Förskolan är i dag den plats där många barn möts och där många barn leker tillsammans. Den omgivande miljön talar om för barnen vilka möjligheter till lek som erbjuds. Inomhusmiljön återspeglar vilken typ av lek som förväntas förekomma och vilken som inte är möjlig. Syftet med undersökningen är att redogöra för vilka valmöjligheter som finns, i fråga om förskolebarns tillgång till rum, lekmaterial och en närvarande vuxen, under den tid som är avsatt för fri lek inomhus. De frågor som ställs i arbetet är: Hur beskriver förskollärare barnens tillgång till olika rum, lekmaterial och en närvarande vuxen? Hur menar förskollärare att tiden, rummen och lekmaterialet används? Och: Hur kan det se ut i en förskola under tiden för fri lek, i fråga om barns tillgång till olika rum, lekmaterial och en närvarande vuxen? Den valda metoden för undersökningen är intervju av förskollärare och observation av var barn och vuxna befinner sig i den fysiska inomhusmiljön i en förskola. I undersökningen framkom bland annat att förskolebarnens möjligheter att välja rum och lekmaterial under tiden för fri lek, är begränsad. Tillgängligheten till lekmaterial styrs av förskollärarnas farhågor om att de yngre barnen ska stöka till och kvar blir ett traditionellt lekmaterial som barnen redan är bekanta med. Möjligheten att välja rum för sin lek påverkas av om barnen är beroende av närhet till en vuxen, eller söker sig bort från vuxnas övervakning för att leka ifred.

Förskolans hall är en plats där barn, vårdnadshavare och förskolepersonal träder in, passerar, lämnar och använder på olika sätt. Därmed sker möten i hallen mellan hem och förskola, mellan vårdnadshavare och personal och mellan vuxna och barn. Detta leder till att förskolehallen och dess väggar är betydelsefull för distribution av information, instruktioner, regler och normer samt skapar sociala relationer. Det är alltså en central plats för utbyte av information där olika budskap till de som träder in i förskolehallen förmedlas. Syftet med studien är därför att undersöka vilka normer som avspeglas på hallväggarna i förskolorna, med fokus på tre olika aspekter av verksamheten (information, pedagogisk dokumentation och språk).Detta är en kvalitativ studie och för att undersöka studiens ämnesområde används metoden bildanalys för att beskriva och analysera det som är uppsatt på hallväggarna i förskolorna. Sammanlagt är det tre förskolor med tio avdelningar som ingått i studien och totalt har 235 stycken bilder tagits med hjälp av fotografering. Studien fokuserar på hur normer förmedlas på hallväggarna och diskussionen för studiens empiri sker utifrån teori och tidigare forskning avseende normer i skolan och förskola.Resultatet i studien visar att hallen genom bilderna är en mötesplats mellan hem och förskola där det sker informationsbyte och kommunikation. På hallväggarna förmedlas både synliga som osynliga normer. I studien redovisas allt material uppsatt på hallväggarna med hjälp av ett stapeldiagram. Stapeldiagrammet visar tre olika kategorier (information, pedagogisk dokumentation och språk). Därefter analyseras några av hallväggarnas bilder med djupgående utifrån vilka normer de förmedlar. Normer som framträdde i analysen blev följande;Genusnorm, familjenorm, omsorgsnorm, åldersnorm, religion- och trosnorm, etnicitetsnorm och likhetsnorm.

Med tanke på de yrkeserfarenheter vi båda besitter om dokumentation blev det i våra diskussioner om hur dokumentationsarbetet tillämpas i förskolan, synligt att vi till viss del inte delade en gemensam förståelse för innebörden av begreppet dokumentation. Dessa skiljaktigheter som synliggjordes i våra samtal med varandra, väckte en nyfikenhet för diverse tillvägagångssätt för dokumentation och sist men inte minst, syftet med dokumentationsarbetet i förskolan. Frågan om för vems skull vi förskollärare dokumenterar för, upprepade sig åtskilliga gånger. Därav valet av vad vårt gemensamma examensarbete skulle ta sikte på. Studiens intention har varit att få insyn i förskollärares erfarenhetsvärld av dokumentation. Deras kunskaper och resonemang om dokumentationsarbetet i förskolan har varit målet att få fördjupad kunskap om. I enlighet med studiens frågeställningar vill vi nå ett närmande i hur respondenterna för studien resonerar kring detta ämne. Både vad det gäller respondenternas tankemönster om dokumentationens tillvägagångssätt samt vad den ska medföra till barnen. Studiens undersökning görs utifrån fem förskollärare med varierande yrkeserfarenhet och som är verksamma på olika förskolor. Den transkriberade empirin som de enskilda intervjuerna bidragit till, har tolkats samt analyserats och blivit resultatet för studien utifrån barns perspektiv, vuxenperspektiv samt ur ett konstruktionistiskt perspektiv. Vi vill även framhålla begreppet dokumentation i vårt arbete som ett samlingsnamn för dokumentation och pedagogisk dokumentation. Studien har resulterat till ett synliggörande av att samtliga förskollärare dokumenterar med syfte att fånga barns lärprocesser och hur detta sedan kan utveckla verksamheten vidare. Vi kan också i vår studie se utifrån respondenternas intervjuer, hur dokumentationsarbetet skiljer sig kring de etiska aspekterna. Utifrån det konstruktionistiska perspektivet uppmärksammades respondenternas tankemönster om hur dokumentationsarbetet bör tillämpas med hänsyn till mottagaren av dokumentationen. Resultatet visar att samtliga förskollärare är eniga om att dokumentationsarbete är något positivt för barnens vidare lärande och för reflektionen för det vidare arbetet. Resultatet synliggör även vikten av att hitta ett arbetssätt som tar bort stressen från dokumentationen. Detta för att dokumentationen ska bli ett levande inslag i verksamheten som bjuder in till socialt samspel för alla parter, barn och förskollärare. Reflektion kring ett dokumenterat material kan bland annat bli en fördel för förskollärare då de har för avsikt att förändra och utveckla sitt vardagliga arbete på förskolan (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Förskollärarna använder även dokumentationerna för att synliggöra verksamheten och göra föräldrarna mer delaktiga i det vardagliga arbetet på förskolan.

Årligen tvångsomhändertas ungdomar i Sverige och placeras för vård på någon av statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem. Sedan 2003 ger SiS ut en bok, där ungdomar som är placerade på någon av deras institutioner kan skriva en text. Den här uppsatsen är en narrativ analys på 413 texter skrivna av ungdomar placerade under åren 2015-2017. Uppsatsen belyser olika kategorier som återkommer och visar med ett konstruktionistiskt perspektiv hur ungdomarna uppfattar sin situation. Goffmans dramaturgiska perspektiv har använts för att se hur ungdomarna framställer sig själva i roller och team och upplevelsen av stigma. Mertons teori om strain har använts för att undersöka om ungdomarna påvisar en upplevd strain situation i sin miljö som påverkat dem negativt. Resultatet visar att de flesta av ungdomarna skriver om sina liv, hur det har varit och hur det är att sitta på institution. En del tycker att det trots allt är bra att de hamnade på SiS medan andra ifrågasätter inlåsningen. Övervägande har en trasig familj och allt för många har flyttats mellan olika vård former. Många av ungdomarna mår dåligt och har försökt ta sitt liv och alla vill ha en förändring i sina liv. Men de säger själva att de är bara dem som kan göra den. Den dramaturgiska rollen som visas upp är till största delen uppriktig och de som tillhör teamen är de ungdomarna som skriver texterna. Stigmatisering av att sitta på institution verkar inte finnas utan det är mer de bakomliggande orsakerna som verkar stigmatiserade. . En viss upplevd strain påvisas av socialtutsatta ungdomar. Som slutsats kan man framhålla att orsakerna till droganvändning är ett både självvalt och påtvingat outsiderskap. Men det figurerar även en grupp mitt i mellan, där outsiderskapet är självvalt men har liknande anledningar som det påtvingade outsiderskapet och denna grupp mår ofta väldigt psykiskt dåligt.

Särskilda intressen som fenomen är vanligt bland annat hos individer med autism (i autismspektrumtillstånd) och ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Autism, ADHD och annat som kan ingå i var och ens funktionsvariant, kan om det ingår för förskolebarn medföra att pedagoger anser att barnet har särskilda rättigheter. Särskilda rättigheter hör samman med inkluderingsarbete och enligt den tidigare forskning som denna studie bygger på framgår att positiva effekter kring inkludering kan främjas om barn och pedagoger engagerar sig i barns särskilda intressen.Syftet med studien är att ge röst åt förskolepedagoger och lyfta deras erfarenheter och/eller tankar om hur särskilda intressen kan ges utrymme i temainriktad undervisning för att främja inkludering av barn med särskilda rättigheter och särskilda intressen.Studien utgörs helt och hållet av kvalitativ ansats där empiri består av åtta semistrukturerade intervjuer med förskolepedagoger. Empiri har bearbetats genom reflexiv tematisk analys.Det teoretiska ramverket utgörs av ett konstruktionistiskt perspektiv på lärande i kombination med Reggio Emilia-filosofiska idéer om kulturskapande och meningsfullt lärande genom analysbegreppet aktivt kulturskapande.Resultatet presenteras i tre huvudteman; X: Särskilda intressen (enligt förskolepedagogerna), Y: Olikheter är ingen stor grej (konstruktioner upplevs som naturliga) och Z: Ett delat särskilt intresse är en bonus (integration) där Tema Y även har tre underteman, vilket ger totalt fem teman (X, y1, y2, y3 och Z).Slutsatserna är att de allra flesta människor har ett särskilt intresse men att det också finns särskilda, särskilda intressen (Tema X). Inom både huvudtema Y och Z är det särskilda intresset invävt i undervisningen men Tema Y är mer komplext än Tema Z. I Tema Z tillämpas det särskilda intresset primärt för det barn som innehar intresset medan Tema Y innebär att pedagoger sprider det särskilda intresset till övrig barngrupp och levandegör aktivt kulturskapande. För fortsatt forskning rekommenderas att studera hur olika aspekter som ingår i Tema Y bäst bör samspela optimalt för att möjliggöra aktivt kulturskapande på bästa sätt.