Idag finns ett starkt forskningsstöd som visar att små barn utvecklar PTSD eller andra stressrelaterade symtom i samband med trauma i lika eller högre grad än äldre barn, ungdomar och vuxna. De yngsta barnens starka beroende av sina vårdnadshavare för överlevnad och skydd i kombination med deras utvecklingsmässiga omognad gör de minsta barnen till en särskilt utsatt och sårbar grupp. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka forskningsstödet för olika psykoterapeutiska metoder för små barn (noll till fem år) med trauma. Översikten omfattar 29 artiklar med olika metodologiska tillvägagångssätt. Sammanfattningsvis visar litteraturöversikten att det saknas forskning om behandling av små barn samt att det finns studier som påtalar behov av att anpassa behandlingen till barnens ålder och behov. Detta inkluderar till exempel att involvera barnets primära omsorgsperson/er, att använda lek som metod, att ge åldersanpassad psykoedukation samt att identifiera känslor utifrån ålder och mognad. Framtida forskning om små barn har flera frågeställningar som behöver besvaras; Hur går en evidensbaserad diagnostisk process till för de små barnen? Vilka symtom behöver premieras i behandlingen? Vilka barn bör erbjudas behandling och hur kan effekten av terapin mätas? Ytterligare studier med fokus på genomförbarhet och enhetliga utfallsmått rekommenderas. / There is ample evidence to suggest that infants and small children can develop PTSD and other stress-related symptoms as a result of trauma, to an equal or greater degree than older children, adolescents and adults. Particularly, their strong reliance and dependence on their caregivers for protection and survival, in combination with their developmental immaturity, makes them an especially vulnerable group. This review aims to investigate the evidence base for varying psychotherapeutic methods specifically targeting small children zero to five years of age who have experienced trauma. A structured search was conducted using two databases; PsychInfo and Web of Science. The results includes 29 articles with diverse methodological approaches. In essence, the discussion highlights that there is sparse research concerning small children and the treatment of trauma. Studies that exist, put forward the need to conduct therapy with the small children and their caregivers, so called “dyadic therapy” regardless of psychotherapeutic orientation. Also, adapting therapy to suit the small children's cognitive, language and social development is imperative. This is done, for example, through the use of play, by providing age appropriate psychoeducation, and identifying emotions based on age and maturity. Still, there are many questions remaining that may need to be answered in order to provide evidence-based treatment to small children and their families, for example; How do we best conduct an evidence-based assessment of trauma in small children? Which trauma-symptoms should be treated and how should the treatment outcome be measured? Further studies are recommended.

I uppsatsen undersöks sju psalmer som alla har text skriven av Britt G. Hallqvist (1914-1997). De sju psalmerna är ”Vem är det som kommer på vägen?” (1955), ”De skall gå till den heliga staden” (1976), ”Lär mig att bedja av hjärtat” (1970), ”Han gick den svåra vägen” (1975), ”Sackeus var en publikan” (1958), ”Ett litet barn av Davids hus” (1966) samt ”Graven ligger tom” (1970). I uppsatsen ges en bakgrund kring psalmer som fenomen och psalmerna är placerade in i en psalmbokskontext och psalmboken i en nutida kontext. Därtill är författaren, Britt G. Hallqvist, presenterad, vars psalmer är studerade i uppsatsen. Därefter är en analys av de valda psalmerna gjord, psalmerna är i sin tur jämförda med de nytestamentliga texter som är kopplade till den psalmen. I diskussionen gås alla psalmerna igen utifrån några punkter som förenar psalmerna med varandra, eller för dem längre ifrån varandra. I slutsatsen sammanfattas resultatet i analysen och i diskussionen och förtydligas vad svaret på uppsatsens frågeställning blir.