No description available.

No description available.

ABSTRACT Background When faced with an unexpected cardiac arrest the ambulance nurse is in responsible for taking advanced actions to create a clear airway. Two accepted methods for this is endotracheal intubation and application of laryngeal mask. Aim The purpose of this study was to examine the use of endotracheal intubation compared to application of the laryngeal mask in unexpected cardiac arrest. Method Literature study with quantitative approach. A systematic search of 21 articles comparing the laryngeal mask with the endotracheal intubation has been made using Pub-Med and CINAHL. A quality review according to Forsberg and Wengström has been made. Results Laryngeal mask had a higher rate of successful applications compared with endotracheal intubation. Time for applying the laryngeal mask was shorter in seven out of ten of the studied articles. Survival after application indicated that the endotracheal tube was associated with increased survival compared with the laryngeal mask in two of the five studied articles. In the remaining articles, no significant differences were seen. The laryngeal mask did not show any difference in air leakage and it could not be displaced from the position to a greater extent than the endotracheal tube when exposed to the same force. Conclusion Compared with endotracheal intubation the laryngeal mask had a higher rate of successful applications and faster time to established airway when used by prehospital personnel. Patients cared for by endotracheal intubation, were however, associated with increased survival after unexpected cardiac arrest. Keywords Endotracheal tube, laryngeal mask, prehospital, ambulance nurse, nursing.

Bakgrund: Inför en operation där en patient ska sövas är en fri luftväg av största betydelse för att bibehålla alla vitala funktioner. Att etablera en fri luftväg kan göras med hjälp av olika metoder, bland annat svalgtub, nästub, maskventilation, larynxmask eller endotrakeal intubation. För att hantera luftvägarna måste anestesisjuksköterskan kunna behärska olika tekniker för att assistera och helt ta över ventilationen, men även ha kunskap kring vilka komplikationer som kan uppstå i samband med detta. Postoperativa halsbesvär, eller POST, kan uppstå efter operationen vilket innebär att patienten upplever smärta i halsen samt hosta och heshet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om patienterna upplever postoperativ halssmärta efter säkerställande av fri luftväg med larynxmask eller endotrakealtub. Samt undersöka om det är någon skillnad i upplevd smärta mellan användandet av endotrakeal intubation och larynxmask. Metod: Studiedesignen är en kvantitativ enkätstudie. Enkäten består av sammanlagt 13 frågor, varav nio hämtades från patienternas journal. Frågorna som patienterna fick svara på är utformade med ja- eller nejsvar samt med NRS-skalan. Resultat: Nästan en fjärdedel av deltagarna uppgav smärta både 1–2 timmar och 6–8 timmar postoperativt. Vid det första frågetillfället var det signifikant skillnad mellan könen då fler kvinnor upplevde smärta men vid 6–8 timmar fanns det ingen signifikans. I användandet av endotrakealtub eller larynxmask hittades ingen statistisk skillnad i upplevelsen av smärtan. Diskussion: Tidigare forskning har gett stora variationer i antalet patienter som upplever smärta i halsen och inte heller gett någon slutsats huruvida det gör mer eller mindre ont med endotrakealtub eller larynxmask då det finns begränsad forskning kring ämnet. Skillnaden i upplevelsen av smärtan hos könen skulle kunna förklaras av anatomiska skillnader. Anestesisjuksköterskan bör arbeta aktivt för att förebygga vårdskador för att minimera risken för psykosocialt och fysiskt lidande för patienten som kan uppkomma av smärta. Detta är av stort värde för patienten då upplevelsen av smärta leder till försämrad sårläkning och att behandla smärta leder till kortare vårdtider.

Varje år avlider cirka 15 000 personer av hjärtstopp i Sverige. För att kunna rädda livet på dessa, krävs tidig hjärt-lungräddning. Överlevnaden för de som drabbats av hjärtstopp har tredubblats de senaste 30 åren och tiden för påbörjandet av hjärt-lungräddning har markant sjunkit. Vid avancerad hjärt-lungräddning kan hälso- och sjukvårdspersonal överväga användandet av larynxmask eller utföra endotrakeal intubation. När en person drabbas av hjärtstopp slutar personen att andas vilket leder till syrebrist i kroppen och av hjärnans vävnader, av denna anledning är det av stor vikt att luftvägen hanteras och säkras för att eftersträva gynnsamt neurologiskt resultat. Syftet var att jämföra avancerade luftvägshjälpmedel vid hjärtstopp inträffade utanför sjukhuset för att belysa hur dessa påverkade patientens efterföljande livskvalitet med hänsyn till gynnsamt neurologiskt resultat samt överlevnad till utskrivning från sjukhuset. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturöversikt där 15 artiklar granskats och sammanställts. Resultatet påvisade att endotrakeal intubation vid prehospitalt hjärtstopp utifrån gynnsamt neurologiskt resultat samt överlevnad till utskrivning från sjukhuset resulterade i högre patientnytta jämfört med larynxmasken. Slutsatsen visar att endotrakeal intubation med rätt grundförutsättningar hos den som utför interventionen gynnar patientens neurologiska resultat, överlevnad till utskrivning från sjukhuset och därav fortsatta livskvalitet.

Ofri luftväg kan uppstå på grund av bakåtfallen tunga hos den medvetslösa patienten eller om luftvägen blir tilltäppt av sekret, blod, maginnehåll eller främmande kropp. Att kunna säkerställa fri luftväg hos den medvetandesänkta patienten är en kompetens som varje anestesisjuksköterska måste behärska för att kunna säkerställa adekvat ventilation. Syftet med studien var att beskriva om larynxmask (LMA) är en patientsäker metod för att skapa fri luftväg och upprätthålla adekvat ventilation. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 19 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet av de granskade artiklarna gav följande fem teman; LMA är en säker metod för att skapa fri luftväg, LMA är en säker metod för att upprätthålla adekvat ventilation, personalens kompetens vid användning av LMA, aspirationsrisk vid användning av LMA med undertema LMA vid övervikt samt LMA vid elektiva- och akuta situationer. Litteraturstudiens resultat visar att LMA är en säker metod för att skapa fri luftväg och upprätthålla adekvat ventilation. Framtida studier skulle kunna belysa om LMA kan användas vid kirurgi till patienter med ökad aspirationsrisk, till exempel vid sectio och obesitaskirurgi. Studier skulle också kunna fokuseras på patienternas postoperativa upplevelser av att ha haft LMA jämfört med trakeal intubation. / Airway obstruction can in the case of an unconsciousness patient be caused by the tounge that falls back in the throat or by secretion, blood, stomach fluid or foreign body. The knowledge of airway management of the unconsciousness patient is a necessary qualification in every nurse anesthetist. The purpose of this study was to describe if laryngeal mask airway is a safe method to establish a secure airway and adequate ventilation. The study was performed as a literature study in which 19 articles were analysed. During the analyse five themes occurred: LMA is a secure way for airway management, LMA is a secure way to maintain adequate ventilation, the staff competence when using LMA, the risk of aspiration when using LMA with subtheme LMA in overweight and LMA in elective and acute situations. The result of the study shows that LMA is a secure way to establish a safe airway and adequate ventilation. Further studies could study if LMA can be used to elective patients with increased risk of aspiration, for example in cesarean and obesity surgery. Studies could also focuse on the patients´ postoperative experiences between LMA and tracheal intubation.

Litteraturen beskriver larynxmask som ett skonsamt alternativ till intubation med endotrakealtub. Tidigare studier visar dock att det inte är ovanligt med halsbesvär postoperativt, i form av halsont och/eller heshet. Syftet med studien var att undersöka förekomst och karaktär av halsbesvär postoperativt efter användning av två olika larynxmasker. Författarna genomförde en pilotstudie där nitton vuxna patienter, både män och kvinnor, som erhållit Pro-Breathe® eller I-gel® larynxmask under anestesin ingick. Patienterna intervjuades 60 minuter respektive 24 timmar efter uttagandet av larynxmasken. Intervjun bestod av två slutna frågor om halsont och heshet samt en öppen fråga om hur det kändes i halsen. Den öppna frågan visade att andra typer av halsbesvär förekommer, bland annat irritabilitet, svårigheter att svälja, torrhet och svullnadskänsla. Pilotstudiens metod lämpade sig att använda och svarade mot studiens syfte. Resultatet visade att olika typer av halsbesvär var vanligt postoperativt. Åtta av tio patienter som haft Pro-Breathe® samt sju av nio patienter som haft I-gel® hade någon typ av halsbesvär. / The literature describes the laryngeal mask as a gentle alternative to intubation with endotracheal tube. Previous studies show that it is not unusual with throat discomfort postoperatively, in terms of sore throat and/or hoarseness/dysphonia. The aim of this study was to investigate the presence and nature of throat discomfort postoperatively after the use of two different laryngeal masks. The authors conducted a pilot study in which nineteen adult patients, both men and women, who received Pro-Breathe® or I-gel® laryngeal mask during anesthesia was included. The patients were interviewed 60 minutes and 24 hours after the laryngeal mask were removed. The interview consisted of two sealed questions about sore throat and hoarseness/dysphonia and one open question about how it felt in the throat. The open question showed that other types of throat discomforts occurred, including irritability, difficulty swallowing, dryness and swelling sensation. The method of the pilot-study was suitable to use and responded to the study's purpose. The results showed that different types of throat discomfort were common postoperatively. Eight out of ten patients who received Pro-Breathe® and seven out of nine patients who received I-gel® had some type of throat discomfort.

No description available.

Bakgrund Ambulanssjuksköterskans hantering av luftvägen och ventilering vid hjärtstopp är av stor vikt för att en patient ska kunna återupplivas. Många hjälpmedel finns för att underlätta detta arbete, men prehospitalt finns det åtskilliga faktorer att ta hänsyn till som inte existerar på sjukhus och som kan inverka på ambulanssjuksköterskans val av metod för ventilering. Syfte Att undersöka vilka faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskans val av metod för ventilering vid hjärtstopp. Metod En kvalitativ design användes med semistrukturerade intervjuer. Åtta intervjuer med specialistsjuksköterskor inom intensivvård och ambulanssjukvård genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet.  Resultat Dataanalysen resulterade i fyra kategorier med tillhörande underkategorier. I kategorin Tiden prioriterades snabb ventilering för patienten samtidigt som avståndet till sjukhus också påverkade val av metod. Patienten och dennes förutsättningar är en kategori där bakomliggande orsaker till hjärtstoppet, patientens anatomiska förutsättningar samt om hjärtstoppet avslutades på plats eller inte påverkade ambulanssjuksköterskans metodval. Tredje kategorin var resurser som påverkade metodvalet genom att antalet enheter på plats och deras kompetens och erfarenhet hade en inverkan på metodval. Den fjärde kategorin användarvänlighet handlar om miljöfaktorer som påverkade metodvalet samt transport av patienten där avancerade metoder föredrogs för att underlätta förflyttningen. Slutsats Många av dessa faktorer är sådant som inte är något problem på sjukhus men som ambulanssjuksköterskan behöver vara medveten om. Vissa av faktorerna kan avhjälpas av verksamheten med ökad utbildning och modern utrustning men andra faktorer är sådant som ambulanssjuksköterskan behöver vara redo för att hantera. / Background Airway management is of great importance to the resuscitation in patients with cardiac arrest. There are a lot of tools to alleviate this task, but there are several factors to consider in out-of-hospital cardiac arrest, that doesn't exists within the hospital walls, that may influence the ambulance nurse method for managing the ventilation. Aim To study witch factors that influence the ambulance nurse choice of method to ventilate an out-of-hospital cardiac arrest. Methods A qualitative design was used with semi-structured interviews. Eight interviews were conducted with nursing specialists within intensive- and prehospital care. Qualitative content analysis was used to analyze the collected data. Results Data analysis resulted in four categories with associated under-categories. In the category Time distance to hospital had an effect on the choice of ventilation and fast ventilation was prioritized. The Patient was a category where the cause of the cardiac arrest, the patient anatomy and if the resuscitation was terminated on the spot or not was identified to have an impact on the method of airway management. The third category was Resources that influenced the airway approach was the amount of units on the scene and their competence and experience. The fourth category was ease-of-use where environment had an influence on airway management as well as the transportation of the patient. Conclusion Even though these factors often are a none-issue in the hospital it's vital to the ambulance nurse to be aware of these. Some factors can be alleviated by the agency with increased education and modern equipment but other factors are just something the ambulance nurse needs to be aware of and able to handle.

Introduktion: Att skapa fri luftväg i samband med prehospitalt hjärtstopp är en komplicerad åtgärd i en stressande situation. Det finns flera metoder för denna åtgärd och de har olika svårighetsgrad beroende på vilken metod som ambulanssjuksköterskan behöver använda för att nå framgång. Denna åtgärd förväntas ambulanssjuksköterskan klara av trots att miljön är utmanande och tidspressen stor.   Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av etablering av fri luftväg i samband med hjärtstopp.   Metod: Kvalitativ intervjustudie som analyseras med latent innehållsanalys. Tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes på tre verksamhetsställen i södra Sverige.   Resultat: Ambulanssjuksköterskorna berättade om hur luftvägshantering är en liten men viktig del av allt de ska klara av i sin yrkesroll. Det finns en otrygghet i momentet intubation som beror på bristande utbildning i kombination med hur sällan ambulanssjuksköterskan gör detta i det dagliga arbetet. Studien resulterade i tre huvudkategorier: Otrygghet i yrkesrollen, Prehospitala framgångsfaktorer och Personcentrerad vård genom samarbete med tillhörande tolv subkategorier. Det som bekymrade ambulanssjuksköterskorna mest var luftvägshantering på barn. Det som upplevs vara den största framgångsfaktorn betonades vara de enkla åtgärderna när det gäller luftvägshantering.   Slutsats: För att öka ambulanssjuksköterskans trygghet i luftvägshantering krävs ökade utbildningsinsatser. Arbetsgivaren bör ta ett ökat ansvar för utbildning genom att skapa förutsättningar och uppföljning. Vidare bör de riktlinjer som finns för luftvägshantering ses över. De enklaste metoderna är oftast de bästa prehospitalt. / Introduction: To manage an airway in a prehospital environment is a complex measure in a stressful situation. There are several methods for this measure and they have various level of severity depending on the method the ambulance nurse chooses to apply. This measure is expected to be managed by the ambulance nurse despite rough environment and lack of time.   Purpose: To describe the ambulance nurse’s experiences of airway management in a cardiac arrest situation.   Method:  Twelve semi-structured qualitative interviews was made and analyzed by content analysis. The interviews were made at three different ambulance organizations in the south of Sweden     Result: The ambulance nurses told about how small but essential task airway management is. But it’s still a task they must be able to perform in their work.  There is an insecurity in the moment of intubation which is related to lack of training and how rarely they perform the moment in their daily duties. The study resulted in three main categories: Insecurity in the profession, Prehospital success factors and Person-centered care through teamwork with twelve subcategories. What concerned the ambulance nurses the most was airway management on children. They describe the greatest success factor to be the simplest possible measures when it comes to airway management.   Conclusion: To increase the ambulance nurse’s security in airway management more education efforts is needed. Employers should take a greater responsibility for education by creating conditions and monitoring. Therefore, should the guidelines for airway management be reviewed. The simplest methods in airway management are often the most successful.