Bakgrund: Virusinfektionen Covid-19 drabbade världen i slutet av 2019 och de svårast sjuka kan drabbas av respiratorisk svikt och behöva respiratorvård på intensivvårdsavdelning. Tidigare forskning har visat att respiratorvård kan leda till försämrad livskvalité. Livskvalité är något som är svårt att definiera då det påverkas av fysisk hälsa, mental status och socialt liv. Syfte: Att beskriva upplevelsen av livskvalité hos patienter som har vårdats i respirator på intensivvårdsavdelning till följd av Covid-19. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats. Datainsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer med tio deltagare via telefon. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fysisk förmåga efter intensivvården hade blivit bättre över tid. Svårigheter kvarstod vid utförande av vardagliga sysslor och det fanns begränsning i styrka och fysisk kapacitet. Deltagarna upplevde förbättrad livskvalité då de fått insikt om livsprioriteringar, samtidigt som deltagarna upplevde en försämrad livskvalité på grund av trötthet, koncentrationssvårigheter och svåra minnen. Den pågående pandemin hade lett till mindre sociala aktiviteter vilket resulterat i sämre livskvalité, deltagarna prioriterade sina anhöriga och sociala kontakter vilket samtidigt gav förbättrad livskvalité. Slutsats: Följderna av att ha vårdats i respirator på intensivvårdsavdelning på grund av Covid-19 har sett olika ut för deltagarna. Upplevelsen av livskvalité har varierat och vägen till att känna sig återhämtad har varit lång.

Males have a higher risk for an adverse outcome of COVID-19. The aim of the study was to analyze sex differences in the clinical course with focus on patients who received intensive care. Research was conducted as an observational retrospective cohort study. A group of 23,235 patients from 83 hospitals with PCR-confirmed infection with SARS-CoV-2 between 4 February 2020 and 22 March 2021 were included. Data on symptoms were retrieved from a separate registry, which served as a routine infection control system. Males accounted for 51.4% of all included patients. Males received more intensive care (ratio OR = 1.61, 95% CI = 1.51–1.71) and mechanical ventilation (invasive or noninvasive, OR = 1.87, 95% CI = 1.73–2.01). A model for the prediction of mortality showed that until the age 60 y, mortality increased with age with no substantial difference between sexes. After 60 y, the risk of death increased more in males than in females. At 90 y, females had a predicted mortality risk of 31%, corresponding to males of 84 y. In the intensive care unit (ICU) cohort, females of 90 y had a mortality risk of 46%, equivalent to males of 72 y. Seventy-five percent of males over 90 died, but only 46% of females of the same age. In conclusion, the sex gap was most evident among the oldest in the ICU. Understanding sex-determined differences in COVID-19 can be useful to facilitate individualized treatments.

The energy used by building sector accounts for approximately 40% of the total energy usage. In residential buildings, 30-60% of this energy is used for space heating which is mainly wasted by transmission heat losses. A share of 20-30% is lost by the discarded residential wastewater and the rest is devoted to ventilation heat loss.   The main objective of this work was to evaluate the thermal potential of residential wastewater for improving the performance of mechanical ventilation with heat recovery (MVHR) systems during the coldest periods of year. The recovered heat from wastewater was used to preheat the incoming cold outdoor air to the MVHR in order to avoid frost formation on the heat exchanger surface.   Dynamic simulations using TRNSYS were used to evaluate the performance of the suggested air preheating systems as well as the impact of air preheating on the entire system. Temperature control systems were suggested based on the identified frost thresholds in order to optimally use the limited thermal capacity of wastewater and maintain high temperature efficiency of MVHR. Two configurations of air preheating systems with temperature stratified and unstratified tanks were designed and compared. A life cycle cost analysis further investigated the cost effectiveness of the studied systems.   The results obtained by this research work indicated that residential wastewater had the sufficient thermal potential to reduce the defrosting need of MVHR systems (equipped with a plate heat exchanger) in central Swedish cities to 25%. For colder regions in northern Sweden, the defrosting time was decreased by 50%. The temperature control systems could assure MVHR temperature efficiencies of more than 80% for most of the heating season while frosting period was minimized. LCC analysis revealed that wastewater air preheating systems equipped with temperature stratified and unstratified storage tanks could pay off their costs in 17 and 8 years, respectively. / <p>QC 20190830</p>

Bakgrund: Att arbeta som specialistsjuksköterska inom intensivvård innebär att du kommer möta patienter som vårdas i respirator. En respiratorbehandling är många gånger livräddande, men lång respiratorbehandling associeras även med flera komplikationer och ett stort lidande för den enskilde patienten. Fundamentals of Care (FoC) kan användas som ett stöd för att tillhandahålla en personcentrerad grundläggande omvårdnad. På grund av de komplexa kraven på urträning är det särskilt viktigt att identifiera och tillgodose patienters grundläggande vårdbehov under urträningsprocessen. Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder som underlättar patientens urträning ur respirator utifrån FoC. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats. Totalt rekryterades åtta informanter från två intensivvårdsavdelningar på ett universitetssjukhus i Mellansverige. Insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Tre kategorier presenteras i resultatet med utgångspunkt i FoC: etablerad vårdrelation, grundläggande vårdbehov och vårdkontext. Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att närvaro bidrog till trygghet för patienten, och att kontinuitet i vårdandet kunde underlätta urträningsprocessen. Intensivvårdssjuksköterskorna belyste även vikten av en personcentrerad vård och individanpassad information som viktiga omvårdnadsåtgärder i urträningsprocessen. Slutsats: Genom att tillämpa delarna i FoC kan ramverket fungera som en vägledning för att tillhandahålla en personcentrerad omvårdnad i takt med urträningsprocessen. Att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan underlätta urträning ur respirator kan bidra till att göra urträningsprocessen skonsammare för den enskilde patienten. / Background: Working as a critical care nurse means encountering patients undergoing mechanical ventilation. Mechanical ventilation is often life-saving, however prolonged mechanical ventilation is also associated with several complications and patient suffering. Fundamentals of Care (FoC) can be used as a guidance to provide person-centered care. Given the complex demands of weaning, it is important to identify and address patients' basic care needs during the weaning process. Aim: The aim is to describe critical care nurses’ experiences of nursing interventions facilitating the patient's weaning from mechanical ventilation based on FoC. Method: A qualitative interview study with a deductive approach. A total of eight informants were recruited from two critical care units at a university hospital in central Sweden. Collected data were analyzed using qualitative content analysis following Graneheim and Lundman (2004). Result: Three categories are presented in the results based on FoC: relationship, integration of care and context of care. The results showed that critical care nurses experienced that presence contributed to providing a sense of security for the patient, and that continuity in care could facilitate the weaning process. Critical care nurses also highlighted the importance of person-centered care and information as important nursing interventions in the weaning process. Conclusion: By applying the components of FoC, the framework can serve as guidance for providing person-centered care during the weaning process. Describing nursing interventions that can facilitate weaning can contribute to making the weaning process gentler for the patient.

Syfte: Att undersöka om frånvaro av sederingsmål påverkar sederingsnivå samt att kartlägga sederingsdjupet, bedömt enligt Richmond Agitation-Sedation Scale (RASS-skalan) hos intuberade patienter på IVA, Norrlands Universitetssjukhus (NUS). Bakgrund: Vikten av en adekvat sedering är något som medvetandegjorts de senaste åren och trenden inom intensivvård har gått från användandet av djup sedering med muskelblockad till en mer ytlig sederingsstrategi. Översedering leder till olika former av komplikationer i form av förlängd ventilatortid och vårdtid samt ökad mortalitet. Undersedering ökar riskerna för stress och smärta. En adekvat sederingsnivå innebär att patienten är lugn och komfortabel men lättväckt. För att erhålla den optimala sederingsnivån och därigenom undvika de negativa effekterna av både över- och undersedering, är sederingsskalor ett viktigt hjälpmedel. Design: En journalgranskning med kvantitativ ansats och med retrospektiv design utfördes. Metod: Under perioden 1 januari till 30 juni vårdades totalt 422 patienter på IVA, NUS. Efter granskning enligt inklusions- och exklusionskriterier återstod 46 patienter som ingick i studien. Journalerna granskades med avseende på ordinerade mål och bedömda nivåer enligt RASS. Populationsbeskrivning samt insamlade RASS mål och nivåer fördes in i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS 23,0). Resultat: Hos studiens 46 patienter registrerades totalt 216 dygn där patienterna varit sederade och intuberade. Av dessa saknades ordinerat sederingsmål 47% av dygnen. Frånvaro av ordinerat sederingsmål påverkade inte sederingsdjupet så att statistisk signifikant skillnad förelåg mellan patienter med och utan mål. Totalt registrerades 1048 uppmätta RASS nivåer med syfte att kartlägga sederingsdjup. Medelvärdet för varje enskild patient per dygn räknades ut och alla medelvärden sammanställdes. Sederingsdjupen låg på en lägre nivå än -3 de första fyra dygnen för att därefter gå mot en ytligare nivå. Konklusion: Genom att identifierar bakomliggande faktorer till smärta och oro kan sjuksköterskan bidra med att minska många negativa konsekvenser av inadekvat sedering. Det var ett positivt fynd att sederingsdjupen förändrades över tid till en mer, enligt litteraturen adekvat, sederingsnivå. Utifrån resultatet ses ett behov av fler studier för att kunna utröna vad som påverkar RASS-nivåerna och för att utvärdera hur adekvat sederade patienter är. Det skulle vara av intresse att undersöka detta på en större population och under en längre tidsperiod. / Aim: To investigate if absence of goals for sedation affect the level of sedation and to map out the depth of sedation, assessed according to the Richmond Agitation-Sedation Scale (RASS-scale) on intubated patients at the Intensive Care Unit (ICU), Norrlands Universitetssjukhus (NUS). Background: The importance of adequate sedation is something that has been raised to awareness the last years and the trend within intensive care has gone from extensive use of sedatives with neuromuscular blocking agents to a more lightly sedative strategy. Over-sedation leads to different kinds of complications such as prolonged mechanical ventilation and hospital stay and also increases mortality rates. Under-sedation increases the risk for stress and pain. An adequate level of sedation is defined as when the patient is calm and comfortable yet easy to arouse from sleep. To obtain the appropriate level of sedation, and thereby avoiding the negative effects of both over- and under-sedation, sedation scales are an important tool. Design: Data was collected using medical records. A quantitative approach with retrospective design was performed. Method: From january 1st to june 30th 2015 a totalt of 422 patients were admitted to the ICU, NUS. After auditing the medical reccords according to the inclusion- and exklusionkriterias 46 patients were included in the study. The medical records were audited regarding sedation goals and sedation scores according to the RASS scale. All collected patients’ characteristics, RASS goals and levels were typed in to the Statistical Package for the Social Sciences (SPSS 23,0). Results: The 46 patients in the study were sedated and intubated a totalt of 216 days. Sedation goals were absent 47% of those days. An absence of sedation goals did not affect the depth of sedation, there were no significant difference between patients with and without sedation goals. In totalt 1048 sedation scores as measured by the RASS scale were collected with the purpose of maping out the sedation depth. The mean for each patient per every 24 hours were calculated and compiled. The sedation scores were lower than -3 the first four days, thereafter the scores changed towards a less heavy sedation. Conclusion: By identifying underlying factors for pain and anxiety, the ICU nurse can reduce the many negative consequences of inadequate sedation. It was a positive finding that the depth of sedation changed over time towards a, according to previous studies, more appropriate level of sedation. The results indicate that there is a need for further studies to investigate what affect the levels of sedation and to assess how appropriate patients are sedated. It would be of interest to examine this on a larger group of patients and for a longer period of time.

Introduktion: I dagens intensivvård hålls patienter som vårdas i respirator mer ytligt sederade. Patienterna blir berövade sitt verbala tal och behandlas i en miljö som kan upplevas som skrämmande. Detta ställer högre krav på sjuksköterskan, att bemöta patientens psykosociala behov på ett bra sätt och etablera en vårdande relation. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att skapa en vårdande relation med en vaken eller lätt sederad patient som vårdas i respirator på en intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ induktiv design användes och data insamlades med hjälp av fyra fokusgruppsintervjuer, med totalt 14 kvinnliga sjuksköterskor med minst två års yrkeserfarenhet av intensivvård. Studien utgick från tre intensivvårdsenheter i västra Sverige. Den insamlade datan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att skapa en vårdande relation med en vaken eller lätt sederad patient som vårdas i respirator, tolkades utifrån följande teman för att belysa olika faktorer som är av vikt: kommunikation i mötet, att lyfta fram personen bakom patienten, det vårdande rummet och när relationen försvåras. Slutsats: Att med hjälp av kommunikation skapa en gemensam förståelse, att lära känna patienten och orientera patienten i nuet, att vårda med respekt och trygghet och slutligen att sträva efter att lösa eventuella hinder som uppstår på vägen, var alla centrala faktorer i skapandet av en vårdande relation. Som blivande intensivvårdssjuksköterskor anser författarna att studien ger viktiga infallsvinklar i problemområdet som kan vara användbara i deras kommande yrkesroll. / Introduction: In today's intensive care, patients who are mechanically ventilated are more often lightly sedated. Patients are deprived of their verbal communication and treated in an environment that they can find frightening. This puts greater demands on the nurse, in order to respond to the patient's psychosocial needs in a positive way and establish a caring relationship. Aim: To illuminate nurses’ experience of creating a caring relationship with an awake or lightly sedated patient undergoing mechanical ventilation in an intensive care unit. Method: A qualitative inductive design was used and data was collected with four focus groups, with a total of 14 female registered nurses with at least two years professional experience of intensive care. The study was conducted at three intensive care units in western Sweden. Data was analysed with a qualitative content analysis.   Result: Nurses' experience of creating a caring relationship with an awake or lightly sedated patient undergoing mechanical ventilation, was interpreted on the basis of the following themes to highlight the various factors that are of importance; communication in the meeting, to highlight the person behind the patient, the room of caring and when the relationship is complicated. Conclusion: Using communication to create a common understanding, to get to know the patient and orient the patient in the present, to provide care with respect and impart a sense of comfort, and finally strive to resolve any challenges that may arise along the way, were all key factors in creating a caring relationship. As future intensive care nurses, the authors consider that the study provides important insights into the problem area that may be useful in their future profession.

Introduktion: Befuktning vid mekanisk ventilation är nödvändigt för att inte skador skall uppstå i luftvägarna. Luften kan befuktas aktivt eller passivt och då tekniken ständigt utvecklas kan tidigare riktlinjer för vilken metod som är bäst behöva revideras. Syfte: Studiens syfte var att undersöka evidensen för användning av aktiv befuktning hos intuberade eller trakeostomerade patienter. Metod: I enlighet med Whittemore &amp; Knafls metod utfördes en integrerad litteraturstudie. Litteratursökning gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och Cochrane. Även en manuell sökning i referenslistor utfördes och ledde till att totalt 14 artiklar valdes ut, varav 13 var kvantitativa och 1 kvalitativ. Resultat: Analysen av de 14 artiklarna resulterade i fyra huvudkategorier med efterföljande underrubriker: Aktiv befuktnings påverkan på nosokomiala infektioner: Infektionsincidens och Infektionstyp; Aktiv befuktnings påverkan på luftvägsproblem: Ocklusionsproblemoch Sekretviskositet/sekretmängd; Aktiv befuktnings påverkan på mekanisk ventilation: Vårdtid med mekanisk ventilation och Påverkan på andningsarbete;Upplevelse av aktiv befuktning: Upplevd påverkan på hälsa och Negativ påverkanpå vårdmiljön. Konklusion: Denna studie var att aktiv befuktning har en viktigfunktion att fylla hos vissa patienter, men borde inte användas slentrianmässigt.Sjuksköterskan har en viktig roll i att hitta de patienter som är mest hjälpta av det. / Introduction: Humidification during mechanical ventilation is necessary to avoid damage in the airways. The air can be humidified actively or passively and since thetechnique is constant developing the guidelines for which of the alternative that’sthe best may need to be revised. Aim: The aim of the study was to examine the evidence of using active humidification in intubated patients or in patients withtracheostomy. Method: An integrated literature review according to Whittemore &amp;Knafl was carried through. The literature search was done in the databases PubMed, CINAHL and Cochrane. A manual search in reference lists was also made and resulted in a total of 14 articles whereof 13 were quantitative and one was qualitative. Result: The analysis of the 14 articles led to four main categories with the following subcategories: Active humidifications influence on nosocomial infections: Infectionincidence and Infection type; Active humidifications influence on airway problems: Occlusion problems and Mucus viscosity/mucus volume; Active humidifications influence on mechanical ventilation: Time on mechanical ventilation and Influenceon respiratory work; Experience of active humidification: Experienced influence on health and Negative impact on hospital environment. Conclusion: The conclusion of this study was that active humidification is the better choice among certain patientgroups but should not be used routinely. The nurse plays an important role in finding the patients who can benefit the most of it.

Rationnelle. La ventilation mécanique invasive (VI) s’accompagne lorsqu’elle se prolonge, d’une augmentation de la morbimortalité. Jusqu’à 64% des enfants hospitalisés aux soins intensifs sont ventilés et peu de données épidémiologiques existent afin d’estimer précocement la durée du support ventilatoire. Objectifs. Déterminer l’incidence et les facteurs de risque précoces de ventilation mécanique invasive prolongée aux soins intensifs pédiatriques. Méthode. Nous avons conduit une étude descriptive rétroélective sur un an. Tous les épisodes de VI aux soins intensifs du Centre hospitalier universitaire Sainte Justine de Montréal ont été inclus. Les facteurs de risque de VI prolongée (≥ 96 heures) ont été déterminés par régression logistique. Résultats. Parmi les 360 épisodes de VI, 36% ont duré ≥ 96 heures. Les facteurs de risques de ventilation prolongée en analyse multivariée sont : âge <12 mois, score de PRISM ≥ 15 à l’admission, pression moyenne dans les voies aériennes ≥13 cm H2O au jour 1 de ventilation, utilisation de la sédation intraveineuse continue au jour 1 de ventilation et ventilation non invasive avant intubation. Conclusion. La VI prolongée survient chez environ un tiers des patients ventilés. Les patients de moins de 12 mois semblent être plus à risque que les enfants plus âgés et devraient bénéficier de stratégies différentes pour diminuer leur durée de ventilation mécanique. La sévérité de la maladie, l’agressivité du support ventilatoire, l’utilisation d’une sédation continue au premier jour de ventilation sont également des facteurs à considérer dans les études visant à diminuer la durée de support ventilatoire. / Rationale. Invasive mechanical ventilation is associated, if prolonged, with higher morbidity and mortality. Up to 64% of children hospitalized in pediatric intensive care units (PICU) require invasive ventilation but little epidemiological data are available on children requiring prolonged acute invasive mechanical ventilation. Objectives. To determine the incidence rate and early risk factors for prolonged acute invasive mechanical ventilation in children. Methods. We conducted a retrolective longitudinal cohort study over a one-year period. All consecutive episodes of invasive mechanical ventilation in the PICU of Sainte-Justine Hospital were included. Risk factors for prolonged (≥ 96 hours) versus short (< 96 hours) ventilation were determined by logistic regression. Results. Among the 360 episodes of invasive ventilation, 36% had a length ≥ 96 hours. Following multivariate analysis, significant risk factors for prolonged acute invasive mechanical ventilation were: age <12 months, PRISM score ≥ 15 at admission, mean airway pressure ≥13 cm H2O on day one, use of continuous intravenous sedation on day one and use of non-invasive ventilation prior to intubation. Conclusion. Prolonged acute mechanical ventilation occurs in approximately one third of ventilated children. Younger children (aged <12 months) may be different from older patients and may require different strategies to decrease the duration of mechanical ventilation. Severity of illness, the aggressiveness of ventilatory support required and the use of continuous intravenous sedation on the first day of ventilation are also risk factors to consider in trials aimed at reducing mechanical ventilation duration.

Les pédiatres intensivistes ont plusieurs éléments disponibles pour guider leurs décisions par rapport à la ventilation mécanique. Par contre, aucune étude prospective ne décrit les éléments auxquels les intensivistes se réfèrent pour modifier les paramètres du respirateur. Objectifs : Décrire la pratique actuelle de la modification des paramètres du respirateur aux soins intensifs du CHU Sainte-Justine, un hôpital pédiatrique tertiaire. Hypothèse : 80% des modifications des paramètres du respirateur influant sur l’épuration du CO2 sont liées à l’analyse de la PCO2 ou du pH et 80% des modifications des paramètres d’oxygénation sont liés à l’analyse de l’oxymétrie de pouls. Méthodes : En se servant d’un logiciel de recueil de données, les soignants ont enregistré un critère de décision primaire et tous les critères de décision secondaires menant à chaque modification de paramètre du respirateur au moment même de la modification. Résultats : Parmi les 194 modifications des paramètres du respirateur influant sur l’épuration du CO2, faites chez vingts patients, 42.3% ±7.0% avaient pour critère primaire la PCO2 ou le pH sanguin. Parmi les 41 modifications de la pression expiratoire positive et les 813 modifications de la fraction d’oxygène inspirée, 34.1% ±14.5% et 84.5% ±2.5% avaient pour critère primaire l’oxymétrie de pouls, respectivement. Conclusion : Les médecins surestiment le rôle de la PCO2 et du pH sanguins et sousestiment le rôle d’autres critères de décision dans la gestion de la ventilation mécanique. L’amélioration de notre compréhension de la pratique courante devrait aider à l’éboration des systèmes d’aide à la décision clinique en assistance respiratoire. / Pediatric intensivists have a multiplicity of elements available to guide them in mechanical ventilator decision-making; however, no prospective studies describe which elements intensivists currently use to make ventilator setting changes. Objectives: We describe the current practice of ventilator setting modification in the intensive care unit at Sainte-Justine Hospital, a tertiary care pediatric hospital. Hypothesis: Eighty percent of ventilator settings affecting carbon dioxide clearance are based on the PCO2 or pH while eighty percent of settings affecting oxygenation are based on pulse oximetry. Methods: Caregivers recorded the primary element and any secondary elements leading to a ventilator setting change at the time of the change via a custom-designed data gathering software. Results: We included twenty patients. Of a combined 194 changes affecting CO2 clearance, 42.3% ±7.0% were in reference to blood PCO2 or pH. Of forty-one changes to positive end-expiratory pressure, 34.1% ±14.5% were in reference to pulse oximetry, as were 84.5% ±2.5% of the 813 changes to the fraction of inspired oxygen. Conclusion: Physicians over-estimate the role of blood pH and PCO2 in their ventilator management, while under-estimating the role of other elements. Improving our understanding of current practice patterns can help in the development of systems to aid in clinical decision-making in mechanical ventilation, improving clinical outcomes.

Les patients en état critique nécessitant une ventilation artificielle sont particulièrement exposés au risque d'une agression rénale ischémique. L'apparition d'une insuffisance rénale aiguë (IRA) dans ce contexte est responsable d'une surmortalité. L'objectif de ce travail était l'optimisation de la prévention de l'IRA incluant deux axes de recherche. D'une part l'évaluation de mesures de protection rénale visant au maintien de la délivrance rénale en oxygène et d'autre part l'étude de la performance des outils d'évaluation de la fonction rénale pour la détection et la caractérisation d'une agression.La principale mesure de prévention de l'IRA proposée en pratique clinique pour la restauration et le maintien d'une perfusion rénale est l'expansion volémique mais avec un risque d'altération de la fonction pulmonaire. Nos travaux ont permis de montrer que le pronostic rénal au cours de la réanimation liquidienne dépend du type de soluté administré. L'incidence de l'IRA est plus élevée lorsque des colloïdes à base d'hydroxyéthylamidons et/ou ayant un pouvoir oncotique élevé sont utilisés. Contrairement au rein, l'évolution de la fonction respiratoire ne dépend pas de l'effet oncotique du soluté utilisé mais des volumes administrés. La degradation de la fonction respiratoire semble survenir pour un volume moindre de colloïdes que de cristalloïdes, sans doute du fait d'une efficacité plus importante sur l'augmentation du volume intravasculaire.Associé à la restauration de la perfusion rénale, le maintien de l'oxygénation artérielle est un autre déterminant potentiel de l'oxygénation rénale. Nous avons évalué la réponse rénale à une hypoxémie modérée, habituelle au cours du syndrome de détresse respiratoire aiguë. Une baisse de la FiO2 est en effet recommandée pour la prévention des lésions pulmonaires induites par l'oxygène. Une ventilation de 2 heures à un niveau de SaO2 entre 88 et 92% engendre une réponse diurétique et une augmentation des résistances artérielles rénales mesurées par la méthode Doppler. Cette réponse rénale est indépendante des modifications ventilatoires et hémodynamiques, elle est rapidement réversible avec la réoxygénation. En plus de sa capacité à détecter une modification de la vascularisation rénale, nous avons retrouvé que la mesure de l'index de résistance prédisait de façon satisfaisante la persistance d'une IRA, performance meilleure que celle de certains indices biochimiques urinaires habituellement recommandés.Ces différents travaux ont permis de mieux appréhender les interactions physiopathologiques entre la prévention des dysfonctions rénale et pulmonaire et soulignent les antagonismes qui peuvent exister entre ces deux organes. La réanimation liquidienne peut être optimisée par le choix d'un soluté hypo-oncotique pour réduire le risque d'IRA sans altérer la fonction respiratoire. La réponse rénale à une hypoxémie modérée suggère que la préservation de l'oxygénation artérielle puisse avoir un rôle dans la préservation de la fonction rénale. Enfin, le Doppler rénal est un outil prometteur pour la sélection, l'évaluation et l'optimisation des mesures de protection rénales. / Critically ill patients needing mechanical ventilation are particularly exposed to ischemic renal injury leading for acute kidney injury (AKI) occurrence is associated and poor outcome. The aim of this work was to optimize AKI prevention. We evaluated protective measures for renal oxygen delivery on one hand and the performance of usual tools for the detection and characterization of renal injury on the other hand.The main measure in preventing AKI is the correction and the preservation of blood volume; fluid resuscitation is, however, associated with an increased risk of pulmonary oedema. Our results show that renal outcome depends on the type of fluid used with an increased risk of AKI using hydroxyethylstarches and/or hyper-oncotic colloids while pulmonary function is not influenced by the type of fluids used but depends on the volume infused. Pulmonary worsening seems to occure for a lower volume of colloids than crystalloids, probably because of a higher efficiency to increase intravascular volume.In addition to the restoration of renal perfusion, arterial oxygenation is a potential determinant of renal oxygenation. Because the use of a low FiO2 level is recommended to avoid oxygen related pulmonary lesions, we assessed the renal response to a moderate hypoxemia, usually applied in patient with acute respiratory distress syndrome. Two hours of mechanical ventilation with a SaO2 between 88% and 92% induces renal diuretic and vascular response identified by Doppler. This response is independent from ventilator and hemodynamic changes. Renal response is rapidly reversible with the correction of hypoxemia. In addition to the ability in detecting changes of intra-renal vascular resistances, we found that Doppler resistive index is helpful in predicting the persistence of AKI, better than most of the usual urinary indices.Our works allow a better approach of the intricate mechanisms in preventing renal and pulmonary functions. Fluid resuscitation can be optimized preferring hypo-oncotic fluids for reducing AKI incidence without apparent negative impact on pulmonary function. Renal response to a moderate hypoxemia suggests that arterial oxygen preservation might be essential for renal function preservation. Renal Doppler is a promising tool for the selection and the evaluation of AKI preventive measures.