This essay will describe the working method of wage subsidies at the Employment Service and provide an insight into how legal these decisions are in Västra Götalandslän. Through qualitative interviews, prosecutors at the Swedish Employment Service have described the process how a wage subsidy is taken at the employment service. In addition, Lennart Lundqvist's theory of "our public ethos" in which the paper sets the ethics of ethics to see how legal the process is in decision making. The conclusion was that the workforce's workforce could be further improved in order to be able to be more confident.

The purpose of this study is to investigate how public ethos is expressed and articulated by public employees. Lennart Lundqvist’s theory of Public ethos and Max Weber’s theory of Bureaucracy was chosen as a theoretical starting point, based on the purpose of this study. The analysis is based on 8 qualitative interviews with public employees reasoning about public values. The overall data that was collected focused on what type of public values become expressed and articulated by public employees. The result shows that parts of a public ethos are expressed through a stance on what is right and wrong in everyday stories about work situations, and that it is not part of everyday life for public employees to talk in their workplace about the values that govern their practical work. Furthermore, the result points at a third public value; ethics of care, and the authors suggest that it might be equally included alongside the democratic and economic values in a contemporary public ethos.

Sammanfattning: Vid min granskning av mottagandet av de sex böcker jag har behandlat i denna uppsats kan man se vissa likheter och skillnader hos recensenter och bloggare. Att gestalta könsöverskridande hos flickor verkar överlag vara lättare än när det gäller pojkar och inte alls lika uppmärksammande.  Också könsneutralitet verkar kunna passera som något positivt inom vissa gränser Men det är tydligt att flickpojkarna får mest plats i recensionerna och bloggarna eftersom detta alltid är något som nämns.  Detta gäller dock inte Kivi och monsterhund, som ju introducerade ett nytt begrepp inom barnlitteraturen, hen. Kanske är det så att flickpojken och böcker som använder ordet hen ännu är ett så ovanlig perspektiv att man reagerar mest på det? Stina Nylén som skrev en recension om Kivi och monsterhund i Göteborgs-Posten slår nog huvudet på spiken när hon skriver att författarna aldrig kan göra rätt när de skapar könsöverskridande barnbokskaraktärer. Böckerna fick nämligen kritik från alla håll som jag har visat här ovanför, även om de också hyllades i många fall. Antingen var pojkflickan för flickig eller för pojkig. Och flickpojken tycktes problematisk på grund av han skildrades med både kvinnliga och manliga egenskaper. Ingenting kunde bli helt rätt, inte ens när en av författarna bestämde sig för att använda ett könsneutralt ord – hen. Då blev det lite för mycket, enligt vissa. Men ingen tydlig skillnad visade sig vara mellan åsikterna hos recensenterna och bloggarna. Man kan också se, speciellt i diskussionen om hen-begreppet, att till viss del behandlas barnlitteraturen inte som enbart barnlitteratur utan som ett inlägg i en mycket större genusdebatt som har tagits långt ut från boken Kivi och Monsterhund. Konstruktion av kön och även könsneutralitet var något som ständigt pågick i de allra flesta recensionerna och på de allra flesta bloggarna. Skribenterna var mycket medvetna om vilka egenskaper som tillskrivs flickor och vilka som tillskrivs pojkar. Många skribenter var också mycket medvetna om teorier om kön som konstruktion, men det hindrar inte det faktum att när de pratar om könsöverskridande i berättelserna blir det också en konstruktion i sig eftersom man samtidigt uppmärksammar skillnader mellan det typiskt manliga och det typiskt kvinnliga. När det kommer till könsneutralitet verkar dock varken de professionella läsarna eller amatörkritikerna vara särskilt medvetna om konstruktionen om könsneutralitet. Det är många som ifrågasätter och pratar om konstruktionen om manligt och kvinnligt men vad gäller könsneutralitet verkar skribenterna inte lika medvetna. Men könsneutralitet måste ju vara en konstruktion om man menar att manligt och kvinnligt är det. Eva Heggestad påpekar att i barnböcker som behandlar kön och sexualitet finns det ofta en normalitetsdiskurs som präglar dessa ”queera” barnböckerna. Det vill säga att annorlundaskapet framställs som oproblematiskt på alla sätt. Detta är också fallet vad gäller många av böckerna jag har behandlad i denna uppsats, men också recensionerna av böckerna, båda professionell- och amatörkritik, där de i vissa fall inte heller tar upp den problematiken om annorlundaskapet eller könsöverskridandet. Det råder alltså tystnad även i recensionerna, inte bara själva böckerna.

In this essay we follow a professional female photographer on the island of Gotland in Sweden around the turn of the twentieth century. The story of Laura Stenman’s life has for a long time been hidden, but through literature- and archival studies, her biographical story was pieced together and revealed during the winter of 2019. Through this essay her family life and photographic work has emerged. In parallel, a piece of the history of photography and the first photographers on Gotland are revealed.  The essay highlights the educational opportunities and advice available to those interested in photography at this time. It also describes the photographic studios that Laura Stenman and her second husband worked in. How the studio was planned and what inventories you would find in them. It also describes which assignments were the most common, which customers they had, how they communicated with the customers and how they found new ones. The economic conditions and aspects both for the photographer and the person to be portrayed, were of the utmost importance, and this is also being discussed. Some of the photographic pictures that Laura Stenman made were found and studied in detail in order to find patterns in her work. The essay also highlights how both the married and unmarried women were affected by changes in two big reforms in Sweden. First in 1846 when new opportunities arose for those who wanted to carry on activities in the craft profession, and second in 1864 when a business freedom regulation was introduced. Laura Stenman was married twice an both marriages changed her life and her history in different directions which is also being discussed throughout the essay. / I denna uppsats får vi följa en kvinnlig yrkesverksam fotograf på Gotland under sekelskiftet 1900. Laura Stenmans historia var länge dold men genom litteratur- och arkivstudier pusslades hennes biografiska skelett under vintern 2019 åter samman. En bild av hennes familjeliv och fotografiska arbete utkristalliserade sig. Parallellt har frågor om när fotokonsten och fotograferna egentligen kom till Gotland och vilka de första fotograferna var, besvarats. Vilka utbildningsmöjligheter och råd fanns för den intresserade vid denna tid?Arbetet beskriver de fotoateljéer som Laura Stenman och hennes andra man var aktiva i. Vart de byggdes upp, hur de planerades, fungerade och vad som fanns i dem. Även vilka fotografernas vanligaste uppdrag var, vilka kunder de hade, hur de kommunicerade med dem och hittade nya. De ekonomiska förutsättningarna och aspekterna både för fotografen och den som skulle låta sig avporträtteras var av allra största vikt vilket också diskuteras. Ett antal fotografiska visitkort som Laura Stenman lämnat efter sig studerades närmare. Vid 1846 års reform avskaffades skråväsendet i Sverige vilket gav nya möjligheter för den som ville bedriva verksamhet inom hantverksyrken och 1864 infördes sedan näringsfrihetsförordning. Uppsatsen lyfter hur både gifta och ogifta kvinnor påverkades av detta. Laura Stenman själv var gift två gånger och dessa giftermål påverkade hennes liv och historieskrivning i olika riktningar vilket har diskuterats genom hela arbetet.