and patient can be improved through different phases is described. The nurse has a significant function and responsibility in health care with women exposed to violence. Purpose: The purpose of this thesis is to describe how women who have been exposed to intimate partner violence experience meetings with general nurses in healthcare. Method: The method used in this literature-based study is an integrated compilation of qualitative research. Results: In the results, four themes emerge, that the nurse is active listener, the importance of the treatment for the relationship, when the nurse's care is lacking and the need for the nurse's respect for autonomy. Conclusion: Nurses should always ask about exposure to violence, provide adequate care and examine both objective and subjective health. The importance of pursuing a good relationship is achieved through empathy and being an engaged listener. Women have a great need for respect for autonomy.

Det har visats att i de flesta länder engagerar sig sällan läkare och sjuksköterskor i arbetet att upptäcka intimt partnervåld (IPV). Brist på kunskap, djupt sittande normer och attityder är troliga anledningar till detta. Syftet med denna studie är att beskriva vilka kunskaper som kan underlätta för sjuksköterskan att upptäcka och bemöta den som har blivit utsatt för IPV. Studien är en systematisk litteraturstudie gjord på 12 artiklar som kvalitetsgranskats enligt Wengström och Forsberg (2003). Som sjuksköterska bör man erbjuda en säker, stödjande miljö och skapa en god relation som är präglad av hjälpande av tillit innan man frågar om IPV. Enligt omvårdnadsteoretikern Watson (1993) kan man påstå att den som blir utsatt för IPV lider av ohälsa. Att förstå detta tros vara det första steget till en god omvårdnadsrelation. / It has been shown that in most countries Medical Doctors and Nurses rarely engage themselves in the process of discovering Intimate Partner Violence (IPV). Lack of knowledge, deeply founded norms and attitudes are probable causes for this. The purpose of this study is to describe the kind of knowledge that would enable a nurse to spot and answer the demands of a victim of IPV. This study is a systematic litteraturestudy based on 12 articles that has passed the quality requirements put forth by Wengström and Forsberg (2003). As a nurse you should be able to provide a safe and supportive environment that creates a good relationship, which is characterized by a helping and supporting hand, before you deal with IPV. According to the nursing theoretician Watson (1993) you can claim that a victim of IPV is suffering from unhealth. To understand this can be the first step to establish a good nursing relationship.

Bakgrund: IPV är vanligt förekommande över hela världen bland gravida kvinnor. De negativa hälsokonsekvenserna till följd av IPV är många och kan leda till död. De ekonomiska och sociala kostnaderna till följd av IPV är extremt höga, därför är IPV ett globalt samhälls- och folkhälsoproblem, som behöver förebyggas. Faktorerna som kan leda till IPV är många, komplexa och beroende av varandra. Syfte: Syftet med studien var att finna evidensbaserade riskfaktorer, negativa hälsoeffekter på den gravida kvinnan och på hennes foster/nyfödda barnet orsakade av IPV, för att kunna rekommendera pålitliga folkhälsoåtgärder. Metod: Artikelsökningen genomfördes i olika databaser och de använda artiklarna valdes från CINAHL och PsycINFO. Totalt användes 11 vetenskapliga artiklar, varav åtta hade en kvantitativ ansats och tre med litteratursammanställningsmetod. Dessa granskades enligt Carlsson & Eiman, (2003) bedömningsmall för kvantitativa studier och bedömnigsmall för studier med litteratursammanställningsmetod.Resultat: Det finns starka evidens som visar att IPV påverkar den fysiska och psykiska hälsan under graviditeten. Interventioner som används för att förebygga IPV under graviditeten är sekundär prevention, som syftar till att minska IPV och dess negativa hälsokonsekvenser för hälsan under graviditeten och efter förlossningen. Slutsats: Det finns starka evidens som visar att IPV påverkar den fysiska och psykiska hälsan under graviditeten, och har andra negativa hälsokonsekvenser på gravida kvinnors hälsa och deras foster. Strategier bör därför utföras före och under graviditeten, samt efter förlossningen för att förhindra IPV från att förekomma. / Background: Intimate partner violence, (IPV) is present worldwide among pregnant women. The negative health consequences of IPV are many and can lead to death. The economic and social costs due to IPV are extremely high, and is a global social and public health problem that needs to be prevented. The factors that can lead to IPV are many, complex and interrelated Aim: The aim of the study was to find evidence based risk factors, negative health effects on the pregnant woman and on her fetus/newborn caused by IPV in order to recommend reliable public health measures. Method: The article search was carried out in various databases and the use of articles was selected from CINAHL and PsycINFO. A total of 11 scientific papers, of which eight had a quantitative approach, and three with literature review method. The articles were quality assessed according to Carlsson & Eiman, (2003) assessment template for quantitative studies and assessment template for studies with literature review method.Results: Showed strong evidence for that IPV was affecting physical and mental health during pregnancy. Interventions used to prevent IPV during pregnancy are secondary prevention, which aims to reduce IPV and its negative health consequences during pregnancy and after childbirth.Conclusion: Showed strong evidence for that IPV was affecting physical and mental health during pregnancy and other adverse health effects on pregnant women's health and their fetuses. Strategies should be performed before and during pregnancy and after childbirth to prevent IPV from occurring.

Bakgrund: Kvinnors brottslighet utgör endast en minimal del av brottsligheten som existerar,eftersom det i regel är män som begår brott. Detta speglas av brist på kunskap om kvinnligaförövare. Syfte: Syftet med uppsatsen är att belysa det studerade ämnet och på så sätt ökauppmärksamheten i samhället för kvinnliga mördare. Metod: En systematisk litteraturstudieutfördes om de gemensamma faktorer kvinnliga mördare har. Resultat: Kvinnor mördar somsvar på mäns våld i en relation, oftast i självförsvar. Ett flertal av de kvinnliga förövarnadödar en intim partner, i en nödsakad situation, som ett alternativ till att inte själv blimördade. De tenderar att lida av psykisk ohälsa, mörda i det gemensamma hemmet ochanvända kniv som mordvapen. Slutsats: Kärnan i ett proaktivt tillvägagångssätt är detförebyggande arbetet innan det dödliga våldet blir ett alternativ. Med kunskapen i hand är detav stor vikt att inledningsvis fokusera på partnervåld. Det är uppenbart att den kvinnligaförövaren agerar i rädsla och i självförsvar, vilket gör dem till egna beskyddare närrättsväsendet misslyckas. / Background: Crime committed by women constitutes a minimal part of the overall crimerate. Generally, men are the ones committing majority of crimes. This is reflected by a lack ofknowledge of female perpetrators. Purpose: The purpose of the study is to highlight thesubject studied and thus increase the overall attitude towards female murderers in order toclear up the confusion when solving these cases. Method: A systematic literature study wasconducted to investigate the common denominators among the female perpetrators. Result:Women commit murders in response to men's violence, usually in a relationship and inself-defense. The majority of the female perpetrators kill their intimate partner in fair of notbeing the victim of murder them selves, the motive strictly self-defense. The femaleperpetrators hold some common denominators; mental illness, the crime happen in thecommon home and a knife is usually the murder weapon of choice. Conclusion: The essenceof proactive approach is the preventative work ahead of the crime committed. With theknowledge at hand, law enforcement need to focus on partner violence. It is obvious that theperpetrator act in fear and in self-defense, making them their own protectors when the lawenforcement fails them.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka om psykisk ohälsa var mindre förekommande hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Frågeställningarna var; för grupperna fysiskt aktiva kvinnor och ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld skiljde sig (1) grad och symtom av Post traumatiskt stress syndrom (PTSD)? (2) grad och symtom av depression? (3) grad och symtom av stress? Metod Urvalet var 97 kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Kvinnojourer kontaktades via mail och stödgrupper för våld i nära relationer kontaktades på Facebook. Data samlades in via en digital anonym enkät som innefattade tre validerade enkäter; PCL-5 för PTSD, MADRS-S för depression och PSS-10 för stress, samt fem egenkonstruerade frågor och två utav Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet. Grupperna fysiskt aktiva och ej fysiskt aktiva analyserades. Graden av PTSD, depression och stress utvärderades ifrån totalpoängen på PCL-5, MADRS-S och PSS-10. Symtomen utvärderades utifrån de enskilda frågorna. Resultat Medelvärdet på PCL-5 för fysiskt aktiva var 39.3, och 44.9 för ej fysiskt aktiva (p=0.14). Medelvärdet på MADRS-S var 20.2 för fysiskt aktiva, och 22.1 för ej fysiskt aktiva (p=0.43). Båda medelvärdena klassades som “hög sannolikhet för egentlig depression om tillståndet varat mer än två veckor” enligt gränsvärden. Medelvärdet för fysiskt aktiva på PSS-10 var 22.1, och 23 för ej fysiskt aktiva (p=0.53). Tre symtom visade signifikanta skillnader mellan grupperna, mindre symtom rapporterades av de fysiskt aktiva kvinnorna. Symtomen för PTSD var; “problem att minnas den stressfulla upplevelsen” (p=<0.02) och “förlust av intresse i aktiviteter som du brukade njuta av” (p=<0.05). För stress var symtomet; “känt att du var oförmögen att kontrollera de viktiga sakerna i ditt liv” (p=<0.05). Slutsats Graden av PTSD, depression och stress skiljde sig inte hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. P-värdet var 0.14 på PCL-5, två frågor hade signifikant skillnad och skillnaden mellan medelvärdena var större än MADRS-S och PSS-10. Den psykiska sjukdom som var närmast att påvisa signifikant skillnad var PTSD, där fysiskt aktiva hade lägre medelvärde.

Bakgrund Våld mot kvinnor, vilket innefattar intimt partnervåld (även benämnt våld i nära relationer) är ett erkänt globalt problem där cirka var tredje kvinna blir utsatt någon gång i livet. Många av dessa kvinnor har kontakt med hälso- och sjukvården under tiden de blir utsatta oavsett om det är direkt relaterat till våldet eller ej. Där har hälso- och sjukvården ett ansvar att bemöta och behandla dessa kvinnor på ett tillfredsställande och evidensbaserat sätt som upplevs emotionellt stärkande och hjälpande av den utsatta kvinnan. Syfte Syftet var att belysa den våldsutsatta kvinnans upplevelse av processen kring berättandet om intimt partnervåld för hälso- och sjukvårdspersonal. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt gjordes i syfte att sammanställa existerande forskning i ämnet. Datainsamlingen gjordes i september 2021 genom sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Kvalitetsgranskning av inkluderade artiklar gjordes via Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag. Dataanalys gjordes i tre steg utifrån en integrerad modell där huvudteman och underteman identifierades. Resultat Under analysen av de 15 inkluderade artiklarna så återfanns tre huvudteman: upplevelse av barriärer som försvårar berättande, upplevelse under berättande om IPV samt upplevelse av förbättringsmöjligheter efter berättande. Dessa tre teman belyser olika aspekter av kvinnors upplevelse innan, under och efter berättande om intimt partnervåld för hälso- och sjukvårdspersonal. Slutsats Kvinnorna som deltagit i studierna hade många liknande upplevelser av att berätta om intimt partnervåld för hälso- och sjukvården. Många kvinnor beskrev att de upplevt mångabarriärer för att berätta om våldet och att de hade positiva och negativa upplevelser kring hur de blivit bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal. För hälso- och sjukvården finns detstora möjligheter till förbättring i området och förslag på hur detta kan göras nämns även av kvinnorna. / Background Violence against women, one aspect of which is intimate partner violence, is a globally recognized problem which approximately one third of all women will be exposed to during their lifetime. Many of these women are in contact with the health care system during the abuse, regardless if they are seeking help for something directly related to the violence or something else. The health care system has an obligation and responsibility to treat these women in a satisfactory and evidence-based way that the women experience as emotionally strengthening and aid-providing. Aim The aim was to illustrate the battered woman's experience of the process surrounding disclosure of intimate partner violence to health care personnel. Method The method of choice was a non-systematic literature review to compile previous research of the subject matter. The collection of data was made in September 2021 through using the databases PubMed and CINAHL. The quality of the included articles was examined using Sophiahemmet University’s template for quality assessment. Data analysis was made using an integrated method where main themes and subthemes were identified. Results During the data analysis of the 15 included articles three main themes were identified: the experience of barriers hindering disclosure, the experience of disclosing intimate partner violence and the experience of opportunities for improvement after disclosure. These three themes illustrate different aspects of women’s experience before, during and after disclosure of intimate partner violence to health care personnel. Conclusions The women who participated in the studies shared many similar experiences related to disclosing intimate partner violence in health care settings. Many women described how they had overcome many different barriers to be able to disclose the violence and that they had both positive and negative experiences when it came to how health care personnel reacted and processed this information. Many improvements can be made in this area within the healthcare system and the women had different suggestions on how these improvements could be made.

Vård av kvinnor utsatta för våld i nära relationer är en komplex och krävande del av sjuksköterskors arbete. Våldet är vanligen förenat med fysiska, psykiska såväl som sociala utmaningar och kräver kunskapsbaserad vård. Trots ökad medvetenhet om våld i nära relation finns det fortsatta brister i förståelsen av sjuksköterskors upplevelser och hantering av vården på våldsutsatta kvinnor. Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation inom somatisk vård. Genom att få insikt i deras perspektiv kan eventuella brister i vården identifieras och förbättringar föreslås för att öka effektiviteten och stödet för både sjuksköterskor och patienter. En integrerad sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes utfördes. Genom att systematiskt granska och syntetisera befintliga kvalitativa forskningsstudier kring sjuksköterskors upplevelser av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relationer, identifierades olika teman. Sjuksköterskor beskrev svårigheter att vårda dessa kvinnor och betonade utmaningarna med att identifiera och stödja dessa patienter. Det framgick även hur arbetet kan innebära en känslomässig påverkan på sjuksköterskan. Resultaten sammanställdes och visade på behovet av ökad utbildning och bättre samarbete mellan olika vårdinstanser. Denna metod möjliggjorde en djupare förståelse för sjuksköterskors upplevelser genom en sammanvägning av flera studiers resultat. Litteraturstudien betonar behovet av stöd och förbättringar i utbildning och samarbete mellan vårdgivare för att bättre tillgodose behoven hos sjuksköterskor såväl som för våldsutsatta kvinnor. / The care of women exposed to intimate partner violence is a complex and demanding aspect of nurses' work. Violence is often associated with physical, psychological, and social challenges, requiring knowledge-based care. Despite increased awareness of intimate partner violence, there are continued gaps in understanding nurses' experiences and management of care for abused women. The aim is to highlight nurses' experiences in caring for women exposed to intimate partner violence within somatic healthcare. By gaining insight into their perspectives, any deficiencies in care can be identified, and improvements suggested to enhance effectiveness and support for both nurses and patients. An integrated compilation of qualitative research inspired by metasynthesis was conducted. By systematically reviewing and synthesizing existing qualitative research studies on nurses' experiences in caring for women exposed to intimate partner violence, different themes were identified. Nurses described difficulties in caring for these women and emphasized the challenges in identifying and supporting these patients. It also emerged how the work could have an emotional impact on the nurse. The results were compiled, indicating the need for increased education and better collaboration between different healthcare entities to enhance care. This method allowed a deeper understanding of nurses' experiences by combining results from several studies. The literature-based study emphasizes the need for support and improvements in education and collaboration among healthcare providers to better meet the needs of both nurses and abused women.