No description available.

Denna studie ämnar undersöka rollspråket, det vill säga sättet fiktiva karaktärer talar på, i den japanska översättningen av Pippi Långstrump och jämföra det med den svenska källtexten. Syftet med studien är att ta reda på om rollspråk förekommer, vilken kategori det tillhör samt hur rollspråket förändrar läsarens uppfattning av karaktärerna. Studien bygger på en analys som följer Satoshi Kinsuis teorier om rollspråk. Analysen visar att det finns nyansskillnader i karaktärernas språk men huruvida de ska räknas som rollspråk eller inte är en öppen fråga. / This study intends to investigate the role language, which is the way fictional characters speak, in the Japanese translation of Pippi Longstocking and compare it to the Swedish source text. The purpose of this study is to find out if role language occurs, what category it belongs to and how the readers perception of the characters change due to the use of role language. The study is based on an analysis that follows Satoshi Kinsui's theories regarding role language. The analysis shows that there are nuances in the characters way of speaking but whether it could be valid as role language or not is an open question.

<p>The purpose of this project is to survey the presence of folk expressions, i.e. proverbs, proverbial expressions, wellerisms and familiar expressions, in some of the realistic children’s books by Astrid Lindgren. The purpose also includes the study of the contextual and pragmatic functions of the expressions as well as how the expressions are integrated into the text by the change of the formulaic standard structure. The contextual and pragmatic function concern when, how and why the expressions are used and who the users of the expressions are. The questions at issue are:</p><p>What kind of folk expressions occur in the children’s books by Astrid Lindgren?</p><p>What contextual and pragmatic functions do the expressions have?</p><p>How are the expressions integrated into the text?</p><p>To be able to answer the questions, folk expressions were excerpted from the books with the help of close reading. The contextual and pragmatic functions of the expressions were determined by analysing the communicative context, the senders and the receivers of the expressions, the senders’ purpose in using the expressions. Furthermore, the changes in the structure of the expressions were analysed in order to determine how the expressions were integrated into the text. The result shows that the 52 folk expressions found in general are used in dialogues between adults as senders and children as receivers. The senders use the expressions mainly to comment on anything or anyone with the purpose to explain, i.e. a didactic purpose. The majority of the expressions have not changed their formulaic standard structure, and the expressions that have changed are used as allusions, paraphrases or ellipses of folk expressions.</p>

The purpose of this Master’s thesis is to examine how The Trilogy of Pippi Longstocking, written by the author Astrid Lindgren, has been received by the critics in the Swedish daily press. A second aim is to examine how the critics could be of importance for the consecration of Pippi as a literary character. The study is mainly based on reviews from the daily press with nationwide coverage. The theoretical framework consists of the French sociologist Pierre Bourdieu’s theories of the literary field, and the method of the reviews is a qualitative text analysis. The literary character, Pippi Longstocking, and the new current in children’s literature are explained through the Russian literary scholar Michael Bachtin’s carnival theory. Based on the study our conclusions are that a female network was very important for the consecration of Pippi, as well as for the good criticism. The author, Astrid Lindgren, was herself essential for the consecration in her role as children’s books publishing editor at Rabén &amp; Sjögren, where her own books were published. Bonnier’s rejection of the first manuscript of Pippi Longstocking played a major role for the consecration. As a consequence of the rejection Astrid Lindgren decided to change her character to a better behaved girl than the original. It is our conclusion that this change of character was of great importance for the consecration since that was the foundation for Pippi’s establishment as a classic literary figure. The study also shows that beside the female network there where a few men who became significant for the consecration. Their contribution consisted of bringing other perspectives and views to the literary character which gave rise to a big national and general debate on children, children’s upbringing, education and ethics. / Uppsatsnivå: D

The purpose of this essay is to analyze Astrid Lindgren's work Madicken (1960) from a gender perspective. The analysis is based on analyzing how the characters are presented and what role the characters' relationship plays. The presentation is based on the characters' appearance, personality and in relation to each other. At the end of the essay, it is also discussed how the book can be used in Swedish teaching to highlight gender. The end result of analysis and discussion shows, in particular, how the main character Madicken deviates from the girl ideal and how the side characters both follow and do not follow the stereotypical norms for how girls and boys should look and behave. The characters possess both female and male characteristics, which contributes to certain characters deviating from the norm. In the analysis it appears that the book can be used in Swedish teaching to highlight gender.

Min uppgift och syfte med denna uppsats har varit att undersöka om Zwi RJ Werblowskys teori om messianism kan appliceras på texten Mio, min Mio. Den andra uppgiften har varit att pröva om hypotesen att texten Mio, min Mio av författarinnan Astrid Lindgren innehåller messianska föreställningar stämmer. Till min hjälp tog jag religionshistorikern Zwi RJ Werblowskys artikel: "Messiah and Messianic movement". Utifrån hans text kunde åtta typologiseringar utkristalliseras. Dessa var; tiden, messiasfiguren, ledaren, mytologiseringen och de dualistiska delarna visionärt-rationellt, aktiv-passiv, konservativa regler-revolutionära regler och inklusive-exklusive. Jag använde mig av närläsning som metod. I arbetet presenteras både slutsatser och en diskussion utifrån tidigare forskning kring dessa. Det har varit intressant att blanda olika discipliner i denna uppsats. Jag har använt mig av en religionshistorisk modell på en skönlitterär text, vilket kan ses som fruktbart och utvecklande för framtida forskning.

<p>Syftet med uppsatsen är att studera fenomenet Hagamannen i två svenska dagstidningar, en rikstäckande och en lokal. Artiklarna har begränsats från att namnet Hagamannen börjar användas till dess att han får sin dom och de jämförs för att se om det finns några skillnader i hur han konstrueras eller i hur offren beskrivs. Uppsatsen innehåller en kort sammanfattning av händelseförloppet samt teorier och tidigare forskning om media. Som metod används valda delar av den kritiska diskursanalysen och tidningarnas artiklar har analyserats separat och sedan jämförts. Analysen behandlar bland annat Hagamannen som namn och fenomen, hur tidningarna konstruerar Nicklas Lindgren efter identifieringen och offren ur olika perspektiv.</p>

Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.  Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.

Based on a Ph.D. thesis-Uppsala universitet, 2006. / Includes bibliographical references and index.

The purpose of this essay is to examine the construction of the norm-breaking characters Saga from the young adult novel Tusen gånger starkare written by Christina Herrström and Pippi Longstocking from the books written by Astrid Lindgren. In order to do this I have applied queer theory as well as theories of narrative in my analysis. To be able to study the breaking of norms, it has been essential to first examine the way the norm itself is manifested in the books. Because of this I have chosen to begin my analysis with an examination of two other characters who by their normative behavior contrasts against Pippi and Saga, namely Signe and Annika. The understanding of the normative discourse that Signe and Annika represent is crucial in understanding the way Saga and Pippi later turn against it. After that I examine in which ways Saga and Pippi breaks prevalent norms and how they as characters are constructed as being different. Subsequently I study the effects of Saga’s and Pippi’s norm-breaking, taking focus on how it influences Signe and Annika. Finally I discuss the view of Saga and Pippi as subversive characters, and however the books can be said to have a subversive effect. Even though the norms are revealed as arbitrary through Saga’s and Pippi’s behavior, the books about Pippi as well as Tusen gånger starkare send out a clear message about what the expectations of normative behavior look like.