Emotionella ansiktsuttryck är en viktig social kommunikationsledtråd. Kognitivt bearbetas uttryck olika beroende av det emotionella innehållet. Uppfattningen influeras av sociala kategorier med ibland negativt utfall. Detta stereotypinflytande har ofta sitt ursprung från omedvetna processer och kan påverkas genom priming. Även kontextuella faktorer (dofter) influerar på uppfattningar av ansiktsuttryck. Syftet med studien var således att undersöka stereotypers inverkan på tolkningen av ansiktsuttryck samt om doft som primingstimuli kunde påverka tolkningen. Resultatet bekräftar till viss del hypotesen med en signifikant skillnad beroende av stimuluspersonens hudfärg. Dofternas inverkan var dock minimal. En könsaspekt studerades som visade på möjliga effekter. Män skattade annorlunda (assimilering) än kvinnor (kontrast) och män påverkades mer av dofterna. Skattningsskillnaden beroende av stimuluspersonens hudfärg diskuteras enligt teorier kring grad av kognitiv bearbetning och stereotypaktivering. Brist i minnesaktivering genom dofter diskuteras enligt primingteorier. Könsaspekten anses även som möjlig påverkande faktor på huvudmodell. Teori rörande homogenitets-bias och könsskillnader i doftperception ses som en möjlig förklaring av könsaspekten. Mer förfinade metoder i framtida forskning kan behövas för att undersöka hela aspekten av ämnet.

Cochleaimplantat (CI) är en av de största medicinska innovationer som gjorts under de senaste 20 åren. Med hjälp av ett sådant kan barn med grav hörselnedsättning eller dövhet få möjlighet att höra och utveckla ett talat språk. Många barn med CI uppnår dock inte den förväntade språknivån. Orsakerna till detta är ännu inte fullt förstådda och vidare forskning är därför nödvändig. I föreliggande studie deltog 9 barn i åldrarna 6;7 – 12;4 år med CI. Syftet med denna studie var att undersöka kognitiv och språklig förmåga med fokus på arbetsminne och receptivt lexikon hos barn med CI. I detta syfte användes utvalda delar ur det datorbaserade testbatteriet SIPS (Sound Information Processing System) samt PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test). Testresultaten analyserades på grupp- och individnivå. Dessutom jämfördes testresultaten med resultat från en kontrollgrupp normalhörande barn. Barnen med CI presterade lägre än kontrollgruppen på gruppnivå. Enskilda individer presterade dock i nivå med barnen i kontrollgruppen vilket innebär att det är möjligt för barn med CI att uppnå goda resultat på de undersökta aspekterna. Resultaten i studien indikerar också att sen implantation inte alltid behöver vara ett hinder för god språklig utveckling. Samband mellan arbetsminne och lexikon påvisades hos barnen med CI samt hos kontrollgruppen. Inget samband kunde påvisas mellan undersökta bakgrundsvariabler och testresultat. / Cochlear implants (CI) are one of the most important medical innovations in the last 20 years. A CI can enable hearing and spoken language in children with severe hearing impairment or deafness. However, many children with CIs do not reach the expected level of language. The reasons for this are not yet fully understood and further research is therefore necessary. In the present study 9 children, 6;7-12;4 years old with CIs participated. The purpose of this study was to investigate cognitive and language abilities with focus on working memory and receptive lexicon in children with CI. For this purpose selected parts of the computer based test battery SIPS (Sound Information Processing System) and PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test) were used. The test results were analysed on group level and on individual level. In addition the results were compared to results from a control group of children with normal hearing. The children with CIs achieved lower results than the control group did, measured on a group level. A few individuals though performed at the same level as the children in the control group which implies that it is possible for children with CIs to reach good results on the examined aspects. The results of this study also indicate that late implantation is not necessarily an obstacle for good language development. Correlations between working memory and lexicon were found both in the children with CIs and in the control group. No correlation between the investigated demographic factors and test results was found.

Syftet med denna undersökning var att göra en jämförelse mellan länssjukhus och länsdelssjukhus i Sverige avseende på vilket sätt arbetsterapeuter bedömer kognitiv förmåga hos personer som rehabiliteras till följd av stroke. Metoden som användes för att ta reda på detta var en kvantitativ enkätundersökning, där 53 arbetsterapeuter runtom i Sverige deltog. Resultatet visade att ostrukturerad bedömning användes oftare än strukturerad bedömning på både länssjukhus och länsdelssjukhus. Det fanns en tendens att arbetsterapeuter på länsdelssjukhus använde strukturerad bedömning i högre utsträckning och ostrukturerad bedömning i lägre utsträckning än de arbetsterapeuter som arbetade på länssjukhus. För båda sjukhustyperna gäller att flertalet utförde ostrukturerade bedömningar flera gånger under behandlingstiden, samt att över hälften utförde strukturerade bedömningar flera gånger under behandlingstiden. Flertalet av arbetsterapeuterna både på länssjukhus och på länsdelssjukhus tyckte att resultatet av deras bedömningar var antingen mycket användbart eller ganska användbart som stöd i behandlingsplanering, uppföljning och överrapportering. Vid samtliga bedömningssätt hittades samband mellan hur ofta arbetsterapeuterna använde det sättet och hur användbart resultat de ansåg att de fick av detta. Oavsett sjukhustyp var det 2/3 av arbetsterapeuterna som svarade att de var helt nöjda med sina möjligheter till att utföra en bedömning som leder till ett användbart resultat. Övriga svarade att de bara delvis var nöjda med sina möjligheter. Bland faktorerna som de ansåg skulle kunna förbättra deras möjligheter var ”tid” den vanligaste. Slutsatsen är att det endast finns små skillnader mellan länssjukhus och länsdelssjukhus avseende arbetsterapeuters bedömningar av kognitiv förmåga.

Sverige har under en längre tid haft en åldrande befolkning vilket resulterar i allt högre krav på hälso- och sjukvården då fler personer drabbas av ålderssjukdomar. Demens är en stor diagnosgrupp bland dessa och arbetsterapeuten har en viktig roll i behandlingen av personer med demens där bl.a. kognitiva hjälpmedel är ett nytt område inom arbetsterapi. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av och uppfattningar om kognitiva hjälpmedel för personer med demenssjukdom. En deskriptiv kvalitativ metod användes och datainsamling gjordes genom intervjuer med sex arbetsterapeuter som arbetade inom kommunal demensvård i en mellanstor svensk stad. Resultatet visade att arbetsterapeuterna menade att kognitiva hjälpmedel för personer med demens är ett nytt område och att det behövs ökad kunskap inom den arbetsterapeutiska professionen och bland de personer som möter personen med demens i vardagen. Det framkom att omgivningen har en viktig roll för att kognitiva hjälpmedel ska fungera för personen med demens. Arbetsterapeuterna framhöll även att det är viktigt med tidig intervention av kognitiva hjälpmedel för att det ska ge goda resultat och att kontakt med personen i ett tidigt skede av sjukdomen är grundläggande för kognitiva hjälpmedels effekt.

En kvantitativ studie baserad på en enkätundersökning som genomfördes i Stockholms län och besvarades av 68 idrottande ungdomar, både killar och tjejer, verksamma inom idrotterna fotboll, handboll och innebandy. Studiens syfte var att öka kunskapen och förståelsen av ungdomars egna attityder till sitt idrottande, deras uppfattning om föräldraengagemanget inom idrotten samt deras metakognitiva antaganden om föräldrarnas attityder till deras idrottande. Resultaten visade att majoriteten av ungdomarna började idrotta av eget intresse och att föräldrarnas inflytande i deras val var relativt litet. Däremot hade föräldrarna några viktiga stödjande uppgifter, bland annat att skjutsa till och från aktiviteten. Majoriteten av ungdomarna uppskattade föräldraengagemanget även om det fanns några som tyckte tvärtom. Ungdomarna hade uppfattningen att föräldrarna närvarar vid deras idrottsutövning för att se hur det går för dem. De flesta ungdomar idrottade för att ha roligt men många hade även målet att bli toppidrottare. De framkomna resultaten presenterades under tre teman och analyserades med hjälp av kognitiv teori, metakognitiv teori och socialisationsteori samt jämfördes med andra studier och tidigare forskning i samma eller angränsande ämnen.

Arbetet söker kartlägga visuella/estetiska kunskapsformers representation i den nya lärarutbildningens allmänna utbildningsområde. Med utgångspunkt i kursplaneanalyser undersöks frågan vidare genom djupintervjuer av kurs- och ämnesansvariga lärare vid tre lärarutbildningssäten.Undersökningen ger vid handen att de visuella/estetiska kunskapsformernas representation i det allmänna utbildningsområdet är förhållandevis blygsam. Omfattningen kan beskrivas som ringa eller marginell.Utifrån en fenomenologisk/hermeneutisk ansatts utkristalliseras och diskuteras ett antal bakomliggande perspektiv/teman med ambitionen om att klargöra de visuella/estetiska kunskapsformernas belägenhet i sammanhanget.

Bakgrund: Att drabbas av förvärvad hjärnskada och kognitiva svårigheter i tonåren påverkar delaktighet och aktivitetsutförande inom flera livsområden. Att som arbetsterapeut arbeta med ungdomar med kognitiva svårigheter kräver tålamod och energi. En förvärvad hjärnskada kan påverka ungdomars möjlighet till delaktighet i samhället. Syfte: Att beskriva konsekvenserna i vardagen när en person i tonåren drabbas av kognitiva svårigheter efter lätt/måttlig förvärvad hjärnskada. Metod: Studien är gjord i form av en integrativ litteraturstudie utifrån vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2002-2013. Studien bygger på 10 artiklar som beskriver barn och ungdomars kognitiva svårigheter och aktivitetsbegränsningar. Resultat och slutsatser: En förvärvad hjärnskada ger konsekvenser i vardagen och inom många livsområden. Att skadas i yngre åldrar, det vill säga som barn, ger ofta större svårigheter när det gäller oberoende och även beskrivs större exekutiva problem som är viktiga i aktivitetsutförande. Ungdomar med lätt hjärnskada har bättre förutsättningar till ett fungerande i de olika livsområdena, bland annat studier och arbete, men då incidensen är högre för lätt hjärnskada så är det ändå en grupp med behov av uppföljning.

Datorer och annan informations- och kommunikationsteknik har på flera sätt underlättat arbetet för många användare, men kan också bidra till kognitiva arbetsmiljöproblem och teknikstress. För att undersöka hur teknikstress uppstår på den moderna arbetsplatsen, där tekniken är en mobil och integrerad del av användarnas arbetsmiljö, behövs ett perspektiv på interaktionen mellan människan och tekniken som utforskar hela omgivningen. I den här uppsatsen föreslås ett distribuerat perspektiv på människans interaktion med teknik för att skapa en ökad förståelse för teknikstressens orsaker. Det distribuerade perspektivet har tagit undersökningen ut på fältet för att genom direktobservation och videoinspelning studera olika aspekter av interaktionen med teknik som över tid kan leda till teknikstress för användaren. Även en välbeprövad enkät om teknikstress delades ut för att samla in information om den kognitiva arbetsmiljön. Resultatet av undersökningen är en ökad förståelse för teknikstressens orsaker i form av en rad nya kategorier och en ny definition av teknikstress, men också ny kunskap kring hur det distribuerade perspektivet kan skapa en ökad förståelse för hur teknikstress uppstår.

Bakgrund: Ungefär 15000 personer i Sverige har idag diagnosen multipel skleros som är en autoimmun sjukdom som angriper myelinet i det centrala nervsystemet. Ungefär 40-60 % av alla personer med multipel skleros drabbas av kognitiva nedsättningar. Dessa nedsättningar kan orsaka svårigheter i vardagen och här blir arbetsterapeutens roll framträdande. Syfte: Att ta reda på vilka rehabiliterande interventioner som kan tillämpas inom arbetsterapi, vid kognitiva nedsättningar hos personer med multipel skleros. Metod: En litteraturstudie gjordes där databaserna Cinahl, Medline och Amed genomsöktes med sammanlagt fem olika sökordskombinationer. Slutligen inkluderades 10 artiklar. Endast interventioner som arbetsterapeut kan utföra samt artiklar innehållande en beskrivning av interventionerna inkluderades.  Medicinska behandlingar, fokus på andra symtom än de kognitiva samt artiklar utan beskrivning av interventioner exkluderades. Dataanalysen gjordes med hjälp av frågor som författarna ställde till artiklarna. Resultat: Ett antal interventioner framkommer i resultatet, både träning och kompensatoriska metoder redovisas. Databaserad träning, penna-papper uppgifter, olika strategier, användandet av en handdator, ett gruppbaserat program etc. redovisas. Studierna ger överlag ett positivt resultat. Slutsats: Slutsatsen som dras av författarna är att interventioner för kognitiva nedsättningar fungerar men ingen enhetlig bild kan presenteras då samtliga, som undersökts i denna studie, är mycket olika. Alla de redovisade interventionerna anses, av författarna, vara möjliga att utföra av en arbetsterapeut.

Bakgrunden visar att stroke idag klassas som en folksjukdom och att svårigheterna som följer är såväl motoriska som kognitiva. Arbetsterapeuter har en central roll i rehabiliteringen och en del i deras arbete är att bedöma de kognitiva funktionsnedsättningarna. Det är av vikt att de instrument som används vid bedömning är utvärderade för patientgruppen och har bevisats lämpliga genom psykometriska bedömningar. Syftet med denna studie var att undersöka vilka psykometriska egenskaper som testats och utvärderats för arbetsterapeutiska instrument vid bedömning av kognitiva svårigheter hos personer efter stroke, från år 2009 och framåt. Metoden som användes var en systematisk litteraturöversikt och tio vetenskapliga studier låg till grund för resultatet. Resultatet visar att sju instrument har testats de senaste tre åren. Grad av reliabilitet och validitet som visats i studierna indikerar att endast tre av instrumenten har vetenskapligt stöd för användbarhet i det kliniska arbetet för personer som drabbats av stroke. De övriga fyra har motstridiga indikationer på lämplighet. Slutsatsen är att det finns varierande vetenskapligt stöd för användning av instrumenten, samt att studier för fortsatt undersökning av instruments validitet och reliabilitet genomförs. Yrkesverksamma arbetsterapeuter bör även hålla sig uppdaterade vad gäller forskning och evidens för att säkerställa att de bedömningsinstrument som används är optimala.