Syftet med studien har varit att undersöka förskollärares beskrivningar av undervisningsbegreppet och innebörd gällande det pedagogiska uppdraget i förskolan. Genomförandet av studien har skett i samarbete med en kommun som satsat på kompetensutveckling med förskolans personal gällande undervisning. Enskilda kvalitativa intervjuer har utförts med en blandning av semi- och ostrukturerade frågor för att fånga förskollärares beskrivningar av perspektiv på undervisning och undervisningens olika konstruktioner. Den insamlade datan har analyserats genom ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket styrt studiens fokus på förskollärares beskrivningar av hur undervisning tolkas och implementeras i förskolan. Studiens resultat visar det pedagogiska uppdragets otydlighet i relation till undervisningsbegreppet, där undervisning och lärande ofta tolkas som samma sak. Resultatet av studien utmynnade i fyra teman; Undervisning sker spontant hela tiden, planerad undervisning, skolifiering och undervisning som en konstruktion av lärande och svårigheter och möjligheter. Dessa teman visar på förskollärares beskrivningar och konstruktioner av undervisning i förskolan, i relation till förskollärarens pedagogiska uppdrag. Denna studies resultat visar att det existerar otydlighet gällande vad undervisningsbegreppet innebär för förskollärarens uppdrag och att det leder till att undervisning inte sker likvärdigt i olika förskolor.

Syftet med denna studie är att belysa förekomsten av pedagogisk dokumentation i förskolans verksamhet, med fokus på barns delaktighet. Studien utgår ifrån fyra frågeställningar. Den första behandlar begreppet pedagogisk dokumentation, i den andra behandlas genomförandet och användningen av pedagogisk dokumentation, den tredje behandlar barns delaktighet i pedagogisk dokumentation och i den fjärde behandlas möjligheter och utmaningar med barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationen. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer för att samla in kvalitativa data. Totalt sju förskollärare har intervjuats, varav tre på den ena förskolan och fyra på den andra. Båda förskolorna är placerade i samma kommun. Studiens resultat analyserades utifrån det socialkonstruktionistiska perspektivet och ramfaktorteorin. I vår studie fann vi att majoriteten av förskollärarna har olika definitioner kring begreppet pedagogisk dokumentation men gemensamt är att alla utgår ifrån barnen när de dokumenterar. Samtliga uppfattar begreppet barns delaktighet i relation till den pedagogiska dokumentationen på olika sätt men likheten är att alla inkluderar barnen i den på samma sätt– genom gemensamma reflektioner. Möjligheter med att inkludera barnen i den pedagogiska dokumentationen är att man kan utveckla verksamheten utifrån barnens intressen, åsikter och tankar. Men utmaningarna är att det saknas resurser, det tas inte hänsyn till barnens personliga integritet och både inre faktorer som ingen samsyn mellan kollegor och yttre faktorer som exempelvis tid försvårar arbetet med den pedagogiska dokumentationen i verksamheten.

Studiens syfte är att utifrån ett generationsperspektiv synliggöra jämställdhet på förskolan genom att jämföra förskollärares föreställningar om kön och jämställdhetsarbete utifrån. Detta syfte besvaras genom tre frågeställningar; Hur beskriver förskollärare flickor och pojkar på förskolan? Hur beskriver förskollärare arbetet med jämställdhet på förskolan? och Vilka skillnader och likheter i förskollärares föreställningar om kön och kring jämställdhetsarbetet har noterats? Utifrån en kvalitativ metodansats har två förskollärare från olika generationer intervjuats. För att synliggöra deras syn på kön som sam- eller särart samt på jämställdhetsarbetet på förskolan har semistrukturerade intervjuer använts som metodverktyg. Detta för att kunna fånga förskollärarnas tankar och föreställningar. Studien utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och empirin analyseras utifrån centrala begrepp som presenteras i teorin och tidigare forskning kring jämställdhet. I studien framkommer att den presenterade genusteorin, där mannen är högre uppsatt än kvinnan i hierarkin är motsägelsefull jämfört med viss tidigare forskning på jämställdhet i förskolan. Där får istället de ”duktiga flickorna” en högre position i förskolan jämfört med de ”typiska pojkarna” vilket gör att tankar uppkommer kring när och varför detta ”bytet” i hierarkin sker? Studiens resultat visar även på att förskollärarnas syn på ett aktivt jämställdhetsarbete skiljer sig åt då begreppet aktivt kan tolkas på olika sätt.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur förskollärare beskriver traditionella könsroller men också om det i deras beskrivningar går att urskilja olika diskurser och i så fall vilka. Då vi utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är förskollärarnas beskrivningar viktiga för att förstå de diskurser som inom förskolans verksamhet skapas rörande könsroller, då dessa i sin tur påverkar vilka normer och värderingar de barn som där vistas tar till sig och för vidare. Diskursbegreppet är i denna studie ett nyckelbegrepp och vårt resultat kommer att behandlas i en kritisk diskursanalys. Metoden som använts för att samla in för studien relevant data är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. I vårt resultat blev en tydlig individdiskurs synlig vilken vi tolkat vara förskolans rådande diskurs och den som styrdokumenten genom sin utformning och innehåll uppmanar till. Vi fann även uttryck för en könsneutral diskurs liksom en gruppdiskurs. Dessa tre diskurser verkar parallellt och tycks många gånger leda till motsättningar i det praktiska arbetet. Detta går i linje med tidigare forskning. Vår studie visar att även de förskolor som har som ambition att erbjuda en könsneutral verksamhet omedvetet tenderar att utgå ifrån en manlig norm. Studien pekar också på att, trots att en individdiskurs är önskvärd, så utformas arbetet med att motverka traditionella könsroller ofta på ett sätt som upprätthåller dikotoma könsroller.

Syftet med denna studie är att skönja vilka diskurser de deltagande lärarna utvecklat för vad som är det gångbara språket under engelsklektionerna i årskurs 2 och 3. För att svara på detta syfte har vi utvecklat två frågeställningar angående vilka situationer lärarna använder sig av de olika språken. Vi har använt oss av en etnografisk ansats för metoden som vi byggt på inspelat material och fältanteckningar. För att få fram fältanteckningar och inspelat material genomförde vi observationer i tre olika klasser i åk 2 och 3, två gånger i en klass och en gång i de andra två klasserna.   I den här studien använder vi oss av diskursanalys som delvis är en kvalitativ analysmetod. Analysen genomförs genom olika delar. Som en början av analysprocessen har vi valt att koda vårt insamlade material. Kodningen görs genom en lektion i taget och hjälper oss att identifiera teman i materialet. I diskussionsavsnittet skapas en förståelse av de identifierade temana genom det teoretiska ramverket.   Teman sätts då i relation till teori och perspektiv. Vi har i vårt resultat presenterat de diskurser vi lyckats skönja genom analysprocessen av vårt observationsmaterial. Lärarnas diskurser om vilket språk som är det gångbara för olika situationer är kopplade till exempelvis när lärarna ska tillrättavisa elever, fråga elev/elever, förklarar/beskriver något för elever eller när lärarna uttrycker värdeladdade kommentarer till elev/elever.

Mobbning påverkar en stor del av skolors elever negativt, förekomsten av det kan förstöra livet för de som blir utsatta för det och mobbning som fenomen förändras och utvecklas över tid. Med det sagt är det väsentligt att forskning inom ämnet fortsätter att bedrivas för att synliggöra hur mobbning tar sig uttryck i skolans miljöer. Denna studie har utformats som en kvalitativ intervjustudie, där åtta respondenter, fyra lärare från skolor i icke utsatta områden och tre lärare samt en kurator från skolor i utsatta områden. Dessa har intervjuats med syftet att undersöka om respondenter från icke utsatta och utsatta områden skiljer sig åt i synen på mobbning samt synen på hur man bäst motverkar mobbning. Resultaten visar att det inte är någon tydlig skillnad mellan respondenter i utsatta jämfört med icke utsatta områden, även om det förekommer vissa avvikelser. En avvikelse är att majoriteten av respondenterna från skolor i icke utsatta områden visade sig ha ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på orsakerna till att mobbning uppstår, medan de från skolor i utsatta områden visades ha ett individualpsykologiskt perspektiv gällande det. Det framkom även att respondenterna som arbetar på skolor i utsatta områden har bättre kännedom om sina skolors handlingsplaner än respondenterna som arbetar på skolor i icke utsatta områden, där majoriteten berättade att de antingen inte har en handlingsplan eller att de inte är insatta i den. Avslutningsvis skiljde sig respondenterna från skolor i icke utsatta samt utsatta områden åt gällande synen på det främjande arbetet mot mobbning. Respondenter från skolor i utsatta områden ansåg där värdegrunden som central medan de från skolor i icke utsatta områden beskrev olika typer av relationsfrämjande och trygghetsskapande aspekter.

Denna studie uppkom när Skolverket utgav en ny revidering av förskolans läroplan,som träder i kraft år 2019. Digitala verktyg och digitaliseringen kommer vara del avförskolans läroplan vilket resulterar i att digitala verktyg kommer användas i störreutsträckning i förskoleverksamheten. Detta i sin tur möjliggör att reklam genom digitalaverktyg blir aktuellt i förskolans verksamhet. Syftet med denna studie är därför attundersöka maktperspektiv i pedagogers sätt att diskutera om reklam i digitala verktyg iförskolan. Frågeställningarna vi har valt att utgå ifrån har varit: Vilka maktrelationersynliggörs i pedagogernas uttalanden om sitt förhållningssätt till reklam?Vilka maktstrukturer synliggörs när pedagogerna berättar om hur deras agerande iverksamheten påverkas av reklam? Studiens grund vilar på kvalitativa intervjuer medtre verksamma pedagoger i förskolan. Intervjuerna har sedan transkriberats och därefteranalyserats med hjälp av ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, samt makt, somfokuserar på språket och hur det talas om saker.Resultatet av studien visar att pedagoger känner en maktlöshet kring reklam då de intekan påverka när de ska bli exponerade för reklam. Det framkommer hierarkier mellanpedagogerna och barnen när de talar om digitala verktyg. Det framkommer ävenhierarkier mellan pedagogerna och kommunen/politikerna när pedagogerna pratar ompolicy och riktlinjer. Även om pedagogerna känner en viss maktlöshet när de samtbarnen exponeras för reklamen så har de två olika sätt att hantera den. Det ena sättet ärmikropraktiker vilket innebär olika kortsiktiga lösningar för att hantera reklamen. Detandra sättet är strategier som främst handlar om att göra barnen källkritiska och på såsätt blir det långsiktiga lösningar för att hantera reklamen för barnen.

Denna text syftar till att undersöka hur förskolans olika aktörer ser på sin verksamhets innehåll samt om det går att koppla den förståelsen till en viss kategori av aktör. Studien vill försöka klargöra huruvida förskolans aktörers har förståelse för hur de påverkar varandra. Texten underbyggs med ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket innebär att förskolläraren påverkas i sin förståelse för förskolans innehåll samt hur yrket praktiseras av de andra förskoleaktörerna. En diskursanalytisk syn på språket och dess påverkan fungerar som ytterligare ett perspektiv till studien. Vi lutar oss mot tidigare forskning om institutioner och aktörer av forskarna: Ehn (1983), Markström (2007). Forskarna Goffman (2007) och Foucault (2003) tillför begreppet makt. Halvstrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts med förskolans olika aktörer.Enligt informanterna är förskolan en social och kulturell mötesplats byggd på starka traditioner med plats för både lek och lärande. Det unika med förskolan är friheten för förskolans aktörer att pröva sig fram och undersöka tillsammans, vilket bidrar till att alla blir viktiga medskapare av institutionen. Begrepp såsom "här och nu", "varande i stunden" och "barnens intressen och meningsskapande" framträder i vissa intervjuer medan andra framhäver en diskurs där förskolan är hemlik och traditionellt skolförberedande.Förskolan är en politiskt styrd organisation. Dess aktörer har som närbyråkrater ett politiskt uppdrag med viss autonomi. Maktstrukturen kan i förskolan ses som rhizomatisk – aktörernas makt är beroende av de sociala strukturerna, av rummet, deltagarna, samt aktiviteten. En slutsats av analysen kan vara att språket är en maktfaktor som enar pedagogiskt högskoleutbildade aktörer.

No description available.

No description available.