Denna studie syftar till att undersöka hur personalen på barnhemmet L.L.C.C.M. påverkas emotionellt av att arbeta med psykiskt traumatiserade barn. Studien belyser forskning kring olika kristeorier och krisbistånd samt vilka risker som kan förekomma för en biståndsperson. Sex kvalitativa semi-strukturerade intervjuer har analyseras genom teoristyrd tematisk analys. Fyra respondenter är rwandier, och två är utländska volontärer.  Resultatet visar att personalen blir påverkad av barnens livsvillkor, men inte i så hög grad att den egna psykiska hälsan blir lidande. Religion, gemenskap eller fysisk aktivitet hjälper respondenterna att bearbeta sina egna reaktioner och motverkar att egna kriser skulle uppstå. En möjlig tolkning till detta resultat är att de har god kunskap om kriser samt en stark förankring i sitt eget liv.

I Sverige amputeras årligen cirka 2500 personer, merparten av dessa är benamputationer. Traumatiska amputationer är en av de mest kostsamma skadorna idag. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att bli traumatiskt amputerad i en olycka eller efter en operation. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 11 artiklar analyserades. Resultatet kategoriserades utifrån Cullbergs faser; chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. En traumatisk amputation är en stor förändring, inte bara för den drabbade patienten utan även för närstående och vänner. Reaktioner efter amputationen var ilska, rädsla, osäkerhet och saknad av extremiteten. Patienterna upplevde att deras kroppsbild förändrades och att de var oförberedda på smärtan som kom efter amputationen. För de flesta patienterna var positivt tänkande, hopp och stöd från omgivningen viktigt för tillfrisknandet. Med protesens hjälp blev patienterna mer självständiga och självbilden förändrades till det positiva. Mer kvalitativ forskning om patientens upplevelse i samband med traumatisk amputation efterfrågas.

Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en progressiv sjukdom som angriper de motoriska neuronen. Sjukdomen har ett förlopp med successiv förlamning som slutligen leder till döden. Det finns idag inget botmedel, men ett läkemedel som bromsar utvecklingen. ALS drabbar inte bara patienten, det är därför viktigt för sjuksköterskor att kunna möta de närstående och se deras behov. Syftet var att beskriva närståendes upplevelse att leva med en person med ALS. Metoden var litteraturstudie där 11 vetenskapliga artiklar valdes och analyserades. I resultatet framkom fem teman: förändrade livsvillkor, närståendes upplevelse av välbefinnande, informationens betydelse, psykisk påverkan hos närstående och behov av tröst och stöd. Närstående upplevde att lidandet minskade om de levde här och nu och inte såg mot framtiden. Många närstående undvek att ta emot hjälp för att stärka sitt välbefinnande. Relationen mellan patienten och den närstående påverkade till stor del välbefinnandet och den närstående hade ofta sämre livskvalité än patienten. Informationen från vården var bristfällig och att behöva söka information på egen hand gav ångest och ilska hos de närstående. Under sjukdomen är stöd till alla individer i familjen viktigt.

Syfte: Uppsatsens syfte är av beskrivande samt analyserande karaktär och ämnar undersöka Högskolan i Halmstads nuvarande krisorganisation och kriskommunikation. Målet är att sedan identifiera om, och i så fall hur, den befintliga kriskommunikationen kan effektiviseras. Metod: Insamling av dokument, semistrukturerade intervjuer och e-post enkäter. Resultat: Studien visar att krisorganisationen kan vara strukturerad på olika sätt beroende på vilken omfattning en kris bedöms ha. Det finns formellt inga fullständiga strategier för kriskommunikation, även om det informellt går att se tydliga mönster i hur sådan kommunikation sköts. Denna präglas av organisationens hierarkiska struktur och går i praktiken till och från närmsta chef. Organisationen är präglad av en traditionell syn på kriskommunikation, effektiviseringsförslag föreslår att organisationen i större utsträckning anammar en senmodern syn på kriskommunikation.

SAMMANFATTNING Bakgrund : Forskning har visat en brist i sjuksköterskors kunskap om vilka behov en våldtagen kvinna har. Kunskapsbristen riskerar att resultera i en försämrad omvårdnad. Syfte : Syftet var att utifrån patientens och sjuksköterskans perspektiv beskriva omvårdnadsbehovet hos kvinnor som utsatts för våldtäkt. Metod : En systematisk litteraturstudie med granskning och analys av både kvalitativa och kvantitativa studier där fem teman för omvårdnadsbehov skapades. Resultat : Bemötandet från sjuksköterskan var avgörande för hur kvinnorna upplevde sjukhusvistelsen samt för hur mycket de valde att öppna sig och berätta om våldtäkten. Stöd hade främst en bekräftande och stärkande funktion, men gav också känslomässigt stöd och praktiska redskap för att hantera våldtäkten. Information på sjukhuset upplevdes hos kvinnorna som en känsla av ökad kontroll över situationen som gav dem valmöjligheter inför framtiden. Den forensiska undersökningen och de medicinska insatserna var nödvändiga för kvinnornas läkningsprocess och den kommande rättegången. Samhällets syn på våldtäkt påverkade inte bara sjuksköterskans syn på våldtäkt, utan även den våldtagnes känsla av skam och skuld över det som hänt. Detta tillsammans med sjuksköterskans utbildning och kunskap var faktorer som hade betydelse för god omvårdnad av den våldtagna kvinnan. Diskussion och slutsats : Sjuksköterskor är i behov av ökad kunskap angående hur en våldtagen kvinna vill bli bemött. Resultatet skulle kunna ha betydelse för sjuksköterskors fortsatta arbete genom att ge tydliga direktiv om vilka omvårdnadsbehov en våldtagen kvinna har och hur dessa kan tillgodoses.

Krishantering inom flyg- och resebranschen genomsyras av säkerhet vilket har blivit specielltpåtagligt efter 2000-talets krishändelser och katastrofer. Fokus inom krishantering ligger påatt förbebygga och förbereda organisationen inför en potensiell kris. Det proaktiva stadietinom krishantering innefattar planering, övning och kommunikation, där kommunikation ären närvarande och essentiell del under hela krishanteringen.

Döden är oundviklig. Alla kommer vi att dö och alla omkring oss kommer också att dö. Flera gånger varje dag förlorar något barn en förälder. Ett barn som blir kvar att överleva och leva i sorg. Eftersom det händer så plötsligt anser vi att ett “krispaket om arbete med döden” vore en självklarhet på alla förskolor som komplement till krisplanen. Där en kort handledning finns som hjälper arbetslaget med råd och material till att kunna arbeta med ämnet i barngruppen. Ett stöd till att kunna på ett professionellt sätt bemöta föräldrar och barn i denna nya situation, med barn i sorg. Vi bestämde oss för att göra en krisväska (se bilaga 1), innehållandes en bok med tema död, en docka kopplad till boken och ett handledningshäfte. Boken berättar ett barns möte med sorgen. Dockan efterliknar en av bokens karaktärer. Handledningen är riktad till pedagogerna och innehåller information om hur de kan arbeta kring och med detta material, råd om förhållningssätt och en checklista var de kan finna mer vägledning. Stoffet i materialet är baserat på kvalitativa samtalsintervjuer, vetenskap och forskning.

Sammanfattning. Föreliggandeexamensarbete studerar terapeuters upplevelser och erfarenheter avpatienters sorgearbete samt i vilken utsträckning sörjandet skiljer sig mellansvenska patienter och patienter med invandrar- och flyktingbakgrund och ärgenomförd med en kvalitativ forskningsmetod medfenomenologisk ansats. Undersökningen bygger på svaren från 14 erfarnapsykoterapeuter med psykodynamisk inriktning.  Resultaten visar att patienters inreupplevelser av sorg är densamma, däremot finns det kulturella skillnader isörjandet. Samtliga affekter som patienter har tillgång till används isorgearbetet. Genom sorgearbetet kommer de gradvis till acceptans avobjektförlusten och anpassar sig till verklighetens krav för att därefter kunnagå vidare i livet. Nya sorger återaktualiserar tidigare obearbetade sorger ochi invandrarens- och flyktingenshistoria finns alltid sorgen över att ha lämnatsitt hemland.

Kriser är händelser som sker alltmer frekvent i dagens samhälle och de bidrar ofta till förödande konsekvenser för företag. Trots krisers aktualitet och dess påverkan på företags dagliga verksamhet anser en majoritet av företagsledare runt om i världen att deras organisation inte besitter de verktyg som krävs i krisberedskapen för att hantera kriser. Detta innebär att krisberedskap är ett arbetsområde som kan vara av vikt att implementera och utveckla i organisationen för att säkerställa att det finns rätt resurser för att kunna minimera krisens påverkan. Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska organisationer arbetar med krisberedskap i deras verksamhet. Undersökningen är baserad på en kvalitativ metod där nio respondenter från sex olika organisationer intervjuas där studien har anammat en induktiv ansats. Studiens resultat mynnar ut i en modell för att besvara forskningsfrågan: Hur förebygger, förbereder och hanterar svenska organisationer kriser? Slutsatsen i denna studie har lett fram till tre olika faser inom krisberedskap; före krisen, under krisen och efter krisen. Före en kris arbetar svenska organisationer med riskidentifiering och omvärldsanalyser som det primära verktyget i det förebyggande arbetet för att upptäcka och analysera potentiella risker som kan bli en organisatorisk kris. Samtliga organisationer arbetar med kontinuitetsplaner i både det förebyggande och förberedande arbetet inför en potentiell kris. Centrala fynd betonar vikten av att dessa planer hålls uppdaterade och utvärderade för att säkerställa aktualiteten. Även utbildning i form av att praktiskt träna på hypotetiska krissituationer är en viktig del av det förberedande arbetet. Under en kris används kommunikationsplaner delvis för hur intern och extern kommunikation ska hanteras, med fokus på att förhindra ryktesspridning och stärka varumärket. Ett centraliserat beslutsfattande och en sund företagskultur bidrar till effektiv krishantering. Dessutom betonas viktiga krisledaregenskaper såsom lugn, tydlighet, kommunikativ förmåga, stöd gentemot medarbetare och att vara uthållig. Efter en kris är lärdomar viktiga att utvärdera för att kunna förbättra krisberedskapen. Slutligen är förebyggande arbete, uppdatering av kontinuitetsplaner och implementering av lösningar på lärdomar något som främjar organisatorisk resiliens. Denna studie bidrar till den befintliga teorin genom att undersöka ett nytt geografiskt område i form av den svenska kontexten, och utöka förståelsen för krisarbetets olika aspekter genom att redogöra mer detaljerat för hur svenska organisationer arbetar. Studiens praktiska rekommendation är att beslutsfattare och ledare i organisationer kan använda sig av studien vid eget krisberedskapsarbete. Vidare kan ett förbättrat krisberedskapsarbete bidra till en minskad påverkan på samhällets resurser under kristider.

Vi lever idag i ett samhälle med ständigt ökande medial exponering, detta gör att medial granskning av företag är ett allt vanligare inslag. I förlängningen medför detta att legtimitetsförluster bland företag blir allt vanligare då fler brister upptäcks, samtidigt som de får större spridning och uppmärksamhet. Det är därför aktuellt att undersöka hur ett företag arbetar för att reparera sin legitimitet när den kommer till skada. Vidare så efterfrågar tidigare forskning studier inom olika branscher på området varpå telekombranschen används som studieobjekt i vår undersökning. Den här studien ämnar således undersöka hur ett företag inom telekombranschen arbetar för att reparera sin legitimitet vid en krissituation där dess legitimitet ifrågasatts. De teorier som kommer att ligga till grund för studien är dels Suchman från 1995, dels Lamin och Zaheer från 2012. En fallstudie har genomförts med fem informanter på TeliaSonera för att uppfylla studiens syfte. Detta komplimenterades med en gedigen studie av sekundärdata. Det kan konstateras att det finns många likheter mellan telekombranschen och de teoretiska ramverk som låg till grund för studien. Dock kunde tre strategier identifieras som inte fanns med i det existerande ramverket; avstå svar, dialog & relationsbyggande samt krisens positiva effekter. Dessa tre strategier adderades således, vilket ledde till en reviderad modell.