The aim with this thesis is to investigate how the creative element of the compositional process can be improved, and to research how a composer can develop and sublimate his or her aesthetics. As a part of the research process two pieces of music have been composed, one for the chamber ensemble Norrbotten NEO and one for the symphony orchestra NorrlandsOperans symfoniorkester. The compositional processes of the two pieces are described in detail and the thoughts and ideas that emerged during the two separate composing processes are the main basis of the concluding discussion of this thesis. The thesis also contains a more theoretical section where creativity, learning styles and the aesthetics of the modernistic era, among other things, are discussed. The final section of the thesis is a concluding discussion that argues that one effective way to improve the creative flow in the compositional process is to initially not work with exact pitches. Regarding aesthetics the thesis claim that aesthetic values are uttermost personal and that it therefore is pointless for a composer to try to acclimatize to the surrounding world. The thesis contends that it is preferable for a composer to try to understand his or her own aesthetic values and thereupon, in a personal and genuine way, share them with the rest of the world.

Efter att ha gått en kurs i fri improvisation där jag fick utforska min violas möjligheter till att producera ljud, väcktes en nyfikenhet hos mig kring utökade speltekniker som kan förekomma i nutida konstmusik, så kallade extended techniques. Jag fick tips om etydsamlingen Viola Spaces av Garth Knox där olika extended techniques presenteras och bestämde mig för att studera in fyra av dem. De etyderna jag valde behandlar olika stråktekniker, nämligen sul ponticello, sul tasto, tremolo och olika sätt att dra stråken på. Under arbetets gång redogör jag för de svårigheter jag stötte på under min inlärningsprocess av etyderna samt hur jag gick till väga för att lösa dem. Arbetet redovisas dels genom videoinspelningar som jag gjorde i samband med mina övningstillfällen och dels genom material från de anteckningar jag förde under processen. Jag tar också upp tolkningsfrågor av notationen och reflekterar kring instruktionerna om hur musiken ska framföras. Arbetet har resulterat i att jag känner mig bättre förberedd på att spela nutida konstmusik än vad jag gjorde tidigare. Jag har också utökat min kunskap om olika stråktekniker.

Det är inte ovanligt att viss rock- och annan populärmusik tillskrivs konstnärliga ambitioner, eller förses med epitet som "konstnärlig" och "konstmusikalisk". Sällan utvecklas emellertid på vilket sätt detta konstnärliga tar sig uttryck. Uppsatsens syfte är att musikanalytiskt undersöka vad som kan motivera formuleringarna och om de kan anses adekvata. Materialet för undersökningen är tre verk/låtar ur rockgenren, som beskrivits med ovanstående begrepp: Close to the Edge med gruppen Yes från 1972, Sense of Doubt med David Bowie från 1977 och Sleep med gruppen Godspeed You! Black Emperor från 2000. Metoden är den auditiva musikanalysen, vilket innebär att analysen utgår från ett aktivt lyssnande på musikens förlopp. Två fokus finns: ett på själva musiken; ett på de intentioner i och med verket/låten som kan föreligga. Analysen utgår från en definition av begreppen konst- och populärmusik som görs i början av uppsatsen. Denna grundar sig i sin tur på en genomgång av begreppsdefinitioner i framförallt lexikon och ordböcker, men också i musikvetenskaplig litteratur och den kan därmed göra anspråk på en viss allmängiltighet. Resultatet av analysen visar att samtliga musikexempel går utanför ramarna för definitionen av populärmusik, samtidigt som de uppvisar flera egenskaper som faller inom konstmusikdefinitionen. Beskrivningarna av låtarna som konstmusikaliska och konstnärliga kan alltså anses adekvata. Analysen och den föregående begreppsdiskussionen medvetandegör emellertid också den problematik som ryms i distinktionen konst- respektive populärmusik. Detta utvecklas i uppsatsens slutdiskussion, där begreppen relateras till ett idéhistoriskt sammanhang. Distinktionen visar sig ha rötter i 1800-talets kulturdebatt och under 1900-talet har den närts av en modernistisk kultur- och samhällssyn. De senaste decenniernas postmodernistiska strömningar, med ökad värderelativism och uppluckrade musikaliska genregränser, har dock bidragit till att begreppen i allt större utsträckning spelat ut sin roll. / It is not uncommon that certain rock and other popular music is attributed with artistic ambitions or is befitted with epithets such as "artistic" or "art music-like". However, it is rarely elaborated in which way these artistic qualities are conveyed. The purpose of this paper is to investigate from an analytical standpoint what can incentivize these wordings and if they can be viewed as adequate. The material for the investigation is three pieces/songs from the rock genre which have been described with the above terms: Close to the Edge by the group Yes from 1972, Sense of Doubt by David Bowie from 1977 and Sleep by the group Godspeed You! Black Emperor from 2000. The method is auditive music analysis which means that the analysis is based upon actively listening to the music. There are two areas of focus: one is on the music itself; one is on the intentions that may lie in and with the piece/song. The analysis is based upon a definition of the terms art music and popular music that is made at the beginning of the paper. This, in turn, is based upon a rundown of term definitions made in, above all, lexicons and dictionaries, but also in musicology, and thus it can claim a certain generality. The result of the analysis shows that all music examples move outside the boundaries of the definition of popular music and, at the same time, show qualities that fall inside the boundaries of the definition of art music. Thus, the descriptions of the songs as "art music-like" and "artistic" can be viewed as adequate. However, the analysis and the preceding term discussion raise awareness about the problems that are contained in the distinction between art music and popular music, respectively. This is elaborated in the concluding discussion in which the terms are interrelated to a contexture involving the history of ideas. The distinction is shown to have its roots in the cultural debate of the 19th century, and during the 20th century it has been nurtured by a modernist view of culture and society. The post-modernistic trends of the last few decades, characterized by increased value relativism and loosened musical genre boundaries, have contributed to making the terms obsolete.

Syftet med denna skriftliga del av mitt examensarbete är att försöka fånga några av de tankar som verkat i komponerandet av operan Sen packar jag aldrig mer. Många av de tankar som gett mig inspiration till arbetet har rört fenomenet nuet. Jag menar att det centrala i att vara i nuet, egentligen handlar om en upplevelse av fullständig närvaro. Närvaro kan alltså sägas vara ett modus av nuet. Upplevelsen av närvaro är för mig mycket stark och oförglömlig. Den hör samman med en ökad rumsuppfattning, en känsla av rummets expanderande, och att ”tiden står still” eller åtminstone att fortvaron ter sig långsammare. Att med musik som medel, genom komposition, komma närmare närvaron har därför blivit viktigt för mig. Detta arbete behandlar tankar kring detta  i relation till operan som genre och i relation till musik som fenomen. / <p>Sen packar jag aldrig mer (Kammaropera)</p><p>Musik: Zacharias Ehnvall Libretto: Elsa BerggrenDirigent: Kaapo IjasMamman: Amelia Jakobsson (Sopran) Dottern: Isabella Lundqvist (Sopran) Pappan: Rodrigo Sosa Dal Pozzo (Kontratenor) Klarinett: Som Howie Slagverk: Sabela Castro Rodriguez Piano: Leo Gavel Violin: Eleonora Oswald Viola: Doris Mägi Cello: Nuri Oh  Regi: Franciska Löfgren Scenografi: Anton Thorsson Kostymdesign: Anton Thorsson Maskör: Emelie Henriksson Ljusdesign: Sofia Linde och Hannele Philipson Teaterteknik och koordination: Alexander Svensson, Anja Löfgren, Anton Linder, Rikard Norén, Theres Hansson</p><p>Föreställningen finns dokumenterad på DVD</p><p></p>

Examensarbetet undersöker vilken stereoteknik som uppfattas ge den mest verklighetstrogna återgivningen av konstmusik samt om valet av stereoteknik påverkas av ljudteknisk eller konstmusikalisk bakgrund. Undersökningen gjordes i form av ett lyssningstest där deltagare i tre grupper fick, efter att ha lyssnat till en konstmusikalisk ensemble live i en konsertlokal, lyssna till tio olika inspelningar av samma stycke vars enda skillnad var vilken stereoteknik som använts vid inspelningen. Deltagarna ombads att gradera hur väl inspelningarna speglade verkligheten samt rangordna dem efter vilka de ansåg låta bäst oavsett hur trogna verkligheten de var.Studiens resultat visar på att konstmusikalisk och ljudteknisk bakgrund påverkar valet av vilken stereoteknik man föredrar och vilken man tycker låter mest likt den verkliga upplevelsen av musiken live. Av resultatet kan man också utläsa att personer inte konsekvent anser att de inspelningar som låter mest verklighetstroget är den man anser låter bäst.

Den här uppsatsens syfte är att visa hur Folkmusikkommissionens arbete och utgivning av Svenska låtar påverkade tonsättare i Sverige. Folkmusikkommissionen samlade in folkmusik i Sverige i början av 1900-talet, de hade som mål att nå ut till tonsättare som skulle använda materialet och därmed skulle det spridas än mer. Hugo Alfvéns Dalarapsodi och Hilding Rosenbergs Svit över svenska låtar tas upp som exempel på verk med melodier som tidigare sagts varit hämtade ur Svenska låtar. Dessa analyseras så vi ser hur de använt låtmaterialet på varsitt sett. Wilhelm Peterson-Berger fungerar som motvikt till dessa tonsättare. Han använde sig inte av Svenska låtar men har skrivit mycket om musik och kan ge oss en bild av hans uppfattning om folkmusik och Folkmusikkommissionen. Peterson-Berger kritiserade urvalet av låtar i Svenska låtar och det kan vara en anledning till att han inte använde sig av dem. Han använde sällan befintliga melodier, detta kan också vara en del av förklaringen till att inte använda Svenska låtar. Det visar sig också att hans definition av begreppet 'folkmusik' är olik andra. Alfvén skriver tydliga harmonier och kadenser i sin musik medan Rosenberg skriver en polyfon sats där ackorden inte följer funktionsanalytiska mönster och inte alltid ens går att urskilja. Trots sina olikheter är de två tonsättarna lika i att de låter melodierna introduceras oförändrade innan de bearbetas. Att de är olika har sannolikt ökat chansen till spridning av materialet från Svenska låtar, vilket var vad Folkmusikkommissionen önskade.

I denna examenstext behandlar jag mina tankar om mitt komponerande och de parallella arbetssätt som präglat de senaste åren av mitt musikaliska skapande. Jag reflekterar över kontrasten mellan den abstrakta, absoluta konstmusiken jag skriver och kontrasterar detta mot de verk jag skapat som genomsyras av konkret, ofta teatralt berättande.   De frågeställningar jag vill besvara i denna text är följande:   Hur kan jag förmedla en konkret berättelse genom att inkorporera de musikaliska verktyg jag samlat på mig under min studietid? Kan dessa musikaliska verktyg kombineras med grepp från andra konstarter för att förstärka denna berättelse?   Kan jag nå fram till en publik på ett djupare plan genom mitt mer konkreta berättande, jämfört med att begränsa mig till enbart musikaliska gester?   Kan resultaten av dessa experiment med berättelser i fokus visa mig en väg framåt för mitt framtida skapande? Jag kommer att presentera mina tidigare erfarenheter av att komponera med konkreta berättelser och redogöra för hur dessa har påverkat min nuvarande konst och mina förhoppningar om framtiden.

In collaborations with jazz musicians and classical musicians, the focus has traditionally been on the composer. In this thesis, I have focused on the musicians in the project instead. The most important thing was to explore what could be learnt in such meetings and what challenges you might face. I have examined this in four topics: 1. Composition 2. Interpretation 3. Rehearsing 4. Improvisation In the project, I composed five pieces inspired by both jazz and European classical composers. To understand classical phrasing and to implement it in my own playing, I studied for classical teachers. In order to include classical musicians, so I developed several methods. Working closely with the classical musicians made the contrasts between the genres clearer. The contrasts between jazz and the classical way of working and playing made my tendencies more apparent and I became more aware, and in control over the way I played. / <p>Ljud och bildupptagning gjordes under konserttillfället. Erik Tengholm vikarierade då på trumpetplatsen.</p><p>Kompositionerna i arbetet och de medverkande var som följer.</p><p><em><strong>Styrfart</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Sabina Scott, oboe</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett och basklarinett</p><p>Victor Andersson, altsaxofon</p><p>Fredrik Jergle Almquist, fagott</p><p>Britta Virves, piano</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p><em><strong>The Crow</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Sabina Scott, oboe</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett och basklarinett</p><p>Emma Granstam, trumpet</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p><em><strong>8</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett och basklarinett</p><p>Emma Granstam, trumpet och flugelhorn</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p><strong><em>Golem</em></strong></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, sopransaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt</p><p>Sabina Scott, oboe</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, klarinett</p><p>Victor Andersson, altsaxofon</p><p>Fredrik Jergle Almquist, fagott</p><p>Emma Granstam, trumpet</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Britta Virves, piano</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p><em><strong>Den inte så lille tennsoldaten</strong></em></p><p>Komposition: Sebastian Jonsson</p><p>Medverkande:</p><p>Sebastian Jonsson, altsaxofon</p><p>Kajsa Nilsson, tvärflöjt och piccola</p><p>Hugo Olsson, klarinett</p><p>Astrid le Clercq, basklarinett</p><p>Emma Granstam, trumpet</p><p>Lars Ullberg, trombon</p><p>Britta Virves, piano</p><p>Anders Langørgen, kontrabas</p><p>Jonas Bäckman, trummor</p><p></p>

Denna självstudie undersöker en lärprocess i improvisation med avstamp i historisk västerländsk konstmusikalisk repertoar och två sonater av Domenico Scarlatti. Syftet med projektet var att se hur min förmåga att improvisera påverkades av övning och att studera historisk improvisation. Under studiens övningsperiod utforskades improvisation med utgångspunkt i historiska improvisationstekniker och nutida forskning. Utforskningen ägde rum under tio veckor och dokumenterades med videoobservation och loggbok som sedan transkriberades och analyserades utifrån tematisk analys. I resultatet beskriver jag designen av min improvisationsövning och konsekvenserna av den designen. Utforskningen av improvisation gick från fri utforskning mot att begränsningar lades till under övningstidens gång. I resultatet kunde ett antal tecken på utveckling av improvisationsförmåga ses. Det framkom också att mina improvisationer blev mer stringenta, med stabilare flöde och med fler musikaliska idéer under projektets gång. I diskussionen diskuteras olika perspektiv på improvisation i relation till resultatet. / This study examines a learning process in improvisation based on historical western art music repertoire and two sonatas by Domenico Scarlatti. The purpose of this project was to see how my ability to improvise was affected by practice and study of historical improvisation. Improvisation was explored on basis of historical improvisation techniques and contemporary research during the practice period of this study. The practice period took place over ten weeks and was documented with video observation and a logbook, which then was transcribed and analyzed using thematic analysis. In the result section I describe my design of my improvisation practice and the consequences of that design. The exploration of improvisation went from free to exploration to a more restricted exploration by the end of the practice period. A number of signs of development of my ability to improvise could be observed by the end of the practice period. I also found that my improvisations became more stringent, with a more stable flow and with more musical ideas during the project. The discussion section discusses different perspectives of improvisation in relation to the result.

The aim of this master’s thesis is to explore concert institutions’ informative texts prior to upcoming concerts – texts in promotional materials and descriptive texts in programme papers. The thesis is carried out from a critical discourse analytical perspective. The discourse analysis is focusing on finding the texts’ messages and it asks the question: To whom are these texts addressed? Theoretical support is mainly taken from Foucault’s theory about the relation between power and knowledge. On the basis of this theoretical framework, Fairclough’s critical discourse analysis (CDA) is applied to an analysis of informative texts from Swedish public financed concert institutions. In addition to a linguistic text analysis the discourse analysis also turns to the texts’ intertextual and interdiscursive relationships and to the texts’ historical, cultural and social contexts. The results show that the texts, analysed in this study, primarily address individuals already initiated and established within the discourse. The texts are also addressing individuals not yet belonging to the discourse who, in order to become established within the discourse, have to acquire the cultural and social characteristics that are requested by the discourse. The discourse analysis indicates that the language of the informative texts contain an exclusive mechanism. With this mechanism, the texts constitute a barrier hindering access to the art form. Based on these findings, it is concluded that concert institutions for Western art music could be more generally inviting by using a more inclusive language in their informative texts prior to upcoming concerts.As I haven’t found any previous Swedish or other Nordic studies of texts that are published prior to upcoming concerts, it seems likely that a small research gap has been discovered. / Syftet med denna masteruppsats är att granska konsertinstitutioners informativa texter inför konserter med västerländsk konstmusik – texter i reklammaterial inför konserter samt beskrivande texter i programtidningar. Studien genomförs ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv. I syftet ingår att söka fram sådana informativa texters budskap. Studiens essentiella frågeställning lyder: Till vilka riktar sig de informativa texterna? Teoretiskt stödjer sig uppsatsen främst på Foucaults teori om förhållandet mellan makt och kunskap. Utifrån detta perspektiv tillämpas Faircloughs kritiska diskursanalys (CDA) för en analys av strategiskt utvalda informativa texter från svenska offentligt finansierade konsertinstitutioner. Utöver en lingvistisk textanalys riktar sig diskursanalysen även mot texternas intertextuella och interdiskursiva relationer samt mot texternas historiska, kulturella och sociala sammanhang. Studien visar att de analyserade texterna främst riktar sig till dem som redan är initierade och etablerade i diskursen. De riktar sig även till individer som ännu inte tillhör diskursen vilka dock måste tillägna sig de kulturella och sociala beskaffenheter som diskursen fordrar för att kunna bli etablerade i denna. Diskursanalysen indikerar att språket i de informativa texterna innehåller en utestängande funktion. Med denna funktion kan texterna utgöra ett hinder för tillträde till konstarten. Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att konsertinstitutioner för västerländsk konstmusik skulle kunna tillämpa ett mer generellt inviterande genom att använda ett mer inkluderande språkbruk i de informativa texterna inför konserter.Eftersom jag inte har funnit några tidigare utförda svenska eller andra nordiska studier av texter som är publicerade inför konserter kan detta betyda att en viss forskningslucka har upptäckts.