Bakgrund: Ingen kan fly från döden. Det är en process som ställer en inför psykiska, fysiska, sociala men främst existentiella utmaningar och svårigheter. Intensivvården med dess livsuppehållande behandling är en ung konst. Exempelvis började maskiner för artificiell ventilation användas under 50- talet. I vår nutid omfattas vård i livets slutskede av den palliativa vården. Socialstyrelsen publicerade 1992 en handbok som gav vägledning i form av riktlinjer om vissa etiska frågor bakom livsuppehållande behandling. Syfte: Att skapa en överblick över de juridiska dimensionerna i beslutet om att avstå från eller avbryta livsuppehållande medicinska åtgärder, och att granska de viktigaste etiska argumenten kring denna fråga. Metod: Studien baserades på en texttolkande, hermeneutisk metod. Begrepps- och argumentationsanalys genomfördes. Relevant litteratur valdes utifrån projektarbetets frågeställning som sedan analyserades ur ett etiskt perspektiv. Resultat: Exempel på livsuppehållande behandlingar är andningsunderstödjande behandlingar så som respirator, assisterad cirkulation i form av HLR samt dialys eller tillförsel av blodprodukter, vätska och näring. En patient som är beslutskapabel har rätt att neka livsuppehållande behandling. Om patienten inte är beslutskapabel ska de som känner patienten bäst i samråd med vårdteamet besluta vad patienten hade önskat om denne var beslutskapabel. Ett ställningstagande bör alltid utgå från patientens bästa intresse. Slutsats: Att endast utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet kan i vissa ögon ses som >hjärtlöst<. Beslutet måste vara baserat på empati, medmänsklighet, vetenskap, beprövad erfarenhet men framför allt med patientens bästa intresse i absoluta fokus.

Bakgrund Sjukvårdspersonal får dagligen handskas med etiska överväganden och beslut. Ställningstagandet om när livsuppehållande behandling ska fortsätta eller avslutas är ett komplext beslut som kräver flera överväganden. Läkaren har det fulla ansvaret vid ställningstagandet om att avsluta livsuppehållande behandling. Sjuksköterskan besitter ofta viktig kunskap och kännedom om patientens behov, vilket kan bidra till beslutsprocessen med betydelsefull information. Syfte Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av delaktighet och kommunikation gällande det etiska ställningstagandet om att avsluta eller avstå från patientens livsuppehållande behandling. Metod Beskrivande litteraturöversikt av tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat Analysen resulterade i två teman; delaktighet och kunskapsbrist. Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg sitt deltagande i ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling som bristande. Sjuksköterskan upplevde att samarbetet med läkaren i beslutsprocessen inte fungerade och kände ofta en frustration över att inte bli tillräckligt lyssnad på. Ytterligare hinder för sjuksköterskans delaktighet i beslutsprocessen framkom av sjuksköterskors kunskapsbrist gällande lagar, riktlinjer och etik samt bristande arbetserfarenhet och självförtroende.  Slutsats Sjuksköterskans delaktighet i vårdteamet kring ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling är bristfälligt. Ytterligare belyser studien sjuksköterskans behov av ökad kunskap inom lagar, riktlinjer och etik. / Background Healthcare professionals deal with ethical considerations and standpoints on a daily basis. Decision-making about when life-sustaining treatment should be continued or terminated is a complex position that requires several considerations. The doctor has the full responsibility regarding the standpoint to discontinue life sustaining treatment. The nurse often possesses important knowledge and understandings of the patient´s needs, which can provide important information in the decision making. Aim The aim of the study was to illustrate nurse´s experience of participation and communication regarding the ethical decision-making to terminate or refrain from patients life-sustaining treatment. Method Descriptive litterature review of ten qualitative research articles. Results The study resulted in two themes; participation and lack of knowledge. The results show that nurses considered their participation in the stance of maintaining or sustaining treatment as inadequate. The nurses felt that the cooperation with the physician in the decision-making did not work and felt a frustration related to not being listened to. Additional barriers to nurse’s participation in the decision-making appeared by nurse’s lack of knowledge regarding laws, guidelines and nursing ethics, as well as lack of work experience and confidence. Conclusion The nurse’s participation in the caring team about the stance of maintaining or sustaining life support care is inadequate. The study also highlight the nurses need for increased knowledge of laws, guidelines and ethics. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2017</p>

Introduktion: Demenssjukdomar beskrivs som en folksjukdom där en person så ofta som var tredje sekund insjuknar i världen, och i Sverige beräknas samhällskostnaden till närmare 62,9 miljarder kronor årligen. I enlighet med patientlagen skall all vård bedrivas i samråd med patienten, vilket kan försvåras när personen har en kognitiv funktionsnedsättning. Syfte: Syftet var att beskriva delaktighet för personer med kognitiv funktionsnedsättning och deras anhöriga vid beslut om livsuppehållande åtgärder.  Metod: Litteraturöversikt med beskrivande design baserad på tio kvalitativa originalartiklar från PubMed och CINAHL som kvalitetgranskats. Resultatanalysen av artiklarna utgick från Fribergs modell för innehållsanalys. Resultat: Det framkom att personer med kognitiv funktionsnedsättning har olika uppfattningar om hur aktivt delaktiga de vill vara i beslut om livsuppehållande åtgärder. Det fanns de som ansåg att besluten skulle avgöras av vårdgivare och inte av dem själva, men det fanns även de som ville vara mera aktiva i beslut om livsuppehållande åtgärder. De som ville vara mera aktiva i besluten hade gemensamt att de ville underlätta för familj och anhöriga då de var medvetna om att sjukdomen en dag skulle göra dem oförmögna att förmedla sina önskningar.  Slutsats: Personer med kognitiv funktionsnedsättning har olika uppfattningar hur delaktiga de vill vara rörande beslut om livsuppehållande åtgärder. Resultatet pekar på att ett personcentrerat förhållningssätt hos vårdpersonal underlättar för personer med kognitiv funktionsnedsättning att förmedla sin önskan om delaktighet vid beslut om livsuppehållande åtgärder. Anhöriga till personer med kognitiv funktionsnedsättning upplevde ett behov av utbildning för vårdpersonal i samtalsteknik riktade till patientgruppen samt i sjukdomar som ger kognitiv funktionsnedsättning. / Introduction: Dementia diseases are described as a public disease where a person falls ill as often as every three seconds in the world, and in Sweden the estimated social cost is almost 62.9 billion SEK yearly. In accordance with the Patient Act, all care must be provided in consultation with the patient, which can be difficult when the person has a cognitive impairment. Aim: The aim was to describe the participation of people with cognitive disabilities and their relatives when deciding on life support measures.  Method: Literature review with a descriptive design based on ten qualitative original articles collected from PubMed and CINAHL that were quality reviewed. The analysis of the articles was based on Friberg's model for content analysis. Results: It emerged that people with cognitive disabilities have different views on how actively they want to be involved in decisions about life-sustaining measures. There were those who believed that decisions should be made by caregivers and not by themselves, but there were also those who wanted to be more active in decisions about life-sustaining measures. Those who wanted to be more active in the decisions had in common that they wanted to make it easier for family and relatives as they were aware that the disease would one day make them unable to convey their wishes. Conclusion: Persons with cognitive disabilities have different views on how involved they want to be in decisions about life-sustaining measures. The result indicates that a person-centered approach among healthcare professionals makes it easier for persons with cognitive disabilities to convey their desire for participation in decisions about life-sustaining measures. Relatives of persons with cognitive impairment experienced a need for training for care staff in conversational techniques aimed at the patient group as well as various diseases that cause cognitive impairment.

Bakgrund: Då det inte längre finns en kurativ behandling för en patient som intensivvårdats är det av betydelse att föra diskussioner kring avbrytande av livsuppehållande behandling. Avbrytandet innefattar flertalet aspekter som intensivvårdssjuksköterskan i olika grad kan påverka.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att avbryta livsuppehållande behandling.  Metod: Kvalitativ studie där tio intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade frågor.  Resultat: Tre teman med fem subteman framkom; Betydelsen av att kommunicera, När det är dags att avbryta samt Viljan att göra gott. Intensivvårdssjuksköterskorna belyste betydelsen av en tvärprofessionell kommunikation för att främja teamarbetet. Närstående ska involveras tidigt i vårdförloppet då det ökar upplevelsen av delaktighet. Vårdmiljön ansågs inte anpassad för palliativ vård men anpassades i den mån det är möjligt. Patientens önskemål kring sin vård ska beaktas. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att ett tidigare beslut gällande avbrytande av livsuppehållande behandling skulle kunna förhindra onödigt lidande. Ångest- och smärtlindrande läkemedel var avgörande vid vård i livets slutskede. Konklusion: En förbättrad kommunikation tvärprofessionellt ansågs minska patientens lidande. Involvering av patient och närstående främjar delaktighet. Vårdmiljön ansågs inte gynnsam för palliativ vård men anpassades i den mån det var möjligt. Genom att intensivvårdssjuksköterskor delar med sig av sina erfarenheter kan patientens hälsa främjas och lidande reduceras. / Background: When there no longer is a curative treatment for an intensive care patient it is important to discuss the aspects of withdrawing life-sustaining treatment. The withdrawal of treatment includes several aspects that the intensive care nurse in various ways can affect.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurses experiences' in withdrawing life-sustaining treatment.  Method: A qualitative design with ten intensive care nurses that were interviewed with semi-structured questions.  Results: Three themes and five subthemes emerged; The importance of communicating, When it is time to withdraw treatment and The will to do good. Interprofessional communication was considered promoting teamwork. Relatives' involvement increases the experience of participation. The intensive care environment is not considered adapted for palliative care. The patients wishes regarding their care must be taken into consideration. The intensive care nurses described that an earlier decision regarding withdrawal of life-sustaining treatment could prevent unnecessary suffering. Drugs to reduce anxiety and pain was crucial in end-of-life care.  Conclusion: Improved interprofessional communication was considered to reduce the patient's suffering. Involvement of patients and relatives promoted participation. The care environment was not considered favorable for palliative care but was adapted as far as possible. By sharing intensive care nurses' experiences, the patient's health can be promoted and suffering reduced.

Palliativ vård innebär att förbättra livskvalitet för personer med livshotande kronisk sjukdom och dess närstående. De fyra hörnstenar som den palliativa vården vilar på är symtomkontroll, kommunikation, teamarbete och närståendestöd. Sjuksköterskor inom palliativ vård har till uppgift att tillsammans med teamet förebygga, observera, behandla och lindra symtom för både patient och närstående. Amyotrofisk lateralskleros är en motorneuronsjukdom som påverkar kroppens alla muskler. Nedsatt andningsfunktionen hos personer med ALS leder till hypoventilation vilket kan behandlas med ventilatorstöd med noninvasiv ventilator via näseller helmask och trakeostomiansluten invasiv ventilator. Sjuksköterskan har ett ansvar att stödja personen med ALS att bevara sin autonomi, värdighet och livskvalitet samt stödja närstående som ofta även är vårdare. Behandling för att ersätta livsnödvändiga funktioner, såsom andning, som ges i syfte att bevara liv vid ett livshotande tillstånd innebär en livsuppehållande behandling. Rätten att neka behandling är lagstadgad i Sverige likaväl som rätten att avsäga sig pågående behandling. Studiens resultat diskuteras mot Katie Erikssons teorier om vårdlidande. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av avslutande av ventilatorbehandling för personer med amyotrofisk lateralskleros inom palliativ vård Metoden som använts var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tio sjuksköterskor intervjuades med avseende på deras erfarenheter av att avsluta ventilatorbehandling. En kvalitativ analys med induktiv ansats användes för att få fram både latent och manifest data. Resultatet presenteras under två teman. I temat att göra resan från oro och rädsla till trygghet beskrivs att sjuksköterskorna inför att avsluta ventilatorbehandling kunde känna rädsla och oro men att avslutet i de allra flesta fall uppfattades ett värdigt avslut där sjuksköterskan lindrade lidande. Vidare presenteras faktorer som kan minska erfarenheten av oro och rädsla. Under detta tema återfinns kategorierna att praktiskt förbereda inför avslut, att stänga av ventilatorbehandling samt förberedelse och bearbetning. I temat att balansera de egna känslorna som uppstår framkommer sjuksköterskans känslor av ansvar och hur de förhöll sig till detta ansvar. I detta tema belyser sjuksköterskorna vad de upplever är vårdens helhetsansvar, att det finns ett informationsansvar samt att de känner ett personligt ansvar mot personen som vill avsluta ventilatorbehandling. Under detta tema finns kategorierna teamarbete på olika nivåer, att förhålla sig till ansvar och målet med vården. Slutsatser som kan dras är bland annat; att närvara vid avslut av livsuppehållande ventilatorbehandling kan skapa känslor av oro och rädsla men förberedelser och planering kan göra erfarenheten positiv. Det finns en trygghet i rutiner och att använda redan befintlig erfarenhet för att sjuksköterskor ska känna sig trygga i avslutssituationen. / Palliative care means to improve quality of life for people with a life-threatening chronic illness and their family. The four cornerstones on which palliative care rests are symptom control, communication, team work and support for family. Nurses in palliative care have the task, together with the palliative team, to prevent, observe, treat and alleviate symptoms for both patient and their family members. The need for palliative care to be adapted for people with neurological disease, which includes amyotrophic lateral sclerosis (ALS), has only been noticed in recent years. For people with ALS, there can be advantages with an early contact with palliative care providers. Nurses in palliative care has a challenge to support the person with ALS in order to preserve autonomy, dignity and quality of life, and to support relatives. Amyotrophic lateral sclerosis is a collective term for several motor neuronal diseases where the most common form is classical amyotrophic lateral sclerosis. Reduced respiratory function in people with ALS lead to hypoventilation, which van be treated with ventilator support. Treatment may be either non-invasive ventilator via nasal or whole mask and with invasive ventilation via tracheostomy. Life-sustaining treatment means to replace vital functions, such as breathing, to preserve life in a life-threatening condition. The right to refuse treatment is statutory in Sweden as well as the right to renounce ongoing treatment. The results of the study are discussed against Katie Eriksson's theories of suffering of care. The aim of the study was to investigate nurses' experiences of withdrawal of ventilator treatment for patients with amyotrophic lateral sclerosis in palliative care. The method used was an interview study with qualitative approach. Ten nurses were interviewed for their experience regarding withdrawal of ventilator treatment. A qualitative analysis with inductive approach was used to obtain both latent and manifest data. The result is presented under two themes. In the theme of making the journey from worry and fear to security, it is described that the nurses before withdrawal of ventilator treatment could feel fear and anxiety, but that in most cases the conclusion was perceived as a worthy termination of treatment where the nurse alleviated suffering. Furthermore, factors are presented that can reduce the experience of concern and fear. Under this theme are the categories to practically prepare for withdrawal, to turn off ventilator treatment and preparation and processing. In the theme of balancing their own feelings that arise, the nurse's feelings of responsibility emerge and how they relate to this responsibility. In this theme, the nurses highlight what they feel is the overall responsibility of caregivers, that there is an information responsibility and that they feel a personal responsibility towards the person who wants to terminate the ventilator treatment. Under this theme are the categories team work at different levels, to relate to responsibility and the aim of the care. Conclusions that can be drawn include; attending withdrawal of life-sustaining ventilator treatment can create feelings of concern and fear, but preparation and planning can make the experience positive. Security can be found in routines and using already existing experience, which can make nurses feel safe in the withdrawal situation.

Bakgrund: Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en ovanlig sjukdom vars sjukdomsförlopp kan gå mycket fort. Det är vanligt att patienter med ALS får livsuppehållande behandlingar för att förlänga livet och för att förbättra livskvaliteten. Olika typer av behandling används för denna patientgrupp. De som beskrivs är ventilationsbehandling och nutritionsbehandling med gastrostomi. Självbestämmande, hälsa och livskvalitet är komponenter av värde för att förstå patienters perspektiv. Syfte: Syftet var att beskriva hur det är att leva med livsförlängande behandling vid sjukdomen ALS. Metod: En litteraturöversikt utfördes med vetenskapliga artiklar inom kunskapsområdet för att belysa det aktuella kunskapsläget. Fribergs metodbeskrivning och analysmetod användes. Tolv vetenskapliga artiklar användes från flertal länder i resultatet. Resultat: Resultatet presenteras i huvudteman med tillhörande subteman. Tema ett: Att ta beslut till behandling innefattar Patientens roll i beslutsfattande och Sjukvårdens betydelse vid beslutsfattande. Tema två: Att acceptera behandling är en process. Tema tre: Att vara i nuet och leva vidare med behandling innefattar Att vara i nuet och Att leva vidare. Diskussion: Den teoretiska utgångspunkten som användes var Virginia Hendersons behovsteori i grundläggande sjukvård. Uppsatsen visar vad patienter uttrycker som betydelsefullt när de står inför beslut kring livsförlängande behandling. Att ha självbestämmande, att ha kontroll och att sjukvården ska vara förtroendeingivande är betydelsefullt. Acceptansprocessen, stöd och möjligheter till att leva vidare har betydelse för meningsfullheten hos patienter. / Background: Amyotrophic lateral sclerosis (ALS) is an unusual disease where the disease progress can be very fast. It is common for patients with ALS to receive life-sustaining treatments to prolong their lives and improve their quality of life. Different types of treatment are used for this group of patients, those described are ventilation and nutritional treatment with gastrostomy. Self-determination, health and quality of life are components of value to understand the patient's perspective. Aim: The aim was to describe how it is to live with life-prolonging treatment with the disease ALS. Method: A literature review was conducted with scientific articles to highlight the current state of knowledge in the field. Friberg's methodology and method of analysis were used. Twelve scientific articles were used from several countries in the result. Results: The results are presented in main themes with associated subthemes. Theme one: Decision making for treatment includes the role of the patient in decision making and the meaning of health care in decision making. Theme two: Accepting treatment is a process. Theme Three: Being in the present and continuing on with treatment includes being in the present and living on. Discussion: The theoretical basis used was Virginia Henderson and her theory of needs in the basic healthcare. This essay shows what patients express as important when they are faced with decisions about life-prolonged treatment. Having self-determination, having control and that the care must be trustworthy are important. The acceptance process, support and the opportunity to live on are important for the meaningfulness of patients.

Bakgrund: Beslut om att avstå och avbryta livsuppehållande behandling har de senaste åren ökat i antal inom intensivvården i Europa. Intensivvårdspatienter har ofta nedsatt autonomi, och läkare och sjuksköterskor måste därför försöka avgöra vad som är rätt för patienten. Detta kan orsaka moralisk stress eftersom att det inte finns några enhetliga riktlinjer för när den livsuppehållande behandlingen övergår till att vara meningslös. Motiv: Beslut kring att avstå eller avbryta livsuppehållande behandling kan vara ett mångfacetterat etiskt beslut som försvåras av intensivvårdspatientens nedsatta autonomi. Den föreliggande studien syftar till att belysa de etiska utmaningar som uppstår när beslutet ska fattas. Syfte: Att belysa läkares och sjuksköterskors resonemang kring att avstå och avbryta livsuppehållande behandling på en intensivvårdsavdelning. Metod: En vinjettstudie genomfördes med individuella semistrukturerade intervjuer med intensivvårdsläkare (n=5) och intensivvårdssjuksköterskor (n=5). Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Deltagarnas resonemang kring att avstå och avbryta livsuppehållande behandling utmynnade i nio subteman som delades in i tre olika teman; Strävan efter att göra gott, Involvering av närstående och Behov av reflektion i teamet. Konklusion: Teamet ansågs betydelsefullt i beslut kring livsuppehållande behandling. Det fanns ibland olika uppfattningar inom teamet kring vilken behandling som gagnar patienten och vidare forskning behövs kring metoder, exempelvis etiska ronder, för att överbrygga dessa meningsskiljaktigheter. Om de etiska utmaningarna läkare och sjuksköterskor upplever kring beslut att avstå eller avbryta livsuppehållande behandling uppmärksammas och diskuteras, ökar chanserna för att alla involverade känner att rätt beslut fattas för patienten som individ. / Background: There is an increase of decisions to withhold or withdraw life sustaining treatment within intensive care units in Europe. Intensive care patients often have a limited autonomy and physicians and nurses therefore have to decide what is right for the patient. This can cause moral stress due to a lack of unitary guidelines for when life sustaining treatment becomes futile. Motive: Decisions to withhold or withdraw life sustaining treatment can be a multifaceted ethical dilemma that is complicated by the intensive care patients' limited autonomy. This study aims to illustrate the ethical challenges occurring when this decision is to be made. Aim: To illustrate the reasoning of physicians' and nurses' about withholding and withdrawing life sustaining treatment in an intensive care unit. Methods: A vignette study was conducted with individual semi structured interviews with intensive care physicians (n=5) and intensive care nurses (n=5). Collected data was analysed with qualitative content analysis. Result: The participants reasoning to withhold or withdraw life sustaining treatment resulted in nine subthemes that was further divided into three themes; Striving to do good, Involment of relatives and A need to reflect within the team. Conclusion: The team was considered important in decisions regarding life- sustaining treatment. Sometimes there were different views within the team about what treatment would benefit the patient and further research is needed of methods, such as ethical rounds to overcome disagreements regarding decisions to withhold and withdraw life-sustaining treatment within intensive care. If these ethical challenges experienced by physicians and nurses due to these decisions are acknowledged and discussed, chances increase that everyone involved feels that the right decision is made for the patient as an individual.

In recent years international space agencies have become more and more explicit about long term lunar and Martian space missions. With the space program Terrae Novae, the European Space Agency puts forward a focus on the development of Human &amp; Robotic Exploration technologies essential in enabling such long term missions. An integral component of this program is the focus on Advanced Life Support Systems. Life support systems are operated to provide astronauts with life necessities like oxygen, water and food. Currently, conventional Life Support System often have a linear supply design, relying on resources shipped from Earth, with limited onboard re-usage. However, for extended space missions, this linear supply model becomes impractical due to the constraints of dry mass during space travel. Given this need, the European Space Agency initiated the MELiSSA (Micro-Ecological Life Support System Alternative) project aimed at the development of a bioregenerative life support systems. In previous works, the MELiSSA Loop has been proposed: a system design inspired by terrestial ecosystems, that consists of multiple compartments that perform specific biological functions like nitrification and biosynthesis. Due to the complex interdependence of the individual compartments and general space system requirements, the control of such this cyber-physical system forms a significant challenge. This thesis proposes a previously undescribed architecture for the MELiSSA Loop controller design that coordinates the resource distribution between the compartments and establishes atmosphere revitalisation. The architecture meets control objectives specified at high level, and at the same time satisfies the physical and operational constraints. / Under de senaste åren har internationella rymdorganisationer blivit mer och mer tydliga om långsiktiga mån- och rymduppdrag på mars. Med rymdprogrammet Terrae Novae lägger Europeiska rymdorganisationen fram ett fokus på utvecklingen av Human &amp; Robotic Exploration-teknik som är nödvändig för att möjliggöra sådana långsiktiga uppdrag. En integrerad del av detta program är fokus på Advanced Life Support Systems. Livsuppehållande system används för att förse astronauter med livsnödvändigheter som syre, vatten och mat. För närvarande har konventionella livsuppehållande system ofta en linjär försörjningsdesign som förlitar sig på resurser som skickas från jorden, med begränsad återanvändning ombord. Men för utökade rymduppdrag blir denna linjära försörjningsmodell opraktisk på grund av begränsningarna av torr massa under rymdresor. Med tanke på detta behov initierade Europeiska rymdorganisationen MELiSSA-projektet (MicroEcological Life Support System Alternative) som syftade till att utveckla ett bioregenerativt livsuppehållande system. I tidigare arbeten har MELiSSA Loop föreslagits: en systemdesign inspirerad av terrestiska ekosystem, som består av flera fack som utför specifika biologiska funktioner som nitrifikation och biosyntes. På grund av det komplexa ömsesidiga beroendet mellan de enskilda avdelningarna och allmänna krav på rymdsystem, utgör kontrollen av sådana detta cyberfysiska system en betydande utmaning. Denna avhandling föreslår en tidigare obeskriven arkitektur för MELiSSA Loopkontrollerdesignen som koordinerar resursfördelningen mellan avdelningarna och etablerar återupplivning av atmosfären. Arkitekturen uppfyller styrmål som anges på hög nivå, och uppfyller samtidigt de fysiska och operativa begränsningarna.

Bakgrund: Teknologi och behandlingsmöjligheter inom intensivvården är under ständig utveckling. Den växande möjligheten till livsuppehållande behandling är inte alltid gynnsam för alla patienter. Det är en utmaning att identifiera tidpunkten då behandlingen blivit medicinsk meningslös och därmed ska avslutas. Beslutsfattandet försvåras eftersom patienterna ofta inte kan tala för sig själva. Processen att komma fram till ett beslut kräver ett samarbete mellan läkare och sjuksköterskor för att tillgodose patientens bästa och anhörigas behov. Att ge alla inblandade en röst har visat sig vara en utmaning och kan leda till konflikt. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av samarbetet med läkare inför beslutsfattande kring avslutande av livsuppehållande behandling. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats och induktivt förhållningssätt. Resultat: Sjuksköterskor upplever att deras involverade i beslutsfattandet är viktigt och åtar sig ett antal handlingar för att bidra till samarbetet, samtidigt som de känner sig exkluderade och att deras arbete är undervärderat. Beslutsfattandet upplevs komplext där tid, anhöriga och olika professionella perspektiv påverkar samarbetet. Hur samarbetet är utformad och vilka beslut som tas i enskilda situationer upplevs variera relaterat till hur den individuella beslutsfattaren är som människa och vilka erfarenheter de involverade har. Slutsats: Samarbetet mellan sjuksköterska och läkare vid beslutsfattande om avslut av livsuppehållande behandling är viktigt för att utforma vården efter den individuella patienten. Beslutsfattandet är komplicerat, där etiska och moraliska principer behöver tillgodoses. Genom att få bättre förståelse och reflektera över den professionella rollen kan samarbetet underlättas. Att ta beslut om människors livsöden förblir tungt, men rätt förutsättningar gynnar såväl yrkesprofessionella som patienter.