Bakgrund: Sexuell hälsa är en fundamental komponent för en persons allmänna hälsa och är av betydelse för välbefinnande, detta oavsett om personen är frisk eller har en kronisk sjukdom. Personer med kronisk sjukdom som upplever sexuell ohälsa anser att samtal om sexuell hälsa är viktigt men de upplever att dessa samtal sällan tas upp av sjuksköterskor. Kvantitativa studier visar att sjuksköterskor har svårt att samtala om sexuell hälsa vid omvårdnadsmötet, men dessa studier ger inte sjuksköterskor möjlighet att uttrycka sina erfarenheter om detta ämne med egna ord.  Syftet: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att kartlägga sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om sexuell hälsa med personer med kroniska sjukdomar samt få en ökad förståelse av vilka utmaningar det finns för att detta samtal skall initieras.  Metod: Den tillämpade metoden i den systematiska litteraturöversikten har utgått från de olika stegen i Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.  Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra tolkande teman: Hinder för att initiera samtalet, Främjande faktorer som underlättar samtalet, Relationen mellan sjuksköterska och patient samt Patientens anamnes.   Slutsats: Sjuksköterskor erfar svårigheter att samtala om sexuell hälsa. Oavsett om det ansågs vara ens plikt att initiera detta samtal eller inte prioriterades det många gånger bort. För att synliggöra och påvisa vikten av samtal om sexuell hälsa inom omvårdnad bör det utgöra en del i sjuksköterskans olika utbildningar. / Background: Sexual health is a fundamental component of a person's general health and it is important for wellbeing, regardless of whether a person is healthy or has a chronic disease. Persons with chronic disease who experience sexual illness believe that the conversation about sexual health is important, but they experience that these conversations rarely are raised by nurses. Quantitative studies show that nurses have difficulties talking about sexual health at the meeting with patients, but these studies do not allow nurses to express their experiences on this topic in their own words. Aim: The aim of this systematic review was to map nurses' experience of talking about sexual health with persons with chronic diseases and to gain an increased understanding of the challenges that exist for this conversation to be initiated.  Method: The applied method in the systematic review has been based on the various steps in the Swedish agency for health technology assessment and assessment of social services (SBU). Results: The systematic review resulted in four interpretive themes: Obstacles to initiating the conversation, Promoting factors that facilitate the conversation, The relationship between nurse and patient and The patient's anamnesis. Conclusion: Nurses' experience difficulty talking about sexual health. Regardless of whether it was considered to be their duty to initiate this conversation or not, it was often de-prioritised. In order to make the conversation about sexual health in nursing visible and demonstrate its importance, it should be a part of nurse’s various educations.

Bakgrund: Ländryggsmärta är en mycket vanligt förekommande smärtproblematik världen över och har stor påverkan på olika faktorer som exempelvis antalet funktionsjusterade levnadsår och förlorade levnadsår till följd av funktionshinder. Ett verktyg som har potential inom fysioterapin är virtual reality (VR), där metoden har testats  vid behandling av bland annat smärtproblematik, rörelserädsla och funktionsnedsättning. I dagsläget saknas enighet inom forskningen om hur upplägget för behandlingsstudier för kroniska ländryggsbesvär ska designas samt hur VR-tekniken med tillhörande applikationer har tillämpats och med vilken målsättning.  Syfte:  Syftet med denna studie var att redogöra för hur behandlingsstudier med VR för kroniska ländryggsbesvär är designade och strukturerade samt hur VR-applikationerna är tillämpade. Metod: Sökningarna utfördes systematiskt och skedde i databaserna Pubmed, Scopus och CINAHL. Arbetet följer PRISMAs riktlinjer för rapportering av scoping reviews.  Resultat: I denna scoping review inkluderades 18 studier.Resultatet tyder på att VR headset med eller utan kontroller, ihop med olika typer av arm-, ben- eller huvudrörelser var det mest använda i studierna. Huvudsakligen användes applikationer som innehöll olika uppgiftsspecifika aktiviteter samt att efterlikna rörelser av en virtuell avatar och racing- och skjutspel med styrning av bålrörelser. Spelen innehöll även patientutbildning om smärta, smärthantering och psykologiska behandlingsprinciper, Vanligast förekommande var ett behandlingsupplägg på 30 minuter per session, fem gånger i veckan, över en interventionsperiod på fyra veckor, där mätning av smärta och mätningstillfällen av utfallsmått sker vid början och slutet av interventionsperioden. Virtual reality som behandlingsmetod har även påvisat en begränsad mängd negativa sidoeffekter som yrsel och illamående/åksjuka. Konklusion: VR har visat potential att vara ett behandlingshjälpmedel för att kunna bidra till att behandla långvariga ryggbesvär. Mer forskning behövs om design och tillämpning av applikationer och interventioner utifrån önskade behandlingseffekter vid användning av VR för kroniska ländsryggsbesvär.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Palmitoyletanolamid (PEA) är endogen fettsyraamid som produceras naturligt i kroppen. PEA fungerar som en lipidmediator med liknande effekter som endocannabinoider och har olika positiva effekter på kroppen, såsom antiinflammatorisk, smärtlindrande, antikonvulsiv, immunmodulerande och neuroprotektiv verkan. PEA fungerar huvudsakligen genom att aktivera peroxisomproliferatoraktiverade receptor-alfa (PPAR-α) och även cannabinoidreceptorerna CB1, CB2 och GPR55, samt transienta receptorpotential vanilloida receptor 1 (TRPV1). Även om PEA naturligt produceras naturligt av kroppen, kan det finnas en brist vid kroniska inflammatoriska sjukdomar, vilket gör det till en användbar terapeutisk strategi att ta PEA som kosttillskott eller livsmedel för medicinska ändamål.  Syfte: Syftet med studien var att genomföra en litteraturöversikt för att undersöka den analgetiska effektiviteten av PEA och dess potentiella oönskade effekter.  Resultat: Fyra studier har undersökt effekterna av PEA-behandling på smärta och olika smärtrelaterade tillstånd. Studie 1 visade en signifikant minskning av smärta och ökad smärttålighet utan rapporterade biverkningar efter PEA-behandling. Studie 2 visade positiva effekter av PEA-behandling på neuropatisk smärta, sömn och depressionssymtom. Dessutom visade studien samband mellan glukosmetabolism, sömn, humör och smärta, vilket tyder på att smärtbehandlingen måste vara mer komplex och ta hänsyn till personens totala hälsotillstånd. Studie 3 undersökte effekten av två doser av PEA på symtom associerade med artros och visade att PEA-behandlingen ledde till signifikant förbättring i smärtintensitet, stelhet och fysisk funktion jämfört med placebo utan rapporterade allvarliga biverkningar. Slutligen, studie 4 visade att smärtlindringen var högre i PEA-gruppen jämfört med ibuprofen-gruppen vid slutet av behandlingen för temporomandibulär dysfunktion (TMD) och inga negativa effekter rapporterades i PEA-gruppen. Resultaten av dessa studier indikerar att PEA kan vara en effektiv och säker behandlingsmetod för smärta och smärtrelaterade tillstånd. / Background: Palmitoylethanolamide (PEA) is a naturally occurring endogenous fatty acid amide that acts as a lipid mediator with effects similar to endocannabinoids. It has been shown to have various positive effects on the body, such as anti-inflammatory, analgesic, anticonvulsant, immunomodulatory, and neuroprotective effects. PEA primarily works by activating peroxisome proliferator-activated receptor-alpha (PPAR-α) and cannabinoid receptors CB1, CB2, and GPR55, as well as transient receptor potential vanilloid receptor 1 (TRPV1) channels. Although the body produces PEA naturally, people with chronic inflammatory diseases may have a deficiency, making it a useful therapeutic strategy to take PEA as a supplement or food for medical purposes  Aim: The aim of the study was to investigate the analgesic effectiveness of PEA and its potential adverse effects based on a literature overview.  Results: Four studies that have investigated the effects of PEA treatment on pain and various pain-related conditions have been considered. Study 1 showed a significant reduction in pain and increased pain tolerance without reported side effects after PEA treatment. Study 2 showed positive effects of PEA treatment on neuropathic pain, sleep, and depressive symptoms. Additionally, that study showed a relationship between glucose metabolism, sleep, mood, and pain, suggesting that pain treatment needs to be more complex and consider the person's overall health status. Study 3 examined the effect of two dosage regimens of PEA on symptoms associated with osteoarthritis and showed that PEA treatment resulted in significant improvement in pain intensity, stiffness, and physical function compared to placebo without reported serious adverse effects. Finally, study 4 showed that pain relief was higher in the PEA group compared to the ibuprofen group at the end of treatment for temporomandibular dysfunction (TMD) and no negative effects were reported in the PEA group. The results of these studies indicate that PEA may be an effective and safe treatment method for pain and pain-related conditions.

Syfte: Undersöka huruvida föräldrar med och utan barn med kroniska tillstånd skiljer sig åt gällande: psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Samt undersöka om prediktorerna: huruvida föräldrarna har barn med kroniska tillstånd, nivåer av psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), samt nivåer av medveten närvaro och kognitiv defusion förklarar föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Metod: Oberoende ttest och Mann-Whitney U test genomfördes i syfte att undersöka medelvärdes skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd (N=51) och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd (N= 28) gällande psykologisk flexibilitet, utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Hierarkiska multipla regressionsanalyser (HRA) (N=79) genomfördes i syfte att undersöka möjliga förklaringar till föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och livskvalitet. Resultat: Oberoende t-test och Mann- Whitney U-test indikerade enbart signifikanta skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd avseende generell psykologisk flexibilitet, utbrändhet och psykologiskt lidande. Således ingen signifikant skillnad mellan de två föräldragrupperna avseende föräldraspecifik psykologisk flexibilitet och subjektiv livskvalitet. HRA indikerade att generell (inte föräldraspecifik) psykologisk flexibilitet var en signifikant prediktor beträffande föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Att ha barn med eller utan kroniska tillstånd predicerade enbart föräldrars utbrändhet. Medveten närvaro och kognitiv defusion predicerade utöver generell psykologisk flexibilitet, föräldrarnas subjektiva livskvalitet. Slutsats: Psykologisk flexibilitet som enhetlig modell för mänskligt fungerande, antas vara användbar i framtida forskning gällande föräldrar till barn med kroniska tillstånd samt till föräldrar över lag som har lägre grad av psykologisk flexibilitet. Mer forskning om specifika psykologiska flexibilitets relaterade processerna behövs, samt studier som inkluderar bakgrundsinformation om föräldrarna såsom kön och ålder. / Objective: Whether parents with or without children having chronic conditions differ in regard to; Psychological flexibility (global and parent-specific), burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. As well as to investigate whether following predictors; having a child with a chronic conditions or not, levels of psychological flexibility (global and parentspecific) and levels of mindfulness and cognitive defusion explain parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Method: Independent samples T-tests and Mann-Whitney U-tests were used in order to investigate mean differences between parents to children with chronic conditions (N=51) and parents to children without chronic conditions (N=28) regarding psychological flexibility, burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Hierarchical multiple regression analyses (HRA) (N=79) were conducted in order to investige possible explanaitions to parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Results: Independent samples T-tests and Mann- Whitney U tests indicated sicnificant mean differences regarding global psychological flexibility, burnout and psychological distress. No significant differences were found between the two groups in regard to parent-specific psychological flexibility and subjective quality of life. HRA indicated that global (and not parents-specific) psychological flexibility was a significant predictor in explaining parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Having a child with or without a chronic condition, only predicted parents burnout symptoms. Mindfulness and cognitive defusion predicted over and beyond global psychological flexibility, parents subjective quality of life. Conclusion: Psychological flexibility as a unified model of human functioning, is presumed to be useful in future research in regard to parents having children with chronic conditions, as well as to parents of children without chronic conditions and parents who has lower level of psychological flexibility. There is a need for further research regarding psychological flexibility related processes and future studies that include background information of parents such as gender and age.