No description available.

Syftet med följande studie var att undersöka yrkesverksammas upplevelser av möjliga riskfaktorer till mäns våld mot kvinnor i relation till den socio-ekologiska modellen. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och fem yrkesverksamma från relevanta organisationer deltog. Teman som identifierades i studien jämfördes med de olika nivåerna från den socio-ekologiska modellen och med tidigare forskning på området. I studien kunde tre av de fyra nivåerna från den socio-ekologiska modellen återfinnas som självständiga teman och den fjärde nivån återfanns som en underliggande faktor i samtliga teman. Resultatet visade även att de yrkesverksamma upplever att det finns personlighetsdrag som karaktäriserar män som utövar våld mot kvinnor men att männen ändå skiljer sig från varandra. Mäns våld mot kvinnor finns i alla samhällsklasser och miljöer vilket gör det svårt att identifiera vilka män som har denna typ av problematik. För att våldet ska minska krävs tidigt förebyggande arbete samt krafttag i hela samhället kring de rådande maskulinitetsnormerna. Vidare behövs mer forskning på hur de män som inte lagförs eller frivilligt söker behandling kan upptäckas samt motiveras till behandling för sin problematik. / The purpose of following study was to examine professional’s experiences of potential risk factors to men's violence against women in relation to the socio ecological model. A qualitative interview study was conducted and five professionals from different organizations participated. Themes identified in the study were compared with different levels from the socio-economic model and with previous research in the field. In the present study, three out of four levels from the socio-ecological model were found as independent themes and the fourth level was found as an underlying factor in all themes. The results also showed that the professionals found personality traits that characterize men who use violence against women, but that the men still differ from each other. Men's violence against women exists in all social classes and environments, which makes it difficult to identify which men that have this type of problem. For the violence to decrease, early preventive work and effort are required throughout society and the current masculinity standards. More research is needed about how men who are not prosecuted or voluntarily seeking treatment can be discovered and motivated to treat their problems.

No description available.

Domestic violence is regarded as a complex social issue since it does not only exist in some abnormal groups of people, or abused by a certain type of men, nor exposed by a particular type of women. Hence, the problem can occur in all-ages, social classes and occupational groups throughout the society. Domestic violence therefore reflects the unequal distribution of power in different aspects between men and women that still remains and is maintained in different ways in today’s society. On this basis, the aim of this study is to examine women’s narrative life stories about their experiences of domestic violence in their autobiographies. This study also aims to analyze how women construct domestic violence in autobiographies from beginning to end. With the use of autobiographies as empirical material I chose to take the qualitative narrative analysis as a method, and on the basis of a social constructivists perspective. I have chosen four autobiographies all written by women who have been subjected to domestic violence in Sweden. Results analysis is divided into different parts which follow how an abusive relationship begins, how it develops and how it ends. The results show that most women described domestic violence which begins as a romantic relationship that gradually transforms into a relationship of violence, and that ends with women managing to break up from men with help of the environment in order to survive. Through autobiographies can this domestic violence also be explained as a normalization process of violence which caused by men’s violence and women’s adaptation to it.

<p>16 kvinnor dör varje år på grund av våld i hemmet och enligt undersökningen Slagen Dam har varannan kvinna sen sin 15-årsdag blivit utsatt för någon form av våld av en närstående man. Trots dessa siffror är mörkertalet för antalet kvinnor som utsätts för våld i hemmet fortfarande väldigt stort. Så vad är avgörande i kvinnornas val att inte anmäla brottet och varför stannar de hos mannen? Syftet med detta arbete är att utifrån aktuell svensk forskning kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer analysera och granska vilka teoretiska perspektiv som används för att förklara varför många kvinnor stannar kvar i relationen där de utsätts för våld. Studiens frågeställningar är: Vilka är de mest framträdande teoretiska perspektiven inom svensk forskning inom området mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Vad är enligt de teoretiska perspektiven orsakerna till varför kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld? Är perspektiven som används tillräckliga för att förklara varför kvinnor stannar kvar i sina relationer, där män utövar våld mot dem?</p><p>Resultatet visar att det i dagsläget finns tre ledande perspektiv: det individualpsykologiska perspektivet, det strukturella/könskulturella perspektivet och det socialpsykologiska perspektivet. Dessa tre perspektiv analyserar kvinnans problematik utifrån tre olika nivåer: individ-, grupp-, och strukturell nivå. Det individualpsykologiska perspektivet söker enbart förklaringar på individnivå och då framför allt förklaringar om vad det är i kvinnans psyke som gör att hon stannar. Å andra sidan utgår det strukturella/könskulturella perspektivet enbart ifrån en strukturell nivå och granskar kvinnans val i en samhällelig kontext med mäns överordning i samhället. När det gäller det socialpsykologiska perspektivet, så ser man här på kvinnans problematik på gruppnivå, med fokus på den komplexa relationen mellan mannen och kvinnan. Vår slutsats är att ingen av dessa teoretiska perspektiv enskilt kan ge en tillräcklig förklaring till varför kvinnan stannar. Vi anser att det endast är genom en kombination av de olika teoretiska perspektiven som en djupare förståelse av varför många kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld kan erhållas.</p>

<p>Föreliggande studies syfte är att studera och beskriva behandlingsmodeller för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer. Syftet kan brytas ned i följande frågeställningar: (i) vilka behandlingsmodeller finns omnämnda i litteraturen för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer och hur kan dessa beskrivas, (ii) vilka likheter respektive skillnader finns mellan olika behandlingsmodeller, (iii) vilka behandlingsresultat och utvärderingssvar finns dokumenterade beträffande behandlingsmodellernas effektivitet samt (iv) hur kan resultatet analyseras utifrån teoretiska perspektiv beträffande mäns våld mot kvinnor? Som utgångspunkt för analys har tre teoretiska perspektiv beträffande mäns våld mot kvinnor brukats. Dessa har utgjorts av ett strukturellt/feministiskt, ett individualpsykologiskt samt ett socialpsykologiskt perspektiv, vilka förklarar mäns våld mot kvinnor på skilda abstraktionsnivåer och med olika teoretiska utgångspunkter. Föreliggande uppsats har genomförts som en litteraturstudie med ett kvalitativt angreppssätt, med anledning av studiens intention att beskriva och sammanställa kunskaper om existerande behandlingsmodeller för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer. Vid införskaffandet av material påträffades tre behandlingsprogram som de mest förekommande i den insamlade litteraturen, varför dessa behandlingsmodeller; Emerge, Duluthmodellen; DAIP, och Change, samt utvärderingar av dessa, inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att dessa tre behandlingsmodeller alla utgår från profeministiska teorier vad gäller definitioner och förklaringar av mäns våld mot kvinnor. Liknande behandlingsmetoder har vidare kunnat påträffas i de tre programmen; såsom inslag av kognitiv beteendeterapi i behandlingen, pedagogiska metoder samt gruppsessioner. Vad som skiljer modellerna åt är bland annat att de i olika hög grad har kontakt med de våldsbrukande männens partners, samt att två av dem; Duluthmodellen och Change, inkluderar ett arbete mellan olika officiella instanser i behandlingen, vilket Emerge inte gör. Vidare har Change i högre grad ett uttalat KBT-inriktat förhållningssätt, än de övriga två programmen. Vid analysen har framkommit att behandlingsmodellerna, trots sin profeministiska teoretiska utgångspunkt, tycks vara tämligen eklektiska vad gäller vilka konkreta behandlingsmetoder som används. Emerge, Duluthmodellen och Change har utvärderats i varierande hög grad; de existerande utvärderingarna har dock visat på generellt måttliga resultat beträffande behandlingens effektivitet. Förutom de ovannämnda programmen har även ytterligare utvärderingar av andra behandlingsmodeller inkluderats i resultatet, vilka uppnått varierande, dock sammanfattningsvis, måttfulla resultat.</p> / <p>The purpose of this essay is to study and describe treatment programs for men who are violent against women in intimate relationships. This purpose can be divided into following questions: (i) what treatment programs are to be found in the literature concerning men who are violent against women in intimate relationships and how can they be described, (ii) what similarities and differences are there between different treatment programs, (iii) what are the results of treatment and evaluations documented concerning the treatment programs effect and (iv) how can the results of the study be analysed from the theoretical perspectives concerning men’s violence against women? As a point of departure of the analysis, three theoretical perspectives relating to men’s violence against women has been used. They are constituted by a structural/feminist perspective, an individual psychological perspective and a social psychological perspective, that explains the violences of men against women on various abstraction levels and with separate theoretical views. The method has been conducted as a literature review with a qualitative approach, because of the intention of the study to describe and put together knowledge about existing treatment programs for men who are using violence against women in intimate relationships. Three treatment programs were found to be the most occurring in the collected literature, hence these treatment programs; Emerge, the Duluth Model; DAIP, and Change, together with evaluations of these programs, were included in the result. The study’s result shows that all of these three treatment programs use profeminist theories as a point of departure concerning definitions and explanations of the violences of men against women. Further, similar treatment methods have been found to occur in all of the three programs; such as touches of cognitive behavioural therapy, educational methods and group sessions in the treatment. What separates the programs is that they in varying degrees emphasises keeping in contact with the partners of the violent men, and that two of them; the Duluth Model and Change, are including work with different official institutions in the treatment, as the Emerge program does not. Further, Change has a more outspoken CBT-related approach, which the other two programs have not. The analysis reveals that the treatment programs, in spite of their profeminist theoretical view, seem to be rather eclectic concerning the concrete treatment methods that are used. Emerge, the Duluth Model and Change has been evaluated to varying degrees. The existing evaluations have shown generally moderate results concerning the effect of the treatment. Besides of the mentioned programs further evaluations of other treatment programs have been included in the result, which have reached varied; but in sum, moderate results.</p>

Föreliggande studies syfte är att studera och beskriva behandlingsmodeller för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer. Syftet kan brytas ned i följande frågeställningar: (i) vilka behandlingsmodeller finns omnämnda i litteraturen för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer och hur kan dessa beskrivas, (ii) vilka likheter respektive skillnader finns mellan olika behandlingsmodeller, (iii) vilka behandlingsresultat och utvärderingssvar finns dokumenterade beträffande behandlingsmodellernas effektivitet samt (iv) hur kan resultatet analyseras utifrån teoretiska perspektiv beträffande mäns våld mot kvinnor? Som utgångspunkt för analys har tre teoretiska perspektiv beträffande mäns våld mot kvinnor brukats. Dessa har utgjorts av ett strukturellt/feministiskt, ett individualpsykologiskt samt ett socialpsykologiskt perspektiv, vilka förklarar mäns våld mot kvinnor på skilda abstraktionsnivåer och med olika teoretiska utgångspunkter. Föreliggande uppsats har genomförts som en litteraturstudie med ett kvalitativt angreppssätt, med anledning av studiens intention att beskriva och sammanställa kunskaper om existerande behandlingsmodeller för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer. Vid införskaffandet av material påträffades tre behandlingsprogram som de mest förekommande i den insamlade litteraturen, varför dessa behandlingsmodeller; Emerge, Duluthmodellen; DAIP, och Change, samt utvärderingar av dessa, inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att dessa tre behandlingsmodeller alla utgår från profeministiska teorier vad gäller definitioner och förklaringar av mäns våld mot kvinnor. Liknande behandlingsmetoder har vidare kunnat påträffas i de tre programmen; såsom inslag av kognitiv beteendeterapi i behandlingen, pedagogiska metoder samt gruppsessioner. Vad som skiljer modellerna åt är bland annat att de i olika hög grad har kontakt med de våldsbrukande männens partners, samt att två av dem; Duluthmodellen och Change, inkluderar ett arbete mellan olika officiella instanser i behandlingen, vilket Emerge inte gör. Vidare har Change i högre grad ett uttalat KBT-inriktat förhållningssätt, än de övriga två programmen. Vid analysen har framkommit att behandlingsmodellerna, trots sin profeministiska teoretiska utgångspunkt, tycks vara tämligen eklektiska vad gäller vilka konkreta behandlingsmetoder som används. Emerge, Duluthmodellen och Change har utvärderats i varierande hög grad; de existerande utvärderingarna har dock visat på generellt måttliga resultat beträffande behandlingens effektivitet. Förutom de ovannämnda programmen har även ytterligare utvärderingar av andra behandlingsmodeller inkluderats i resultatet, vilka uppnått varierande, dock sammanfattningsvis, måttfulla resultat. / The purpose of this essay is to study and describe treatment programs for men who are violent against women in intimate relationships. This purpose can be divided into following questions: (i) what treatment programs are to be found in the literature concerning men who are violent against women in intimate relationships and how can they be described, (ii) what similarities and differences are there between different treatment programs, (iii) what are the results of treatment and evaluations documented concerning the treatment programs effect and (iv) how can the results of the study be analysed from the theoretical perspectives concerning men’s violence against women? As a point of departure of the analysis, three theoretical perspectives relating to men’s violence against women has been used. They are constituted by a structural/feminist perspective, an individual psychological perspective and a social psychological perspective, that explains the violences of men against women on various abstraction levels and with separate theoretical views. The method has been conducted as a literature review with a qualitative approach, because of the intention of the study to describe and put together knowledge about existing treatment programs for men who are using violence against women in intimate relationships. Three treatment programs were found to be the most occurring in the collected literature, hence these treatment programs; Emerge, the Duluth Model; DAIP, and Change, together with evaluations of these programs, were included in the result. The study’s result shows that all of these three treatment programs use profeminist theories as a point of departure concerning definitions and explanations of the violences of men against women. Further, similar treatment methods have been found to occur in all of the three programs; such as touches of cognitive behavioural therapy, educational methods and group sessions in the treatment. What separates the programs is that they in varying degrees emphasises keeping in contact with the partners of the violent men, and that two of them; the Duluth Model and Change, are including work with different official institutions in the treatment, as the Emerge program does not. Further, Change has a more outspoken CBT-related approach, which the other two programs have not. The analysis reveals that the treatment programs, in spite of their profeminist theoretical view, seem to be rather eclectic concerning the concrete treatment methods that are used. Emerge, the Duluth Model and Change has been evaluated to varying degrees. The existing evaluations have shown generally moderate results concerning the effect of the treatment. Besides of the mentioned programs further evaluations of other treatment programs have been included in the result, which have reached varied; but in sum, moderate results.

16 kvinnor dör varje år på grund av våld i hemmet och enligt undersökningen Slagen Dam har varannan kvinna sen sin 15-årsdag blivit utsatt för någon form av våld av en närstående man. Trots dessa siffror är mörkertalet för antalet kvinnor som utsätts för våld i hemmet fortfarande väldigt stort. Så vad är avgörande i kvinnornas val att inte anmäla brottet och varför stannar de hos mannen? Syftet med detta arbete är att utifrån aktuell svensk forskning kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer analysera och granska vilka teoretiska perspektiv som används för att förklara varför många kvinnor stannar kvar i relationen där de utsätts för våld. Studiens frågeställningar är: Vilka är de mest framträdande teoretiska perspektiven inom svensk forskning inom området mäns våld mot kvinnor i nära relationer? Vad är enligt de teoretiska perspektiven orsakerna till varför kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld? Är perspektiven som används tillräckliga för att förklara varför kvinnor stannar kvar i sina relationer, där män utövar våld mot dem? Resultatet visar att det i dagsläget finns tre ledande perspektiv: det individualpsykologiska perspektivet, det strukturella/könskulturella perspektivet och det socialpsykologiska perspektivet. Dessa tre perspektiv analyserar kvinnans problematik utifrån tre olika nivåer: individ-, grupp-, och strukturell nivå. Det individualpsykologiska perspektivet söker enbart förklaringar på individnivå och då framför allt förklaringar om vad det är i kvinnans psyke som gör att hon stannar. Å andra sidan utgår det strukturella/könskulturella perspektivet enbart ifrån en strukturell nivå och granskar kvinnans val i en samhällelig kontext med mäns överordning i samhället. När det gäller det socialpsykologiska perspektivet, så ser man här på kvinnans problematik på gruppnivå, med fokus på den komplexa relationen mellan mannen och kvinnan. Vår slutsats är att ingen av dessa teoretiska perspektiv enskilt kan ge en tillräcklig förklaring till varför kvinnan stannar. Vi anser att det endast är genom en kombination av de olika teoretiska perspektiven som en djupare förståelse av varför många kvinnor stannar i relationer där de utsätts för våld kan erhållas.

Syftet med studien har varit att undersöka hur personal på kvinnojourer upplever att samverkan med socialtjänsten fungerar. Dessa organisationer är båda betydelsefulla aktörer i arbetet med våldsutsatta kvinnor och därför är det viktigt att de kan mötas och ta tillvara på varandras kompetenser för att uppnå en så god samverkan som möjligt. Frågeställningarna som resultatet bygger på är Hur tycker personalen på kvinnojourerna att samarbetet med socialtjänsten fungerar? Finns det något som skulle behöva förändras för att förbättra arbetet och i sådana fall hur? Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan kvinnojour och socialtjänst - finns det tydliga roller att förhålla sig till i det gemensamma arbetet att ge stöd och hjälp till en utsatt kvinna? Informanterna i den här studien arbetar på sex olika kvinnojourer. Kvalitativ forskningsmetod, med semistrukturerade intervjuer har använts för att få svar på frågorna och de inspelade intervjuerna har transkriberats och sedan meningskategoriserats för att få struktur på empirin. Ur detta skapades teman som vi sedan fann kopplingar till i samverkansteori. Resultatet visar att informanterna upplever samverkan med socialtjänsten som mycket varierande, beroende på olika omständigheter. Det finns en önskan och ett behov hos informanterna om att socialtjänsten ska vara mer insatta i och förstå mäns våld mot kvinnor för att kunna samverka bättre. Brist på resurser och otydlig ansvarsfördelning nämns som orsaker till varför samverkan emellanåt inte fungerar optimalt. Med hjälp av samverkansteori analyserade vi resultatet och kan dra slutsatsen att en god samverkan förutsätter vissa faktorer, som exempelvis gemensamt mål, tillräckliga resurser, samsyn, tydlig ansvars- och rollfördelning. Vår tolkning är att informanterna upplever ett behov av att ovanstående faktorer är implementerade i samverkansarbetet. / The purpose of this study was to examine how staff at women's shelters is experiencing the collaboration with Social Services. These organizations are both significant players in working with abused women and therefore it is important that they can come together and use each other's competencies to achieve a sufficient collaboration as possible. The questions of which the results are based on are How do staff at women's shelters experience the collaboration with Social Services? Is there anything that would need to be changed to improve the work and if so how? What is the division of responsibilities between the shelter and Social Services - are there distinct roles to relate to in the joint work to provide support and assistance to a woman victim of violence? The informants in this study work at six different women's shelters. Qualitative research, with semi-structured interviews was used to obtain answers to the questions and the recorded interviews were transcribed and then categorized to be able to structure the empirics. From this, themes were created, which we then found links to in interaction theory. The results show that informants experience a good collaboration with the Social Services as highly variable, depending on various circumstances. There is a need by the informants that Social Services should be more familiar with and understand men's violence against women in order to work better together. Lack of resources and an unclear division of responsibility is mentioned as reasons why collaboration sometimes does not work optimally. With the help of interaction theory, we analyzed the results and conclude that the proper collaboration requires certain factors, such as common goals, adequate resources, common understanding, clear responsibilities and roles. Our interpretation is that the informants experience a need of the above factors to be implemented into the collaboration.

Syftet med studien är åskådliggöra hur myndigheter, publika medier och medmänniskor skriver om och talar kring män som utsätts för våld i nära relationer, att beskriva den verklighet som dessa män befinner sig i och vad som behövs för att åstadkomma en attitydförändring.Metoden baserades på en narrativ analys utifrån vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar samt texter från publika medier från SocIndex och Google. De teoretiska utgångspunkterna har varit bland annat normer gällande kön, jämställdhet, konsekvenser av utsatthet för våld samt viktimologi. Utifrån det angivna syftet anser vi att narrativ analys är en passande metod eftersom intresset ligger i att studera hur språket, ordval och hur individer framställs och framställer sig själv som sociala och kulturella varelse.Resultatet presenterar attityder kring kvinnors våld mot män i nära relationer. Kapitlet inleds med en genomgång av de dominerande attityderna, vilka är att män inte kan vara offer och att kvinnor inte kan vara förövare. Vidare redovisas hur dessa attityder kan få för negativa konsekvenser för våldsutsatta män och avslutningsvis presenteras att dessa män bör inkluderas i jämställdhetsarbetet för att nyansera inställningen kring våld i nära relationer.Diskussionen inleds med en sammanfattande slutsats utifrån resultatet. Vidare presenteras reflektioner som berör bland annat hur synen på våld i nära relationer behöver förändras, främst genom jämställdhetsarbete samt att begreppet ”partnervåld” anammas. Detta för att öka förståelsen kring att såväl en man som en kvinna kan använda våld i nära relationer.