No description available.

Victoria Benedictsson (1850-1888) skrev romanen Fru Marianne i en tid präglad av den industriella revolutionen och en framväxande modernitet. En analys av romanens pastorala ideal – i vilken mån romanen formulerar villkoren för ett gott liv som ett liv närmare naturen – gör det möjligt att placera henne bland de författare från samma tid, däribland August Strindberg och Verner von Heidenstam, som reagerade på det nya samhälle som växte fram under slutet av 1800-talet och skrev en litteratur som visade på ett alternativ. Analysen genomförs med hjälp av ett ekokritiskt perspektiv vilket medför att synen på pastoral går från att uppfatta den lantliga miljön enbart som en kuliss för mänsklig aktivitet till att uppfatta den som medaktör och med ett inneboende värde i likhet med människan. Det ekokritiska perspektivet belyser romanens hållbara förhållningssätt till naturen; genom att låta kvinnans emancipation i ett agrart samhälle öppna upp för en uppvärderande vision av naturen och en jämlik relation mellan natur och människa skapar romanen en framtidsorienterad berättelse med stor aktualitet.

In this essay I will be examining the protagonist Niels Lyhnes naturalistic ambitions in J.P. Jacobsens novel Niels Lyhne (1880), more accuratley how the novel Niels Lyhne succeedes as a naturalistic novel through the failure of the protagonist Niels Lyhnes own ambition to live by the ideals of naturalism. Niels remains throughout his life a strong atheist because, in his childhood, God did not answer his prayers to save his dying aunts life. His atheism and his naturalistic ambitions turn into, which I will show, a form of idealism. This could be viewed as inevitable. To renounce ones belief in something also means that one embraces a belief in something else, even if this ”something” is the lack of what one used to believe in. Niels Lyhnes failure, however, means that the book Niels Lyhne succedes as a naturalistic novel. What Jacobsen has achieved is to depict man as the incomplete creature that she is.

Denna studies syfte är att öka förståelsen för hur könsroller representeras i dialogerna i romaner kring det moderna genombrottet. Materialet utgörs av korpusar baserade på tolv romaner utgivna mellan 1830 och 1930, sex skrivna av kvinnliga författare och sex av manliga. Repliker yttrade av kvinnliga karaktärer jämförs med repliker yttrade av manliga karaktärer med avseende på talutrymme, formalitet, topiker, semantiska typer och ordklassfördelning. Dessa aspekter undersöks även i en jämförelse mellan kvinnliga och manliga författare. Studien visar att det i romandialogerna vid denna tid gavs betydligt mer utrymme åt manliga karaktärer, framför allt i manliga författares verk. Den visar också att de manliga karaktärerna talade mer formellt, och att kvinnliga karaktärer talade mer om människorelaterade ämnen, men i övrigt talade kvinnliga och manliga karaktärer om ungefär samma saker och på liknande sätt. Skillnaderna i talutrymme och formalitet tyder på en skev maktbalans i dialogerna och speglar troligen verkliga och upplevda samhällsförhållanden under den undersökta perioden. De små skillnaderna i övriga undersökta aspekter indikerar att samtalsämnen och ordklasser i dialogen inte användes som medel för att uttrycka könsrollerna i romanerna. I en exkurs undersöks en av romanerna separat eftersom historien i denna utspelar sig 500 år senare och könsrollerna skiljer sig avsevärt från i övriga verk. Den främsta skillnaden mot övriga romaner är att de kvinnliga karaktärerna fick betydligt större del av talutrymmet.

This thesis is a study of motherhood in Afhild Agrell’s play Räddad (first performed in 1882 at The Royal Theater in Stockholm) and Adda Ravnkilde posthumously published novel Judith Fürste (1884) with a focus on the relationship between mother and son. I study how the mothers wish to raise their sons, how mother and son interact with one another, the family dynamic’s influence on their motherhood and finally how they shape their identity as mothers when their motherhood is first threatened (often by their husbands) and then after the death of their sons. By analyzing two works by women authors of the Modern Breakthrough, I examine how motherhood is represented in literature from this period with a unique focus—mothers of sons. During this period, despite advancements in the rights of women including equal inheritance and increased access to education and professions such as teacher, doctor and dentist, many of the rights gained pertained to unmarried women—how an unmarried woman was to support herself was a central question. Literature from this period illustrates the struggles that woman faced upon marriage—often they had to give up their desire to work and focus on being wives and mothers instead. However, in the two works I have selected, the main female characters’ motherhood is threatened. Motherhood is a crucial part of both mothers’ identity and Agrell’s play and Ravnkilde’s novel follow the shaping of the main characters’ identity as mothers, the following threat to this identity and the crisis that arises after the death of their sons. I analyze this identity-arc and how being mothers to sons shapes and complicates this arc.

Uppsatsens syfte är att undersöka kvinnan och modersgestalten i dramatik från 1800-talets moderna genombrott utifrån ett genusperspektiv. Materialet som ligger till grund för undersökningen består av tryckta manus till fyra olika dramer: Et dukkehjem av Ibsen, Räddad av Agrell, Sanna kvinnor av Leffler och Fadren av Strindberg – alla ursprungliga skrivna under perioden 1879–1887. Tidigare forskning kring moderskap visar hur normer och värderingar av och i samhället ställer olika krav på hur en moder ska vara. För att uppfylla syfte tillämpas en kvalitativ litteraturanalys med närläsning av materialet och i slutdiskussionen diskuteras och jämförs de olika dramerna. Undersökningens resultat visar att kvinnorna i dramerna påverkas av samtidens samhällsnormer samtidigt som kvinnorna även lyckas utmana sin modersroll på olika sätt, vilket även går hand i hand med det moderna genombrottet inom litteraturen. Dramernas skildring av kvinnan och modergestalten speglar den tid då kvinnors frihet tar sin början men fortfarande i hög grad begränsas av normer och samhällets krav.

The aim for this study is to compare Victoria Benedictsson’s position and views in the morality debate during the modern breakthough in the nordics. The works that I have choosen for this study is firstly Benedictsson’s book Money, published in 1885 and secondly the play Theories, written in 1887 and published in 1994. I will research whether or not Benedictsson’s position in the debate will change since there are only two years in between them. Money is published in the beginning of the morality debate and Theories at the end, wich will make the essence of the discussion.

This essay examines possible subject positions offered to a female in relations to the decadence genre in the novel Berta Funcke (1885) by Stella Kleve, pseudonym for Mathilda Malling. The aim is to study how a female can be decadent. I analyze subject positions and examine how they enable decadent expressions of the female character. To understand subject positions in relations to the historical context I use Chris Weedon’s approach to feminist poststructuralism. I define decadence as a relative concept and understand it as a wider experience of decadence and dissolution in society. The methodological framework is based on hermeneutic reading. The result shows that the female protagonist is under the influence of many subjectivities simultaneously. Her decadence can be seen as both a source of emancipation and of constraint. From the analysis, I’ve been able to distinguish four characteristic subject positions: The Erotic, The Hermaphrodite, The Actress and The Hothouse Plant. The subject positions are bound to stereotypes of the time but also permits the female protagonist to transcend gender definitions. The result shows that the decadent aesthetics, expressions and vocabulary open up new ways of being for the female character.

Med avstamp i en korpus bestående av svensk fiktionsprosa utgiven 1809–1930 studeras språkförändring innan, under och efter det moderna genombrottet. Utifrån en hypotes om att förändringar sker framför allt på frasnivå kartläggs nominalfrasens utveckling med avseende på längd och komplexitet. Längd och djup för samtliga nominalfraser i 303 verk analyseras för att synliggöra övergripande förändringstendenser. Desamma jämförs också med den grafiska meningens förändring i längd under perioden. Vidare görs också en närläsning av fyra av korpusens verk, vilka kan antas ha fungerat pådrivande alternativt bromsande i utvecklingen mot ett alltmer modernistiskt språk. Utifrån fem beskrivande kriterier för vad modernistiskt språk är och med fokus på verkens grafiska meningars och nominalfrasers utformning analyseras och diskuteras språket i Rosen på Tistelön, Psykologiska gåtor 3, Blå blommor och Tidens kvinnor i förhållande till stilutvecklingen under hela tidsperioden i stort. Resultatet visar en ökning av nominalfrasens längd och komplexitet under 1839–1878. Efter det vänder utvecklingen. År 1879–1930 minskar längd och komplexitet som snabbast, vilket delvis sammanfaller med det moderna genombrottet (1870–1905). Genom närläsningen framkommer att de kortare och enklare konstruerade nominalfraserna sammanfaller relativt tydligt med en mer modernistisk språkstil. Med viss modifikation av årtalsgränserna går det således att tala också om ett modernt genombrott språkligt sett.

<p>Anne Charlotte Leffler, Victoria Benedictsson and Frida Stéenhoff were all part of the Modern Breakthrough in Swedish literature. By utilizing Jürgen Habermas theoretical works on communicative action, and Nancy Fraser’s supplementary reading of his theory, this essay makes clear that the authors’ struggle for an understanding and a rethinking of social norms in their plays <em>Skådespelerskan </em>(1873), <em>Romeos Julia </em>(1888) and <em>Lejonets unge </em>(1896) can be read as a contribution to the public debate. Dialogue has a key function for female authors during the Modern Breakthrough. Women and mens’ possibilities to take part in conversation and argument as equals, requires the professional woman’s transgression and access to the privileges of both public (State) administration – “system”, and world of everyday life – “lifeworld”. As oppositional authors, Leffler, Benedictsson and Stéenhoff took advantage of the literary public domain, in this case the theatre. The theatre as public sphere had a more effective capacity to affect its audience than fiction. The plays were written and staged in a cultural period that, compared with the present one, in a greater sense influenced public opinion. The theatre was a powerful part of the public debate, and this debate involved parties from both on-stage and off-stage positions.</p><p>At the theatre Leffler, Benedictsson and Stéenhoff turned the private into politics. Their powerful contribution to the public debate were directed specifically towards the bourgeois audience. They carried on a controversy concerning the notion of the bourgeois family by showing scenarios that raised objection to its idealistic point of view. The bourgeois living room was exposed on stage. Conflicts related to the private sphere were brought up as a theme in a public sphere and by so means were incorporated into the public debate, which at that time was dominated by men. The plays mirrored the audience and the authors’ strategies were based upon the remodeling power inherent in conversation and argumentation. Thereby, the audience were confronted with an alternated reflection of themselves. This reflection should be read as a problematic representation of the writing of history. The alternate mirroring brought in itself forward an argument that emphasized why a new reflection was necessary.</p><p><em>Skådespelerskan</em>, <em>Romeos Julia </em>and <em>Lejonets unge</em> examine female artists in a bourgeois environment. Through the artist the structures that maintain bourgeois ideals are exposed and questioned, but first and foremost the artist show that communicative action between men and women was insufficient. The androcentric order did not acknowledge women and men as equals, in accordance with that, the possibility of conversation, in the sense of Habermas, came to nothing. Under such circumstances an understanding between men and women could not be reached. Love within the institution of marriage also suffered since it could not be founded in acknowledgement as long as the structure maintained. Saga and Adil, the main characters in <em>Lejonets unge</em>, personify, on the other hand, Stéenhoffs ideas of what is being needed to change the androcentric structure. They are citizens of the future.</p><p>My focus is on human action (in an Aristotelian sense) in the plays, the way characters stage themselves and bring the plot forward, shed light upon their possibilities and limitations in proportion to each other as men and women. My analysis thereby contrasts with the greater part of earlier research. I give prominence to the connection between psychological conflict and social position/role. In <em>Skådespelerskan</em>, <em>Romeos Julia</em> and <em>Lejonets unge</em> all of the characters’ psychological conflicts are based in gender issues, the consequences of being a man or woman in the 18th century, rather than explicit existential matters.</p>