Denna uppsats behandlar lajv ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med de analytiska ansatserna diskursiv psykologi och narrativ analys. Syftet och frågeställningarna vill belysa vad lajv kan göra för individens identitetsarbete och utveckling i vardagen. Som tidigare forskning ringas fenomenet in genom att delas upp som en social rörelse i sin organisatoriska aspekt och som ett fiktivt berättande i sin berättande, lekande aspekt. De analytiska begreppen kommer från diskursiv psykologi; kategorisering, kategoriskt berättigande, indexikalitet och stake – frågan om vad som står på spel. De används för att synliggöra individens identitetsarbete i ett samtal och visar hur interaktionen spelar stor roll för identitetsarbetet. För att få fatt i denna interaktion samlas det empiriska materialet in genom gruppintervjuer vid två tillfällen. Detta material börjar analyseras redan vid transkriberingen, under analysarbetet kommer flera olika mönster till ytan och till sist väljs de tre mest relevanta och kompletta mönstren ut för att analyseras djupare. Dessa kopplas till Bambergs utvecklade kontextuella modell och får namnen; nivå 1 – att legitimera sitt eget unika lajvande, nivå 2 – den gemensamma lajvvärlden och nivå 3 – resan mellan fantasi och verklighet. Uppsatsen avslutas med en reflektionsdel där det diskuteras om den röda tråden hållits genom textens gång och om frågorna har besvarats.

<p>Uppsatsen syftar till att visa hur normer kring kön och sexualitet upphävs och utmanas under lajv (levande rollspel). Materialet som används är fältanteckningar från en deltagande observation under ett lajv och fem intervjuer med lajvare. Resultatet visar att heteronormativiteten och den heterosexuella matrisen bryts under lajv, det vill säga det finns en queer dimension under lajv. Denna brytning är möjlig eftersom lajv blir ett liminalt tillstånd genom leken och därmed inverteras samhällets normer. Under lajv kan deltagarna spela med sin könsidentitet och sin sexuella identitet vilket tydligt visar att dessa identiteter inte är några fasta kategorier utan föränderliga och flytande. Jag diskuterar även kring huruvida de inverterade normerna har en transformerande kraft eller om de snarare upprätthåller samhällets normer. Diskussionen resulterar i att det finns utrymme för både och.</p>

Uppsatsen syftar till att visa hur normer kring kön och sexualitet upphävs och utmanas under lajv (levande rollspel). Materialet som används är fältanteckningar från en deltagande observation under ett lajv och fem intervjuer med lajvare. Resultatet visar att heteronormativiteten och den heterosexuella matrisen bryts under lajv, det vill säga det finns en queer dimension under lajv. Denna brytning är möjlig eftersom lajv blir ett liminalt tillstånd genom leken och därmed inverteras samhällets normer. Under lajv kan deltagarna spela med sin könsidentitet och sin sexuella identitet vilket tydligt visar att dessa identiteter inte är några fasta kategorier utan föränderliga och flytande. Jag diskuterar även kring huruvida de inverterade normerna har en transformerande kraft eller om de snarare upprätthåller samhällets normer. Diskussionen resulterar i att det finns utrymme för både och.

No description available.

Detta examensarbete syftar till att besvara frågor rörande historieanvändning och historieförmedling på lajv. För att besvara och belysa användandet och bruket av historia redogör detta arbete för tidigare forskning i ämnet, problematiserar och diskuterar denna forskning, och forskningen används sedan för att studera lajvande. Problem som uppkommit är att forskningen idag i mycket lägger fokus på arenor där lärande är ett mål, vilket inte är fallet med lajv i stort. De teorier som presenteras är historiedidaktiska teorier, och de har i en del fall överförts från ett studium av skolan, och anpassats, eller tolkats, för att passa in i studiet av lajv. En hel del forskning som existerar kring ämnet historiedidaktik har lagt tonvikten vid att studera enbart skolan, och dessa har behövt tolkas för att passa in i studiet av en annan arena. Resultatet av detta arbete visar att lajv brukar historia utifrån sina förutsättningar, och sin position i samhället. Samt utifrån den individuella deltagarens och arrangörernas relation till historia.

Syftet med arbetet är att undersöka huruvida lajv är en undervisningsmetod som är möjlig att i praktiken använda i skolan och om eleverna anser att de lär sig något av det.Frågeställningarna som ställs upp i arbetet är:· Hur mycket tid och planering behövs för att sätta upp ett lajv i skolan?· Har skolan de resurser som krävs för att tillhandahålla lajv som en del avundervisningen?· Är lajv en metod som eleverna uppskattar och själva anser sig lära sig något av?· Hur förhåller sig pedagoger till tanken på lajv som undervisningsmetod?Den teoretiska förankringen bygger till stor del på Fredrik Axelzons ”Rollspel i skolan” från2007 och Kristina Boreús ”Rollspel i undervisningen” från 1994.För att finna svaret på frågeställningarna så genomfördes ett temaarbete om klimat under tvåveckor, där ett lajv baserat på FN:s klimatrollspel användes som avslutning. Efter lajvetgenomfördes intervjuer med tre elever och klassläraren för att kunna få deras synvinkel.Slutsatsen av undersökningen är att det finns både tid och resurser för att använda lajv sommetod i skolan samt att eleverna anser att de lär sig mycket genom arbetet.

Uppsatsens syfte är att ta en första titt på huruvida levande rollspel (lajv) har potential som ett verktyg för konflikttransformation. De huvudsakliga frågor som undersökts är: om, när och hur lajv skulle kunna vara ett användbart verktyg för konflikttransformation. Studien har använt en etnografisk metod för att undersöka lajv och den subkultur som utvecklats kring det. Slutsatsen är att lajv skulle kunna vara ett möjligt verktyg för konflikttransformation och kanske särskilt som ett verktyg för att konstruera sociala plattformar och uppmuntra the moral imagination (utvecklat av Lederach) på en mellan-nivå, samt som ett verktyg för försoning i en efterkonfliktsmiljö. Studien gjordes i en liten skala genom nio semistrukturerade djupintervjuer men den visar att vidare forskning kring lajv, som ett möjligt verktyg för konflikttransformation, inte bara skulle vara väl motiverad utan viktigt, då denna konstform, precis som andra före den, riskerar att missbrukas som ett medium för propaganda samt till främjandet av konflikter och krig. Studien utmanar även den freds- och konfliktvetenskapliga diskursen att anamma en ny epistemologi där kunskap inte längre är främst textbaserad. / The aim of this thesis is to take a first look at live action role playing (larp) as a potential tool for conflict transformation. The main questions investigated are: Can larp be a useful tool for conflict transformation? If so, how and when should it be used? In this thesis an ethnographic method has been used to study larp and the subculture that has developed around it. The findings of this study show that larp might be a useful tool for conflict transformation and that it might be especially useful for establishing social platforms and encouraging the moral imagination (developed by Lederach) on a middle-range level, as well as a tool for reconciliation in a post conflict environment. This research was done on a small scale, through nine in-depth, semi-structured interviews but it shows that further research of larp as a potential tool for conflict transformation wouldn't only be well motivated but actually important, since this new art form, just like others before it, also carries the risk of being abused as means for propaganda, and promotion of conflict and war. This study also challenges the discourse of peace and conflict to embrace a new epistemology, where knowledge is no longer purely acquired from written sources.

This essay explores experiences of religion in role-playing games; table-top role-playing and live-action role-playing in the Nordic Larp and roleplay-tradition. Semi-structured interviews were used within an explorative qualitative method inspired by grounded theory. The informants were all role-players who each have acted as religious characters within the spheres of the games, half of the informants were non-religious and the other half religious to some extent. A model of three spheres was constructed for the analysis, consisting of Huizingas definition of play and Caillois critic of the aforementioned by adding Durkheims definition of religion, were both play and religion is viewed as something set apart from the ordinary world. The informant’s experiences of religion in role-play were then examined in the light of three separate spheres: the play, the ordinary world and religion. The study showed the importance of keeping the separation between the spheres intact and the players showed a desire to make play as authentic as possible, including the psychological experience, but emphasized that play never can be or should be perceived as equal to actual experience gained in one of the two other spheres.

In this study the relatively new role-playing phenomenon is investigated, with games such as Dungeons and Dragons. This investigation is carried out in part from a religion psycho-social perspective as well as an object relations theory perspective. The occurrence, which is multifaceted, came to Sweden from the United States toward the end of the 1970’s. In this study, both ’live’ and ’table’ forms of role-playing are focused on, where the experience of stories and adventure in so called secondary worlds are particularly central. In these stories and adventures, existential questions as well as various forms of fantasy religion often take an important position. I have chosen to study these phenomena in part because I with others feel that the psychology of religion in our late modern Swedish secularized context needs to broaden its field of research by incorporating meaning-making behaviour in a more general context, partly because I feel that hypothetically speaking there exist several similarities between the practising of a role-playing game and the practising of a religion. This study has three theoretical points of departure: object relations theory, according to Winnicott, et al; Pruyser’s Three Worlds Model; as well as a theory of ritual based on Erikson. In addition, the role-playing phenomenon is compared to the late modern context and the Swedes different worldview-profiles. The study is founded in six intensive interviews, which make it impossible to draw any general conclusions, but from a religion psycho-social and an object relations theory perspective the concluded result points to that the role-playing phenomenon on several points can be viewed as a substitute for religion. From this, I feel that it is of the utmost importance for our societies psycho-social and existential health that we study how we can aid children and adolescents in their ability to create consistent functional and symbolically rich systems of meaning, which they can express and share with others. My intention is that this study of the role-playing phenomenon in some form shall lend itself to the illumination of these extremely important questions. / I denna religionspsykologiska studie undersöks det relativt nya rollspelsfenomenet, med spel som t ex Drakar &amp; Demoner, dels undersöks det mer allmänt ur ett religionspsykosocialt perspektiv, dels mer specifikt ur ett objektrelationsteoretiskt perspektiv. Företeelsen, som kom till Sverige från USA i slutet av 1970-talet, är mångfasetterad, men fokus i denna studie ligger på (bords)rollspel och levande rollspel, s k lajv, där det framför allt är den magiska berättelsen och berättandet och upplevelsen av historier och äventyr i så kallade sekundära världar som är det centrala. I dessa berättelser och äventyr har dessutom de existentiella frågorna och olika former av fantasireligioner ofta en framträdande plats. Jag har valt att studera detta fenomen dels för att jag med andra anser att religionspsykologin i vår senmoderna svenska sekulariserade kontext behöver bredda sitt forskningsfält till att innefatta meningsskapande beteenden i mer allmän bemärkelse, dels för att jag hypotetiskt anser att det finns flera likheter mellan utövandet av rollspel och utövandet av en religion: båda utövas i den illusionistiska världen; i båda sker ett rolltagande och en identifiering med olika roller, och genom detta rolltagande och denna identifiering samt möjligheten till projicering, verkar båda kunna ge lindring för s k dåliga objekt; dessutom innehåller båda rituella inslag; och båda erbjuder en möjlighet till bearbetning av existentiella frågor. För att undersöka dessa antaganden har jag för denna studie valt tre teoretiska utgångspunkter: objektrelationsteorin, enligt Winnicott med flera; Pruysers trevärldsmodell; och en ritualteori där fokus ligger på Eriksons begrepp ”ritualisering”. Utöver detta ställs rollspelsfenomenet mot den senmoderna kontexten och svenskarnas olika livsåskådningsprofiler, där det verkar som om de unga i större utsträckning, än de äldre, intresserar sig för de existentiella frågeställningarna, vilket också styrks av denna studie. Studien grundar sig på sex djupintervjuer, vilket gör att det inte går att dra några generella slutsatser. Men ur ett religionspsykosocialt och objektrelationsteoretiskt perspektiv pekar ändå det sammanställda resultatet på att rollspelsfenomenet på en rad punkter kan ses som en form av religionssubstitut, vilket innebär att det i den svenska senmoderna sekulariserade kontexten är ytterst ändamålsenligt att religionspsykologin breddar sitt forskningsområde till att innefatta meningsskapande beteenden i mer allmän bemärkelse, där fokus gärna kan ligga på hur och i vilka sammanhang vi bearbetar existentiella och religiösa frågeställningar. Utifrån dessa resultat anser jag dessutom att det är av största vikt för vårt samhälles psykosociala och existentiella hälsa att vi studerar hur vi kan underlätta för barn och ungdom att dels skapa sammanhängande, funktionella och symboliskt rika meningssystem, dels studera hur de i sina liv kan ge uttryck för dessa meningssystem såväl som dela dessa med andra. Min intention är att denna studie av rollspelsfenomenet i någon mån ska bidra till att belysa dessa, som jag ser det, ytterst angelägna frågor.

I traditionella narrativ finns det oftast en förutbestämd berättelse, saker som ska hända och idéer för karaktärsutveckling. I rollspel kan lösa idéer och premisser finnas, men mycket växer fram under spelens gång när spelare interagerar med spelvärlden och med varandra. Detta fenomen kan beskrivas med begrepp som emergent narrativ och kollaborativt berättande, då det senare kommer användas för studien då fokuset ligger på samarbetet deltagare emellan. Denna studie ämnar undersöka hur kollaborativt berättande påverkar narrativet i rollspel, med fokus på bordsrollspel, lajv och textrollspel. Detta görs genom observationer, textanalys och intervjuer. Målet med studien är att hitta eventuella kopplingar till traditionella narrativ, hitta några faktorer som hjälper det gemensamma berättandet och skapandet, och öppna upp för vidare forskning om den stora värld som skapas om man bejakar och bygger på varandras idéer. Faktorerna som hittades var bland andra hanterandet av tid och rum, hur karaktärerna spelades, rollspelsformernas tillgångar och begränsningar och hur kommunikationen sköttes mellan deltagarna.