Uppsatsens syfte har varit att försöka finna ”det effektivaste sättet att ta ut pengar från ett få-mansföretag”. För att kunna göra detta har vi granskat lagtexten i 56-57 kap IL, skatteverkets informationsbroschyrer, tagit fram ett antal beräkningsexempel och genomfört intervjuer med respondenter från de fem största revisionsbyråerna. När en företagare står inför valet hur den-ne ska ta ut pengar från sitt företag kan denne välja på att ta ut lön, göra pensionsavsättningar, ta ut utdelning eller låna in pengar till företaget med ränta. Det mest effektiva sättet att ta ut pengar på varierar från företag till företag, men i de flesta fallen är det bäst att först och främst göra uttag genom löneutbetalningar till delägarna. An-ledningen till att delägarna först och främst ska ta ut lön är att den tillsammans med arbetsgi-varavgifterna är avdragsgilla i företaget och att lönen dessutom är pensions-, sjukpennings- och föräldrapenningsgrundande. Löneutbetalningen ska i första hand uppgå till någon av föl-jande gränser: sjukpenningsgrundande inkomst (7,5 prisbasbelopp = 307 500kr), undre skikt-gränsen för statlig inkomstskatt (328 800kr), pensionsgrundande inkomst (8,07 inkomstbasbe-lopp = 387 360kr) eller den inkomst som lönekravet kräver (275 400-688 500kr). I andra hand ska företaget göra pensionsavsättningar på ca 7-10 procent av bruttolönerna till de anställda delägarna så de får samma skydd som en vanlig privatanställd tjänsteman. Efter att företaget har betalat ut lön och gjort pensionsavsättningar bör utdelning tas ut upp till gränsbeloppet. Gränsbeloppet bestäms utifrån det högsta av förenklingsregeln och huvudre-geln. Huvudregeln är vanligast förekommande då den ger ett högre gränsbelopp redan då företaget har bruttolöner på 360 000kr, förenklingsregeln ger alltid minsta gränsbelopp på två inkomstbasbelopp (91 800kr). Om utdelningsbara medel i företaget överstiger gränsbeloppet sparas detta belopp till senare år och eventuellt görs extra pensionsinsättningar till delägarna.

The air kerma area product PKA is an important quantity used by hospital physicists in quality assurance and optimization processes in diagnostic radiology and is recommended by national authorities for setting of diagnostic reference levels. PKA can be measured using a transmission ionization chamber (kerma area product (KAP) meter) mounted on the collimator housing. Its signal QKAP must be calibrated to give values of PKA. The objective of this thesis is to analyze the factors influencing the accuracy of the calibration coefficients k= PKA/QKAP and of reported PKA-values. Due to attenuation and scatter in the KAP-meter and presence of extra-focal radiation, values of PKA depend on the choice of integration area A and the distance of the reference plane from the focal spot yielding values of PKA that may differ by as much as 23% depending on this choice. The two extremes correspond to (1) PKA=PKA,o integrated over the exit surface of the KAP-meter resulting in geometry independent calibration coefficients and (2) PKA=PKA,Anom integrated over the nominal beam area in the patient entrance plane resulting in geometry dependent calibration coefficients. Three calibration methods are analysed. Method 1 aims at determine PKA,Anom, for clinical use at the patient entrance plane. At standard laboratories, the method is used to calibrate with respect to radiation incident on the KAP-meter. Problems with extra-focal and scattered radiation are then avoided resulting in calibration coefficients with low standard uncertainty (±1.5 %, coverage factor 2). Method 2 was designed in this work to approach determination of PKA,o using thermoluminescent detectors to monitor contributions from extra-focal radiation and account for the heel effect. The uncertainty in derived calibration coefficients was ± 3% (coverage factor 2). Method 3 uses a Master KAP-meter calibrated at a standard laboratory for incident radiation to calibrate clinical KAP-meters. It has potential to become the standard method in the future replacing the tedious method 2 for calibrations aiming at determination of PKA,o. Commercially available KAP-meters use conducting layers of indium oxide causing a strong energy dependence of their calibration coefficients. This dependence is investigated using Monte Carlo simulations and measurements. It may introduce substantial uncertainties in reported PKA– values since calibration coefficients as obtained from standard laboratories are often available only at one filtration (2.5 mm Al) as function of tube voltage or HVL. This is not sufficient since higher filtrations are commonly used in practice, including filters of Cu. In extreme cases, calibration coefficients for the same value of HVL but using different tube voltages and filtrations can deviate by as much as 30%. If standardised calibration methods are not used and choice of calibration coefficients not carefully chosen with respect to beam quality, the total uncertainty in reported PKA–values may be as large as 40-45%. Conversion of PKA-values to risk related quantities is briefly discussed. The large energy dependence of the conversion coefficients, ε/PKA, for determination of energy imparted,ε, to the patient reduces to a lower energy dependence of calibration coefficients CQ,ε = ε/QKAP for determination of ε from the KAP-meter signal.

No description available.

No description available.

No description available.

More than 30 years after the first case of HIV/AIDS was reported, the disease continues to pose challenges for governments and communities across the world, but particularly in Southern Africa. Response to the disease is hindered by contextual influences, which vary between countries and cultural groups. With HIV/AIDS, one size does not fit all. The complexity of this disease is still not fully understood and information regarding its spread and prevalence is often fluid and unreliable. Communities’ emotional reaction to HIV/AIDS, including stigmatising, plays a role in this scenario. FBOs (including churches) are uniquely positioned to provide HIV/AIDS education and prevention messages through their extensive networks that reach even the most remote villages. However, during the era of HIV/AIDS, FBOs or their members have been the target of criticism. They have been accused of promoting stigmatising and discriminatory attitudes based on fear and prejudice, of pronouncing harsh moral judgements on those infected and of reducing the issues of AIDS to mere moral issues. The primary research question in this research focused on determining the nature and extent of HIV/AIDS-related stigma reported by aspiring faith-based leaders. The study questionnaires were completed by aspiring faith-based leaders who participated in Choose Life training programmes. These aspiring faith-based leaders were used as an indirect measure of stigma in their respective FBOs. The assumption is made that the attitude of faith-based leaders may affect the communities they serve. A KAP survey was used to determine the knowledge, attitudes and practices within these organisations. A group of 133 aspiring faith-based leaders who attended a HospiVision training programme, Choose Life, participated in the study. Non-parametric tests were used in the analysis of the data. Test include Spearman Rho correlations, Kruskal-Wallis and Mann-Whitney. It was found that respondents are knowledgeable about HIV/AIDS. Despite their high level of knowledge, there is still fear and worry about sharing eating or drinking utensils with those infected. Unrealistic fear of HIV transmission is one of the building blocks of HIV-related stigma. Respondents were generally unaware of people living with the virus in their congregation. This demonstrates that disclosure of HIV status is relatively low. It may be a fear of stigma that represents a barrier to disclosure. A high percentage of respondents (44%) indicated that they would feel ashamed should the virus infect them or someone in their family (28%). They were, however, more accepting of other people who are infected (only 12% indicated PLWHA should be ashamed). These contradictions make it difficult to understand the level of stigmatising and the reasons behind the responses. In spite of prevention campaigns run by various organisations, stigma and discrimination still exist and this may hamper our response to the illness. The study was relatively small, but its results are similar to those of earlier studies conducted nationally among faith-based leaders. Stigma and discrimination remain factors that have to be considered in all programmes developed to address the current HIV crisis. Even when knowledge about the disease is significant and respondents are well educated, some stigma still prevails. FBOs are amongst the institutions in society that shape the values and attitudes that guide responses to illness and vulnerability and that support appropriate and compassionate responses. This research shows that FBOs have an important role to play in promoting religious beliefs that confront stigma and in encouraging positive dialogue to counter damaging thought patterns in communities. / Dissertation (MA)--University of Pretoria, 2013. / am2014 / Psychology / unrestricted

No description available.

No description available.

No description available.

Kompetensöverskridanderegeln i 8 kap. 42 § aktiebolagslag (2005:551) (ABL) reglerar behörighets- och befogenhetsöverskridande av styrelse, VD och den särskilda firmatecknaren. Paragrafen innehåller fyra regler vilka är uppdelade på två stycken. Första stycket handlar om behörighetsöverskridande medan det andra stycket handlar om befogenhetsöverskridande. Kompetensöverskridanderegeln är en komplicerad paragraf som ofta missförstås och feltolkas.  Bakgrunden till paragrafen kommer från art. 9 i Publicitetsdirektivet, som i sin tur influerats av tysk rätt, och har som syfte att begränsa möjligheterna för bolaget att ogiltigförklara rättshandlingar slutna av bolagsorgan i överträdelse mot verksamhetsföremålet, föreskrifter i bolagsordningen eller beslut från överordnat bolagsorgan. Artikeln är utformad som ett tredjemansskydd, men syftet är att skapa ett omsättningsskydd och därigenom gynna de övergripande målen för Europeiska unionen och förhindra ultra-vires-doktrinen.  Problemet med svensk rätt vid implementeringen av paragrafen är att de två olika rättsområdena avtalsrätt och bolagsrätt sammanflätas och därtill kompliceras saken av att den särskilda firmatecknaren inte har någon motsvarighet i EU-rätt. Avtalsrätten och bolagsrätten använder samma termer och begrepp men fungerar på vitt skilda sätt. En avgörande skillnad är att den svenska avtalsrätten är främmande för utländsk rätt, medan bolagsrätten har lång historia av att influeras och tolkas genom utländsk rätt, dessutom har Sverige genom sitt medlemskap gått med på att vara direktivkonform. Det blir därför av vikt vilka delar som ska tolkas systemkonsekvent med bolagsrättsliga principer och vilka som ska tolkas systemkonsekvent med avtalsrättsliga principer. Förarbetena har gått på ett spår, lagstiftaren ett annat och doktrinen är splittrade. Det har lett till en komplicerad och inte användarvänlig paragraf, som delvis ska tolkas enligt allmänna avtalsrättsliga principer, delvis bolagsrättsliga principer, delvis tolkas enligt ordalydelsen och delvis tolkas analogt. Den avtalsrättsliga tolkningen är rådande de lege lata, vi anser dock de lege ferenda att den bolagsrättsliga tolkningen framträder som innehavare av starkaste argumenten.  Syftet med uppsatsen är att genom en ändamålstolkning utreda och förklara paragrafens komplexitet samt att via en frågeställning visa på de olika utfallen av paragrafen, beroende på vilket rättsområde som ska ges företräde vid tolkning och tillämpning. Hela paragrafen kommer att beröras men fokus ligger på 8 kap. 42 § 2 st. 2 men. ABL.