At a time when changing habits are advocated for both personal and collective goals, knowledge from several scientific disciplines can be used for communication. In order for people to break old habits and create new ones, they may in some cases need a push in the right direction. With nudging one can in different ways help people take decisions more easily and make choices with the goal that it will benefit the individual or the collective, but in some cases there’s a risk that the one who initiates the nudge uses it for their own benefit. Through a case study of the #OURSEA campaign, initiated by Moomin Characters Ltd., in collaboration with the John Nurminen Foundation, this thesis intends to investigate and identify how nudging is used to convey information and change behaviors. The analysis is based on the behavioral science theory nudging. To go in depth, suggestions are given on how the campaign can develop communication based on the theoretical framework in relation to graphic design. Throughout the text, a critical discussion is held about the material and about how and when the graphic designer has a responsibility regarding the use of the theories. The results show how nudging can also be used in graphic design, despite the fact that the subject and the connection between the two disciplines have not previously been thoroughly explored in regards of each other.

I den här uppsatsen analyseras ikonotexten, det vill säga den helhetsbild som uppstår av text och bild i samspel, i Tove Janssons Pappan och havet (1965) och den utgåva av Alice i underlandet (1966) i ny svensk översättning, som hon illustrerade under sextiotalets mitt. Uppsatsen ämnar att genom en komparativ analys, undersöka hur en framställning där Tove Jansson både skrivit och illustrerat, förhåller sig till ett verk där hon enbart varit illustratör – och vilken påverkan det har på ikonotexten. Studien visar hur Jansson på flera sätt, i sitt eget verk såväl som Carrolls berättelse, fördjupar läsförståelsen genom ikonotexten. I samspelet kan både likheter och skillnader urskiljas. Janssons illustrationer används till exempel som förmedlare av stämningar i båda böckerna. Ikonotexten i Pappan och havet betonar dock i hög grad karaktärernas inre känsloliv, medan den i Alice i underlandet förmedlar handlingens surrealism och irrationella drömflöde. Vidare förtydligas där även yttre karaktärsdrag, då Carrolls text har luckor i sin karaktärsskildring som Jansson fyller visuellt.

No description available.

<p>stater bildats på internationellt initiativ vilket verkade fungera under 40 år för Jugoslavien men de etniska motsättningarna i landet utnyttjades av nationalistiska partier efter kommunismens fall vilket trappade upp de etniska konflikterna och resulterade i ett inbördeskrig som varade i fyra år. 1994 hölls det ett fredssamtal i Dayton vilket resulterade i ett fredsavtal, The General Framework Agreement for Peace (GFAP). I GFAP gavs OSSE, som är den största regionala säkerhetsorganisationen i världen med 55 medlemsstater från Europa, Centralasien och Nordamerika, uppdraget att säkra freden och demokratisera landet. Detta innebar en demokratisering uppifrån med en begränsad möjlighet till inflytande vad det gäller den bosniska befolkningen. Detta reser frågan om denna sortens demokratiexports möjlighet till framgång? Den internationella interventionen och fredsavtalet som följde syftade inte bara till att få slut på kriget i regionen utan också till att skapa helt nya institutioner för interagerande i alla delar av statsapparaten och det civila samhället. Den demokratiska processen i Bosnien kräver väl fungerande institutioner på alla nivåer inom statsapparaten samt ett fungerande civilt samhälle. Utan dessa kan inte en demokratisering genomföras. Därför har OSSE:s demokratiseringsprojekt fokuserats på två övergripande frågor. Den ena är att omvandla institutioner från en formell demokrati med en rad officiella regelsystem, institutioner och procedurer till en substantivdemokrati inkluderande politisk jämlikhet, maktfördelning en politisk kultur och demokratisk delaktighet. Men endast demokratiska institutioner är inte nog för att skapa ett demokratiskt system, för att skapa en livskraftig och uthållig demokrati måste det även finnas en medborgarkår med demokratiska värderingar, vare sig dessa uppbringas genom propaganda eller utbildning. Därför är det fokus för OSSE att skapa ett aktivt civilt samhälle och medverkandekultur samt främja medborgarnas deltagande i statens angelägenheter. Övergångsteorin som är uppsatsen teoretiska utgångspunkt ser på demokrati som skapad av medvetna och hängivna aktörer med en vilja till kompromissande. Historiska exempel har visat att en demokratisk utveckling kan startas och lyckas även om den genomförs uppifrån och i ett samhälle som saknar en stark demokratisk kultur. Härigenom kan demokrati skapas även om människor inte vill ha den, eller kan hantera den på ett effektivt sätt. En rad projekt har startats i Bosnien för att åstadkomma denna demokratiska förändring, men framstegen har varit svåra att få till stånd samt varit tidsödande. Mycket av problematiken i Bosnien grundas i de etniska konflikterna mellan de olika grupperingarna i landet och att dessa har sina lojaliteter riktade mot andra håll än mot den Bosniska staten. Politisk konkurrens bygger fortfarande mycket på etnicitet och de bosniska politikernas har en uppenbar vana att sätta käppar i hjulen på den demokratiska processen och reformarbetet. Den djupa misstron mellan de olika etniska grupperna efter kriget och en avsaknad av en stabil demokratisk värdegrund ställer höga krav på OSSE:s arbete och har visat sig svåra att överkomma. Den demokratiska utvecklingen har gått långsamt, mycket långsammare än vad det internationella samfundet hade hoppats på, men framsteg görs. Frågan är om demokratiexport kan fungera i ett land så djupt splittrat som Bosnien, i alla fall på en så kort tid som har förflutit. Ett generationsskifte är kanske vad som behövs för att en riktig demokrati skall kunna slå rot, men omdemokratisering uppifrån kan fungera i Bosnien får tiden utvisa. Men en sak är säker Bosnien idag är en bättre plats än var den var i början av 1990-talet och OSSE:s arbete har resulterat i en framgångar.</p>

Syftet med min uppsats är att granska Tove Janssons stilistiska drag i hennes sätt att skriva ur ett barns perspektiv. Utifrån mitt undersökningsmaterial vill jag belysa en stor förändring mot vuxenförfattarskapet i Tove Janssons sätt att skriva. Jag vill med med min analys utröna hur Tove Jansson gestaltar barnets upplevelse av tillvaron: det mytiska och magiska mitt i vardagen, spänningen mellan trygghet, skräck och den gränslösa fantasin. Min uppsats är uppdelad i två delar. I den empiriska analysen förklarar jag begrepp och termer ur kunskapsmässigt etablerade teorier, som är relevanta för min senare analys. I den andra delen, den analytiska undersökningen, förenar jag de teoretiska delarna med min analys kring Tove Janssons språkanvändning och termer som föder hennes stilgrepp.

Forskning inom utbildning för hållbar utveckling kopplas vanligtvis inte till de två forskningsfälten litteraturvetenskap och receptionsforskning. Syftet med denna uppsats är därför att öka förståelsen för hur barnlitteratur kan användas inom utbildning för hållbar utveckling. Barnlitteraturen har analyserats utifrån ett ekokritisk perspektiv med fokus på relationen mellan människa och natur samt vilken syn på naturen som förekommer i texterna. Två kvalitativa textanalyser har genomförts av Tove Janssons skönlitterära böcker om Mumindalen. Ett speciellt fokus har funnits på översvämningar och torka då dessa begrepp ofta förekommer inom klimatdebatten. Denna studie visar hur Jansson beskriver naturkatastrofer och de känslor som kan uppkomma vid exempelvis översvämningar, torka och hetta. De analyserade böckerna har i större omfattning en antropocentrisk syn än en ekocentrisk syn på naturen. Utrymme finns för att diskutera människans relation till naturen och synen på naturen i relationen till läsning av böcker. Det finns således stor potential att använda sig av Janssons böcker inom ramen för utbildning för hållbar utveckling. Studien visar också på ett stort behov av ökad forskning om barnlitteraturens betydelse för utbildning för hållbar utveckling inom förskolans verksamhet.

Syftet med uppsatsen är att se hur elever ur två årskullar, år sex och åtta, upfattar Tove Janssons novell, "berättelsen om det osynliga barnet". Använder de den konkreta berättelsens förklaringsmodell, eller tolkar de texten och drar egna slutsatser? Kan de utläsa de olika karaktärernas roll i den psykiska och fysiska förvandling Ninni genomgår? Uppfattar eleverna de olika former av ironi som löper genom texten? Jag har även för avsikt att undersöka hur tolkningarna skiljer sig åt mellan yngre och äldre elever. I min undersökning har jag använt mig av enkäter med öppna frågor, samt kvalitativa intervjuer med tre elever från varje årskurs för att få bredd och djup. Slutsatsen jag dragit är att eleverna använder både textens konkreta förklaringsmodell och själva drar egna slutsatser. Vidare har de uppmärksammat de olika karaktärernas roll i Ninnis förvandling. Mindre än hälften av eleverna kunde redogöra för begreppet ironi, den form av ironi vi kallar "antifrasisk". I jämförelse hade år åtta bättre förmåga att dekontextualisera berättelsen och relatera tematiken till något bortom berättelsens ramar.

<p>Syftet med uppsatsen är att se hur elever ur två årskullar, år sex och åtta, upfattar Tove Janssons novell, "berättelsen om det osynliga barnet". Använder de den konkreta berättelsens förklaringsmodell, eller tolkar de texten och drar egna slutsatser? Kan de utläsa de olika karaktärernas roll i den psykiska och fysiska förvandling Ninni genomgår? Uppfattar eleverna de olika former av ironi som löper genom texten? Jag har även för avsikt att undersöka hur tolkningarna skiljer sig åt mellan yngre och äldre elever.</p><p>I min undersökning har jag använt mig av enkäter med öppna frågor, samt kvalitativa intervjuer med tre elever från varje årskurs för att få bredd och djup.</p><p>Slutsatsen jag dragit är att eleverna använder både textens konkreta förklaringsmodell och själva drar egna slutsatser. Vidare har de uppmärksammat de olika karaktärernas roll i Ninnis förvandling. Mindre än hälften av eleverna kunde redogöra för begreppet ironi, den form av ironi vi kallar "antifrasisk".</p><p>I jämförelse hade år åtta bättre förmåga att dekontextualisera berättelsen och relatera tematiken till något bortom berättelsens ramar.</p>

Detta arbete handlar om hur högläsning och boksamtal kan användas för att arbeta med värdegrund i skolan. I uppsatsen presenteras tidigare forskning om högläsning och boksamtal, olika lässtrategier och värdegrunden i skolan. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur skönlitteratur kan användas i skolan för att arbeta med värdegrund. För att undersöka detta genomfördes högläsning och boksamtal i en elevgrupp. Den valda litteraturen var Tove Janssons novell ”Berättelsen om det osynliga barnet”. I arbetet framställs resultatet av högläsningen och efterföljande boksamtal och dessa analyseras sedan tillsammans med relevant litteratur. Resultaten visar att högläsning och boksamtal är en bra metod för att arbeta med värdegrunden då elever har olika uppfattningar. Genom boksamtal får då barnen inblick i vad andras syn på värdegrund innebär. De slutsatser som dragits är att boksamtal och högläsning är en bra metod för att arbeta med värdegrund då detta skapar gemenskap hos gruppen. Boksamtal hjälper eleverna att reflektera kring berättelsen samt ger nya infallsvinklar då de lyssnar på varandras tankar och funderingar. Boksamtalen får eleverna att se nya aspekter och vinklar gällande omvärlden. / This essay is on how reading aloud and discussing the books can be used as basis for working with basic principles in school. The essay will cover previous research on this methodology, reading strategies and basic principles in school. The purpose of this essay is to examine how literature can be utilized while working with basic principles in school. The study was performed by reading aloud to a group of students and thereafter discussing the book. For this study, Tove Jansson´s short story “Berättelsen om det osynliga barnet” was chosen. Results are showing that the methodology mentioned above is a good way to address basic principles as students got different frames of reference. Through discussions about the book, their insight of other´s perception of basic principles will increase. The conclusion is that reading aloud and talking about the book is a good method to work with basic principles as this creates a connection within the group. Talking about the book helps the students to get different aspects and angles of approach of their surroundings.

Diss. Umeå : Univ., 2001.