Vad vilja ungdomen? undersöker hur ungdomar ser på inflytande och delaktighet inom samhällsfrågor, om demokratiutredningens förslag följer detta synsätt samt försöker förklara varför det ser ut på detta sätt. Detta görs genom en enkätundersökning som besvarats av 140 ungdomar mellan 15-18 år. Ungdomarnas svar har analyserats med hjälp av en tematisk analysmetod där fyra framstående tema utkristalliserades. Dessa teman analyserades med hjälp av individualiseringsteorier som byggts upp av Roland Inglehart (1997) och Robert D. Putnam (1995, 2006). Dessa teorier utökas med hjälp av Robert A. Dahls (1996) teori angående demokrati. Undersökningen visar att ungdomar har en vilja att påverka sin omgivning och sitt samhälle. De gör detta på ett mindre kollektivistiskt sätt än tidigare generationer och det leder till att påverkansformerna tenderar att bli, att gilla och dela saker på sociala medier och att bojkotta vissa varor. Detta är en förlängning av den individualiseringstrend som varit stark i västvärlden under de senaste decennierna. Detta kan leda till att inflytelserika eliter får mer makt och tillåts få mer makt inom de former för representativ demokrati som arbetas efter i Sverige. Vi kan också se att vuxenvärlden har ett ansvar att låta ungdomar ta plats och utnyttja deras kompetens och vilja till förändring. Ungdomar vill påverka samhället, det gäller för vuxenvärlden att ta vara på denna energi. Resultaten verifierar det mesta av den tidigare forskningen på området gällande inflytande och påverkan, men de ger oss möjligheter att förstå ungdomars syn på demokratiutredningens förslag där det står klart att ungdomarna vill ha tydliga påverkansmöjligheter genom exempelvis ungdomsråd, folkmotioner och sänkt rösträttsålder.

No description available.

No description available.

Att fysiska personer omsätter bostadsrätter i allt större omfattning har på senare tid ökat markant. Förfarandet kan ses som en konsekvens av möjligheterna till bättre kapitalplaceringar, men har samtidigt också ställt skatterättsområdet inför nya utmaningar. Med anledning av det ökade intresset för bostadsrättsförsäljningar ställs ofta frågan om hur bostadsrätterna ur ett skatterättsligt perspektiv ska klassificeras, men också hur en försäljning av densamma ska beskattas.    Den eventuella vinst som uppstår vid fysiska personers avyttring av bostadsrätter är främst föremål för kapitalvinstbeskattning, något som också föranleder att beskattningen sker i inkomstslaget kapital. I takt med den allt mer frekventa omsättningen av bostadsrätter har dock förhållandena ställts i jämförelse med handel med fastigheter. Att beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet kan bli aktuellt, också i fråga om avyttring av bostadsrätter, är således ett faktum.    Problematiken i detta hänseende ligger emellertid i att gränsdragningen mellan privatbostadsrätt och näringsbostadsrätt, men också mellan de aktuella inkomstslagen, är svår att avgöra. Definitionen av privatbostad torde i detta hänseende vara främst avgörande i den bedömning som här ligger för handen.  Andra faktorer har dock också tagits i beaktning. Näringskriterierna som kommer till uttryck i lagtext får betydelse i sammanhanget, men också faktorer som särskilt nämns i den rättspraxis som har växt fram på området. Med hänsyn till de skilda beskattningskonsekvenser som föreligger mellan inkomstlagen blir problematiken relativt påtaglig för den fysiska personen.     Förutsebarheten på området ställer stora krav på lagtolkaren, något som föranleder att rättssäkerheten på området kan bli föremål för diskussion. Lagtolkningsprocessens frånvaro i den enskilde skattebetalarens vardag får konsekvenser i detta hänseende. Inte minst med hänsyn till den enskildes möjligheter att själv förutse de skattemässiga konsekvenserna av sitt handlande. Syftet med denna studie är med anledning härav att utröna vilka faktorer som kan vara avgörande i en bedömning om hur en fysisk persons avyttring av bostadsrätter ska beskattas, men också att analysera dessa omständigheter i förhållande till en rättssäkerhetsaspekt.

<p>Predmet ove doktorske disertacije jeste analiza koncepta kulturnog kapitala i njegovih osnovnih strukturalnih elemenata, kao i utvrĎivanje i obja&scaron;njenje načina na koji bi se znanje i oblici kulturnog kapitala mogli dovesti u vezu i &scaron;to preciznije izmeriti.<br />Koncept kulturnog kapitala, čiji je utemeljivač Pjer Burdije, &scaron;iroko je prihvaćen u sociologiji, posebno u sociologiji obrazovanja, kao jedan od mehanizama za obja&scaron;njenje dru&scaron;tvenih nejednakosti. Burdijeova teorija predstavlja teorijsko polazi&scaron;te ovog rada u kome se razmatraju mogućnosti njene nadogradnje i primene u istraţivanjima obrazovnih nejednakosti u savremenim dru&scaron;tvima, konkretno, u savremenom srpskom dru&scaron;tvu.<br />Doprinos ovog rada postojećim istraţivanjima kulturnog kapitala jeste razmatranje znanja kao kulturnog kapitala i njegovo uključivanje i operacionalizacija u istraţivanju dru&scaron;tvenih nejednakosti. &Scaron;ira konceptualizacija kulturnog kapitala u ovom radu podrazumevala je njegovo odreĎivanje kao poznavanje legitimne kulture koje se, izmeĎu ostalog, stiče u okviru primarne socijalizacije, a koje se vrednuje i nagraĎuje u okviru obrazovnog sistema, &scaron;to doprinosi odrţavanju dru&scaron;tvenih nejednakosti.<br />U nameri da se na konkretnom primeru proveri primenljivost koncepcije kulturnog kapitala, sprovedeno je empirijsko istraţivanje na prigodnom uzorku učenika dve srednje &scaron;kole u Somboru &ndash; gimnazija i srednja ekonomska &scaron;kola, koje je za cilj imalo utvrĎivanje nivoa i karakteristika raspoloţivog kulturnog kapitala učenika i otkrivanje njegovih sociolo&scaron;ki relevantnih povezanosti sa znanjem i obrazovnim postignućem.<br />Istraţivanje je potvrdilo strukturalnu meĎuzavisnost tri oblika kulturnog kapitala &ndash; opredmećenog, otelovljenog i institucionalizovanog, a rezultati su potvrdili i da je kulturni kapital meĎugeneracijski prenosiv, sa roditelja na dete. U procesu transmisije kuturnog kapitala ulogu imaju i aktivni i pasivni mehanizmi, s tim da su se značajnijim pokazali aktivni mehanizmi transmisije u vidu svesnog i organizovanog angaţovanja roditelja u procesu socijalizacije deteta za kulturne prakse.<br />UtvrĎeno je da otelovljeni kulturni kapital učenika predstavlja prediktor znanja o legitimnoj kulturi na taj način da učenici koji raspolaţu sa vi&scaron;e kulturnog kapitala postiţu bolje rezultate na testu znanja op&scaron;te kulture. Na osnovu dobijenih nalaza zaključuje se da znanje o legitimnoj kulturi predstavlja artikulaciju i aktualizaciju otelovljenog kulturnog kapitala, te da je&nbsp; pri operacionalizaciji otelovljenog oblika kulturnog kapitala u sociolo&scaron;kim istraţivanjima nuţno uključivanje tog tipa znanja.<br />TakoĎe, pokazalo se da učenici vi&scaron;eg socio-ekonomskog statusa poseduju i raspolaţu sa vi&scaron;e kulturnog kapitala u svim oblicima, u odnosu na učenike koji pripadaju niţem socio-ekonomskom statusu. Takve razlike uočene su i u stepenu prilagoĎenosti obrazovnom sistemu koja je merena obrazovnim habitusom. UtvrĎeni su pozitivni efekti kulturnog kapitala u njegovom institucionalizovanom i opredmećenom obliku na obrazovno postignuće učenika, mereno prosečnim uspehom u osnovnoj &scaron;koli i uspehom u prethodnoj &scaron;kolskoj godini u srednjoj &scaron;koli, &scaron;to implicira da veće &scaron;anse za vi&scaron;e postignuće tokom celokupnog formalnog obrazovanja imaju deca koja su rasla u domovima koji su opremljeniji predmetima za kulturnu potro&scaron;nju i čiji roditelji imaju vi&scaron;i nivo obrazovanja. S druge strane, otelovljeni kulturni kapital pokazao se značajnim za visinu ocene iz srpskog jezika na celokupnom uzorku, kao i za obrazovno postignuće učenika koji pripadaju niţem socio-ekonomskom statusu, &scaron;to nije u skladu sa Burdijeovom teorijom dru&scaron;tvene i kulturne reprodukcije, već podrţava model kulturne mobilnosti. Dobijeni nalazi otvaraju mogućnosti za koncipiranje smernica za obrazovne i kulturne politike koje bi bile usmerene ka smanjenju dru&scaron;tvenih nejednakosti.</p>

<p>Intelektualni kapital je neopipljivo jedinstvo obično nevidljivih resursa i aktivnosti baziranih na znanju koje dodaju vrednost organizaciji u očima internih i eksternih aktera (stejkholdera).<br />U radu se istražuje mogućnost merenja ovog nematerijalnog konstrukta, sačinjenog od ljudskog, organizacionog i relacionog kapitala.<br />Metoda za merenje, odnosno monetarnu valuaciju, uspešno je razvijena, a predloženi model verifikovan je statističkom analizom. Metoda je namenjena prvenstveno eksternom izveštavanju, ali se usled velike preciznosti, pouzdanosti i proverljivosti rezultata može koristiti i kao kontrolna alatka menadžmenta.</p> / <p>Intellectual capital is the intangible unity of usually invisible knowledge-based<br />resources and activities that add value to an organization in the eyes of<br />internal and external stakeholders.<br />This study explores the possibility of measuring that intangible construct<br />composed of human, organizational and relational capital. The method for<br />measurement and monetary valuation has been successfully developed and<br />the proposed model was verified by statistical analysis. The method is<br />intended primarily for external reporting, but due to high accuracy, reliability<br />and verifiability of results can also be used as a tool of management control.</p>

<p>Tidigare var ett företags värde i de flestas ögon detsamma som de finansiella tillgångarna. Idag har dock allt fler fått upp ögonen även för de ”mjuka” delarna av företaget, såsom exempelvis varumärke, rykte och personalens kompetens. Detta blir speciellt tydligt i de företag där de huvudsakliga tillgångarna är immateriella. Företag med en låg andel fysiska tillgångar har ofta en stor skillnad mellan marknadsvärde och bokfört värde. Värdet på marknaden är ofta mycket högre än det värde som visas upp i balansräkningen. Vad är det då marknaden värderar förutom det faktiska värdet på de tillgångar som finns i företaget? Många menar att de dolda tillgångarna i ett företag kan sammanfattas under begreppet Intellektuellt kapital. Leif Edvinsson, som är en frontfigur inom ämnet, definierar intellektuellt kapital som kombinationen av humankapital och strukturkapital. Humankapitalet är kompetensen, kunskapen, kreativiteten och potentialen hos de anställda i en organisation medan strukturkapitalet är det som genereras av humankapitalet. Strukturkapitalet består av bland annat varumärken, patent, IT-system och relationen till kunderna. Utifrån detta resonemang vill vi undersöka hur företag arbetar med det intellektuella kapitalet och om ett företags sätt att arbeta påverkas av deras tillgångssammansättning. Det vill säga om företag med en stor andel immateriella tillgångar vårdar och utvecklar det intellektuella kapitalet annorlunda än ett företag med en stor andel fysiska tillgångar. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för hur de studerade kunskapsföretagen respektive tillverkningsföretagen vårdar och utvecklar sitt intellektuella kapital, samt även se till de eventuella skillnader och likheter som finns mellan de olika företagen. Vi har använt oss av ett deduktivt angreppssätt och skapat en teoretisk bas innan den empiriska studien tagit vid. Den teoretiska referensramen behandlar främst hur ett företag kan vårda, utveckla och värdera det intellektuella kapitalet. Vidare har vi genom en kvalitativ undersökningsmetod intervjuat två tillverkningsföretag samt två kunskapsföretag. Dessa intervjuer har vi sedan tolkat och utvärderat från ett företags- och ledningsperspektiv. Det framkommer i undersökningen att samtliga företag lägger ner resurser på att vårda och utveckla delar av det intellektuella kapitalet. Det saknas dock allmänt en strategi i företagen för att stärka och visa upp det intellektuella kapitalet som helhet. Vi kan också upptäcka vissa skillnader mellan företagen och då främst mellan de olika branscherna. Vi anser att kunskapsföretagen kommit lite längre i arbetet med det intellektuella kapitalet än tillverkningsföretagen. Detta visar sig bland annat i att kunskapsföretagen har ett mer utarbetat mätsystem för att internt värdera det intellektuella kapitalet.</p>

<p>Intellektuellt kapital är ett aktuellt ämne idag då många företag har haft mycket höga marknadsvärden som delvis har förklarats med att de har mycket intellektuellt kapital. Det finns dock inga tydliga redovisningsregler för det intellektuella kapitalet. Upplysningar får göras på frivillig basis. Bestämningen av det intellektuella kapitalets värde ligger i många parters intresse, varför det är intressant att se hur olika företag väljer att rapportera sitt intellektuella kapital vilket leder till vår problemformulering.</p><p> </p><p> <em>I vilken omfattning redovisas intellektuellt kapital i större svenska företags finansiella rapporter? </em>Med delfrågorna: I vilken utsträckning finns olika kategorier av intellektuellt kapital representerade? Finns det några skillnader mellan olika branscher? Differentierar sig de skillnader mellan branscher som framkommer i vår studie från liknande studier i andra länder? Finns det några skillnader som kan härledas till storleken på företaget ifråga?</p><p> </p><p>Syftet med vår studie är att analysera finansiella rapporter med målet att tillhandahålla en översikt över hur intellektuellt kapital redovisas i större svenska företag. Vi avser även att jämföra olika branscher för att se om det finns några skillnader i deras rapportering av det intellektuella kapitalet. Likaså vill vi jämföra de resultat vi finner med tidigare studier som undersökt skillnader mellan olika branscher och företagets storlek för att se om det skiljer sig åt mellan länder. Det sista delsyftet är att se om företagets storlek påverkar redovisningen av intellektuellt kapital.</p><p> </p><p>För att kunna göra detta har en kvantitativ metod bestående av innehållsanalys genomförts. 40 svenska företags årsredovisningar har analyserats utifrån språket, betydelsen och meningen i dokumentet. Syftet med detta var att fånga upp hur de olika företagen redovisade sitt intellektuella kapital och hur eventuella skillnader kunde hänföras till företagens bransch och storlek. Vid innehållsanalysen kvantifierades data i årsredovisningarna för att sedan kunna skapa ett index som bearbetades med olika statistiska metoder och analyserades. Som grund till uppsatsen och vår studie har vi använt oss av teorier rörande intellektuellt kapital. Först presenteras och förklaras intellektuellt kapital och hur det kan mätas, vidare behandlas regelverket och tidigare forskning.</p><p> </p><p>Studien visar att redovisningen av det intellektuella kapitalet varierar stort mellan olika företag. Faktorer såsom företagsstorlek i form av antal anställda och omsättning, samt branschtillhörighet (traditionell och högteknologi) fann vi till viss del förklarar varför vissa företag redovisar mer om intellektuellt kapital än andra.</p>

<p>I uppsatsen prövas om medborgerlig gemenskap och socioekonomisk utveckling kan förklara institutionell effektivitet även i icke-demokratiska länder. Med teoretiska utgångspunkter i Putnams numera klassiska teori från Den fungerande demokratin (1996), som efter modifikationer och med inslag från Linz och Stepans ”fem arenor” från Problems of democratic transition and consolidation (1996), testas teorin genom regressionsanalyser och med ett dataset från The Quality of Government Institute. Uppsatsen kommer fram till att det går att förklara den institutionella effektiviteten genom medborgerlig gemenskap och socioekonomisk utveckling oberoende av om landet är demokratiskt eller ej.</p>

<p><strong> </strong></p><p>Syfte med denna uppsats är att undersöka hur romer upplever sin integration i Malmö. Vi har använt oss av den kvalitativa metoden då vi har genomfört sammanlagt åtta intervjuer med män och kvinnor med romsk bakgrund. Vi har utgått från två sociologiska teorier: Pierre Bourdieus två begrepp, <em>habitus</em> och <em>kapital och</em> Erving Goffmans teori om <em>stigma</em> samt att arbetet präglas genomgående av begreppet <em>integration. </em>Dessa teorier anser vi vara relevanta för vårt valda ämne där habitus och de olika kapitalen har som syfte att förklara hur våra intervjupersoner betraktar sin integration i Malmö genom de olika möjligheter de har. När personer upplever svårigheter med integration kan detta på olika nivåer associeras till Goffmans teori som handlar om stigmatisering. Begreppet integration används i syfte för att jämföra vad integrationsbegreppet i sig innefattar och intervjupersoners egna åsikter om vad begreppets innebörd.</p><p>Frågeställningar vi har utgått från är <em>Vad innebär integration för våra intervjupersoner? </em>samt <em>Hur upplever våra intervjupersoner att de är integrerade i Malmö?</em></p><p>Genom våra intervjupersoners åsikter har det framkommit att integration för dem är en avgörande process för deras tillvaro i Malmö. Intervjupersoners medvetenhet om vilka möjligheter som krävs för att bli en del en av gemenskapen överensstämmer med vad begreppet integration egentligen innebär. Tidigare studier visar att romer i stor utsträckning har varit i utanförskap på arbetsmarknaden, skolan och i bostadsfrågan. Det framkommer även att romer har uppfattats som <em>främlingar</em> samt att de har varit utsatta för diskriminering. Resultatet av denna studie skiljer sig från tidigare studier i den mån att det visade sig att de flesta av våra intervjupersoner känner sig integrerade i Malmö. Dock framkommer det att somliga av våra intervjupersoner är ambivalenta när det gäller deras upplevelse av integration p.g.a. bemötelsen de får av andra samhällsmedborgare. Deras gemensamma upplevelse av att vara integrerade förklaras genom deras långa vistelse i Malmö. Även om våra intervjupersoner tillhör en minoritetsgrupp i Sverige, med samma rättigheter och skyldigheter som alla andra samhällsmedborgare, framkommer det i vårt resultat att de inte känner sig socialt accepterade av andra människor i samhället p.g.a. de fördomar allmänheten har om romer.</p>