Allt fler företag har idag insett värdet av att upprätthålla ett gott anseende. Trots denna insikt kan vi vanligtvis läsa nyheter om organisationer som fortsatter att begå misstag utifrån dess intressenter och omgivningens förväntningar. Dessa vanligt förekommande snedsteg kan bli ödesdigra för företag och försvåra dess framtida överlevnad, ifall de inte agerar direkt. Ett sorts agerande är kommunikation, som i en krissituation är organisationens hjälpmedel, dess livboj. Trots kommunikationens vitala roll har det i dagens läge inte säkerställts övergripliga rekommendationer för hur organisationer i differentierade krissituationer skall agera. Syftet med vår studie har varit att öka förståelsen för om det finns skillnader gällande hur företag lämpligen skall kommunicera under en krissituation och om lämpligheten varierar beroende på krissituationens förutsättningar. 100 framtida företagsledare, studenter vid tre av Sveriges universitet, medverkade i studien. Resultatet har visat att det finns skilda uppfattningar om vilken kriskommunikationsstrategi som anses mest lämplig. Resultatet indikerar att dagens krisdrabbade organisationer är i direkt behov av att analysera sin situation inför en implementering av kriskommunikationsstrategier. Resultaten ger även indikation om vilka kriskommunikationsstrategier organisationer skall använda med tillförsikt. Då en krisdrabbad organisation, allt som oftast, endast får ett försök till återställande av sitt anseende. Vid ett eventuellt misslyckande riskerar organisationen att förvärra sin situation ytterligare och långtgående konsekvenser kan då drabba organisationen.

Jag vill genom denna undersökning om återanpassning ta reda på hur situationen ser ut för personer som har kommit i kontakt med en ideell hjälporganisation med avsikt att lämna sina gamla liv bakom sig och påbörja en laglydig livsstil. Syftet med denna studie är således att ta reda på vilka faktorer som kan tänkas vara av betydelse för individer som ska återanpassas till samhället efter tidigare fängelsevistelser. Till min hjälp har jag haft kontakt med medlemmar ur två av KRIS (Kri-minellas Revansch i Samhället) lokalföreningar. Min frågeställning lyder: Vilken betydelse för de före detta kriminella har KRIS i återanpassningen till samhället?Den valda metoden för denna undersökning är kvalitativa intervjuer med fem medlemmar ur KRIS. Intervjuerna har handlat om föreningens betydelse för intervjudeltagarna med avseende på områden som jag utifrån tidigare forskning har identifierat som relevanta för en individs återanpassning; sysselsättning, socialt kontaktnät, boende och fritid. De teorier som används för att analysera inter-vjuernas innehåll är Travis Hirschis teori om sociala band och Howard, S. Beckers stämplingsteori.Resultaten visar att KRIS har varit och är väldigt betydelsefulla för sina medlemmar i deras integre-ring in i samhället, men att intervjudeltagarna upplever hjälpen de får på olika sätt. Samtliga med-lemmar har fått någon form av heltidssysselsättning genom föreningen. Medlemmarnas upplevelser av sysselsättningens betydelse varierar från att innebära en mjukstart inför sökande av ”vanliga” arbeten till en vilja att jobba kvar och vidareutvecklas inom föreningen. Den sociala gemenskapen inom KRIS som grundar sig på medlemmars gemensamma erfarenheter vad gäller brott och droger upplevs mestadels som något positivt då det finns ett behov av att kunna samtala med någon förstå-ende om de svåra stunderna i livet. Vidare kan man se starka känslomässiga band mellan medlem-marna. De har varandra som förebilder och stöttar varandra i strävan efter förändring. Beträffande medlemmarnas bostadssituation har KRIS inte spelat någon större roll. Intervjudeltagarna har på egen hand lyckats ordna en fast bostad där de trivs, men de är medvetna om att föreningen ställer upp om det behövs. Angående fritidens betydelse visar intervjudeltagarna en stark vilja att vara del-aktiga i de aktiviteter som anordnas genom KRIS. Känslan att kunna träffa andra människor och visa omgivningen att de är motiverade till förändring är mycket påtaglig. Genom ovanstående om-råden har KRIS ökat styrkan i de sociala banden hos medlemmarna och jag tolkar det som att de har kommit en bra bit på vägen i att återta en plats i samhället.

SAMMANFATTNING Ett missfall väcker många olika känslor, dels för det drabbade paret och deras omgivning men även för vårdpersonal som möter denna patientgrupp. Många kvinnor bemöts med tystnad från omgivningen även om hon själv är öppen med sin sorg, även vårdpersonal kan finna det svårt att veta hur man ska förhålla sig vid missfall, det finns risk att vårdpersonalen förringar patientens sorg och ser situationen som ett rutinfall. Oftast vårdas dessa kvinnor på gynekologisk akutmottagning eller slutenvård på gynekologiskvårdavdelning. Här har sjuksköterskan en nyckelroll i att stödja patienten och förebygga psykisk ohälsa. Som metod valdes forskningsöversikt. Databassökning utfördes i databaserna Pubmed och Cinahl. Vetenskapliga artiklar som var publicerade mellan åren 2001-2011 inkluderades. Resultatet baseras på 16 vetenskapliga artiklar. Sökorden som användes var: miscarriage, grief, psychological support, nursing, care, experience och interventions. Syftet var att belysa olika stödinsatser som erbjuds kvinnor som genomgått missfall samt kvinnors erfarenheter av bemötande inom vården. Resultatet visade att stödinsatser som identifierades var protokoll, enskilda samtal och uppföljningsbesök, stödgrupper samt telefonkontakt och informationsbroschyr.  Dessa visade sig ha en positiv påverkan på kvinnorna. Kvinnorna påtalade brister i det psykologiska omhändertagandet som sjukvården erbjöd efter missfallet, vidare uppgav de att de vill känna sig sedda och bekräftade i sin sorg. De ville även känna att vårdpersonalen förmedlade värme och empati tillbaka. Slutsatsen var att om stödinsatser ges i rätt tid förhindras kvinnors psykiska lidande. Sjuksköterskan har en viktig roll i bedömning av vilket behov kvinnan har av psykologiskt stöd efter missfallet. Det är betydelsefullt att vårdpersonal får utbildning om olika stödinsatsers betydelse och få verktyg så att de kan ge dessa patienter adekvat vård

Under 2010 dömdes ungefär 9700 personer runt om i Sverige till att avtjäna ett fängelsestraff, och inom tre år beräknas cirka 40 procent av dessa ha återfallit i någon form av kriminalitet. Under samma år genomgick cirka 60 procent av de intagna olika brottsförebyggande program (BRÅ 2011:11). I genomsnitt beräknas en kriminell person kosta samhället cirka en miljon kronor om året, något som medför stora ekonomiska kostnader för samhället (Riksrevisionen, 2009). Undersökningen genomfördes genom att intervjua sex stycken före detta kriminella, detta för att ta reda på deras upplevelser av kriminalvården och vilka faktorer som bidragit till att de inte återfallit i kriminalitet. Utöver de sex intevjuerna med före detta kriminella gjordes en intervju med en högt uppsatt person inom kriminalvården. Intervjuerna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och resultaten av den visar att respondenterna anser att kriminalvårdens återfallsprevention inte fungerar särskilt bra. Dock anser de som genomgått olika program att dessa varit övervägande bra. En stor bidragande orsak till att respondenterna till slut tagit sig ur sin kriminella livsstil visade sig vara motivation.

Föreliggande studie undersökte samband mellan existentiell kris ochreligiositet i det högsekulära Sverige. De teoretiska utgångspunkternahämtades från coping- och anknytningsteori. Syftet var att undersöka omföräldrar som befann sig i en existentiell kris p.g.a. att de fått ett allvarligtsjukt barn skiljde sig från föräldrar till friska barn i variablerna gudstro,förekomst och frekvens av bön samt bönens innehåll/riktning. Dessutomundersöktes gruppskillnader i samma variabler utifrån subgrupper av ejtroende. Ett bekvämlighetsurval gav 129 deltagare, 57 iundersökningsgruppen och 72 i jämförelsegruppen. Statistisk prövning avsamtliga frågeställningar genererade nollresultat. I diskussionen resoneradesom detta berodde på att svenskarna i så låg grad hade religionen som enviktig del av sitt orienteringssystem. Ett bifynd var att hälften av deltagarna,oavsett grupp, bad till Gud eller bad på annat sätt - medan endast var femtetrodde på Gud.

Diakoner är en av de yrkesgrupper som möter människor när de drabbats av det ofattbara och därför befinner sig i kris och sorg.Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka vilkasociala stödinsatser Svenska kyrkan,och då särskilt diakonerna, kan erbjuda samt hur diakonerna upplever sitt arbete med människor i kris och sorg. Vi harutgåttfrån två frågeställningar: 1.Vilka sociala stödinsatser kan diakoner iSvenska kyrkan erbjuda vid kris-och sorgebearbetning. 2.         Hur upplever diakonerna sin roll och sitt arbete med människor i kris och sorg? Vår empiri samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer med åtta diakoner i sex olika västsvenska församlingar. I analysen av vår studie har vi utgått från Antonovsky's teori om KASAM, känsla av sammanhang. Resultatet av studien visade att diakonerna kan erbjuda en mängd stödinsatser vid krissituationer. Dessa insatser är främst av medmänsklig karaktär och tar sig praktiskt uttryck genom personlig närvaro och samtal. Vidare visade resultatet att dessa stödinsatser var av stor vikt för konfidenterna, och att detta i sin tur skapade en känsla av meningsfullhet hos diakonerna.

No description available.

Syfte: Denna studie granskar informationen som getts till allmänheten av tre dagstidningar under tsunamikatastrofen i Japan under dess första vecka. Under kristider har medier en viktig roll som informatörer till allmänheten, därför är det viktigt att granska hur denna uppgift utförs. Vi har fem frågeställningar som tillsammans täcker olika delar av mediebevakningen: Vilket har huvudfokus varit i katastrofbelysningen? Vilka källor har använts? Vilka aktörer har fått komma till tals? Hur frekvent förekommer värdeladdade ord? Har medierna valt att göra en koppling till den svenska kärnkraftsdiskussionen? Undersökningen: Uppsatsen bygger på en nyhetsbevakning av den första och mest kritiska veckan av katastrofen, från den 12:e mars till och med den 19:e. Vi har gjort ett urval av tre tidningar, exklusive bilagor. Tidningarna är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Materialet har bestått av 15 ledare, 18 krönikor, 94 artiklar och 20 reportage. Totalt bygger undersökningen på 147 texter som har undersökts kvantitativt med hjälp av ett kod- schema. Resultat: Undersökningen har visat att huvudfokus legat på kärnkraftskrisen i Fukushima, samtidigt som många texter gick ut på att personifiera och skapa identifikation för läsaren. Källkritiken framstod under perioden som bristande, då över hälften av det totala materialet aldrig redovisade sina källor. Vad gäller aktörer i texterna var det elitkällor och experter som till mestadels fick komma till tals, men även civila fick utrymme i rapporteringen. Värdeladdade ord förekom i nästintill samtliga texter. Tillslut visade undersökningen att 18 procent utav den totala mängden texter drog paralleller till kärnkraftverksdiskussionen i Sverige.

Många katastrofer drabbar oss i vår värld och många barn är med om dessa händelser. I många fall är det barn som mister föräldrar och skolan får därmed delta i processen med att hjälpa dessa barn genom sorgen som följer efter krisen de upplevt. Syftet med undersökningen är att få en inblick i hur krissituationer och bemötande av elever i sorg hanteras i skolan. Undersökningens litteraturgenomgång är utformad efter tre nivåer. Dessa är det enskilda barnet, klassen och skolan, som alla hanterar krisen på olika vis. De huvudsakliga begreppen i undersökningen är kris, sorg och bemötande och undersökningen har byggts på en kvalitativ undersökningsform. Fem lärare från tre olika skolor har intervjuats om deras sätt att bemöta en elev i kris och hur elevens sorg hanteras. De intervjuade lärarna hade sedan tidigare varit med om kriser då elever mist föräldrar. Resultatet visar på att ingen kris är den andra lik, och som lärare är det viktigt att vara förberedd på detta, för att på bästa sätt bemöta eleven i sin sorg. I skolan existerar det krisplaner, och resultatet visar att dessa används som ett stöd och en trygghet för läraren i krishanteringen.

Vårt arbete handlar om elever i sorg och hur pedagoger bemöter dem i undervisningssituationer. Arbetet är begränsat till elever i åldrarna sju till tio år. Vi har dessutom undersökt samarbetet mellan skola, kyrka och begravningsbyrå. Syftet med arbetet är att lyfta fram betydelsen av pedagogers bemötande av sorgedrabbade elever, samt att granska hur dagens verksamma pedagoger är förberedda inför en sorgesituation. Utifrån litteraturstudier har vi funnit utgångspunkten i vårt arbete. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för att samla in vår empiri. Dessa har genomförts med präst, begravningsentreprenör, rektor samt tre pedagoger. Resultatet av vår undersökning visar att de intervjuade pedagogerna har en otillräcklig kunskap gällande sorgearbete. Vår studie påvisar även att samarbetet mellan skola, kyrka och begravningsbyrå varierar, från obefintligt till omfattande.