No description available.

<p>The socialdemokrats’ long possession of government power from the 1930’s to 1976 gave them the opportunity to put their stamp on Swedish domestic and foreign affairs in the shadow of the cold war. The government policy in security and foreign affairs, therefore, was that of the socialdemokratic party. The stance of the government has been researched, but it lacks focus on the opposition. The purpose of this paper is to analyse Folkpartiet´s view of security and foreign affairs in comparison with government policy. The study is built around three years that are case studied: 1956, 1965 and 1974. More specific is the Folkpartiet’s stance in the foreign affairs debates in the parliament during those specific years that are being investigated. For this purpose, five questions have been formulated: What kind of goals did the Folkpartiet have with security and foreign policy during the investigated period of time? Did there exist an agreement between the goals of the government and the Folkpartiet? Did the Folkpartiet mark their own line in specific security and foreign policy questions? On which specific security and foreign policy questions was the Folkpartiet in agreement with the government? Finally, does Folkpartiet’s present stance in favour of Swedish membership in NATO have any historical substance?</p><p>The study shows that the Folkpartiet are in agreement with the government’s policy of being neutral during the whole investigated period of time. The Folkpartiet are constantly critical towards the Soviet Union, defend Israel in the state’s conflict with neighbouring countries and favour third world countries. The parties are in most agreement when the government decides to side with either part in a conflict. When the government decides not to do so, it causes criticism from the Folkpartiet.</p>

No description available.

Denna uppsats utgår från ett potentiellt problem att försvaret bytt inriktning från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar men ändå i stort behållit bredden av förbandstyper, den s.k. förmågebredden. Men hur är då en nästan oförändrad förmågebredd ett faktum trots paradigmskiftet från invasionsförsvar till insatsförsvar? Invasionsförsvaret begripliggjorde olika behov som kunde återspeglas i den dåvarande förmågebredden. Ett historiskt arv kan därmed utgöra en förklaring till hur förmågebredden bevarats in i insatsförsvaret. Därtill behöver troligen även faktorer kring försvaret som organisation och dess personal, vilka utarbetar underlag för de politiska besluten om försvarets utformning, vägas in i ett historiskt perspektiv för att det skall erbjuda någon precision. Inom en organisation förekommer olika kulturer och de människor som ingår i en organisation kan således påverkas av dess normer och identitet. Historiska faktorer i kombination med bl.a. normer och identitet utgör en grund för forskning kring s.k. strategiska kulturer. Dessa teorier förefaller därmed som relevanta att applicera på problemet kring förmågebreddens bevarande. Denna uppsats undersöker hur teorin om strategisk kultur kan hjälpa till att förklara att insatsförsvarets förmågebredd är så lik det kalla krigets. Uppsatsen utgår ifrån tidigare forskning om svensk strategisk kultur och med den som historisk referens analyseras diskursen om förmågebreddens bevarande genom dess avtryck i fackpressen mellan 2007 och 2009. Uppsatsen ägnar särskild uppmärksamhet åt den centrala aspekten av hur avvägningen mellan kvantitet och kvalitet uttrycks. Resultatet visar på att Försvarsmakten å ena sidan satsar sin identitet i att personalen skall vara stolta över den högteknologiska materielen. Samtidigt visar diskursen att personalen också anser materielen som en central fråga av kvantitativa skäl och mot bakgrund av såväl nationell som internationell verksamhet. Termerna av kvantitet och kvalitet är dock inte förenliga inom insatsförsvaret då medlen inte räcker till för att idag prioritera båda. Den internationella arenans krav på interoperabilitet medför således att de kvalitativa aspekterna idag tilldelats en närmast hegemonisk ställning. Bekräftandet av den högteknologiska kulturen utgör således en förklaring till hur förmågebredden kunnat bevaras. Hade försvaret istället valt en kvantitativ men tekniskt enklare inriktning så hade inte ett upprätthållande av förmågebredden medgivits. De allra flesta av dagens förband kan med anledning av de krav som följer av hot- och insatsmiljö samt uppgiftsspetrum anno 2012 endast existera inom ramen för den högteknologiska diskursen. En ytterligare förklaring till hur strategisk kultur påverkar förmågebreddens upprätthållande ligger inom ramen för hur försvarets centrala materielsystem förknippas med en kulturell identifikation och militära självbilder. Analysen visar på den tydliga självbilden av stolthet som förknippas med bl.a. försvarets ubåtar, stridsflygplan och korvetter samt vårt agerande på den internationella arenan. Sammantaget har vi alltså inte bevarat vår förmågebredd av skäl att den utgör den optimala operativa och ekonomiska förbandssammansättningen för att lösa de uppgifter försvaret har här och nu. Istället har vi också värnat förmågebredden som ett resultat av att den förvisso i kvalitativa termer löser våra behov här och nu men samtidigt utgör en grund för framtida möjlighet till kvantitativ återtagning. Kostnaden för våra förband blir därmed dyrare än de nationer som gjort andra val. Flexibiliteten kommer med ett högt pris.

Det huvudsakliga syftet med min uppsats var att studera hur tre olika aspekter påverkade Gårdby socken och dess båtsmän under Stora nordiska kriget, nämligen krig, pest och missväxt. Med hjälp av de källor jag har studerat, militära rullor, kyrkoböcker och mantalslängder, har jag fått fram hur livet kunde te sig för de indelta båtsmännen men också hur pestens verkningar påverkade socknen mer långsiktigt än vad krigets utskrivningar gjorde. Jag har även studerat hur missväxten föll ut i Gårdby och jämfört detta med till exempel byn Andersvattnet, Stockholm och övriga riket.

The socialdemokrats’ long possession of government power from the 1930’s to 1976 gave them the opportunity to put their stamp on Swedish domestic and foreign affairs in the shadow of the cold war. The government policy in security and foreign affairs, therefore, was that of the socialdemokratic party. The stance of the government has been researched, but it lacks focus on the opposition. The purpose of this paper is to analyse Folkpartiet´s view of security and foreign affairs in comparison with government policy. The study is built around three years that are case studied: 1956, 1965 and 1974. More specific is the Folkpartiet’s stance in the foreign affairs debates in the parliament during those specific years that are being investigated. For this purpose, five questions have been formulated: What kind of goals did the Folkpartiet have with security and foreign policy during the investigated period of time? Did there exist an agreement between the goals of the government and the Folkpartiet? Did the Folkpartiet mark their own line in specific security and foreign policy questions? On which specific security and foreign policy questions was the Folkpartiet in agreement with the government? Finally, does Folkpartiet’s present stance in favour of Swedish membership in NATO have any historical substance? The study shows that the Folkpartiet are in agreement with the government’s policy of being neutral during the whole investigated period of time. The Folkpartiet are constantly critical towards the Soviet Union, defend Israel in the state’s conflict with neighbouring countries and favour third world countries. The parties are in most agreement when the government decides to side with either part in a conflict. When the government decides not to do so, it causes criticism from the Folkpartiet.

Skånelandskapen är en mycket omdiskuterad landsdel i Sverige. Norra Åsbo var ett gränsområde mellan Skåne och Småland under skånska kriget 1675-1679 vilket gjorde bygden till ett utsatt område. Gränsbygden blev plundrad och bränd av både svenskar, danskar och snapphanar, många förlorade allt de ägde. Norra Åsbos dombok från 1680 innehåller mycket information om trakten och hur människorna påverkades och använde krigets omfattning på tinget vid rättsfall. Hur hanterades denna traumatiserade händelse av allmogen och av överheten? Söktes rättvisa, försoning eller sattes händelsen helt enkelt i skymundan för att glömma vad som hänt? Studien har gjorts för att söka efter hur kriget behandlats och omtalats på tinget.

There are changes in Sweden's foreign policy, and Sweden is no longer a non-aligned and neutral nation. Sweden has expressed a willingness to actively participate in creating peace and stability in the world by giving and receiving military assistance in case of war, crisis or disaster. This is described as complete turnaround in Swedish policy compared to the neutrality and non-alignment during the Cold war. However new research shows that defence cooperation is not new in the Nordic region. Sweden cooperated secretly with Denmark and Norway, two NATO countries, about co-operative defence of Scandinavia during the Cold War. Is our historical picture wrong and what we perceive as new and revolutionized not particularly new? Is today's open Nordic defence cooperation a continuation of what was done in secret during the Cold War? The essay investigates and compares two different Swedish defence cooperation’s where one was previously secret and the other is open. By comparing the motives, objectives, drivers and outcomes differences and similarities in the design will be explained and compared. The study demonstrates significant differences in the motives and driving forces between the Cold War and today. The study has however revealed many similarities in the objectives and outcomes of the two defense cooperation.The study finds basis for further critical examination of the relationship between the Cold War secret defense cooperation, and today's open defense cooperation. The partnerships are in themselves not so different in design, however the world has changed and the reasons for cooperation are different. There are reasons to suggest that the curtain has been lifted and what has previously taken place secretly is today transparent but the defense cooperation has adapted to new threats and requirements.

Peace as a concept usually ends up taking the back seat in the numerous studies of war and conflict. The definition of peace is often dependant on the definition of war, violence and/or conflict. The purpose of this thesis is to study the concept of peace during the Northern Wars and its Early modern attributes. The chosen time periods, the Second Northern War (1655-1660) and the Great Northern War (1700-1721), offer the possibility to study the change in the conception of peace over time and how the international political situation affects the description of peace. Every year, starting with Gustav I of Sweden, the Swedish monarchy wrote letters that were read by the priests to the general public, explaining the international situation and any predicaments in which the state found itself. The letters are called Böndagsplakat in Swedish, which roughly translate to “prayerday placard”, drawing its name from the prayer days proclaimed at the end of each letter. Previous research has shown that the purpose of these placards was to legitimise the actions of the monarchy and to have a long term effect on the general values of the public. The Swedish army relied heavily on the peasantry both financially and for recruitment which makes the official letters an important tool for the monarchy. Therefore this material is suitable for a hermeneutic inspired text analysis and a comparative study between the different wars. The results in the thesis are based on the descriptions of peace in the placards from the final stages of both wars (1658-1663 and 1717-1723) when the issue of peace is visible both before and after the peace treaties. This study shows that peace isn’t a static concept and that the description of peace is affected by the political situation. It is given different attributes which don’t necessarily rely on the definition of its counterpart war. The descriptions of peace also have different nuances depending on the political need to continue the war or end it, and it can be placed on a scale from a cease-fire to a complete perpetual peace. Peace, just like war, is a complex and historically changeable concept that needs a front row seat together with the studies of war.

No description available.