Syftet med denna studie var att undersöka närståendes upplevelser av att närvara vid livsuppehållande behandling av anhörig. Kvalitativ metod har använts. telefonintervjuer gjordes med 23 närstående under perioden februari-juni månad 2008. Intervjuerna bandades och skrevs ut ordagrant och analyserades med innehållsanaly. efter analys av insamlat material utvanns två kategorier: positiva och negativa känslor och kunnig och trevlig personal. Resultatet av studien visar att vara närvarande hade stor känslomässig betydelse för närstående. Oavsett vad deras anhörige utsattes för under behandlingen upplevdes den som positiv. Närstående såg att personalen gjorde allt de kunde och att personalen visste vad de skulle göra. Föräldrar till barn och ungdom såg det som en självklarhet att vara med i akutrummet medan den något äldre generationen gärna ville vara med men trodde inte att det var möjligt. Studien visar också att det har betydelse för de närstående att ha perosnal vid sin sida under livsuppehållande behandling av anhörig. Slutsatsen av denna studie avslöjar att närstående stödjer valmöjligheten att få närvara under livsuppehållande behandling av anhörig och att personalen bör se till närståendes behov.

Bakgrund Liv och död är något som berör oss alla. Frågorna har sällan enkla svar, utan kräver ofta etiska överväganden. Hälso- och sjukvårdspersonal är ofta närvarande när vi föds, vidsjukdom och vid livets slutskede. Avgörande beslut om patientens liv eller död är svåra ställningstaganden, vilket tillhör sjukvårdpersonalens vardag. Vid återupplivningsförsök ställs vårdpersonalen inför komplexa dilemman, dels när hjärt- och lungräddning, börstarta, dels när hjärt- och lungräddning bör avslutas. Beslut om återupplivningsförsök baseras på varje individuellt patientfall som är ett komplext förhållande mellan vinster,risker och kostnader för patient, närstående, men även för hälso- och sjukvården. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter när beslut om ej-HLR saknades för svårt sjuka patienter. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervju valdes som metod. Sju intervjuer med yrkesverksamma sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat Studiens resultat visade att avsaknad av beslut angående ej-HLR för svårt sjuka patienter påverkade sjuksköterskornas arbetssituation. Avsaknad av beslut skapade osäkerhet, stress och frustration. Sjuksköterskorna tvingades acceptera beslut och ibland utföra åtgärder som läkare ordinerat, vilket resulterade i att de ställdes inför etiska dilemman. Sjuksköterskornai studien betonade betydelsen av ej-HLR beslut. Det skapade trygghet och lugn i omvårdnadsarbetet kring svårt sjuka patienter. Det uppstod inga akutsituationer, utan patienten fick istället lugnt och stilla somna in och avsluta livet. Slutsats Avsaknad av ej-HLR beslut skapade osäkerhet, stress och frustration för sjuksköterskorna,vilket var en följd av bristande samarbete mellan läkare och sjuksköterskor. När ej-HLRbeslut fanns uppstod däremot inga akutsituationer, istället infann sig trygghet och lugn iomvårdnadsarbetet. Beslutsfattandet kring ej-HLR bör gå snabbare, detta för att minskarisken att patienter blir lidande

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syftet med studien var att uifrån patienter, närstående och personal belysa de etiska dilemman och svårigheter som kan uppstå vid vård av patienter som får livsuppehållande åtgärder. Metoden som användes var en litteraturstudie. Litteraturstudien visade att etiska dilemman kunde uppstå vid beslut om att avstå, påbörja eller avsluta livsuppehållande behandling. I de granskade artiklarna framkom att det kunde vara stor skillnad på allmänhetens och sjukvårdens förväntningar på vården. Beslut som togs vid vård i livets slutskede var komplexa både ur ett medicinskt och känslomässigt perspektiv. Enighet var önskvärt för att undvika etiska dilemman vid livsuppehållande åtgärder. Centrala problem som framkom ur den granskade litteraturen i föreliggande litteraturstudie var bristande samarbete, kommunikationsproblem och konflikter inom och mellan personal men också konflikter med anhöriga. Vårdpersonal, patient och anhöriga kunde alla bära på skuldkänslor och känslor av vanmakt när det blev uppenbart att det inte finns hopp om att bota. Det var inte alla anhöriga som ville medverka i svåra beslut som kunde leda till döden. Alla patienter ville heller inte att anhöriga var inblandade i besluten. Litteraturstudien pekar mot att fortsatt forskning inom området är önskvärt för att förbättra omvårdnaden för patienter som får livsuppehållande åtgärder.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p>Nyckelord: Livsuppehållande åtgärder, etik, konflikter, coping.</p><p><strong> </strong></p>

Sammanfattning Syftet med studien var att uifrån patienter, närstående och personal belysa de etiska dilemman och svårigheter som kan uppstå vid vård av patienter som får livsuppehållande åtgärder. Metoden som användes var en litteraturstudie. Litteraturstudien visade att etiska dilemman kunde uppstå vid beslut om att avstå, påbörja eller avsluta livsuppehållande behandling. I de granskade artiklarna framkom att det kunde vara stor skillnad på allmänhetens och sjukvårdens förväntningar på vården. Beslut som togs vid vård i livets slutskede var komplexa både ur ett medicinskt och känslomässigt perspektiv. Enighet var önskvärt för att undvika etiska dilemman vid livsuppehållande åtgärder. Centrala problem som framkom ur den granskade litteraturen i föreliggande litteraturstudie var bristande samarbete, kommunikationsproblem och konflikter inom och mellan personal men också konflikter med anhöriga. Vårdpersonal, patient och anhöriga kunde alla bära på skuldkänslor och känslor av vanmakt när det blev uppenbart att det inte finns hopp om att bota. Det var inte alla anhöriga som ville medverka i svåra beslut som kunde leda till döden. Alla patienter ville heller inte att anhöriga var inblandade i besluten. Litteraturstudien pekar mot att fortsatt forskning inom området är önskvärt för att förbättra omvårdnaden för patienter som får livsuppehållande åtgärder.                     Nyckelord: Livsuppehållande åtgärder, etik, konflikter, coping.

Bakgrund: Enligt etiska principer bör sjuksköterskan respektera patientens självbestämmanderätt och alltid sträva efter att göra nytta. Vid vård i livets slutskede kan etiskt svåra situationer uppstå när livsuppehållande vård ska begränsas eller avstås ifrån. Många parter är inblandade i beslutsprocessen, vilket kan försvåra situationen ytterligare. Syfte: Att belysa IVA-sjuksköterskans upplevelser av etiska dilemman kring livsuppehållande vård vid livets slutskede. Metod: Metoden som användes till denna studie var innehållsanalys av kvalitativa studier enligt Graneheim och Lundman (2004). Sammanlagt analyserades sex artiklar, från fyra olika länder, där IVA-sjuksköterskors upplevelser av etiska dilemman belystes genom intervjuer. Resultat: Tre olika kategorier framkom av analysen. Dessa är: (1) Moraliskt tvång, (2) Moralisk stress och (3) Brist på inflytande. Det framkom att i många situationer vid vård i livets slutskede tar sig sjuksköterskan an rollen som patientföreträdare trots att sjuksköterskan kanske inte delar patientens åsikter, vilket kan leda till att sjuksköterskan upplever moralisk stress. IVA-sjuksköterskorna upplevde även, trots erfarenhet och kunskap, en brist på inflytande och deltagande i beslutsprocessen angående begränsning av livsuppehållande vård. Slutsats: Etiskt svåra situationer kring livsuppehållande vård ger upphov till blandade känslor och upplevelser som frustration, ilska och sorg hos IVA-sjuksköterskan.

Introduktion: En livsuppehållande behandling är en behandling som syftar till att hålla en patient vid liv när dennes tillstånd är livshotande. När en patient är nära livets slut måste ett beslut gällande den livsuppehållande behandlingen tas. Sjuksköterskan har ett etiskt och omvårdnadsmässigt ansvar att medverka i avgörandet om behandling. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av vilka faktorer som leder till etiska svårigheter vid beslutsfattandet om att fortsätta med eller avsluta en livsuppehållande behandling. Metod: Litteraturstudien baserades på Polit och Becks niostegsmodell. Databassökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Tio artiklar svarade på litteraturstudiens syfte och kvalitetsgranskades därefter. Efter analys av de tio artiklarnas resultat framkom underkategorier och huvudkategorier som utgjorde litteraturstudiens resultat. Resultat: Det slutliga resultatet delades in i fem huvudkategorier vilka var: Patienten, Anhöriga, Kommunikation, Organisation och Vårdpersonalens egenskaper med tillhörande underkategorier. Slutsats: Det finns, utifrån sjuksköterskans erfarenheter, olika faktorer som kan leda till etiska svårigheter vid beslutsfattandet om att fortsätta med eller avsluta en livsuppehållande behandling. Dessa faktorer kan vara av betydelse för vårdpersonal att känna till för underlättande av beslutsfattanden.

Debatten om eutanasi har åter blossat upp sedan Holland och Belgien, i början av år 2002, legaliserade aktiv eutanasi. Eutanasi berör många viktiga frågor som till exempel den enskilde individens rätt att bestämma över sitt liv, läkarens roll och sjukvårdens uppgifter. Sjukvårdspersonalen måste ofta fatta beslut om att avstå från eller att avbryta en livsuppehållande behandling, trots att rättsläget på denna punkt är oklart. En gränsdragning har gjorts mellan aktiv och passiv eutanasi. Denna gränsdragning kan dock vara svår att göra i praktiken. Enligt svensk rätt är den aktiva formen av eutanasi förbjuden och bedöms enligt brottsbalkens bestämmelser om mord och dråp. Den passiva formen är tillåten, men det finns ingen reglering i lag om när passiv eutanasi får utföras. Inledningsvis redogör jag för begreppet eutanasi och klargör vilka etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Vidare diskuteras om gränsdragningen mellan aktiv och passiv eutanasi är juridiskt försvarbar. Med utgångspunkt från internationella ställningstaganden behandlar jag slutligen frågan om det finns behov av en speciallagstiftning beträffande eutanasi.

<p>Debatten om eutanasi har åter blossat upp sedan Holland och Belgien, i början av år 2002, legaliserade aktiv eutanasi. Eutanasi berör många viktiga frågor som till exempel den enskilde individens rätt att bestämma över sitt liv, läkarens roll och sjukvårdens uppgifter. Sjukvårdspersonalen måste ofta fatta beslut om att avstå från eller att avbryta en livsuppehållande behandling, trots att rättsläget på denna punkt är oklart. En gränsdragning har gjorts mellan aktiv och passiv eutanasi. Denna gränsdragning kan dock vara svår att göra i praktiken. Enligt svensk rätt är den aktiva formen av eutanasi förbjuden och bedöms enligt brottsbalkens bestämmelser om mord och dråp. Den passiva formen är tillåten, men det finns ingen reglering i lag om när passiv eutanasi får utföras. Inledningsvis redogör jag för begreppet eutanasi och klargör vilka etiska principer som skall ligga till grund för hälso- och sjukvården. Vidare diskuteras om gränsdragningen mellan aktiv och passiv eutanasi är juridiskt försvarbar. Med utgångspunkt från internationella ställningstaganden behandlar jag slutligen frågan om det finns behov av en speciallagstiftning beträffande eutanasi.</p>

Bakgrund: Det finns en skillnad mellan att avstå eller avsluta livsuppehållande behandling. Att avstå från livsuppehållande behandling definieras som att inte starta eller inte fortsätta åtgärderna medan avslut av livsuppehållande behandling handlar om att aktivt stoppa behandlingen. Genom vetenskap och beprövad erfarenhet ska nytta och risker med den livsuppehållande behandlingen övervägas till den döende patienter då inget botemedel längre finns. Syftet: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter vid avslut av livsuppehållande behandling. Metod:Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. En systematisk litteratursökning utfördes. Resultat: Studien resulterade i tio vetenskapliga artiklar som utformade resultatet. I resultatet framkom tre kategorier: sjuksköterskors stödjande roll, emotionell påverkan och delaktighet i beslutsprocessen. Slutsats: Att vårda patienter där livsuppehållande behandling avslutas hade en emotionell påverkan hos sjuksköterskor och att de saknade tid och kunskap för att kunna bearbeta sorg. Sjuksköterskors omvårdnad av närstående sågs som en viktig del i omvårdnaden av patienterna. Att få inkluderas vid läkarens ställningstagande om den livsuppehållande behandling skall avslutas eller inte, sågs värdefullt då sjuksköterskorna var de som följt patienten under en längre tid. Denna litteraturstudien ökar förståelsen för sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter där livsuppehållande behandling avslutats. Sjuksköterskor är en viktig komponent i omvårdnaden av patienter och det är viktigt för sjuksköterskor att lära sig bearbeta sina känslor. / Background: There is a difference between withholding life-sustaining treatment or withdrawing life sustaining-treatment. Withholding life-sustaining treatment is defined as not initiating or not continue life-sustaining treatment, while withdrawing life-sustaining treatment is about actively stopping the treatment. Through science and proven experience, the benefits and risks associated with life-sustaining treatment should be considered for the dying patients when there is no cure. Aim: The aim was to highlight the nurses' experience of caring for patients when life-sustaining treatment is terminated. Method: The study was conducted as a general literature study. A systematic literature search was performed. Result: The study resulted in ten scientific articles that formed the results. The results revealed three categories: nurse's supporting role, emotional influence and participation in the decision-making process. Conclusion: Caring for patients with life-sustaining treatment was terminated had an emotional impact on the nurses and the nurses had lack of time and knowledge to be able to process their grief. Caring for the close relatives was seen as an important part of the nurse's care in patients. To be included in the doctor's opinion about whether the life-sustaining treatment should be terminated or not, was considered valuable because the nurses were those who followed the patient for a long time. This literature study increases the understanding of nurses' experience of caring for patients where life-sustaining treatment has been terminated. Nurses' are an important component in nursing of patients and it is important for nurses to learn how to process their feelings.

När en patient inte kan ta beslut för sig själv, ställer det stora krav på närstående att vara delaktiga i beslutsfattandet. Ansvar för andra individers val, särskilt om det är någon som står en nära, är något som kan upplevas stressande. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att delta i beslutsprocessen gällande livsuppehållande behandling. Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturstudie där resultatartiklar sökts fram i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: Resultatet visade på att beslutsprocessen kunde ses utifrån en tidslinje, där olika upplevelser uppstod vid olika tidpunkter i processen. Det framkom tre kategorier utifrån artiklarna med tidslinjen i åtanke: behov av och förståelse av information; osäkerhet och rädsla i beslutsfattandet och emotionella upplevelser. Slutsats: Närstående upplevde att de mottog otillräcklig och fragmenterad information från vårdpersonal. De upplevde även ett behov av tid till att nå insikt för att kunna ta grundade beslut. Närstående upplevde en osäkerhet i rollen vilket resulterade i rädsla för ansvar. Till sist uppkom en emotionell börda eftersom det fanns en ständig oro att fel beslut fattats, eller att patientens önskningar inte tagits i beaktande.