I denna studie har jag genom att observera mig själv utforskat hur jag som blivande musiklärare undervisar vuxna, som har funktionsnedsättningar, i ensemble. Syftet har varit att undersöka vilka semiotiska resurser jag använder mig av då jag undervisar, hur de används och hur de förändras under arbetets gång. Som metod har jag använt mig av videoinspelning och kompletterande loggboksanteckningar. Ensemblegruppen bestod av ca tio vuxna med funktionsnedsättningar och två till fem lärare som vanligtvis arbetar med gruppen. Tillsammans hade vi fyra lektioner där jag undervisade i sång, instrument och ensemblespel. Resultatet presenteras med hjälp av följande teman: Lektion 1, Lektion 2 & 3 och Lektion 4. Vilka resurser jag använder mig av och hur dessa används beror i dessa fall främst på vilka instrument gruppen spelar. Resultatet diskuteras därefter utifrån vilka förutsättningar jag haft, det multimodala perspektivet och tidigare forskning. / In this study I have, by observing myself, analysed how I as a future music teacher educates adults with learning disabilities in ensemble situations. The purpose has been to study which semiotic resources I use during classes, how they are being used and in which way they are changing as the lessons progresses. My method has been video recordings and supplementing logbook notes. The ensemble group consisted of approximately ten adults with learning disabilities and two to five teachers who usually work with the group. Together we had four lessons in which I taught them about singing, instruments and playing in ensemble. In the result I have used the following themes: Lesson 1, Lesson 2 & 3 and Lesson 4. Which resources I use and how they are being used depends in these cases foremost on which instruments the group are playing. The result is discussed subsequently based on preconditions, the multimodal perspective as well as previous research.

Syfte med studien är att analysera lek- och lärappar som berör hållbarhetsfrågor för att ta reda på vad de erbjuder barn i förskoleåldern i lärande för hållbar utveckling. Viktigt att poängtera är att syftet med studien inte är att jämföra de deltagande lek- och lärapparna. Sex lek- och lärappar för barn i förskoleåldern, som berör hållbarhetsfrågor, har analyserats med stöd av Prensky’s sex strukturella principer och relevanta begrepp från det socialsemiotiska multimodala perspektivet. Resultat har jämförts med tidigare forskning i en diskussion där flera slutsatser dragits. Studiens slutsatser är att lek- och lärappar skapar engagemang men graden av engagemang relaterade till hållbarhetsfrågor är beroende av hur lek- och lärapparnas mekanismer kommunicerar ett kunskapsinnehåll och hur den teckenskapande individen tolkar och förstår innehållet i relation till vad som är meningsfullt just här och nu. I förhållande till lärande för hållbar utveckling är lek- och lärappars erbjudanden bundna till användarens sociala och kulturella kontext. Lek- och lärappar som resurs i det didaktiska arbetet är ett komplement till mer traditionella resurser och kunskap kring hur dessa kan användas och kunskapsinnehållet har betydelse för lek- och lärappens erbjudanden i lärande för hållbar utveckling.

The purpose of this study is to contribute with knowledge of how preschool teachers experience the work with digital tools in teaching. The study has been done at a preschool that has been carefully selected because they work in a thoughtful way with digital tools to support childrens learning. Qualitative interviews with audio recording have been used as a data collection method from a phenomenographic perspective. Transcription of data has been carried out using an analytical model. The results show that preschool teachers perceive work with digital tools as an aid to their teaching. Preschool teachers use several digital tools in different subject areas in varying way. There is some withdrawal in the work with the tools and reflections on the purpose of the use with the children. This results in the fact that it looks different in the work with digital tools depending in interest and expertise. The conclusion of the study shows that there is interest in learning more and that the use of digital tools is seen as a natural way for preschool teachers to use for the purpose of teaching. / Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare upple- ver arbetet kring digitala verktyg i undervisningen. Studien har gjorts på en förskola som noga valts ut eftersom de arbetar på ett genomtänkt sätt med di- gitala verktyg som stöd för barnens lärande. Kvalitativa intervjuer med ljud- upptagning har använts som datainsamlingsmetod ur ett fenomenografiskt perspektiv. Transkribering av data har genomförts med hjälp av en analysmo- dell. Studiens resultat visar att förskollärarna upplever arbetet med digitala verktyg som ett hjälpmedel för deras undervisning. Förskollärarna använder flera digitala verktyg i olika ämnesområden på varierande sätt. Det finns en viss tillbakadragenhet i arbetet med verktygen och funderingar kring syftet av användningen tillsammans med barnen. Detta resulterar i att det ser olika ut i arbetet med digitala verktyg beroende på intresse och kompetens. Slutsatsen av studien visar att det finns intresse för att lära sig mer och att användningen av digitala verktyg ses som ett naturligt sätt för förskollärarna att använda sig av i syfte till undervisning.

I en nära samverkan med yrkesverksamma svensklärare utreder och prövar föreliggande studie hur undervisningen i litteraturhistoria kan utvecklas i praktiken. Med utgångspunkt i elevers och svensklärares uttryckta erfarenheter av arbete med litteraturhistoriska texter konstrueras en didaktisk design. Den didaktiska designen omsätter tidigare forskning rörande förkroppsligat lärande i en lektionsserie på sex lektioner där fokus ligger på bearbetning av en litteraturhistorisk text med hjälp av fyra fysiska komponenter: gester, röstläge-intonation, en visuell komponent samt en auditiv komponent. Iscensättningen av den didaktiska designen studeras med en triangulering som består av observationer, fokusgruppsamtal med elever och lärarintervjuer samt skriftliga exit tickets. Genom en tematisk analys visar resultatet att eleverna trots ett utmanande språk erövrar den litteraturhistoriska texten, engagerar sig i olika erbjudna livsvärldar, minns textinnehåll och inkarnerar nyvunnen kunskap med hjälp av kroppsliga representationer. Förklaringen spåras till kroppen och sinnets enhet samt det meningsskapande multimodala perspektivet, där föreliggande studie också visar den sociokulturella kontextens betydelse. Litteraturdidaktiska ställningstaganden diskuteras vidare och konstaterar att fysiska komponenter kan användas för att gynna en omfattande läsupplevelse, där både kropp och sinne förses med den litteraturhistoriska textens narrativ på olika sätt. Slutligen föreslås fysiska komponenter som en väg in i texten, vilket i sin tur potentiellt kan leda till ökad måluppfyllelse. / In collaboration with professional teachers who teach the Swedish language, this study explores how to develop teaching in history of literature within the field of design-based research. A didactic design is created and tried in an authentic learning situation. This didactic design refers to earlier studies of embodied learning. In a series of six lessons which focus on working with texts from the Enlightenment, four physical components are incorporated in the design: gestures, voices, a visual component and an auditive component. The staging of the didactic design is investigated through a triangulation consisting of observations, group conversations with pupils, interviews with the teacher and written exit- tickets by pupils. Through a thematic analysis the result shows that students, despite the challenging language, conquer the texts from the Enlightenment, engages themselves in different presented lifeworlds, remember contents and incorporates newfound knowledge while using bodily representations. The explanation is traced to the unity of body and mind and to the multimodal perspective that creates meaning. The presented study also shows the meaning of a sociocultural context while working with literature. Didactic literature positions are discussed further and state that physical components can be used as an entrance into texts from different time periods. All thanks to extensive reading experience, where body and mind are provided with narrative through multiply senses. The discussion continues and suggests that due to the fact that pupils are experiencing the narrative in the texts, they are able to perform more extensive analysis which is the focus of the curriculum.