Examensarbete syftar till att undersöka dels vilka byggherrar som genomför bostadsprojekt och dels hur markägorförhållanden såg ut när exploateringsprojekten initierades i olika kom-muner i Stockholms län. Dessutom undersöks antalet tillkommande bostäder. Undersökningen har gjorts genom granskning av detaljplanhandlingar, som vunnit laga kraft mellan åren 2005 och 2009, i åtta kommuner i Stockholmsregionen. I alla kommuner genomförs de flesta projekt, som är av större omfattning, av olika professio-nella byggherrar, men det förekommer att även mindre byggbolag genomför planen. Alltså finns det en stor variation av olika byggherrar i de flesta kommuner. I några kommuner är dock variationen av byggherrar något mindre, då det framkommer tydligt att vissa professio-nella byggherrar dominerar. Oftast torde detta bero på byggherrarnas egna markinnehav. En annan orsak till detta kan vara att kommunen endast anvisar mark till vissa byggherrar. Det tycks framkomma ett visst mönster i kommunerna, när det gäller markägarförhållanden vid initieringsskedet. Vanligtvis initieras flest bostadsprojekt på kommunalägd mark i kom-muner med stort markinnehav medan det planeras mest på privatägd mark i kommuner med litet markinnehav. Det förekommer dock några undantag från denna tendens. I flera kommu-ner har de flesta projekten initierats på mark som ägs både av kommunen och privata fastig-hetsägare gemensamt. Det tycks även finnas ett visst samband mellan markägandet och antal tillkommande lägenhe-ter. Det största antalet bostäder planeras på kommunal mark, då kommunen har ett stort mark-innehav. I kommuner med lägre markinnehav byggs de flesta bostäder på privat mark. I några kommuner byggs mest på mark som ägs både av kommunen och privata markägare gemen-samt.

Sammanfattning Markägande har länge setts som en värdefull resurs, både för den offentliga och den privata sektorn. I Sverige är det lagstadgat att det är kommunen som ska planlägga mark- och vattenanvändning genom det kommunala planmonopolet. För att kommunen ska kunna se till att det som planläggs realiseras bör markägande vara en central faktor. Privata aktörer har en tendens att ha intentioner med sina markägor som strider mot det kommuner vill uppnå. Ett av dessa områden där intressen ofta skiljer sig åt mellan dessa privata aktörer och kommuner är bostadsfrågan. Med utgångspunkten att kommunen vill bygga bort bostadsbristen och privata aktörer i större utsträckning vill göra ekonomiska vinster så borde bostadstypen samt antal producerade bostäder påverkas av vem som äger marken. Syftet med studien är således att bidra till kunskapsutvecklingen kring hur ägande av mark påverkar den kommunala planeringen i frågor om tillväxt och exploatering.  De tre fall som undersökts i arbetet är Kalmar kommun, Växjö kommun och Karlskrona kommun. För att ge ett djup i studien har även tätorterna Kalmar stad, Ljungbyholm, Växjö stad, Rottne, Karlskrona stad och Jämjö undersökts för att ge svar på frågan om: hur planeringsstrategin i dessa kommuner påverkas av det kommunala och privata markägoförhållandet? Markägoförhållanden i respektive kommun och ort, tillsammans med planeringsinriktning för exploatering av bostäder och verksamheter är sådant som studerats närmare i arbetet. Resultaten visade att all tre kommunerna endast ägde en liten del av den totala markytan i kommunerna. Trots det tycktes kommunerna inte vara särskilt begränsade i varken ambitioner att växa eller antal producerade bostäder. Resultaten visade även på att kommuner koncentrerat sitt markägande i och omkring befintliga tätorter, vilket tyder på att det är strategiskt fördelaktigt för kommuner att äga mark i områden som växer och där andra aktörer vill bygga. Genom att äga mark i strategiska lägen dras slutsatsen att kommunerna till en högre grad kan styra exploateringen av bostäder och till viss del även verksamhetsetablering i önskad riktning. Därav tycks den ägda markens lokalisering vara av större betydelse än vad som initialt antogs samtidigt som stora mängder kommunalägd mark inte tycks vara av största betydelse för en fungerande kommunal planering.

I en situation med underskott på bostäder i många kommuner är det angeläget att det som planeras också blir byggt. Denna uppsats belyser kommunalt markägande och dess roll i genomförandet av detaljplaner. Syftet är att undersöka kommuners erfarenheter av tider för plangenomförande, att visa hur de arbetar för att säkerställa genomförande på egen och privat mark samt att undersöka hur deras och byggherrars agerande kan förstås i termer av markägande och makt. I uppsatsen presenteras erfarenheter från fyra kommuner genom studier av policydokument och intervjuer med tjänstemän. Resultatet visar att markägande har väldigt olika betydelse för bostadsproduktionen i de beskriva kommunerna. I några kommuner förefaller det ha en avgörande betydelse för bostadsproduktionen, i en kommun knappt någon alls. Överväganden kring markägande är dock i samtliga exempel centrala ur ett kommunalekonomiskt perspektiv. Kommunerna har inte någon enhetlig tillämpning av att säkerställa genomförande, olika metoder prövas utifrån förutsättningar i varje kommun. De krav som kommunerna kan ställa på genomförande och kvalitet uppfattas stå i relation till deras attraktivitet för bostadsutveckling och till markens värde. Det framförs också att kommunalt ägande av strategisk mark, under vissa förutsättningar, kan vara ett verktyg för att komma till rätta med flera hinder för bostadsbyggande.

Denna multipla fallstudie behandlar hur kommuner implementerar de bostadssociala målen i sina markanvisningar. Sveriges befolkning växer och fler bostäder behöver byggas för att människor ska ha någonstans att bo. Bristen på bostäder får stora konsekvenser både på individnivå och för samhället i stort när bostadsbristen hämmar samhällsutvecklingen. De som drabbas hårdast av detta är de med låg inkomst, studenter, ungdomar, pensionärer, socialt utsatta och nyanlända. För att skapa rätt förutsättningar för alla invånare i kommunerna ska målen för bostadsförsörjningen beskrivas i bostadspolitiska program och kopplas till översiktsplanerna (SFS 2000:1383). Behovet av att bygga bostäder för låginkomsttagare är stort, bland andra studenter, ungdomar och äldre, kommunerna kan genom sina markanvisningar ställa krav på byggherrarna om att uppföra sådana bostäder. Syftet med detta arbete är att kartlägga hur två kommuner arbetar med markanvisning för att nå de sociala målen i bostadspolitiken och försöka besvara följande frågeställningar: • Hur kommer de bostadssociala målen gällande studenter, ungdomar samt bostäder för äldre och 55+ till uttryck i markanvisningar? • Hur skiljer sig de bostadssociala målen i markanvisningarna mellan Sundbybergs stad och Täby kommun? De i uppsatsen granskade markanvisningarna visar på att det i kommunerna byggs bostäder för den breda allmänheten men även i viss mån riktat mot grupper med lägre inkomster. Studien visar även att olika politisk styrning påverkar bostadsförsörjningen i olika riktning. Samt att vikten av att ha tydliga mål för bostadsförsörjningen leder till att bostadsbyggandet får en tydlig inriktning. Motsatsvis får avsaknaden av mål för bostadsförsörjningen negativa konsekvenser i form av uteblivna bostäder för ungdomar, studenter och äldre och 55+. / This multiple case study deals with how municipalities implement their housing supply objectives in their land allocations. Sweden’s population is growing and more housing needs to be built for people to have somewhere to live. The lack of housing has major consequences both at the individual level and for society at large when housing shortages hamper social and economic development. Those who are most affected by this are those with low incomes, for example adolescents, students and senior citizens. In order to create the right conditions for all residents in the municipalities, the housing supply objective should be described in housing policy programs and linked to the comprehensive plan (SFS 2000:1383). If there is a need to build residences for lower-income citizens, including adolescents, students and senior citizens, municipalities may, through their land allocations, induce the developers to construct such housing. The purpose of this study is to examine how two municipalities in the greater Stockholm region work with their land allocations to reach the objectives of their housing supply objectives and try to answer the following questions: • How will the housing supply objectives be expressed in land allocations regarding students, adolescents and senior citizens and 55+? • How does the housing supply objectives in the land allocation differ between Sundbybergs stad and Täby kommun? Conclusions from the study show that different political views, where basic principles on how to govern a municipality effectively, lead to, among other things, the housing supply objectives in different paths. One path does not favor those with low income, the other tries to do something. Different political views affect housing construction in Sweden, the question has therefore been raised that housing construction should be handled at the national level.

The aim of this study is to analyse a part of a model that describes the relationship in land administration. The model is both international and Swedish standard and is named, The Land Administration Domain Model (LADM). The model describes how a natural or legal person, property unit or joint property unit is affected by the legislation, exercise of authority and agreements within an administrative entity, such as a property unit or joint property unit. A part of the model has been analysed in a case study in Valbo, Gävle.  The study has been delimited to investigate the part that describes land administration that manifests itself as zoning plan, area regulations, Real Property Register and digitalised available cadastral dossiers. The information has been decoded by the part of the model rights, restrictions, and responsibilities (RRR). This is a more detailed way of describing how land administration affects a property unit or person. As far as the author knows has the model not been practiced in Sweden, despite of that the model has been of Swedish standard since 2012.  The study shows that LADM can be used in Swedish legislation and fills a void when describing land administration, the main focus is to describe the relationship between property units and persons. The cross-border collection of property related information generates an overview of what exists in a land area. This makes it possible to see when information is duplicated or absent. LADM has the capacity to gather information from different land administration systems. By gathering information to a system so an overview is created and better conditions for exercise of authority or inhabitant to identify which factors affect a land area. / Den här studien syftar till att analysera en del av en modell som beskriver relationer vid markanvändning och markägande. Modellen är både internationell och svensk standard och heter The Land Administration Domain Model (LADM), på svenska Modell för markanvändning och markägande (LADM). Modellen beskriver hur en fysisk eller juridisk person, fastighet eller samfälld mark påverkas av lagar, myndighetsutövning och avtal inom en registrerbar enhet, som en fastighet eller samfälld mark. En del av modellen har analyserats genom att använda metoden fallstudie i Valbo, Gävle.  Studien har avgränsats till att undersöka den del som beskriver markanvändning och markägande som tar sig uttryck som detaljplaner, områdesbestämmelser, fastighetsregistret och digitalt tillgängliga förrättningsakter. Informationen har tolkats enligt modellens rättigheter, restriktioner och skyldigheter (RRR), vilket ger en mer detaljerad beskrivning hur lagar, myndighetsutövning och avtal påverkar en fastighet eller person, mer än förmån och belastning. Vad författaren känner till har inte modellen tillämpats i Sverige tidigare, trots att den varit svensk standard sedan år 2012.  Studien visar att LADM fyller ett tomrum vid beskrivning av markanvändning och markägande, då den fokuserar på att beskriva relationer mellan fastigheter och personer. Insamlingen av fastighetsinformation kan ske gränsöverskridande och därmed skapar modellen en överblick av vad som finns inom ett område. Det skapar möjligheten att se när information finns upprepad hos olika register och när information uteblivit. LADM har kapacitet att samla den information som finns inom markanvändning och markägande. Genom att samla information till ett system skapas en översikt och ger bättre förutsättningar för myndighetsutövning eller invånare att identifiera vilka påverkande faktorer som finns inom ett geografiskt område.

This thesis addresses the socio-cultural configurations in Liberia in relation to climate resilient development and feminist foreign policy carried out by the Embassy of Sweden in Monrovia. It builds on the intention to explore potential points of integration between the feminist foreign policy with the construction of climate adaptation capacity. Research on climate adaptation actions demonstrates the need to engage more deeply with vulnerability contexts and embed the implementation process in local practice, value and experience. This study explores Liberian society as a case study to examine how feminist foreign policy and climate resilient development can be incorporated fit to the socio-cultural configurations. Methodologically, the study adopts an ethnographic framework. It draws on Butler’s performative notion of gender (1990, 1999, 2007) and ecological masculinities developed by Hultman and Pulé (2021) along with theories of environmental femininity by Bob Pease (2019). Empirically, the study is based on fieldwork in the form of participant observation, ethnographic interviews and document analysis.The results suggest that socio-cultural configurations are permeated by a patriarchal structure with traditional beliefs that householding tasks are linked to female obligations, leading to a disparity in responsibilities and accessibility to cultural activities. Stereotypical notions of masculinity are based on heteronormative assumptions that men should demonstrate dominance, self-reliance, and restrain emotions. The empirical work signifies that Liberian norms of masculinity lead to a reluctance to cooperativeness, block societal development and lead to unnecessary individual suffering. The culture is concluded to be centered around men, while women take a larger workload in key societal activities. Citizens experience that the state doesn't recognize them as equal participants, therefore forfeiting the opportunity to foster vital social capital that could enhance both state legitimacy and the effectiveness of public service delivery. The results illustrate the importance of considering citizens of marginalized areas as stakeholders in decision-making to enable engagement in development processes. Citizens from marginalized areas have their own underlying logic and views of the world. The thesis concludes that the socio-cultural configurations not just produce possible integration between climate resilient development and feminist foreign policy, but even forces the two to be pursued as interdependent processes. Advancing climate resilient development and feminist foreign policy in an integrated manner is thought to increase each other’s effectiveness and achieving them is possible when interdependence is leveraged. This thesis argues that the inauguration of female leadership and changing the perception of what masculinity stands for are the most distinctive points of integration in Liberian socio-cultural configurations. The thesis concludes seven possible procedures for the Embassy of Sweden in Monrovia to achieve climate resilient development aligned with the existing feminist objectives: 1. Include landownership in female empowerment strategies. 2. Transform masculinity normsthrough consultation-groups. 3. Focus on family configurations. 4. Work with religious leaders. 5.Embed policies in informal networks. 6. Encourage female-centered cultural activities and 7. Benefiton the knowledge of grassroots organizations to adopt an ethnographic approach. / Det här examensarbetet behandlar sociokulturella konfigurationer i Liberia och undersöker hur de kan relateras till klimatresilient utveckling och den feministiska utrikespolitik som bedrivs av Sveriges ambassad i Monrovia. Arbetet utforskar potentiella integrationsmöjligheter mellan feministiska utrikespolitik och lokal anpassning till klimatförändringar. Tidigare forskning om klimatanpassningsåtgärder visar behovet av att engagera sig i utsatta områden och förankra implementeringsprocessen i lokala erfarenheter, värderingar och beteendemönster. Med det i åtanke intenderar studien att undersöka det liberianska samhället som en fallstudie för attanalysera hur feministisk utrikespolitik och klimatresilient utveckling kan integreras med sociokulturella konfigurationer. Metodologiskt antar studien ett etnografiskt förhållningssätt där det empiriska arbetet består av fältarbete i form av deltagande observation, etnografiska intervjuer och dokumentanalys. Det teoretiska ramverket på Butlers performativa föreställning om kön (1990,1999, 2007), ekologiska maskuliniteter formulerade av Hultman och Pulé (2021) och teorier om miljöfeminism av Bob Pease (2019).Resultaten illustrerar att de sociokulturella konfigurationerna genomsyras av en patriarkal struktur som innefattar traditionella ideér om att hushållssysslor är kopplat till kvinnligt åliggande, vilket i förlängningen leder till skillnader i ansvarstagande för samhälleliga aktiviteter. Stereotypa föreställningar om maskulinitet bygger på heteronormativa antaganden om att män bör visa dominans, självtillit och emotionell tillbakadragenhet. Det empiriska arbetet påvisar att liberianska maskulinitetsnormer leder till en motvilja mot samarbete, blockerar samhällsutveckling och bidrar till onödigt lidande både för män och kvinnor. Kulturen anses vara centrerad kring män, medan kvinnor tar en större arbetsbörda i flertalet viktiga samhällsfunktioner. Resultaten visar också att medborgare upplever att staten inte ser dem som likvärdiga deltagare i samhällsprocesser. Därmed försummas en möjlighet att skapa socialt kapital som kan främja statens legitimitet och effektivitet i offentliga tjänster. Resultaten antyder att medborgare från marginaliserade områden har en egen bakomliggande logik och syn på världen. Dessa medborgare bör betraktas som viktiga intressenter i beslutsfattande för att möjliggöra engagemang i utvecklingsprocesser. Arbetet drar slutsatsen att de sociokulturella konfigurationerna inte bara producerar en möjlighet för integrering mellan klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik, utan även tvingar de att implementeras som två ömsesidigt beroende processer. Att främja klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik på ett integrerat sätt anses öka varandras effektivitet och att uppnå dem är möjligt först när beroendet utnyttjas. Arbetet framhåller att en ökning av kvinnliga ledare och att förändra bilden av vad maskulinitet innebär är distinkta möjligheter för att integrera klimatresilientutveckling och feministisk utrikespolitik i de liberianska sociokulturella konfigurationer. Arbetetringar in sju möjliga riktlinjer för Sveriges ambassad i Monrovia för att uppnå klimatresilientutveckling med befintliga feministiska mål:1. Inkludera markägande i strategier för jämställdhet. 2. Ändra maskulinitetsnormer genom konsultationsgrupper. 3. Fokusera på familjekonfigurationer. 4. Arbeta med religiösa ledare. 5.Förankra policies i informella nätverk. 6. Främja kvinnocentrerad kulturverksamhet och 7. Antag ett etnografiskt förhållningssätt i samråd med gräsrotsorganisationer.