Bakgrund: Vårdrelaterade infektioner utgör den största andelen av vårdskador, både globalt och i Sverige. Ungefär var tionde patient som vårdas på sjukhus drabbas av en eller flera vårdrelaterade infektioner, vilket orsakar extra vårddagar, extra kostnader, lidande och kan i värsta fall leda till att patienten dör. Följsamheten till hygienriktlinjer inom hälso- och sjukvården är därför en viktig preventiv åtgärd för att förebygga vårdrelaterade infektioner. Trots omfattande evidens för sambandet mellan vårdrelaterade infektioner och följsamheten till hygienriktlinjer hos hälso-och sjukvårdpersonal förekommer brister i följsamheten till dessa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva förutsättningar som påverkar följsamheten till hygienriktlinjer hos den sjukhusbaserade sjuksköterskan inom den somatiska vården av vuxna patienter i industrialiserade länder. Metod: Studien genomfördes som en integrerad litteraturöversikt och inkluderade studier med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Resultat: Resultatet som framkom visar att sjuksköterskors följsamhet påverkas av en rad olika förutsättningar. Vissa av dessa förutsättningar kan sägas handla om hela organisationen, så som tiden och arbetsbelastningen, tillgången och tillgängligheten av material och organisationskulturen. Andra förutsättningar kan sägas handla om sjuksköterskor på en mer individuell nivå, så som kunskap och utbildning, den egna säkerheten och det egna ansvaret. Slutsats: Flera förutsättningar påverkar sjuksköterskors följsamhet till hygienriktlinjer. Genom att medvetandegöra dessa förutsättningar kan sjuksköterskors följsamhet till hygienriktlinjer förbättras, vilket i sin tur leder till att patienter löper mindre risk att drabba av VRI.

Bakgrund: Allt fler patienter på äldreboende lever längre på och har kvar sina egna tänder. Ifall en god munvård inte upprätthålls kan sjukdomar i munhålan uppstå, detta kan skapa lidande till patienter vilket påverkar deras livskvalitet och välbefinnande. Vårdpersonal har ansvar att förebygga, åtgärda och förhindra att sjukdomar uppstår i munhålan. Problem: Munvård till patienter på äldreboende uppfattas vara en bristande vårdaktivitet, detta genererar i uppkomst av följdsjukdomar och andra konsekvenser till patienter. Syfte: Syftet är att göra en översikt över omvårdnaden av munhälsan hos patienter på äldreboende. Metod: En allmän litteraturöversikt med fyra artiklar med kvalitativ metod, fyra med kvantitativ metod och två med mixad metod. Resultat: Anledningar som påverkade vårdpersonal att utföra munvård var utbildning och kunskap, attityder och arbetsförutsättningar. Regelbundna utbildningar ökade vårdpersonals kunskap och förståelse kring vikten av munvård. Den ökade kunskapen och förståelsen ledde till bättre attityder, de förändrade attityderna och förståelsen ledde till att munvård blev utfört även fast vårdpersonal ansåg att deras tid inte räckte till. Slutsats: De funna anledningarna vilka framkommit kan bidra till att patienter på äldreboende får ett ökat välbefinnande och vårdpersonals självkänsla kan bli bättre kring utförandet av munvård.

Bakgrund: Hos kvinnor är den vanligaste formen av cancer bröstcancer. Att drabbas av bröstcancer är för många kvinnor ett trauma och innebär en stor förändring. Att kommunicera information till bröstcancerpatienter är en viktig del i omvårdnaden då det ger kvinnan en känsla av kontroll över sitt liv.   Syfte: Att sammanställa kunskap om kvinnliga bröstcancerpatienters behov av kommunikation i vårdsammanhang om sjukdom och behandling från diagnos till slutförd behandling.   Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design användes som metod. PubMed, CINAHL, PsycINFO och Google Scholar var databaser som användes vid sökningen. 11 kvalitativa artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskningen.   Resultat: Kommunikation var en viktig del i vården för bröstcancerpatienterna och kommunikation kunde uttryckas på många olika sätt. Kvinnorna hade olika behov av kommunicerad information och att bli sedd som en unik individ var betydelsefullt. Att få vara med och bestämma över sin behandling var också viktigt för dem. Otillräckligt med tid, svåra medicinska termer, otillräcklig behandlingsinformation och avsaknad av existentiell kommunikation uppfattades av kvinnorna som negativt. Att få information anpassat till fas i sjukdomen var viktigt för bröstcancerpatienterna samt att den icke-verbala kommunikationen kompletterade den verbala kommunikationen.   Slutsats: Trots att det fanns många positiva upplevelser kring kommunikation med vårdpersonal förekom även många negativa aspekter vilket tyder på att kommunikation i vården fortfarande behöver förbättras och utvecklas. En nyckel till god kommunikation visade sig vara att anpassa den efter individen och inte enbart till sjukdomen. Då bröstcancerpatienternas behov av kommunikation var stort kan vårdpersonal med hjälp av god kommunikation hjälpa kvinnorna att hantera svårigheter som uppkommer i samband med sjukdomen och minska eventuellt lidande. / Background: The most common type of cancer among women is breast cancer. To be diagnosed with breast cancer is traumatic to many women and causes a major change in life. Communicating information to breast cancer patients is an important part of healthcare, as it gives the woman a sense of control over her life.   Purpose: To compile knowledge of female breast cancer patients' need for communication in the healthcare context of disease and treatment from diagnosis to completed treatment.   Methods: A literature review with a descriptive design was used as a method. PubMed, CINAHL, PsycINFO and Google Scholar were databases used in the search. 11 qualitative articles were selected after the quality review.   Results: Communication was an important part of healthcare for breast cancer patients and communication could be expressed in many different ways. The women had different needs for communicated information and being seen as a unique individual was important. Being involved and deciding on their treatment was also important to them. Insufficient time, difficult medical terms, inadequate treatment information and lack of existential communication were perceived by the women as negative. Getting information adapted to the phase of the disease was important for breast cancer patients. Non-verbal communication supplementing verbal communication was also important.   Conclusions: Although there were numerous positive experiences concerning communication between healthcare personnel and patients there were many negatives as well. This indicates that healthcare still needs to improve in communication. A key to good communication was to base it around the individual and not the disease. With good communication, healthcare personnel can help these women cope with the difficulties that the disease bring and lessen eventual suffering.

Bakgrund: Enligt WHO:s rekommendation bör mödrar helamma sitt barn upp till sex månaders ålder. De senaste decennierna har dock amningsfrekvensen minskat i Sverige trots de positiva hälsoeffekterna. Litteraturöversiktens syfte är att identifiera faktorer som har samband med att mödrar slutar att helamma sitt barn före sex månaders ålder. Metod: En systematisk litteraturöversikt med deskriptiv ansats har genomförts där åtta kvantitativa studier och en kvalitativ studie har inkluderats. Resultat: Resultatet tydde på ett samband mellan ett flertal faktorer som gjorde att mödrar slutade att helamma sitt barn före sex månader ålder. Fynden presenteras i tre huvudkategorier och nio underkategorier. ”Faktorer hos modern” med underkategorierna: Moderns ålder och socioekonomiska situation, Hälsoaspekter hos modern, Moderns attityder till och tidigare erfarenheter av amning och Moderns upplevelse av otillräcklig mjölkproduktion. ”Barnets anknytning till modern och användandet av napp” med underkategorierna: Betydelsen av närhet och Användning av napp. ”Betydelsen av amningshandledning och ett gott stöd” med underkategorierna: Amningshandledning för en lyckad amning, Tidigt stöd och uppföljning från sjukvården samt Stöd från familjemedlemmar. Slutsatser och kliniska implikationer: En vårdande relation är grunden till att kunna ge en god amningsvägledning. Det är viktigt att stärka moderns tilltro till sig själv och sin förmåga att amma. Samtidigt är det viktigt att uppmuntra till närhet mellan mor och barn för att främja anknytningen mellan dem. Partnern är betydelsefull och det är viktigt att hen känner delaktighet då hen är ett viktigt stöd för modern i hennes amning.

Bakgrund: Människor lever längre idag, vilket gör att antalet patienter med dialys ökar varje år. Patienter med njursvikt kan behöva genomgå dialysbehandling för att överleva. Behandlingen kan vara livslång och tar upp majoriteten av patienternas tid och sätter begränsningar i livet. Dialysbehandlingen påverkar patienters upplevda dagliga liv, eftersom behandlingen medför stora förändringar i livet. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av sitt dagliga liv i samband med dialysbehandling. Metod: Allmän litteraturöversikt. Litteraturöversikten består av data från sju kvalitativa artiklar och fyra kvantitativa artiklar. Resultat: När patienterna drabbades av en njursvikt, innebar det stora förändringar. De fick anpassa sitt liv efter dialysbehandlingen. Patienterna upplevde begränsningar i livet, där sociala relationer och de dagliga aktiviteterna blev lidandes. De upplevde bland annat oro, rädsla, osäkerhet, nedstämdhet, trötthet och smärta. Patienterna upplevde sig även vara beroende av dialysmaskinen, av anhöriga och av sjuksköterskorna. Känslor som frihet, kontroll, självständighet och hopp kunde också upplevas av patienterna. Slutsats: Patienter som genomgick dialysbehandlingen upplevde många negativa faktorer som påverkades av deras sjukdom och dialysbehandlingen. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om och kan förstå vad patienter som genomgår dialysbehandlingen upplever, för att kunna hjälpa de på bästa sätt att anpassa dialysbehandlingen till deras liv samt att minska patienternas negativa upplevelser

Sjuksköterskan är en yrkeskategori som finns tillgänglig under dygnets alla timmar. Nattarbete utförs under särskilda förhållanden med utmaningar som trötthet och dygnsrytmsanpassning. Detta ställer särskilda krav på sjuksköterskan för att kunna arbeta patientsäkert. Syftet med arbetet var att sammanställa kunskap om sjuksköterskans möjligheter att arbeta patientsäkert nattetid. Studien genomfördes som en integrerad litteraturöversikt och utgick från två frågeställningar: Vilka faktorer påverkar sjuksköterskan att arbeta patientsäkert nattetid? samt Vilka strategier kan sjuksköterskan använda för att arbeta patientsäkert nattetid? Litteratursökningen gjordes i två databaser och resulterade i sexton artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visade att de faktorer som påverkar möjligheten att arbeta patientsäkert nattetid var bemanning, rutiner, arbetstider och sjuksköterskans arbetsförhållanden. Strategier som sjuksköterskan kan använda för att arbeta patientsäkert nattetid var tupplur under nattrasten, planering av nattarbetspasset och kontroll av ljusexponering. Slutsatser som drogs av arbetet var att ett systematiskt patientsäkerhetsarbete skulle kunna öka förutsättningarna för sjuksköterskan att arbeta patientsäkert. Interventioner som nattsjuksköterskan skulle kunna använda riktas på att minska risk för misstag och undvika nödsituationer, vilket  är aktuellt under nattskift då sjuksköterskan kan vara trött och sömnig, samt bemanningstätheten är lägre.

Depression är en psykisk sjukdom som blir allt mer vanligt förekommande och som orsakar problem hos personer som lider av den, vilket gör att fler personer söker sig till vården för hjälp. Syftet med denna uppsats var att beskriva upplevelsen av fysisk aktivitet som en omvårdnadsåtgärd hos patienter med depression. I litteraturöversikten granskas tio artiklar, med kvalitativ design, där totala antalet deltagare är 227 personer med åldrarna 14–69 år. Både män och kvinnor inkluderas i studien. Artiklarnas studier analyserades utifrån Fribergs fem-stegsmodell. Vid analys av artiklarnas studier så framkom temana: Planerad fysisk aktivitet är positivt, Socialt stöd är av betydelse, Påverkar psykisk och fysisk hälsa och Individanpassning är avgörande. Vårdpersonal behöver ha kunskap om de positiva upplevelser som fysisk aktivitet har på depressiva patienter för att kunna använda det som en omvårdnadsåtgärd. Mer kunskap om de positiva effekterna av fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd, kan minska användandet av antidepressiva läkemedel. Detta kan innebära en ekonomisk vinning för både patient och sjukvård. / Depression is a growing mental illness that causes problems in people suffering from it, which causes more people to seek care for help. The purpose of this study is to describe the experience of physical activity as a nursing intervention in patients with depression. This subject is relevant in today's society and not well-researched, which means that there is insufficient knowledge in the field, therefore further research in the field would be desirable. The literature review examines ten articles with qualitative design where the total number of participants is 227 people with the age 14 to 69 years. Both men and women are included in the study. Based on Friberg's five-step model, the results of the articles were analyzed. The results of the articles show that physical activity is perceived as a positive nursing intervention in people suffering from depression. In some cases, negative experiences were expressed. Healthcare professionals need knowledge of the positive experiences that physical activity has on depressed patients to use it as a nursing intervention. More knowledge about the positive effects of physical activity as a nursing intervention may reduce the use of antidepressant drugs and the side effects that may accompany them. This can mean an economic gain for both patient and healthcare.

Bakgrund: Medellivslängden ökar världen över och en åldrande population ställer större krav på att vårdpersonal har kunskap om åldersrelaterade sjukdomar som demens. Demenssjukdom yttrar sig som tilltagande kognitiva- och fysiska försämringar som resulterar i minskad fysisk aktivitet och rörelseförmåga. En personcentrerad omvårdnad som verkar för att bibehålla patientens autonomi och förmåga till att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) är centralt inom dagens vård av personer med demenssjukdom, där sjuksköterskan har en central koordinerande roll. Forskning tyder på att fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd kan underlätta vid demenssjukdom Syfte: Att sammanställa befintlig forskning om hur fysisk aktivitet påverkar demenssjukas förmåga att klara egen ADL. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes för att analysera underlag hämtat från databaserna Cinahl, PubMED och PsycINFO. Totalt analyserades nio kvantitativa studier. Resultat: Analysen resulterade i de tre övergripande kategorierna påverkad förmåga till ADL, fysiska funktioner och kognitiv förmåga. Sammantaget sågs ett resultat som påvisade att fysisk aktivitet främjar demensdrabbades förmåga till ADL, förbättrar fysiska egenskaper och motverkar depression – men inte alltid av statistisk signifikans. Slutsats: Träning kan bromsa både fysisk och kognitiv funktionsförlust hos demensdrabbade, vilket verkar mot bättre självständighet och högre livskvalitet. Bäst effekt sågs i träningsprogram som var anpassade efter individen och sjukdomsbilden, vilket går i linje med Socialstyrelsens och Svensk sjuksköterskeförenings rekommendation om personcentrerad vård. Ytterligare forskning behövs inom området, men forskning visar minskad fallrisk och ökad rörelseförmåga hos vilket kan ge lägre vårdbörda.

No description available.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar människor över hela värden och har stor påverkan på de drabbades liv. Demenssjukdomar påverkar deras närstående, aktivitet, omgivning och erfarenhet av utevistelse. Personer med demenssjukdom vill ha möjligheten att vistas ute och påpekar att det ger hälsa, men att utevistelse för dem blir svårt utan rätt stöd och en säker omgivning. Syfte: Att beskriva utevistelsens betydelse för personer med demenssjukdom sett ur vårdarnas perspektiv Metod: Allmän litteraturöversikt beskriven av Friberg (2017) har använts. Tio vårdvetenskapliga artiklar har använts, studier med kvalitativ och kvantitativ metod har inkluderats.  Resultat: I resultatets första del presenteras likheter och skillnader i karaktär. Efter detta presenteras resultatet i följande tre teman; Utevistelse främjar känslor av välbefinnande och livskvalitet, Utevistelse främjar fysisk aktivitet och förbättrar psykisk status samt Utevistelsens främjar social interaktion. Slutsats: Utevistelse uppfattas som någonting bra för personer med demenssjukdom, det kan främja välbefinnande och livskvalitet. Det är betydelsefullt för att minska agitation, främja fysiska och kognitiva funktioner och det ger stöd åt social interaktion.