<p>Denna undersökning syftar till att undersöka elevers och deras lärares uppfattningar av att använda kompenserande datorhjälpmedel i skolpraktiken. Undersökningar som ur ett elevperspektiv belyser uppfattningar kring detta ämne är förhållandevis få. De elever och lärare som tidigare studerats har ofta varit antagna till något speciellt projekt och har därför blivit sponsrade med både utbildning och hjälpmedel. Därför behövs en undersökning kring elever och deras lärare, direkt ur skolvardagen.</p><p>Undersökningen är kvalitativ och innefattar tre elevintervjuer och fyra lärarintervjuer. Alla eleverna har betydande läs- och skrivsvårigheter och kommer från tre olika skolor i samma kommun. Varje elev har en eller flera av sina lärare med i undersökningen. Eftersom det ännu är svårt att finna lärare och elever som arbetar kontinuerligt med kompensatoriska datorhjälpmedel i de lägre åldrarna valde jag att intervjua elever från mellan- och högstadiet.</p><p>Resultatet visar att både elever och lärare är positiva till användandet av kompensatoriska datorhjälpmedel. Eleverna kan rekommendera dem till en kamrat med läs- och skrivsvårigheter och lärarna till en kollega, att introducera för elever med liknande svårigheter. Lärarna talade om ett flertal vinster med att låta de språksvaga eleverna använda datorhjälpmedel. Något som nämndes var hjälp med stavning och uppläsning av texter. Andra positiva effekter som nämndes var att eleverna producerade större textmassor i bättre kvalitet samt att de med hjälp av talsyntes kunde lyssna på ”vilken text som helst”. Lärarna påpekade även att eleverna ökade sitt självförtroende och sin självständighet i skolarbetet. Elever och lärare kunde inte se några negativa konsekvenser för elevernas språkutveckling. Däremot påtalade de problem med tekniken och datasupport samt att misstycke från oförstående kamrater kunde påverka negativt.</p><p>Sammanfattningsvis visade resultatet att det behövs engagerade lärare, föräldrar och främst intresserade och motiverade elever för att arbetet med kompensatoriska datorhjälpmedel skall fungera i skolpraktiken och påverka elevernas språkutveckling positivt.</p>

<p>Mattsson, M. (2006). Att beskriva läsutveckling och utveckling av läslust genom talbokslyssnande. En fallstudie på en gymnasieelev med läs- och skrivsvårigheter. (Svenska för gymnasieskolan. C-uppsats, 10 p.) Växjö universitet, Institutionen för humaniora (GLC180).</p><p>Syftet med undersökningen var att beskriva läsutveckling och utveckling av läslust genom talbokslyssnande, hos en gymnasieelev med läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen gjordes med fallstudien som metod. Flera informationskällor användes: intervjuer; skriftliga dokument i form av läsloggar och skönlitterära texter. Resultatet visar att Anton, det unika fallet, utvecklat sin läsning, det vill säga ökat sin kompetens både språkligt och litterärt samt utvecklat läslust. Det har också framkommit att talboken har varit det medel som gjort att detta varit möjligt för Anton, trots hans läs- och skrivsvårighet.</p>

<p>Syftet med följande studie är att undersöka vilka effekter ett s.k. upplevelsebaserat lärande får på en grupp elever med svårigheter i matematik på gymnasieskolan. De två huvudfrågorna som undersökningen söker svar på är det upplevelsebaserade lärandets effekter på elevernas motivation och dels dess effekter på deras kunskapsbearbetning. Fyra undervisningstillfällen har videofilmats och observerats av två lärare enskilt vid olika tillfällen. En kort intervju med eleverna har också gjorts.</p><p>Resultatet som den här studien kommer fram till är att de tankar som inryms i det upplevelsebaserade lärandet verkar gynna olika processer i den matematiska kunskapsutvecklingen som lyfts fram som särskilt viktiga för den här typen av elever på gymnasieskolan med svårigheter i matematik.</p>

Syftet är att få en fördjupad förståelse av hur man på organisationsnivå kan stimulera utveck­lingen av lärarnas undervisningsformer så de gynnar elever i läs- och skrivsvårigheter och vilka möjligheter och/eller hinder som kan uppstå. I studien utgår vi från är en kvalitativ ansats där vi använder halvstrukturerade intervjuer som datainsamlingsteknik. Åtta rektorer/biträdan­de rektorer och fem speciallärare/specialpedagoger intervjuas om sin syn på vilka faktorer som påverkar möjligheterna att stimulera lärare till användning av alternativa verktyg i sin under­visning. Resultatet i vår studie visar att rektorers förutsättningar för att stimulera lärare i användningen av datorn som kompensatoriskt stöd för elever i läs- och skrivsvårigheter är begränsade. Delvis beror svårigheterna på att inga tydliga IT-planer funnits, varken på förvaltningsnivå eller lokal skolnivå. Osäker nätuppkoppling och bristande teknisk funktion har också orsakat problem på skolorna. Den viktigaste faktorn, enligt speciallärare/special­pedagoger, för att stimulera lärarna i användningen av kompensatoriskt stöd, var möjligheter till utbildning i de stödprogram som används. Rektorer och speciallärare/specialpedagoger anser att den största utmaningen är att hitta tiden för att samordna utbildningsinsatsen. Vi kom fram till att implementeringen av 1:1-datorer i den studie vi gjort inte var genomtänkt, eftersom planer för användning och utveckling av IT saknades. Det i sin tur ledde till att skolledningen och speciallärare/specialpedagoger inte fick tillräckliga förutsättningarna att skapa en gynnsam lärmiljö för elever i allmänhet och för elever i läs- och skrivsvårigheter i synnerhet.

Syftet med studien är att undersöka hur engelskundervisningen kan anpassas för elever med dyslexi samt få en fördjupad förståelse för hur några elever med dyslexi har upplevt engelskundervisningen i grundskolan. För att få svar på frågeställningarna genomförde vi kvalitativa intervjuer med fyra lärare och tre elever. Lärarna arbetar eller har arbetat med specialpedagogiska insatser mot elever som har svårigheter i engelska, eleverna är över 15 år och har dyslexi. Studien har en hermeneutisk ansats, med en explorativ karaktär.   Resultatet visar att eleverna har upplevt engelska som det svåraste ämnet i skolan och att det har präglat deras självkänsla och motivation negativt. Vidare framgår av resultatet att det behövs tre komponenter för att det ska bli en framgångsrik undervisning för elever med dyslexi. För att kunna genomföra adekvata insatser i engelskundervisningen behövs en noggrann kartläggning av elevens specifika svårigheter och styrkor. För att kunna göra en sådan kartläggning krävs kunskaper i det engelska språkets djupa ortografi, komplexa stavelsestruktur och hur man lär ut grunderna. Det krävs även kunskaper om läs- och skrivsvårigheter samt en lyhördhet och vilja att lyssna till hur eleven själv upplever sina svårigheter och de insatser som erbjuds.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärare och pedagogiska utvecklares uppfattningar om arbetet med barns tidiga läs- och skrivutveckling och uppfattningar om möjligheten att förebygga läs- och skrivsvårigheter i förskolan. Forskning har visat att det är möjligt att redan i förskoleåldern identifiera barn som befinner sig i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Forskning har även identifierat viktiga faktorer som gynnar tidig läs- och skrivutveckling.  Till denna studie samlades data in genom åtta kvalitativa intervjuer. All insamlad data bearbetades genom en tematisk analys. Resultatet som framkom under studien var bland annat att de intervjuade ansåg att utvecklandet av talspråket gynnade läs- och skrivutvecklingen. De ansåg sig arbeta aktivt för att stödja denna utveckling. De strävade även efter att introducera barnen till läsning och skrivning genom meningsfulla sammanhang där fokus låg på att skapa lust och ett intresse för skriftspråket och för att få barnen att inse syftet med att läsa och skriva. Utifrån det som informanterna uttryckte lades inte lika stor vikt vid att utveckla en språklig medvetenhet hos barnen.  Möjligheten att upptäcka tidiga tecken på att ett barn skulle kunna vara i riskzonen för att utveckla svårigheter och att då arbeta förebyggande med dessa barn visade sig vara problematiskt. Informanterna uppfattade att det då skulle behöva göras en bedömning av barnen vilket de ansåg stred mot förskolans synsätt.  Ett annat resultat som framkom under studien var att informanterna ansåg att samarbetet mellan förskolan och förskoleklass inte fungerade ändamålsenligt. Även om de ansåg att barnen fått med sig många värdefulla kunskaper om läsning och skrivning och i vissa fall redan knäckt läs- och skrivkoden uppfattade informanterna att detta inte tillvaratogs av förskoleklassen. Istället uppfattade de att lärarna i förskoleklassen tog emot barnen som blanka blad.

Syftet med studien är att utröna hur några verksamma specialpedagoger upplever ett eventuellt samband mellan läs- och skrivsvårigheter och matematiksvårigheter med fokus på hur detta eventuella samband kan yttra sig samt hur det går att underlätta i matematikämnet för elever med denna typ av problematik. För att finna ett resultat har kvalitativa intervjuer genomförts med fyra pedagoger som alla verkar inom det specialpedagogiska fältet. Resultatet visar att pedagogerna är splittrade i sina uppfattningar gällande omfattningen av samband men att alla pedagoger upplever ett visst mått av samband, vilket de anser kan ta sitt uttryck i matematikämnet främst i form av problem med problemlösning. Vidare är pedagogerna överens om att det går att underlätta för dessa elever med hjälp av konkreta/laborativa material, kompensatoriskt arbete samt genom att möta individen där denne befinner sig.

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är att belysa en fördjupad förståelse av skolsituationen för elever med läs- och skrivsvårigheter i skolår nio med fokus på elevernas egna uppfattningar av problem, svårigheter och stöd. Detta för att kunna ta reda på vad som bör beaktas då stödformer ska utvecklas. En kvalitativ studie med intervjuer som undersökningsmetod utfördes där sex elever och deras lärare intervjuades om elevernas problematik i skolan. Anteckningarna från intervjuerna användes för att göra en horisontalisering och se om berättelserna skilde sig åt och om de skilde sig från den bild som litteraturen ger. Elevernas uppfattningar om skolan baserades på upplevelser, sociala relationer och undervisningssituationens organisering. Eleverna tänkte inte så mycket på sina svårigheter och flera upplevde inte att de hade svårigheter samtidigt som de pratade om saker som var svåra i skolan. Lärarna och eleverna hade ganska likartad syn på vilka svårigheter eleverna hade även om skolans syn var mer utvecklad. Eleverna uppfattade sina problem som kopplade till aktiviteter medan lärare såg problem inom andra domäner av ICF. Skolan tenderade att ha samma åtgärder för problemen i undersökningen. I vissa fall var skolan och eleverna inte överens om vad som var det huvudsakliga problemet eller vad som borde göras för att lösa ett problem. Skolan behöver kartlägga elevernas svårigheter och bestämma åtgärder tillsammans med eleven. En konversation mellan eleven och läraren behöver komma till stånd för att ge en bild av vad eleven upplever och har upplevt.

Syftet med min undersökning var att ta reda på hur pedagoger uppmärksammar läs- och skrivsvårigheter på förskolan, hur de arbetar för att motverka läs- och skrivsvårigheter samt hur de vill arbeta på förskolan så att barnen inte får svårigheter i framtiden. För att ta reda på det här så använde jag mig av ostrukturerade intervjuer. Jag använde mig av de svar jag fick och jämförde vad tidigare forskning har sagt om hur man kan förebygga läs- och skrivsvårigheter. Mitt resultat visade att pedagogerna vill läsa mycket för sina barn för att de ska få en uppfattning om språket. Mycket pekar också på att det är viktigt att ta tillvara på barnens intressen. När barnen är intresserade av det skrivna språket så gäller det att hänga på där. Sen ansåg pedagogerna att det är viktigt att barnen först och främst har ett bra språk. De ville rikta in sig på barnens språkutveckling så att de får en bra start där. TRAS, tidig registrering av språkutveckling var en metod som nämndes för det här. Pedagogerna ansåg också att de kanske inte riktigt hade tiden som krävs för det här men de ansåg att det finns mycket som kan göras för att förebygga läs- och skrivsvårigheter. Mina slutsatser är att det finns mycket som kan göras och att det verkar finnas en medvetenhet hos pedagogerna om vad som behöver göras men att det är tiden som inte riktigt räcker till.

Syftet med studien är att tolka och förstå, samt uttyda likheter och skillnader i elevers och lärares beskrivning av hur stödet i undervisningen fungerar för elever i läs- och skrivsvårigheter. Studien har en hermeneutisk ansats och metoden som använts är semi-strukturerade intervjuer. Fyra gymnasieelever och tre ämneslärare i svenska på högstadiet har intervjuats. Resultaten visar dels på likheter och skillnader i elevernas och lärarnas åsikter om vad som fungerar bra i undervisningen för elever i läs- och skrivsvårigheter, men det visar också på några motsägande resultat angående elevernas och lärarnas beskrivning av hur undervisningen fungerar för elever i läs- och skrivsvårigheter. Det finns en uppgivenhet, men också energi och lite ilska hos eleverna när de pratar om sin skoltid. Resultaten visar att de måste vara starka och kräva sin rätt, för att få det stöd de behöver och de som inte orkar det, orkar heller inte med alla ämnen. Samtidigt visar resultaten en frustaration hos lärarna för att de inte hinner med alla elever, men också ett engagemang, för att elever i läs- och skrivsvårigheter ska få en utbildning som alla andra.