Detta examensarbete handlar om hur pedagoger i förskolan kommunicerar med barn i den dagliga verksamheten. Syftet med uppsatsen är att beskriva pedagogers demokratiska förhållningssätt, med fokus på hur barn ges möjlighet till delaktighet och inflytande vid kommunikation.Med inspiration av en deliberativ demokratiuppfattning där kommunikation bygger på delaktighet, inflytande och engagemang redogörs för hur pedagogers tankar om ett demokratiskt förhållningssätt samverkar med de uttryck kommunikation mellan pedagog och barn tar vid planerade och oplanerade situationer. Utgångspunkt tas med hjälp av följande frågeställningar: -hur beskriver pedagoger, i undersökningens två förskolor, ett demokratiskt förhållningssätt vid kommunikation med barn?, -vilka möjligheter och hinder anser pedagoger att barn har att utöva delaktighet och inflytande vid kommunikation? och -hur kommunicerar pedagoger med barn under förskoledagen vid planerade respektive oplanerade situationer? Genom reflektion över betydelsen av barnsyn, samspel, kommunikation och miljö söks förståelse av resultatet.Kvalitativa intervjuer och observationer utgör empirin och resultatet visar att pedagoger har stora ambitioner, de anser att demokratiska värden tydligt ska förmedlas men i praktiken råder inkonsekvens. Intervjusvaren tyder på att pedagogerna är insatta i läroplanens formuleringar men att de saknar förutsättningar för genomförauppdraget fullt ut. Påverkan som stora barngrupper, låg personaltäthet och vistelsemiljö lyfts sombåde potentiella möjligheter och hinder. Pedagogerna uttrycker att kommunikation är av stor vikt och att oplanerade situationer ger större utrymme till ett jämlikt och demokratiskt förhållande vid kommunikation och ett djupare samtal. Förklaringen, att oplanerade möten är mer fria och utan mål och att möten med ett eller ett par barn erbjuder barn ökade möjligheter för delaktighet och inflytande, kan ställas mot möjligheterna att träna respekt, hänsyn och ansvarstagande i samspel med andra. Ett demokratiskt förhållningssätt fordrar att både pedagoger och barn tränar sig i att reflektera tillsammans och effekter av bristande reflektionsmöjligheter, pedagoger emellan, synliggörs i detta arbete. Pedagogerna har höga ambitioner och uttrycker frustration över begränsade möjligheter och förutsättningar för att tillsammans organisera för de visioner som finns.

Bakgrund: I vården i Sverige möts människor från olika kulturer och en insikt om hur den egna kulturen påverkar fysioterapeuten är en värdefull komponent i att kunna erbjuda god vård. Genom självreflektion över möten med människor från andra kulturer kan fysioterapeuten lära om sig själv och påbörja resan mot kulturell kompetens. Syfte: Att genom en strukturerad självreflektiv process utforska den egna fysioterapeutiska förförståelsen under klinisk praktik i en ny kulturell kontext. Metod: En kvalitativ studie med utforskande design och induktiv ansats. En kritisk incident från utlandspraktiken upplevdes och reflekterades över både enskilt samt med medförfattare och akademisk handledare genom ett reflektivt ramverk. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet: Trots att studenterna åkte till olika länder med kulturella skillnader kom utfallet från analyserna att likna varandra. Det var det sociala samspelet mellan kliniska handledare, student och patient som upplevdes utmanande och annorlunda. Slutsats: Studenterna upplevde sig utveckla en större förståelse för att kulturen påverkar människor att agera annorlunda än de var vana vid hemma. De insåg att deras förförståelse av fysioterapi var baserad på behandlingsmetoder men lärde sig att det sociala samspelet mellan fysioterapeut och patient är mycket viktigt för yrket. Författarna lärde sig även att det sociala samspelet påverkas av den kulturen man tillhör.

Det är vanligt att i samband med frågeställningar rörande demenshandikapp också diskutera frågor kring övergrepp mot äldre. Den inledande fasen i denna uppsats har därför haft sin utgångspunkt i litteraturstudier på detta tema. Litteraturstudierna omfattar därutöver litteratur kring demensproblematik, kommunikation, och interaktion. Den genomförda intervjustudien har haft sitt fokus på interaktionen i parrelationer där demenshandikapp förekommer. Intervjustudien undersöker hur konfliktsituationer hanteras i dessa parrelationer. Studiens deltagare har bestått av individer som varit gifta med en person som fått diagnosen alzheimers sjukdom. Av intervjustudien framkom att det var vanligt förekommande med interaktionstyperna samarbete och främjande vid konflikter och att samtliga informanter använde sig av validation i olika grad. I studien framkom samtidigt att några av informanterna i konfliktssituationer kunde välja (och avgöra när det var lämpligt) att inte validera sin partners känslor (som annars rekommenderas) för att istället hantera den pågående konflikten med hjälp av en symbolisk handling. Detta sätt, att interagera på, kallas i denna studie för avrundning. Avrundningen ledde till att konflikten avslutades och till att maken/makan ändrade känsloläge. Att förhandla i konfliktsituationer var ovanligt medan psykologisk omfamning förekom oftare. Informanterna tenderar att hålla igen sina känslor och inte visa dem för sin partner. Det visade sig också att den verbala kommunikationen tenderar att minska till sin omfattning, och att informanterna i hög grad förlitar sig till, och utvecklar, den icke-verbala kommunikationen. Kroppslig beröring, närhet och fysisk ”vägledning” ansågs av informanterna vara av särskild betydelse för att hantera dessa situationer. Relationens historia anses i studien vara av betydelse för informanternas definition av situationen, och för hur de kan interagera vid konfliktsituationer. I samband med beskrivningen av konfliktsituationer har informanterna uttryckt utbytesteoretiska tankar, vilka anses höra samman med relationens historia. Med utgångspunkt av informanternas redogörelser har även följande teman berörts: den stigmatisering som ännu idag omgärdar demenshandikapp; de förändrade sociala roller som dessa tillstånd medför; samt de känslor av ensamhet och sorg som anhöriga till personer med demenshandikapp lever med. Studien pekar också på ett behov av vidare forskning.

Det här arbetet undersöker hur klickbara ikoner i spel grafiskt borde utformas för att mest effektivt kommunicera sin funktion till spelaren. De riktlinjer som används för detta utgår främst från forskning kring människors interaktion med datorer och kognitiv perception. Arbetets problemformulering frågade sig om användandet av mänskliga figurer, som en del av ikonutformningen, kan hjälpa detta kommunicerande. För att testa detta togs två versioner av fyra olika ikonerna fram, en med mänskliga komplement och en utan. Ikonerna utformades till ett lärospel för Balthazar Science Center, vilket utvecklades i samband med denna undersökning. Frågeställningen testades genom intervjuer med elva- till tolvåringar, alltså spelets målgrupp, vilka fick gissa ikonernas funktion utifrån den grafiska utformningen. Resultatet visade på att de mänskliga komplementen inte gav någon märkbar fördel för ikonutformningen, och att ikonförståelsen i stor grad berodde på respondenternas tidigare spelvana. Detta arbete förslår bland annat att fortsatta studier kan genomföras inom andra spelgenre.

Our starting point has been to examine how a project manager without knowledge of the industry is able to plan a project. And also which difficulties that may arise. A qualitative study was conducted at project managers who worked in the construction industry and events industry. Seven interviews were conducted, four in the construction sector and three in the events industry. Respondents are active as project manager in Värmland and Närkes counties. Sixteen job advertisements were studied, including eight searched a project manager in the construction industry and eight in the events industry. We wanted using the job advertisements to study which education, work experience and personal qualities that are in demand in these two sectors. The results show that project managers without knowledge of the industry can plan a project under certain conditions.

Denna uppsats var baserad på fem videoinspelade engelsklektioner i en klass i årskurs 6. I studien analyserades hur läraren använde sig av talspråk under den del av lektionerna som karaktäriseras av helklassundervisning. Undersökningen kom att inrikta sig på i vilken omfattning läraren och elever använde sig av frågor och på vilka olika sätt de användes i undervisningen. Med hjälp av analysmetoden conversation analysis undersöktes hur frågorna var strukturerade och vilken funktion de hade i det gemensamma samtalet i klassrummet. I analysen av materialet undersöktes även elevernas olika respons på de frågor som de fick. I det undersökta materialet framgick att läraren använde frågor som ett huvudsakligt sätt att kommunicera med klassen under helklassundervisningen. En dryg fjärdedel av lärarens yttranden i det transkriberade materialet identifierades som frågor. Resultatet av undersökningen gav även att frågor som klassificerats som ”X-frågor / wh-frågor” var den dominerande typen av fråga. Denna typ av fråga hade som huvudsaklig funktion att få fram ett svar från eleven som var känt av läraren.  Elevernas respons på frågorna var i regel mycket korta. Detta berodde på att frågornas konstruktion inte gav eleverna förutsättningar för en längre respons.

Syftet med den här studien är beskriva och analysera om det finns ett förväntningsgap mellan revisorer och små och medelstora företag samt att undersöka hur revisorer kommunicerar med dessa företag. Undersökningen visar att det existerar ett förväntningsgap mellan revisorer och små och medelstoraföretag. Förväntningsgapet beror på kunskapsbrist och brister i kommunikationen och relationen mellan revisorer och små & medelstoraföretag.

Syftet med denna uppsats var att ta reda på hur förskollärarna arbetar och resonerar kring barns språkutveckling i förskolan. Syftet var även att utforska estetiska redskaps betydelse för barns språkutveckling. För att få svar och nå syftet med denna uppsats gjordes fem intervjuer från två olika förskolor och undersöktes med observationer förskollärarnas arbetssätt i två barngrupper. Det vi kom fram till i intervjuer och observationer kopplades sedan till olika referenser, detta för att komplettera den information som togs fram. I resultatet framkom det att alla intervjupersoner var ense om att barn utvecklar språket när de lekar, detta då leken leder till fantasi, kommunikation och dialog. Barnen lär sig även uttrycka sig på olika sätt samt lär av andras erfarenheter och åsikter. Förskollärarna ansåg att det är viktigt att vara lyhörd, uppmuntra och bjuda barnen olika uttrycksformer, ge barnen tid att reflektera och samtala samt även bjuda barnen en trygg lärande miljö. Studiens slutsats var att estetiska redskap är en avgörande faktor för barnens språkutveckling, för att det är med estetiska redskap barnen bearbetar sina känslor, kunskaper, tankar och erfarenheter.

Denna uppsats syftar till att undersöka upplevelser av distansutbildningar och dess begränsningar och möjligheter med fokus på lärande. Anledningen till inriktningen grundar sig i denna utbildningsforms konstanta förändring över tid, vilket idag berör många människors lärande. Detta skapar vidare ett behov av att undersöka fenomenet närmare, så att dess innehåll och kvalitet kan uppmärksammas och säkerställas. Kvalitativa intervjuer har använts som metod där tolkningsarbetet har utgått från en hermeneutisk ansats. Fem personer har intervjuats och resultaten har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt utifrån begreppen: distans i tiden, i rummet, i dialogen och i strukturen. Informanternas upplevelser av distansutbildningar och lärande har varierat i karaktär, dock finns det fyra återkommande teman som berör både positiva och negativa aspekter kring fenomenet. Dessa är betydelsen av lärarkontakt, den sociala kontexten, teknikens påverkan på situationen samt flexibiliteten. Uppfattningar kopplade till dessa områden tycks ha ett samband med utbildningens struktur, engagemang från läraren, en möjlighet till andra klasskamraters perspektiv på ämnet samt en variation i informationsteknikens innehåll.

I denna studie undersöker jag hur förskolepedagoger arbetar med kommunikation inom förskolan med hjälp av bland annat bildstöd. Bilden och andra alternativa metoder kan vara ett stort komplement till det talade ordet, inte minst för barn med problematik, även om det gynnar alla barn i verksamheten. Vikten av kommunikation och hur den kan underlättas redogörs för i detta arbete. Samtal med pedagoger och observationer i en förskoleverksamhet har gett mig en inblick i det dagliga arbetet där visuell tydlighet och struktur står i centrum. Studien visar på de fördelar som finns att vinna med att ge barnen en förutsägbar och tydlig miljö att vistas i, men granskar även de kritiska aspekter som kan finnas runt detta.