<p><p>Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur lärarna arbetar med elever i matematiksvårigheter i årskurs 1-5 i relation till lärarnas utbildningsbakgrund i matematikämnet. Dessutom är syftet att belysa lärares uppfattning om framgångsrik undervisning för elever med matematiksvårigheter. Bakgrunden till det valda ämnet är att antalet elever som inte når den grundläggande kunskapsnivån i matematikämnet har ökat</p><p>(TIMMS 2008). Både svensk och internationell forskning visar att lärarens kompetens är den enskilda faktorn, som har mest betydelse för hur framgångsrika studierna blir för eleverna. Med hjälp av enkätfrågor undersöktes i studien hur verksamma lärare arbetar med elever i matematiksvårigheter i förhållande till sin utbildning.</p><p> </p><p>I litteraturgenomgången belyses olika teman. Bland dessa återkommer vissa mer frekvent; lärarens kompetens, vardagsförankringar, betydelsen av tiden, kommunikationen och elevernas självkänsla. I tidigare forskning framkom det att elever upplever att det var för stora undervisningsgrupper, vilket även överrensstämmer med svaren från respondenterna.</p><p>Motivationen och vardagsförankringar är återkommande betydelsefulla faktorer för en framgångsrik matematikutveckling hos elever.</p><p> </p><p>Resultaten i enkätstudien visar att respondenterna anser att de är i behov av kompetensutbildning för att arbeta med elever i matematiksvårigheter. För att nå kursplanens uppnåendemål i årkurs 5 anser ungefär hälften av respondenterna att undervisningstiden  bör utökas. Respondenterna är eniga om att skolans organisation inte främjar undervisningen för elever i matematiksvårigheter. Ekonomin, tiden och klasstorlekarna är hinder som respondenterna ser i sin vardag för att kunna bedriva en framgångsrik undervisning. Resultaten visar på att förutsättningar för att elever i matematiksvårigheter ska nå uppnåendemålen i årskurs 5 är; kompetensutveckling för lärare, halvklassundervisning, tidiga insatser, tillgång till specialpedagog/lärare, möjlighet att arbeta laborativt.</p></p>

<p>Vårt syfte med studien var att belysa lärarbehörigheten i träningsskolan. Studien har varit inriktad på vilka uppfattningar ett antal verksamma pedagoger och rektorer i skolformen har om utbildning och kompetens för undervisning inom träningsskolan. Vi har betraktat lärarbehörigheten utifrån två perspektiv: dels ur ett juridiskt perspektiv som utgår från Högskoleförordningens examensbeskrivningar för pedagogiska utbildningar, och dels ur ett funktionellt perspektiv som belyser vad undervisning innebär och hur lärarbehörigheten uppfattas i praktiken. För studien har vi valt att belysa hur den funktionella lärarbehörigheten uppfattas.</p><p>Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med en öppen intervjuguide bestående av tre temaområden: träningsskolan, lärarbehörighet och kompetens samt ”en skola för alla”, för att få svar på våra frågeställningar. Vi har för studien intervjuat sex pedagoger, med fyra olika utbildningar, samt två rektorer. Alla respondenterna är verksamma inom träningsskolan.</p><p>Studiens resultat visar att rektorerna i första hand anser att specialpedagogen är den som innehar adekvat lärarbehörighet. Flertalet av respondenterna i studien anser att en pedagogisk grundutbildning till förskollärare och sedan påbyggnadsutbildning till specialpedagog är relevant behörighet för klassläraren i träningsskolan. Pedagogens yrkesroll beskrivs som dubbel, i betydelsen av att pedagogen ansvarar för elevernas undervisning samt innehar en handledande och arbetsledande funktion i arbetslaget. De verksamma pedagogerna uttrycker att rollen som klasslärare är komplex och innebär att pedagogen behöver kompetens om elevernas olika funktionshinder, kompetens för att utforma undervisningen utifrån enskilda elevens förutsättningar samt kompetens att samverka med föräldrar, assistenter och externa stödinstanser.</p><p>Avslutningsvis kan vi i studien konstatera att det är angeläget att se över behovet av utbildning och kompetens för framtida pedagoger till träningsskolan. I dagsläget finns det ingen utbildning som både ger en juridisk och en funktionell behörighet för att arbeta som klasslärare i träningsskolan.</p>

Vårt syfte med studien var att belysa lärarbehörigheten i träningsskolan. Studien har varit inriktad på vilka uppfattningar ett antal verksamma pedagoger och rektorer i skolformen har om utbildning och kompetens för undervisning inom träningsskolan. Vi har betraktat lärarbehörigheten utifrån två perspektiv: dels ur ett juridiskt perspektiv som utgår från Högskoleförordningens examensbeskrivningar för pedagogiska utbildningar, och dels ur ett funktionellt perspektiv som belyser vad undervisning innebär och hur lärarbehörigheten uppfattas i praktiken. För studien har vi valt att belysa hur den funktionella lärarbehörigheten uppfattas. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med en öppen intervjuguide bestående av tre temaområden: träningsskolan, lärarbehörighet och kompetens samt ”en skola för alla”, för att få svar på våra frågeställningar. Vi har för studien intervjuat sex pedagoger, med fyra olika utbildningar, samt två rektorer. Alla respondenterna är verksamma inom träningsskolan. Studiens resultat visar att rektorerna i första hand anser att specialpedagogen är den som innehar adekvat lärarbehörighet. Flertalet av respondenterna i studien anser att en pedagogisk grundutbildning till förskollärare och sedan påbyggnadsutbildning till specialpedagog är relevant behörighet för klassläraren i träningsskolan. Pedagogens yrkesroll beskrivs som dubbel, i betydelsen av att pedagogen ansvarar för elevernas undervisning samt innehar en handledande och arbetsledande funktion i arbetslaget. De verksamma pedagogerna uttrycker att rollen som klasslärare är komplex och innebär att pedagogen behöver kompetens om elevernas olika funktionshinder, kompetens för att utforma undervisningen utifrån enskilda elevens förutsättningar samt kompetens att samverka med föräldrar, assistenter och externa stödinstanser. Avslutningsvis kan vi i studien konstatera att det är angeläget att se över behovet av utbildning och kompetens för framtida pedagoger till träningsskolan. I dagsläget finns det ingen utbildning som både ger en juridisk och en funktionell behörighet för att arbeta som klasslärare i träningsskolan.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur lärarna arbetar med elever i matematiksvårigheter i årskurs 1-5 i relation till lärarnas utbildningsbakgrund i matematikämnet. Dessutom är syftet att belysa lärares uppfattning om framgångsrik undervisning för elever med matematiksvårigheter. Bakgrunden till det valda ämnet är att antalet elever som inte når den grundläggande kunskapsnivån i matematikämnet har ökat (TIMMS 2008). Både svensk och internationell forskning visar att lärarens kompetens är den enskilda faktorn, som har mest betydelse för hur framgångsrika studierna blir för eleverna. Med hjälp av enkätfrågor undersöktes i studien hur verksamma lärare arbetar med elever i matematiksvårigheter i förhållande till sin utbildning.   I litteraturgenomgången belyses olika teman. Bland dessa återkommer vissa mer frekvent; lärarens kompetens, vardagsförankringar, betydelsen av tiden, kommunikationen och elevernas självkänsla. I tidigare forskning framkom det att elever upplever att det var för stora undervisningsgrupper, vilket även överrensstämmer med svaren från respondenterna. Motivationen och vardagsförankringar är återkommande betydelsefulla faktorer för en framgångsrik matematikutveckling hos elever.   Resultaten i enkätstudien visar att respondenterna anser att de är i behov av kompetensutbildning för att arbeta med elever i matematiksvårigheter. För att nå kursplanens uppnåendemål i årkurs 5 anser ungefär hälften av respondenterna att undervisningstiden  bör utökas. Respondenterna är eniga om att skolans organisation inte främjar undervisningen för elever i matematiksvårigheter. Ekonomin, tiden och klasstorlekarna är hinder som respondenterna ser i sin vardag för att kunna bedriva en framgångsrik undervisning. Resultaten visar på att förutsättningar för att elever i matematiksvårigheter ska nå uppnåendemålen i årskurs 5 är; kompetensutveckling för lärare, halvklassundervisning, tidiga insatser, tillgång till specialpedagog/lärare, möjlighet att arbeta laborativt.

Det svenska samhället är inte längre etniskt homogent. I klassrummen runt om i Sverige möts barn från hela världen och ska tillsammans med lärarens hjälp nå de kunskapskrav som står skrivna i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Lärare behöver idag anpassa sin undervisning till mer än olika kunskapsnivåer, de behöver även beakta språkliga nivåer och måste kunna anpassa sin undervisning så det gynnar alla elevers både språk och kunskapsutveckling. I den här uppsatsen har vi undersökt hur två undervisande lärare med olika utbildningsbakgrund ser på språkutveckling och hur de arbetar med språkutveckling i sin undervisning. Syftet med undersökningen är att undersöka undervisningen i svenska, med fokus på språkutveckling för elever, hos två lärare och diskutera den utifrån deras olika behörigheter. En lärare med behörighet i svenska, och en lärare med behörighet i både svenska och svenska som andraspråk. Vi har genomfört observationer och intervjuer för att samla in material. Resultatet visar på stora skillnader mellan de två lärarna i både retorik och praktik. Vi tolkar resultatet som en effekt av lärarnas tidigare utbildning och kan se tydliga kopplingar mellan en lärares praktik och retorik och befintlig forskning om språkutveckling medan den andra läraren inte visar på kunskap om ämnet. Vi konstaterar att grundlärarutbildningen bör uppdateras och även innehålla behörighet i svenska som andraspråk då den kursen ger större och djupare kunskaper om språkutveckling och hur man hjälper elever utveckla ett starkt skolspråk.

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka vilken utbildningsnivå och vilka ämneskunskaper lärare som undervisar i teknik har och deras uppfattningar om sitt ämne. Undersökning som ligger till grund för rapporten är en kombination mellan en enkät- och intervjustudie. Det visar sig att i undersökningen finns bara en lärare helt utan behörighet och ungefär hälften av lärarna är utbildade lärare men inte just inom ämnet teknik. Det är positivt jämfört med mycket av den tidigare forskningen som pekar på att det skulle vara mycket värre ställt med utbildningsnivån. Uppfattningen hos lärarna är att teknik är ett viktigt ämne och respondenterna pekar på att teknikämnet också har börjat prioriteras högre i skolan och hos andra lärare.</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka vilken utbildningsnivå och vilka ämneskunskaper lärare som undervisar i teknik har och deras uppfattningar om sitt ämne. Undersökning som ligger till grund för rapporten är en kombination mellan en enkät- och intervjustudie. Det visar sig att i undersökningen finns bara en lärare helt utan behörighet och ungefär hälften av lärarna är utbildade lärare men inte just inom ämnet teknik. Det är positivt jämfört med mycket av den tidigare forskningen som pekar på att det skulle vara mycket värre ställt med utbildningsnivån. Uppfattningen hos lärarna är att teknik är ett viktigt ämne och respondenterna pekar på att teknikämnet också har börjat prioriteras högre i skolan och hos andra lärare.

Svenska elevers allt sämre prestationer i PISA-undersökningarna har väckt debatt i Sverige om skolans kvalitet och hur man ska kunna förbättra den. Svenska elevers kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse har också sjunkit betydligt sedan den första undersökningen gjordes år 2000. För att kunna vända trenden av fallande resultat är det viktigt att försöka identifiera de faktorer inom skolan som kan ha störst effekt på elevernas lärande. Faktorer som har föreslagits ha stor inverkan på lärande är lärarnas behörighet, förhållandet antal elever per lärare och lärarbrist.Syftet med arbetet är att via sökning av litteratur och OECD:s databaser från PISA-undersökningarna år 2000 till 2014 ta reda på om behörighet hos lärare eller/och lärartäthet kan förklara de försämrade förmågor i läsning, naturvetenskap och matematik som konstaterats hos svenska elever i PISA-undersökningarna och att undersöka om samband kan finnas med andra OECD-länders resultat.Resultaten tyder på att lärarbehörighet och lärartäthet kan vara av betydelse för hur eleverna presterat i PISA – framförallt verkar det vara viktigt att skillnaderna mellan lärarnas behörighet i skolan är liten (liten spridning). Ett exempel på ett OECD-land där trenden i elevresultat är uppåtgående är Polen där både lärarbehörighet ökat och förhållandet elev-lärare minskat med motsvarande minskande spridning.

Syftet med vår undersökning var att undersöka hur andraspråksundervisningen kan organiseras och vilka hinder respektive möjligheter vald organisation kan få för eleverna. Vi har genom kvalitativa intervjuer med två rektorer på olika skolor försökt synliggöra hur andraspråksundervisning kan organiseras och vilka tankar som ligger till grund för dessa val. Det resultatet visade är att när antalet andraspråkselever på en skola uppgår till nästan 100 % blir det svårt att bortse från ett andraspråksperspektiv i verksamheten. I vår undersökning framkommer en medvetenhet hos våra informanter om både vad det innebär och om vad som krävs för att lära sig ett andraspråk. Däremot är det inte alltid så att det som krävs går att förverkliga inom ramen för skolans resurser och då blir skolans tuffa uppgift att organisera sig efter de möjligheter som finns. Det dagliga arbetet med andraspråkselever handlar dock snarare om ett förhållningssätt utifrån ett andraspråksperspektiv än ett särskilt sätt att organisera undervisning. I undersökningen framkommer även det faktum att det inte krävs någon behörighet i svenska som andraspråk för att undervisa elever med annat modersmål än svenska och vilka konsekvenser det kan ge ämnet i framtiden. Slutligen belyser vi också de konsekvenser en vald organisation kan ge i förhållande till elevernas skolframgång.

SO är ett blockämne, bestående av geografi, historia, religions- och samhällsvetenskap, som under de senaste femtio åren haft en plats i den svenska grundskolan. SO-ämnets innehåll, organisering och arbetssätt har dock varierat under dessa femtio år. Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur verksamma SO-lärare ser på sitt ämne, sin behörighet och på de förändringar som är på väg att ske inom SO-ämnet. Undersökningen grundar sig i en fenomenologisk ansats och för att få svar på syftets fråga har fem SO-lärare intervjuats. Studien visar på hur de intervjuade lärarna ser positivt på SO-ämnets blocktanke och gärna vill utveckla detta blocktänkande. I samma anda visar lärarna på en vilja att öka integreringen mellan SO-ämnet och andra skolämnen. Geografiämnet och dess naturgeografiska del utmärker sig tydligt bland lärarna som ett ämne som är svårt att undervisa i och som kanske snarare bör tillhöra NO än SO.