Många ungdomar har i dagens samhälle hamnat i kriminella banor. Det finns stöd i olika former bland annat institutioner där ungdomarna blir placerade för att med hjälp av utbildad personal kunna åter igen bli accepterade samhällsmedlemmar. Syftet med vår studie är att öka förståelsen av omsocialiseringen på de ungdomar som placeras i behandlingshem på grund av kriminalitet, samt ta reda på ifall behandling på institution har bidragit till att ungdomarna blir accepterade i samhället. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi genom semistrukturerade intervjuer med fyra ungdomar har försökt få svar på vilken betydelse behandling på intuition har för kriminella ungdomars återintegrering i samhället. Vi har analyserat vårt material utifrån sociologiska teorier för att öka förståelsen av ungdomskriminalitet. Resultatet tyder på att ungdomars placering på institutionen inte är den ultimata lösningen till återintegrering, men respondenterna har oftast upplevt behandlingshemmen som något positivt då personalen har bidragit till ett nytt sätt att tänka på.

Frågorna kring orsaken till varför en ”väljer” ett liv som kriminell och missbrukare har inga enkla svar. Syftet med föreliggande undersökning var att söka ökad förståelse av kriminalitet och missbruk. Detta gjordes genom att göra en jämförelse mellan undersökningsdeltagarnas reflektioner rörande sina tidigare livsstilar som kriminella och missbrukare och resultaten från deras personlighetstest. I studien deltog 5 personer i åldrarna 24-61. Via semistrukturerade intervjuer och tematisk analys har deltagarnas upplevelser och reflektioner kring deras tidigare livsstilar beskrivits vilket besvarar studiens ena frågeställning. Med hjälp av Swedish Universities Scales of Personality (SSP) kunde en personlighetsprofil skapas för varje deltagare. Vad som har utkommit från varje enskild berättelse relaterades sedan till SSP resultaten, det besvarade andra studiens frågeställning. Inom extraversionsfaktorn utmärktes två värden avvikande från normen för samtliga deltagare, interpersonell distans och impulsivitet. Avvikande värden för interpersonell distans har märkts hos 4 av 5 deltagare. Impulsivitet, enligt SSP resultat, har funnits hos 3 av 5 deltagare.

Syftet i vår kvalitativa studie var att studera hur arbetsmarknaden, för tidigare kriminella personer, upplevs och hur ett belastningsregister påverkar möjligheterna för arbete. Våra tre frågeställningar berör upplevelser och erfarenheter hos våra fem intervjupersoner men besvaras också av relevant statistik. Vi har undersökt hur ett belastningsregister påverkar möjligheten att få ett arbete eller utbildning, hur tidigare kriminella försörjer sig om de inte återintegreras i arbetsmarknaden samt hur två organisationer har hjälpt våra intervjupersoner för att få en yrkesmässig återanpassning i samhället.   Intervjuerna har genomförts på organisationerna Krami och KRIS som båda syftar till att hjälpa tidigare kriminella och/eller missbrukare. Krami är en statlig verksamhet där kommunen, Arbetsförmedlingen och Kriminalvården samarbetar vad gäller arbetsmarknad. KRIS är en kamratorganisation driven av tidigare kriminella/tidigare missbrukare och fungerar som en stöttepelare för att avstå från kriminalitet och missbruk.   Resultatet av vår studie visade att belastningsregistret påverkar möjligheterna för att efter avtjänat straff/rehabilitering få ett arbete. Det påverkade också välmående och självkänslan hos våra intervjupersoner och resultatet visade också att båda organisationerna bistod med hjälp på ett tillfredsställande sätt.

Crime has for many years been a major social problem despite the great and daily efforts of both authorities and organizations. It has created great insecurity in society, where violence is both heard and seen on the streets. Fighting crime is a major challenge because it is often introduced at an early age, a time when individuals are often searching for their identity. It has been shown that many children choose to commit criminal acts but it is only a group of individuals who actually choose a career based on crime. The study examines reasons why young people choose to commit criminal acts and why individuals choose a career based on crime. The study is based on previous research and interviews with an authority and a lifestyle criminal. Based on previous research and the results from the interviews, it is emphasized that growing up is a major factor in why young people commit criminal acts. With the help of theories such as stigmatization, the learning theory and Gottfredson and Hirschi's general theory of crime, an interpretation of the interviewees' answers has been connected with the previous research.

Introduktion: Partnervåld är ett fenomen som leder till allvarliga konsekvenser både påindivid- och samhällsnivå. Prevalensen för partnervåld har visat sig vara lika stor blandbåde kvinnor och män. Det finns indikationer på att våld som begås av en man gentemoten kvinna inom en heterosexuell relation uppfattas som mer allvarligt än våld som begåsav en kvinna gentemot en man. Syfte: Dels att analysera huruvida gymnasiestudentersuppfattningar om allvarlighetsgraden i partnervåld i en heterosexuell relation skiljer sigåt beroende på offrets kön, och dels att analysera huruvida det finns skillnader i hurkvinnliga och manliga gymnasiestudenter uppfattar allvarlighetsgraden i enpartnervåldssituation. Metod: En enkät utformades i två versioner bestående av enfallbeskrivning som skildrade ett partnervåldsscenario inom en heterosexuell relation.Fallbeskrivningarna var identiska bortsett från att offrets kön manipulerades. Enkätendistribuerades till totalt 201 gymnasieelever i årskurs tre. Resultat: Respondenternauppfattade det som allvarligare att bruka våld gentemot ett kvinnligt offer i jämförelsemed ett manligt offer för partnervåld. Kvinnliga respondenter var mer benägna attuppfatta situationen som allvarlig än manliga respondenter, oberoende om offret var enkvinna eller en man. Diskussion: Skillnader i uppfattningar om allvarlighetsgrad kanhärledas till de socialt konstruerade könsroller som existerar i dagens samhälle, där mänexempelvis förväntas vara mer toleranta gentemot våld. Skillnader i hurallvarlighetsgraden i partnervåld uppfattas beroende på om offret är en kvinna eller enman kan leda till allvarliga konsekvenser för offret. För att undvika denna problematikär det eftersträvansvärt att uppmärksamma detta och öka medvetenheten om attpartnervåld är lika allvarligt oberoende vilket kön den som utsätts har. / <p>2016-06-01</p>

<p>Samhällstjänsten har sedan den infördes i början av 1990-talet kommit att användas flitigt då</p><p>ungdomar och yngre vuxna (under 25 år) blivit dömda för i första hand förstagångsförseelser.</p><p>I slutet av 1990-talet kom ytterligare en ny verkställighet och det var IÖV eller den mer vardagligt</p><p>kallade fotbojan. Ett övergripande syfte med denna uppsats var att göra en utvärdering</p><p>med Halland i fokus och avseende verkställighetsformerna ’skyddstillsyn med samhällstjänst’</p><p>och ’villkorlig dom med samhällstjänst’. Dessutom var ett mer historisk syfte att reda ut vad</p><p>som har skapat ett samhälleligt behov av en verkställighetsform som ”samhällstjänst”. Samtidigt</p><p>ville jag med hjälp av mina frågeställningar och kvalitativa intervjuer belysa hur frivården</p><p>arbetar med denna verkställighet samt hur klienter och frivårdspersonal upplever genomförandet</p><p>av samhällstjänst – som återanpassande eller avskräckande? Slutsatsen kan sägas</p><p>vara att klienterna upplevde verkställigheten mer som återanpassande snarare än avskräckande.</p><p>Vad gäller verkställigheten som sådan finns det tecken som tyder att ju mer beroende vi</p><p>blir av varandra desto större krav på återanpassning snarare än bestraffning och förvaring. I</p><p>analysen har jag applicerat teorier från Norbert Elias, Goffman samt Durkheim.</p>

Samhällstjänsten har sedan den infördes i början av 1990-talet kommit att användas flitigt då ungdomar och yngre vuxna (under 25 år) blivit dömda för i första hand förstagångsförseelser. I slutet av 1990-talet kom ytterligare en ny verkställighet och det var IÖV eller den mer vardagligt kallade fotbojan. Ett övergripande syfte med denna uppsats var att göra en utvärdering med Halland i fokus och avseende verkställighetsformerna ’skyddstillsyn med samhällstjänst’ och ’villkorlig dom med samhällstjänst’. Dessutom var ett mer historisk syfte att reda ut vad som har skapat ett samhälleligt behov av en verkställighetsform som ”samhällstjänst”. Samtidigt ville jag med hjälp av mina frågeställningar och kvalitativa intervjuer belysa hur frivården arbetar med denna verkställighet samt hur klienter och frivårdspersonal upplever genomförandet av samhällstjänst – som återanpassande eller avskräckande? Slutsatsen kan sägas vara att klienterna upplevde verkställigheten mer som återanpassande snarare än avskräckande. Vad gäller verkställigheten som sådan finns det tecken som tyder att ju mer beroende vi blir av varandra desto större krav på återanpassning snarare än bestraffning och förvaring. I analysen har jag applicerat teorier från Norbert Elias, Goffman samt Durkheim.

Den här uppsatsen är en komparativ studie av Daniel Defoes Moll Flanders och Vladimir Nabokovs Lolita. Genusteoretiskt perspektiv har använts vid genomförandet av analysen.

nej

<p>Kvinnors kriminalitet har länge varit ett eftersatt forskningsområde, i synnerhet i Sverige. Den forskning som finns beskriver i stor utsträckning kvinnan som passiv och/eller som brottsoffer. Huvudsyftet med denna studie har varit att undersöka kvinnors syn på sin delaktighet i den egna kriminella karriären. Studien har också undersökt kvinnornas förståelse av sin kriminalitet, vilka möjligheter respektive hinder de har haft under sin uppväxt och om de anser sig fattat viktiga val som lett till kriminalitet. Fyra kvalitativa intervjuer har gjorts och analyserats med hjälp av Goldbergs stämplingsteori, Bergströms teori om kriminalitet som livsstil och till viss del utifrån tidigare forskning. I studien har det framkommit att kvinnorna överlag har känt sig delaktiga och att de alla de facto har varit delaktiga i sin kriminella karriär. Alla kvinnor ansåg sig ha en förståelse av sin kriminalitet när de såg tillbaka på den. Det mesta tyder på att de under tiden de utförde sin kriminella handling hade en förståelse av sin kriminalitet. Vissa resultat kan dock tolkas som att de inte hade det. Under uppväxten upplevde majoriteten av respondenterna fler hinder än möjligheter men det har varit svårt att få fram exakta uppgifter om uppväxtförhållandena i denna studie. Kvinnorna betraktade sig inte som offer utan som subjekt, det vill säga de ansåg att de hade gjort egna val som lett till kriminalitet.</p>