Bakgrund: I Sverige utförs ett stort antal aborter varje år. I barnmorskans kompetensområde ingår det att ge kvinnor vård vid abort. Tidigare forskning beskriver att ju senare abort desto svårare upplevs det för både kvinnan och barnmorskan. Det finns många tidigare studier om kvinnors upplevelser av abortvård, desto mindre finns beskrivet om barnmorskans upplevelser. Syfte: Syftet med arbetet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av abortvård på sjukhus. Metod: Arbetet utgick från en kvalitativ design med induktiv ansats. Materialet baseras på semi-strukturerade individuella intervjuer med 11 barnmorskor. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framträdde fyra kategorier: Att sätta kvinnan i centrum, ett känsloladdat arbete, att arbeta professionellt och önskan om en bättre abortvård. Kategorierna bestod av 13 subkategorier: Att se individen, att stödja kvinnan, att ge information, att vara närvarande, att göra någonting betydelsefullt, utmaningar i abortvård, att värna om aborträtten, etiska dilemman inom abortvård, att lägga egna värderingar åt sidan, att vara i behov av stöd, att lindra smärta, behov av bättre smärtlindring och att ha abortvård på egen avdelning. Slutsats: Abortvård ses som ett givande och viktigt arbete. Barnmorskornas erfarenheter var att kvinnor som genomgår abort behöver stöd, närvaro, information, smärtlindring, tillgång till kurator och att alla dessa aspekter är individanpassade. / Background: A large number of abortions are performed every year in Sweden. The midwife’s area of expertise includes providing women with care in the event of an abortion. Previous research describes that the later the abortion the more difficult it is for both the woman and the midwife. There are many previous studies on women's experiences of abortion care, less is described about the experiences of the midwife. Aim: The aim of the work was to describe midwives’ experiences of abortion care. Method: The work was based on a qualitative design with an inductive approach. Based on individual semi-structured interviews conducted with eleven midwives. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Result: Four categories were found: to focus on the woman, an emotional work, to work professionally and the desire for better abortion care. Thirteen subcategories were created and formed the categories. Conclusion: Abortion care is seen as a rewarding and important job. The midwives experience was that women who undergo abortion need support, presence, information, pain relief, access to a counselor and that all these aspects are individualised.

World Health Organization (WHO) och United Nations International Children's Emergency Fund (UNICEF) rekommenderar att amningen initieras under den första timmen efter förlossningen och det optimala för barnets utveckling och tillväxt är att barnet fortsätter att helammas till och med sex månaders ålder. Rekommendationerna är viktiga ur ett folkhälsoperspektiv, där små förbättringar har stor betydelse för folkhälsan. Amning har många hälsofördelar både för mamman och det nyfödda barnet. Hud mot hud kontakten mellan mamman och barnet kan ses som det första steget för att amningsinitieringen ska lyckas. Amningsstatistiken visar att helamning under barnets första månader minskar och att delamning ökar. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka barnmorskans arbete med den tidiga initieringen av amningen. Metoden är en integrerad litteraturöversikt varav både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades och sammanställdes. Totalt var det 17 vetenskapliga artiklar som inkluderades, varav sju kvantitativa artiklar, nio kvalitativa artiklar och en med mixad metod. Efter en sammanställning av artiklarna identifierades fem huvudkategorier med underkategorier. Huvudkategorierna var: På väg till bröstet, Praktiskt amningshjälp till mammorna, Amningsstöd, Information och kunskap och slutligen Organisatoriska faktorer. Resultatet visade att många nyblivna mammor upplevde en känsla av osäkerhet gällande sin egen förmåga av att amma och hade ett behov av både individanpassat stöd och bekräftelse av barnmorskan. När barnmorskan använde sig av det verbala stödet vid handläggningen av amningsinitieringen visade det främja amningsförloppet. Information och kunskap var viktiga för mamman då de erhölls en större förståelse för amningens hälsofördelar, vilket motiverade den fortsatta amningsinitieringen. Barnmorskans kompetens och kunskap var en betydande faktor som påverkade amnings utfallet. Utbildning om amning var avgörande, bristen på kunskap kunde ha en negativ påverkan på amningen. Barnmorskan ska sträva efter att ge konsekventa råd och information för att främja amningen och detta kunde göras genom att följa den lokala amningsstrategin. Det blir en utmaning för barnmorskan att vara tillgänglig och ge den bästa vården där både tidsbristen och personalbristen hindrade. Det är tydligt att mer resurser behövs för att barnmorskan ska kunna fullfölja sitt jobb. Barnmorskan ville arbeta på ett sätt för att främja amningen och att spendera tid med den nyblivna mamman men de organisatoriska strukturerna hindrar möjligheterna. Med en ökad förståelse för hur barnmorskans handläggning kan påverka amningen, som främjar och hindrar, kan förutsättningarna öka för en lyckad amningsinitiering. Kunskapen behöver uppdateras kontinuerligt och det är tydligt att den kliniska verksamheten bör anpassa sina avdelningsrutiner och arbetsmiljö för att främja den första amningen. Vidare forskning skulle vara intressant för att tydliggöra hur de svenska barnmorskorna arbetar för att främja amningen utifrån gällande riktlinjer. / World health organization (WHO) and United Nations International Children's Emergency Fund (UNICEF) recommends that breastfeeding should be initiated during the first hour after birth and the optimum for the baby's development and growth is that the baby continues to be fully breastfed until the age of six months. The recommendations are important from a public health perspective, where small improvements are of great importance for public health. Breastfeeding has many health benefits for both the mother and the newborn baby. Skin-to-skin contact between the mother and baby be the first step to successful breastfeeding initiation. Breastfeeding statistics show that exclusive breastfeeding during the baby's first months decreases and that partial breastfeeding increases.  The purpose of this literature review was to investigate the work of the midwife in the early initiation of breastfeeding. The method is an integrated literature review with both qualitative and quantitative articles included and compiled. A total of 17 scientific articles were included, seven quantitative articles, nine qualitative articles and a mixed method. Following a compilation of those articles, five main categories were identified with subcategories. The main categories were: On the way to the breast, Practical breastfeeding advises to the mothers, breastfeeding support, information and knowledge, and organizational factors. The results showed that many new mothers experienced a feeling of insecurity regarding their own ability to breastfeed and had a need for both individualized support and confirmation from the midwife. When the midwife used the verbal support in the handling of the breastfeeding initiation, it showed to be beneficial for the breastfeeding outcome. Information and knowledge were important for the mother as an increased understanding of the health benefits of breastfeeding, which motivated the continued initiation of breastfeeding. The midwife's competence and knowledge were a significant factor that affected the breastfeeding outcome. Breastfeeding education was crucial, and lack of knowledge could have a negative impact on breastfeeding. The midwife would strive to provide consistent advice and information to promote breastfeeding and this could be done by following the local breastfeeding strategy. It could be a challenge for the midwife to be available and provide the best care when both the lack of time and the lack of staff prevented it. It is clear that more resources are needed for the midwife to be able to complete her job. The midwife wants to work in a way to promote breastfeeding and to spend time with the new mother, but the organizational structures hinder the possibilities. With an increased understanding of how the midwife's handling can affect breastfeeding, which promotes and hinders, the conditions for a successful breastfeeding initiation can increase. The knowledge needs to be updated continuously and it is clear that the clinical practice should adapt their ward routines and work environment to promote the first breastfeeding. Further research would be interesting to clarify how the Swedish midwives work to promote breastfeeding based on current guidelines.

Bakgrund: När Corona pandemin bröt ut år 2020 kom restriktioner med syfte att minska smittspridningen. Restriktionerna utgjorde ett hinder för partners till gravida att kunna närvara vid besöken på mödrahälsovården.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnmorskors erfarenhet av att hantera situationen vid en fysisk frånvarande partner under besöken på mödrahälsovården under Corona pandemin.  Metod: Studien är en fokusgruppstudie. Datainsamlingen bestod av tre fokusgruppsintervjuer med barnmorskor inom mödrahälsovården vilka valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Vid analys av materialet användes en kvalitativ empiriskansats med ett induktivt förhållningssätt.   Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Det normala nya, Familjefokusering och Nya arbetssätt. Barnmorskorna upplevde en normalisering av partnerns frånvaro. Barnmorskorna påtalade att de försökt lägga fokus på att paret är ett team som ska gå igenom graviditeten tillsammans och därför uppmuntrat paret att läsa på och diskutera tillsammans om graviditet, förlossning och föräldraskap. Barnmorskorna var öppna för att utveckla digitala alternativ, men uppgav också att det krävdes nytt material, verktyg, rutiner och utbildning för att implementera detta.   Slutsats: Det är viktigt att dra lärdom av situationen under Corona pandemin och tänka nytt. Utveckling av alternativa möten på mödrahälsovården bör bli högprioriterat både under och efter pandemin. En utveckling av digitala kommunikationsalternativ möjliggör för partners även i andra sammanhang, till exempel arbete på annan ort, att kunna delta i vården runt graviditeten. / Background: When the Corona pandemic broke out in 2020, restrictions were introduced with the aim of reducing the spread of infection. The restrictions constituted an obstacle for partners of pregnant women to be able to attend the visits to the maternal health care.  Purpose: The purpose of the study was to describe midwives' experience of dealing with the situation of a physically absent partner during visits to maternal health care during the Corona pandemic.  Method: The study was a focus group study. The data collection consisted of three focus group interviews with midwives in maternal health care, which were selected through a convenience sample. When analyzing the material, a qualitative empirical approach with an inductive approach was used.  Result: The results revealed three main categories: The normal new, Family focus and New ways of working. The midwives experienced a normalization of the partner's absence. The midwives pointed out that they tried to focus on the couple being a team that will go through the pregnancy together and therefore encouraged the couple to read and discuss together about pregnancy, childbirth and parenthood. The midwives were open to developing digital alternatives, but also stated that new material, tools, routines and training were required to implement this.  Conclusion: It is important to learn from the situation during the Corona pandemic and think new. Development of alternative meetings in maternal health care should be a high priority both during and after the pandemic. The development of digital communication alternatives enables partners in other contexts, such as work in other places, to be able to participate in care around pregnancy.

Förlossningsrädsla kan beskrivas som specifik rädsla kopplat till förlossning som i någon grad påverkar det dagliga livet på ett negativt sätt. Rädslor kan innefatta att kvinnan själv eller barnet ska skadas under förlossningen, tappa kontrollen, vara beroende av andra eller ha en koppling till fobier som rör sjukhusmiljön. Förlossningsrädsla ökar risken att få en negativ förlossningsupplevelse. Tidigare forskning visar också att den enskilt viktigaste riskfaktorn för svår förlossningsrädsla hos flerföderskor är en tidigare traumatisk förlossningsupplevelse. Prevalensen för förlossningsrädsla varierar mellan länder från 14 till 23 procent, få studier på förlossningsrädsla är gjorda i utvecklingsländer. Förlossningsrädsla kan drabba alla kvinnor men riskfaktorer är depression och ångest, bristande socialt stöd, låg smärttröskel, tidigare psykiskt förlossningstrauma, tidigare våld eller sexuella övergrepp samt annan kulturell bakgrund. Barnmorskan är central för att identifiera och stödja kvinnor med förlossningsrädsla. Hjälpen som kvinnorna får för sin rädsla varierar internationellt. Behandlingen kan bestå av stödsamtal, olika former av terapi, planlagd förlossning eller kejsarsnitt samt barnmorskeledda kontinuitetsmodeller. Konsekvenser av förlossningsrädsla är utdragna förlossningar med fler interventioner inklusive akuta kejsarsnitt, sänkt smärttröskel, psykiska svårigheter i efterförloppet som PTSD, fördröjning till nästa graviditet samt undvikande att skaffa fler barn. Förlossningsrädda kvinnor önskar sig i högre utsträckning kejsarsnitt vilket kan innebära fler risker än vaginal förlossning när det inte finns en medicinsk indikation. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa förlossningsrädda kvinnors upplevelser av föregående födsel som orsakat förlossningsrädsla. Metoden för arbetet var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Artiklar som granskats och använts i resultatet har baserats på intervjuer och skriftliga kommentarer från kvinnor med förvärvad förlossningsrädsla. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet identifierades tre kategorier: ”Vikten av stöd”, ”Att tappa kontrollen över sin förlossning” och ”Att gå vidare”.  Vidare kunde flera underkategorier urskiljas under varje kategori. ”Vikten av stöd” innefattade både bristfälligt bemötande och bristande fysisk närvaro av personal vilket skapade oro och en känsla av att vara betydelselös. ”Vikten av stöd” innefattade även upplevelser när vårdpersonal varit betydande för att ta sig igenom en traumatisk förlossning. ”Att tappa kontrollen över förlossningen” kunde innebära att bli exkluderad genom bristfällig kommunikation, dåliga attityder eller att medicinska ingrepp skedde utan samtycke. Detta kunde leda till att kvinnorna började tvivla på vårdpersonalens kompetens, kände sig felbehandlade, emotionellt frånvarande eller fråntagna sin förlossning. ”Att gå vidare” berörde hur kvinnorna hade hanterat sina traumatiska upplevelser, hur de förhållit sig till en ny graviditet och vilka rädslor som var kopplade till en eventuellt kommande förlossning. Slutsatsen är att vårdpersonalens stöd innan, under och efter förlossningen är av största vikt för att förlossningsrädda kvinnor ska kunna gå igenom en förlossning och äga sin upplevelse genom bevarad kontroll, samt för att kunna gå vidare efter en tidigare traumatisk förlossning. / Fear of childbirth can be described as specific fear linked to childbirth that to some extent affects daily life in a negative way. Fears may involve the woman herself or the child being injured during childbirth, losing control, being dependent on others or phobias concerning the hospital environment. Fear of childbirth increases the risk of having a negative experience of childbirth. Previous research also shows that the single most important risk factor for severe fear of childbirth is a previous traumatic birth experience. The prevalence of fear of childbirth varies between countries from 14 to 23 percent, few studies on fear of childbirth have been done in developing countries. Fear of childbirth can affect all women, but risk factors are depression and anxiety, lack of social support, low pain threshold, previous psychological birth trauma, previous violence or sexual abuse and different, cultural backgrounds. The midwife is central to identifying and supporting women with fear of childbirth. The help that women receive varies internationally. The treatment can consist of counseling, various forms of therapy, induced delivery or caesarean section as well as midwife-led continuity models. Consequences of fear of childbirth are delayed births with more interventions including emergency caesarean section, lowered pain threshold, mental difficulties in the aftermath such as PTSD, delay to the next pregnancy and avoidance of having more children. Women who are afraid of childbirth want a caesarean section to a greater extent, which entails more risks than vaginal birth when there is no medical indication. The purpose of this literature review was to shed light on women's birth experiences that´s caused a fear of childbirth. The method of this study a general literature review with a qualitative approach. Articles reviewed and used in the results have been based on interviews and written comments from women with a fear of childbirth. Data have been analysed with qualitative content analysis. The results identified three main categories: "Support", "Losing control of childbirth" and "Moving on". Furthermore, several subcategories could be identified under each main category. The category “support” included both inadequate treatment and lack of physical presence of staff, which lead to anxiety and a feeling of being insignificant. “Support” also included experiences of the staff being important in getting through a traumatic birth. “Losing control of childbirth” meaning being excluded because of the staff´s poor communication, bad attitudes or medical interventions without the woman´s consent. This could make the women doubt the staff´s competence, feeling mistreated, emotionally absent or deprived of their birth. “Moving on” concerned how women handled their traumatic experiences, how they related to a new pregnancy and fears linked to a possible future birth. The conclusion is that the care staff's support before, during and after the birth is of the utmost importance for women who are afraid of giving birth to be able to go through a birth with preserved control and to be able to move on after a previous traumatic birth.

A new concept of maternity hospital creates a place, where future mother is not stressed and where she feels free. A place, where birth is perceived as a common part of everyday life. It searches a compromise between birth at classical hospital environment on one side and birth at home on the other. Both aforementioned possibilities bring certain risks that are intended to be minimized using this concept. The idea is based on practice from birth facilities from Germany and creates new concept of so called „birth houses“ that is consistent with law in the Czech Republic. Design of maternity hospital should not be based solely on meeting technical requirements of a bulding, but first of all comfort of mothers should be taken into account to make them feel home.

Tillgång till preventivmedel är betydelsefullt för att kvinnor ska kunna ha ett hälsosamt samliv utan risk för sexuellt överförbara sjukdomar samt oönskade och/eller oplanerade graviditeter. Preventivmedelsanvändningen i Sverige är hög och majoriteten av alla kvinnor anser att preventivmedelsanvändning är viktig. Målet inom hälso- och sjukvården är att göra kvinnan delaktig i vården vilken ska planeras och genomföras i samråd med henne. I dagsläget finns ingen vedertagen mall för hur preventivmedelsrådgivning ska utformas och genomföras vilket innebär att barnmorskor har olika strategier avseende den preventivmedelsrådgivning de ger. Det finns få studier i svensk kontext som undersöker kvinnors perspektiv på preventivmedelsrådgivning. Syftet med denna studie var att undersöka kvinnors perspektiv på vad som kännetecknar en god preventivmedelsrådgivning. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Åtta svenska kvinnor intervjuades individuellt med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Som analysmetod användes en kvalitativ innehållsanalys. Studien var en del av ett större forskningsprojekt. I resultatet framkom två kategorier och fem underkategorier. Kvinnorna värdesatte att träffa en barnmorska som hade ett lyhört förhållningssätt och som gjorde dem delaktiga i beslutet om preventivmetod. Kvinnorna ville känna att barnmorskan var engagerad och att barnmorskan i största möjliga utsträckning strävade efter att utforma en individuell rådgivning. Det efterfrågades utökad information om olika metoders för- och nackdelar samt effekter av metoderna i ett långtidsperspektiv. Kvinnorna ville inte känna sig ifrågasatta om de valde en metod som barnmorskan inte förespråkade. Resultatet i föreliggande intervjustudie innebär att det ställs krav på att barnmorskan tar sig tid och engagerar sig i den enskilda kvinnans situation vid preventivmedelsrådgivningen. Nyckelord: Preventivmedelsrådgivning, barnmorska, kvinna, önskemål / Access to contraception is important in order for women to have a healthy sexual life without risk of sexually transmitted diseases and/or unplanned pregnancies. In Sweden, the use of contraceptive devices is high and the majority of all women consider it to be of great importance. The goal within healthcare in Sweden is to make the woman involved in her care which should be planned and carried out in consultation with her. There is no established guidance on how counseling regarding contraceptive devices should be performed which means that midwives have different strategies regarding the contraceptive counseling they provide. There are only a few studies in Swedish context examining women’s perspective on counseling regarding contraceptive devices. The aim of the study was to investigate women’s perspective on what characterizes a good contraceptive counseling. The used method was a qualitative study with an inductive approach. Eight Swedish women were individually interviewed using a semi-structured interview guide. As an analytical method qualitative content analysis was used. The study was a part of a bigger research. In the result two categories and five subcategories were found. Women valued to meet a midwife with a responsive attitude that made them involved in the decision making regarding contraceptive method. Women wanted to feel that the midwife was committed and that the midwife endeavored to design individual counseling. Women asked for more information on different methods pros and cons, as well as effects of the methods in a long-term perspective. The women did not want to feel questioned if they chose a method that the midwife did not advocate. The result of the current interview study implies that the midwife takes time and engages in the individual woman's situation during the contraceptive counseling. Keywords: Counseling, contraceptive devices, midwife, woman, request

SAMMANFATTNING Uppskattningsvis är 72,4 miljoner drabbade av ofrivillig barnlöshet, infertilitet, i världen. Infertilitet beror till en tredjedel på kvinnlig faktor, en tredjedel på manlig faktor och resterande på både kvinnan och mannen. I 10-20 procent hittas ingen orsak till infertiliteten, så kallad oförklarlig barnlöshet. Utredning av ofrivillig barnlöshet lägger grunden för val av behandlingsmetod som till exempel kan vara ovulationsstimulering, insemination och in vitro fertilisering. Assisterad befruktning styrs av aktuell lagstiftning i det berörda landet. Livskvalitet innebär individens uppfattning och sin livssituation utifrån kulturella normer och värderingar där individen befinner sig i relation till egna mål, förväntningar, normer och intressen. Sexualitet är en underdimension till livskvalitet och sexuell hälsa innebär ett tillstånd av fysisk, känslomässigt, mentalt och socialt välbefinnande i förhållande till sexualiteten. Legitimerade barnmorskor arbetar inom området sexuell och reproduktiv hälsa vilket innebär många olika verksamhetsområden. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa den sexuella hälsan hos kvinnor och män som är ofrivilligt barnlösa. Sexton kvantitativa primärartiklar identifierades genom sökningar i databaser. Resultatet visade att den sexuella hälsan påverkades negativt hos ofrivilligt barnlösa kvinnor och män. Både sexuell dysfunktion hos kvinnor och erektil dysfunktion hos män hade en högre prevalens i jämförelse med hos fertila kvinnor och män. Även samlagsfrekvensen påverkades negativt. En sämre sexuell hälsa visade sig också medförda en sämre sexuell hälsa hos partnern. Förekomst av depression och ångest ökade sannolikheten för att en sämre sexuell hälsa skulle föreligga. Det är viktigt att barnmorskor har kunskap om hur ofrivillig barnlöshet påverkar den sexuella hälsan för att kunna ge en optimal vård. Utbildning om ofrivillig barnlöshet för allmänheten kan sannolikt minska befintliga fördomar. Förekomsten av stress över infertilitet kan lindras genom stöd och empati.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Globalt sett drabbas cirka 70-80 procent av alla kvinnor av någon typ av bristning i underlivet när de föder sitt första barn och dessa skador kan orsaka både smärta och lidande. Det är av stor vikt att barnmorskor och obstetriker känner till det kvinnliga könsorganets anatomi så att både diagnostisering och handläggning av bristningar blir korrekt. Forskning kring hur dessa skador skall kunna undvikas är ständigt pågående. En av de många frågor som ställs är huruvida förekomsten av dessa skador minskar när barnmorskan utför perinealskydd och hur detta används när kvinnan föder i vatten. Vattenfödsel är ett omdiskuterat ämne och forskare har olika uppfattning om dess för- och nackdelar. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva utfallet och handläggningen av perinealbristningar vid vattenfödslar. Metod: En kvantitativ ansats har använts och information ifrån 123 kvinnors förlossningsjournaler har sammanställts. Alla kvinnorna födde sina barn i vatten på BB Sophia eller Södra BB från mars 2014 till mars 2015. Bristningsgrad har beskrivits i tabeller och diagram i förhållande till variablerna paritet, barnets vikt, utdrivningsskedets längd, barnets huvudomfång, tid för bad, BMI, ålder och suturering. Resultat: Betydligt fler av förstföderskorna drabbades av perinealbristning än vad omföderskorna gjorde. Av de kvinnor som fick en grad 3 eller grad 4 bristning hade alla längre utdrivningsskeden och var förstföderskor. Nio procent av kvinnorna i studien fick en grad 3 bristning vilket ses som en hög siffra. Av de totalt 101 kvinnorna som fick någon typ av perinealbristning lämnades tio stycken osuturerade och nästan hälften av barnmorskorna som besvarat enkäten använde sig av perinealskydd vid vattenfödslar. Slutsats: Att vara förstföderska ökar risken för perinealbristningar oavsett om kvinnan föder i vatten eller inte. Utdrivningsskedets längd kan ha betydelse samt även om barnmorskan använder perinealskydd eller inte. Vad som i övrigt påverkar utfallet av bristningar vid vattenfödsel är inte säkerställt. Mer forskning i ämnet behövs.

SAMMANFATTNING Bakgrund: De flesta kvinnor ser amning som det naturligaste sättet att ge ett nyfött barn näringsrik föda. Kvinnor får information via mödravården och sjukvården att bröstmjölken innehåller den näring som ett nyfött barn behöver. Dessutom skyddar den mot några av de vanligaste barnsjukdomarna. Alla kvinnor i dagens samhälle kan inte amma. Vissa kan inte amma på grund av fysiska orsaker. Det finns också kvinnor som har genomgått bröstoperationer. I dag opererar allt fler kvinnor sina bröst av olika anledningar, exempelvis på grund av missnöje med utseendet eller ryggproblematik. Antalet operationer har ökat markant och majoriteten av kvinnorna som genomgår en bröstoperation är i reproduktiv ålder. En del kvinnor erhåller inte adekvat information angående komplikationer som kan bli bestående. Kvinnor överväger inte eventuella bieffekter som bröstkirurgi kan ha gällande deras framtida förmåga att amma. Det är viktigt för barnmorskan att så tidigt som möjligt främja amning. För att stödet från barnmorskan ska bli optimalt behövs god kunskap och en positiv attityd till amning. Syfte: Syftet med detta arbete var att beskriva vilka effekter bröstoperationer kan ha på amning och att belysa hur stöd och information kan påverka amningen efter bröstoperation. Metod: En litteraturöversikt utfördes där 23 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL där artiklar publicerade mellan åren 2000 – 2014 söktes. Även manuella sökningar förekom. Artiklar både med kvalitativ och med kvantitativ ansats inkluderades i översikten. Författaren klassificerade och utförde kvalitetsbedömning på samtliga artiklar. Alla artiklar hade granskats av etisk kommitté. Resultat: Operationerna som genomförs idag med uppdaterad teknik ska inte påverka amningsförmågan om operationen utförs på rätt sätt. I studien framkom att kvinnor har olika erfarenheter av bröstoperationer. Vissa kvinnor kunde amma exklusivt, det vill säga gav sitt barn endast bröstmjölk, under en längre tid medan andra inte hade tillräckligt med mjölkmängd för att under en längre tid amma sitt barn. Det framkom också att vissa mammor inte lyckades komma igång med amningen och avstod därmed. Stödet som ges är betydande. Något som genomsyrar litteraturöversikten är den bristande informationen, det vill säga kvinnorna som opererar sig får inte adekvat information angående möjligheten att kunna amma eller eventuellt inte. Slutsats: Resultatet visade att bröstoperationer och den teknik som användes kan påverka hur vida kvinnan kan amma eller inte. Dock är inte operationen den enda avgörande faktorn för en lyckad amning. Studien som utfördes påvisade att stödet och uppmuntran som gavs till mamman hade en avgörande roll. Stödet och uppmuntran som mamman fick i samband med förlossningen och vid eventuella svårigheter var avgörande för hennes beslut om att amma eller inte.

Every year more and more families are choosing home birth over the hospital. There is a growing movement, in person and online, of parents opting-out of hospital birth, sharing their stories, and encouraging others to do the same. At the same time, the United States is reckoning with its abysmal maternal mortality rates- the majority of which are the result of poor management of dangerous pregnancy complications. How can these two phenomena exist within the same social and cultural conversation? The landscape of home birth in the United States is complex. Data on the safety of home birth is limited, but it appears to be more dangerous than hospital birth. Further complicating the picture is a fractured, private American healthcare system, but families choosing to birth at home are highly motivated to navigate through it. We present multiple theories to explain why so many birthing people are opting for the home, some of which include feminist philosophical arguments, the romanticization of birth, the contemporary all-natural movement, and a strong distrust of our racist medical system. These arguments shed light on the flaws and inadequacies of our maternal healthcare system, and as a medical community we must actively work to alleviate them. We need to nationally and locally address maternal safety and implement practices to dismantle systemic racism within our institutions. While we address maternal mortality, we must also take steps to make home birth an equally safe option for parents who choose it. / Urban Bioethics