<p>Syftet för examensarbetet var att undersöka om elevers balans- och koordinationsförmåga går att förbättra genom daglig motorisk träning, samt om träningen resulterar i någon påverkan på en samlingssituation i klassrummet. Med utgångspunkt från det angivna syftet genomfördes ett kvasiexperiment med före- efter design, där två förskoleklasser, med åtta elever i varje grupp, från två olika skolor deltog. Den ena klassen var experimentgrupp och genomförde daglig träning medan den andra klassen var kontrollgrupp och inte genomförde någon extra motorisk träning. Elevernas balans- och koordinationsförmåga mättes före och efter träningsperioden hos båda grupperna, samt att experimentgruppen observerades både före och efter perioden vid samlingssituationer. Resultatet visade att fler eleverna i experimentgruppen förbättrade sin balansförmåga än eleverna i kontrollgruppen. Även koordinationsförmågan förbättrades hos fler i experimentgruppen än kontrollgruppen. I samlingstillfällena visade några elever ett lugnare beteende efter träningsperioden. Några slutsatser om att det är just den motoriska träningen som påverkat förbättringen hos elevernas resultat kan dock inte dras, då tidsperioden var för kort, eleverna för få, samt att sambandet mellan koncentrationssvårigheterna och den motoriskförmågan är oklara.</p>

Denna studie avser att undersöka om motorisk träning används i special undervisningen för barn med diagnosen ADHD och i så fall hur. I studien användes en kvantitativ enkätundersökning samt två kompletterande kvalitativa intervjuer. Studien undersöker om idrottslärare, speciallärare samt specialpedagoger överhuvudtaget har motorisk träning i sin undervisning. Följande undersöktes: Längden på motorikpassen, fördelningen flickor - pojkar. Studien undersökte hur ofta och i vilken åldergrupp den motoriska undervisningen bedrevs. Slutligen undersöktes i vilken form lärarna hade sin motoriska träning. Våra kvalitativa intervjuer gav oss möjlighet att arbeta vidare med de resultat som framkom i enkätundersökningen. Det var intressant att fråga vidare om varför öga – hand träning var så dominerande. Det framkom att öga – hand träning är vanligare än de pulshöjande aktiviteterna för att den lite lugnare aktiviteten anses enklare att göra riktigt. Det framgick även att det nästan uteslutande är idrottsläraren som har pulshöjande motorisk träning.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka förskollärares syn på barns motoriska utvecklingsmöjligheter ute på förskolegården, samt förskollärares betydelse för barns rörelseutveckling. Frågeställningarna för studien var vilka faktorer som enligt förskollärarna anser vara viktiga i barnens motoriska utveckling, hur förskollärarna ser sin roll för barns motoriska utveckling samt hur de anser att förskolegården hjälper till att utveckla barns motorik. Vi använde oss av intervju som metod där vi intervjuade sex förskollärare. Till vår hjälp hade vi en telefon med inspelningsmöjligheter. Efter varje intervju lyssnade vi av svaren och förde in dem på ett dokument i datorn. Dessa svar behandlas i ett resultat och analys avsnitt i vår studie. De analysverktyg vi använt oss av är Mårtenssons (2004) avhandling Landskapet i leken. En studie av utomhuslek på förskolegården som behandlar miljöns betydelse. Vi har även använt oss av Osnes m.fl. (2010) Kropp, rörelse och hälsa i förskolan som behandlar förskollärarens roll. Vi har genomfört tre intervjuer var som vi analyserat var för sig under avsnittet resultat och analys. Resten av studien är skriven tillsammans. Resultatet av vår studie är att miljön är en stor betydande faktor för barns motoriska utveckling, men även att förskollärarna själva har en stor roll för att uppmuntra barn till rörelse. Slutsatsen vi kom fram till var att det är en kombination mellan förskollärarens roll, deras attityd till rörelse och förskolegårdens utformning som ger barn de bästa möjligheter till motorisk utveckling på förskolegården.

Syftet med undersökningen är att ta reda på om förskollärare i förskola och förskoleklass arbetar medvetet med motorik och rörelse för att främja barns inlärning och utveckling. Det finns forskning som visar att barn idag är mer stillasittande än förut och att det hämmar deras motoriska utveckling och koncentrationsförmåga. Frågeställningen är vilken kunskap förskollärarna har om barns motorik, om kunskapen skiljer sig mellan dem och om de medvetet använder motorisk träning i deras verksamheter. För att ta reda på resultatet gjordes en kvalitativ forskning med åtta förskollärare som intervjuades enskilt där intervjufrågorna var öppna för att ge förskollärarna möjlighet att utveckla sina svar. Resultatet visar att förskollärarna har viss kunskap om barns motoriska utveckling och arbetar aktivt för att främja fortsatt fysisk aktivitet, men det är få som arbetar vidare medvetet med barns specifika svagheter. Forskning visar att det är viktigt att barn har utvecklat de grundläggande motoriska färdigheterna och integrerat vissa reflexer innan skolstart för att kunna tillgodogöra sig nya kunskaper. Det finns mycket observationsmaterial att tillgå men undersökningen visar att det är få förskollärare som använder sig av det. Resultatet visar också att förskollärarnas utbildningar skiljer sig en del men att flera har eget intresse kring motorik och hälsa vilket betyder att deras verksamheter visar en mer tydlig medvetenhet kring vikten av motorisk rörelse.

I dagens samhälle är barnen mer stillasittande, det kommer larmrapporter som varnar för att detta kan leda till hälsoproblem hos många unga. Vi har valt att titta på hur pedagoger arbetar med rörelse och motorisk träning i skolan, och om alla barn får möjlighet till rörelse under hela skoldagen. Vi vill även se om rörelse och motorik kan ha en koppling till inlärning. Undersökningen vi har gjort bygger på intervjuer med sju informanter med olika professioner. Studien visar att rörelse och motorik har en indirekt koppling till inlärning, då detta påverkar barnens koncentration. Resultatet visar att många pedagoger är medvetna om rörelsens betydelse, men att man arbetar med rörelse och motorik i olika utsträckning på de olika skolorna.

Syftet för examensarbetet var att undersöka om elevers balans- och koordinationsförmåga går att förbättra genom daglig motorisk träning, samt om träningen resulterar i någon påverkan på en samlingssituation i klassrummet. Med utgångspunkt från det angivna syftet genomfördes ett kvasiexperiment med före- efter design, där två förskoleklasser, med åtta elever i varje grupp, från två olika skolor deltog. Den ena klassen var experimentgrupp och genomförde daglig träning medan den andra klassen var kontrollgrupp och inte genomförde någon extra motorisk träning. Elevernas balans- och koordinationsförmåga mättes före och efter träningsperioden hos båda grupperna, samt att experimentgruppen observerades både före och efter perioden vid samlingssituationer. Resultatet visade att fler eleverna i experimentgruppen förbättrade sin balansförmåga än eleverna i kontrollgruppen. Även koordinationsförmågan förbättrades hos fler i experimentgruppen än kontrollgruppen. I samlingstillfällena visade några elever ett lugnare beteende efter träningsperioden. Några slutsatser om att det är just den motoriska träningen som påverkat förbättringen hos elevernas resultat kan dock inte dras, då tidsperioden var för kort, eleverna för få, samt att sambandet mellan koncentrationssvårigheterna och den motoriskförmågan är oklara.

Zugl.: München, Univ., Diss., 2007

Syfte med studien är att undersöka pedagogernas tankar kring rörelseträning i förskolan. Metod för datainsamling är kvalitativ intervju. Resultatet visar att pedagogerna har likartade tankar om hur viktig rörelseträningen är för barns utveckling. Pedagogerna använder rörelseträning i olika utsträckning. Slutsatsen är att det är pedagogens förhållningsätt som avgör vilken betydelse rörelseträningen har i verksamheten.

Zugl.: München, Universiẗat, Diss., 2007.

Studien handlar om hur yngre barns rörelseglädje och motorik stimuleras genom planerade rörelseaktiviteter inomhus. Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare resonerar och förhåller sig till yngre barns rörelseglädje och motorik. Vi vill undersöka vilka förutsättningar som förskolan har för att genomföra planerade rörelseaktiviteter inomhus samt hur förskollärarna anser att barn reagerar på detta. I förskolans styrdokument är barns motorik ett läroområde som förskolan ska arbeta med och vi vill i studien fokusera på hur arbetet med barn 1-3 år gamla genomförs. Studien har en kvalitativ utgångspunkt där intervju och observation används i form av en metareflektion som kan vara en ansats till en learning study. Teoretiska utgångpunkten är Hannafords teori och sociokulturella teorin.    Resultatet visar att förskollärarna anser att motorik är en viktig del av barns utveckling och menar att dessa övningar går att få in i verksamheten med enkla medel. I nuläget sker detta till största del spontant på den avdelning där undersökningen genomfördes. Förskolans personal har erfarenhet av planerade rörelseaktiviteter samt en medvetenhet kring motorikens betydelse, men trots detta finns det i nuläget inte några planerade rörelseaktiviteter eftersom det inte anses passa in i deras arbetssätt. Efter genomförd undersökning ändrades förskollärarnas uppfattning genom att de ansåg att genomförandet av rörelseaktivitet inte behöver vara så komplicerat som de trott. De upplever att barnen hade roligt och att rörelseaktiviteten togs emot av barnen på ett tacksamt sätt.