Den här studien syftar till att klargöra hur gymnasieelevers inlärningsstrategier är relaterade till deras förmågor. Förmågorna synliggjordes som intelligensprofiler baserat på Gardners teori om multipla intelligenser. Att åka med logiktåget definieras som att förstå logik så att det i varje nytt avsnitt i matematik eller fysik endast är den nya logiken som behöver förstås. Studien genomfördes med en enkätundersökning samt med uppföljande intervjuer. Resultaten visar att elever med lägre logisk-matematisk intelligens än lingvistisk intelligens använder ytinlärning eller procedurmemorering och därmed missar delar av logiken i matematik och fysik. Det är dessa elever som så att säga missat logiktåget. För elever med stark logisk-matematisk intelligens i för hållande till lingvistisk intelligens fanns stark koppling till att de åker med logiktåget samtidigt som de hade svag koppling till någon speciell inlärningsstrategi i matematik och fysik.

Att se varje elev är en viktig del av läraryrket, och som lärare bör man sträva efter att möta alla elever på deras egen nivå och se deras möjligheter att utvecklas. Tidigare har ett fåtal studier genomförts kring elevers olika lärstilar kopplat till en specifik intelligens. Intresset väcktes således att genomföra en studie kring faktorer som skulle kunna ha en inverkan på elevernas inlärning. Därmed kommer studien att behandla elevers olika sätt att lära, olika intelligenser och miljön i lärandesammanhang. Examensarbetets syfte avgjorde metodvalet därför utfördes en intervjuundersökning då det ansågs vara den mest tillförlitliga undersökningsmetoden för att finna de svar som söktes. Sex stycken utbildade och verksamma lärare som alla arbetar i grundskolans tidigare år intervjuades. De frågor som legat till grund för examensarbetet är följande: Hur tar man tillvara på elevers olika sätt att lära? Vilka faktorer har betydelse för att utveckla en stimulerande klassrumsmiljö? Vad krävs för att skapa en klassrumsmiljö anpassad efter elevers olika behov? Något som framkommit i både litteraturen och i vår intervjuundersökning är att varje människa har sitt eget unika sätt att lära och att alla använder sig av olika sätt eller strategier vid olika tillfällen. Exempelvis så är en del människor väldigt praktiska eller så kallat spatialt intelligenta, de målar och ritar gärna och tänker i bild och form, andra människor är mer logisk-matematiska och är bra på att räkna och föredrar abstrakt tänkande. (Stensmo 1997). Studien visar också att lärarna medvetet utformat sin undervisning om än i olika utsträckning. Däremot finns ingen medveten koppling till just Howard Gardners (1998a) intelligenser hos någon av lärarna men flertalet av dem har intelligenserna i åtanke i sitt dagliga arbete. Gemensamt hos dem alla är att de medvetet har utformat klassrumsmiljön för att försöka tillgodose alla elevers olika behov och sätt att lära. Samhällets utveckling sker i allt snabbare takt vilket gör att skolan bör kunna anpassas efter de förväntningar som ställs på individen. Så småningom skall eleverna möta morgondagens samhälle och för att de på bästa tänkbara sätt skall kunna kliva in i vuxenlivet, så bör de erbjudas goda förutsättningar för att lyckas. En djupare insikt har givits för hur viktigt det är att lärare ständigt fortsätter att utvecklas i sin lärarroll och vikten av att förstå att ingen kan göra allt men att alla kan göra något.

Arbetet behandlar Howard Gardners teorier om de sju intelligenserna, tillämpningar av dessa i matematikundervisning, kopplingar till läroplanen samt en undersökning om dessa används i praktiken. De pedagoger som beskriver praktisk tillämpning av Gardners teorier menar att det till stor del handlar om ett nytt förhållningssätt till undervisning. En förutsättning att anpassa undervisningen till dessa teorier är att den fysiska miljön möjliggör gruppindelning. Läroplanen ger stöd för arbetssätt som kan kopplas till Gardners teorier. Det går att läsa att undervisningen ska anpassas till elevernas förutsättningar och behov. I undersökningens intervjuer framkommer att lärare i varierad utsträckning undervisar enligt metoder som går att knyta till Gardners teorier. Förutom de språkliga och matematiska intelligenserna, som dominerar både undervisning och läroböcker, används också ofta den spatiala intelligensen. Lärarna upplever att lokalbrist begränsar möjligheter till variation.

Av styrdokumenten som berör grundskolans tidigare år framgår tydligt avsikten att förmedla en vidgad syn på kunskapsbegreppet som också innefattar de praktiska och estetiska uttrycksformerna och inte bara de intellektuella sådana. Kunskapssynen här tycks vila på att de olika språkliga uttrycksformerna som muntligt och skriftligt språkande, drama, lek, rörelse, musik och bildskapande får en likvärdig status. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken relevans fem pedagoger ser mellan en integrering av musik/rytmik och svenskämnet, med fokus på språkutveckling, samt att titta närmare på hur det praktiska arbetet kan se ut enligt pedagogerna. För att klargöra syfte har jag arbetat med följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har just dessa pedagoger om en integrering av musik/rytmik med svenskämnet? Hur kan arbetet med att integrera musik/rytmik med svenskämnet se ut i praktiken enligt dessa pedagoger? Finns det några hinder i vägen för detta arbetssätt? Som teoretiska utgångspunkter presenteras forskning som belyser hur språkutveckling och musik/rytmik kan ha naturliga knytpunkter. Undersökningen grundar sig på kvalitativa intervjuer med fem lärare och har en fenomenografisk forskningsansats som strävar efter att kartlägga variationer av uppfattningar bland lärarna. Resultatet visar bl.a. att lärarna finner en relevans mellan musik/rytmik och svenskämnet på så sätt att de uppfattar musiken som främjande för barnens talspråk, uttal, minnesfunktion och perceptionsförmåga. De talar vidare om musikens motivationshöjande effekt samt om musiken förmåga att som estetiskt ämne komplettera de mer teoretiska ämnena som ett stöd för språkutvecklingen. Eventuella hinder som tas upp är bristande musikkunskaper hos svenskläraren eller klassläraren, tidsaspekten och samarbetsfrågor mellan olika lärare. Analysen visar på olika tolkningsmöjligheter av det empiriska materialet kopplat till studiens teoretiska kunskapsbakgrund.

Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur en grupp elevers lärande påverkades genom användning av olika lärstilar som renodlats. Detta genomfördes som en fallstudie i vilken jag ställde mig frågorna: Vilka olika lärstilar har mina elever? Hur kan undervisningen utformas så att olika lärstilar renodlas? Hur påverkas elevernas lärande av undervisning där olika lärstilar har renodlats? Fallstudien bestod av flera olika kvalitativa metoder. Först lät jag eleverna utföra ett par lärstilstest för att få en uppfattning om vilka lärstilar som fanns representerade i gruppen. Jag utgick från teorier om sinnespreferenser och multipla intelligenser. Nästa del av fallstudien var att utveckla en lektionsplanering där jag renodlade vissa lärstilar. Här utgick jag från alla inspirationskällor jag hittade, litteratur, kollegor, eleverna osv. Jag utgick också från resultaten av lärstilstesten. Under lektionerna skrev eleverna och jag ner våra reflektioner i loggböcker. Sista delen av studien var att ta reda på hur elevernas lärande påverkats av undervisningen där olika lärstilar hade renodlats. För detta gjordes en skriftlig utvärdering. Vi fick reda på en hel del om vilka olika lärstilar eleverna har. Jag har lärt mig mycket mer om hur jag kan utforma min undervisning så att jag renodlar vissa lärstilar. Elevernas lärande påverkades synnerligen gynnsamt av undervisning där olika lärstilar renodlades. Jag har fått indikationer på att några av eleverna upplevde att de lärde sig mer djupinriktat. Deras motivation och lust ökade. De kreativa inslagen i undervisningen uppskattades mycket; musik, lek och skrivande, men framförallt variationen av undervisningssätt.

<p>Denna rapport redogör för en undersökning som genomförts i syfte att utreda hur utbildningssituationerna på Volvo Kompentenscenter i Skövde (VKS) kan individanpassas.</p><p>Teorier om inlärningsstil, kognitiv stil och multipla intelligenser har studerats. Anhängare av dessa teorier söker beskriva individuella skillnader och har som mål att kunna ge svar på hur man kan anpassa undervisning efter enskilda individer.</p><p>Deltagare i undersökningen var kursdeltagare på olika utbildningar på VKS samt lärare anställda på VKS.</p><p>Målet med den genomförda undersökningen var att få svar på frågorna om vilka faktorer i utbildningssituationerna som kan individanpassas och vilka faktorer som är lämpliga att individanpassa, och dessutom hur detta kan göras.</p><p>För att undersöka detta har en fallstudie genomförts med metoderna observation och brainstorming.</p><p>Slutsatserna är att de faktorer som bedöms lämpliga att individanpassa är kursinnehåll, arbetssätt, innehållspresentation och utbildningsmaterial Förslag på hur detta kan göras har också givits.</p>

<p>Arbetet behandlar Howard Gardners teorier om de sju intelligenserna, tillämpningar av dessa i matematikundervisning, kopplingar till läroplanen samt en undersökning om dessa används i praktiken. </p><p>De pedagoger som beskriver praktisk tillämpning av Gardners teorier menar att det till stor del handlar om ett nytt förhållningssätt till undervisning. En förutsättning att anpassa undervisningen till dessa teorier är att den fysiska miljön möjliggör gruppindelning. </p><p>Läroplanen ger stöd för arbetssätt som kan kopplas till Gardners teorier. Det går att läsa att undervisningen ska anpassas till elevernas förutsättningar och behov. </p><p>I undersökningens intervjuer framkommer att lärare i varierad utsträckning undervisar enligt metoder som går att knyta till Gardners teorier. Förutom de språkliga och matematiska intelligenserna, som dominerar både undervisning och läroböcker, används också ofta den spatiala intelligensen. Lärarna upplever att lokalbrist begränsar möjligheter till variation.</p>

<p>Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur en grupp elevers lärande påverkades genom användning av olika lärstilar som renodlats. Detta genomfördes som en fallstudie i vilken jag ställde mig frågorna:</p><p>Vilka olika lärstilar har mina elever?</p><p>Hur kan undervisningen utformas så att olika lärstilar renodlas?</p><p>Hur påverkas elevernas lärande av undervisning där olika lärstilar har renodlats?</p><p>Fallstudien bestod av flera olika kvalitativa metoder. Först lät jag eleverna utföra ett par lärstilstest för att få en uppfattning om vilka lärstilar som fanns representerade i gruppen. Jag utgick från teorier om sinnespreferenser och multipla intelligenser. Nästa del av fallstudien var att utveckla en lektionsplanering där jag renodlade vissa lärstilar. Här utgick jag från alla inspirationskällor jag hittade, litteratur, kollegor, eleverna osv. Jag utgick också från resultaten av lärstilstesten. Under lektionerna skrev eleverna och jag ner våra reflektioner i loggböcker.</p><p>Sista delen av studien var att ta reda på hur elevernas lärande påverkats av undervisningen där olika lärstilar hade renodlats. För detta gjordes en skriftlig utvärdering.</p><p>Vi fick reda på en hel del om vilka olika lärstilar eleverna har. Jag har lärt mig mycket mer om hur jag kan utforma min undervisning så att jag renodlar vissa lärstilar. Elevernas lärande påverkades synnerligen gynnsamt av undervisning där olika lärstilar renodlades. Jag har fått indikationer på att några av eleverna upplevde att de lärde sig mer djupinriktat. Deras motivation och lust ökade. De kreativa inslagen i undervisningen uppskattades mycket; musik, lek och skrivande, men framförallt variationen av undervisningssätt.</p>

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2007. / Härtill 5 uppsatser.

[pt] Perdas em desastres tendem a ocorrer simultânea ou consecutivamente, o que pode representar um fator de risco para o enfrentamento dos diversos lutos vivenciados. Diante do crescente e preocupante número de emergências ao redor do mundo, faz-se premente a reflexão-ação acerca destes fenômenos, os quais atingem milhares de pessoas todos os anos. Este estudo teve como objetivo investigar a vivência de ser sobrevivente (direto ou indireto) do Megadesastre ocorrido na Região Serrana do Rio de Janeiro em janeiro de 2011 e quais as reações diante das incontáveis perdas individuais e coletivas, especialmente quando, por ocasião da catástrofe, muitos perderam familiares que permaneceram como desaparecidos e nunca tiveram seus corpos localizados. A pesquisa também investigou o impacto das perdas simbólicas e de objetos de valor sentimental que, somadas as perdas humanas e materiais, trazem grande sofrimento aos enlutados. Foram participantes desta pesquisa 20 (vinte) moradores das cidades de Petrópolis, Teresópolis e Nova Friburgo, entrevistados cerca de um ano e meio após a tragédia na região. Os dados foram discutidos a partir do referencial da Análise de Conteúdo e do conceito de testemunho, que trata da importância da narrativa no processo de elaboração de traumas. Como resultados, podemos destacar um alto grau de desorganização e medo nos primeiros momentos após o desastre, associados a sentimentos de angústia, impotência, desamparo e incerteza. Queixas somáticas e hipervigilância foram frequentes, deflagrando o alto nível de estresse dos sobreviventes (estivessem estes presentes ou não nos locais atingidos). As perdas humanas foram referidas como as mais dolorosas e incompreensíveis, principalmente nos casos de desaparecimento, pois ao mesmo tempo em que os enlutados mantinham acesa a esperança no reencontro com o ente querido, vivenciaram também ansiedade e indignação diante das inúmeras incertezas próprias a este tipo de luto tão ambíguo. A impotência foi o sentimento mais citado diante da ausência prolongada dos familiares e a impossibilidade de concretização da morte impediu que muitos enlutados dessem prosseguimento ao processo de elaboração - fato este associado também a forma como muitas famílias foram tratadas pelos profissionais das equipes médica e de resgate atuantes na ocasião e à realização de rituais coletivos sentidos como um desrespeito ao desejo das famílias. Perdas de imóveis, emprego e locais de referência (como escola, igreja, entre outros) intensificaram os sentimentos de tristeza e desalento, além de tornarem a rede de apoio ainda mais escassa, tendo em vista que o desastre se abateu sobre toda a comunidade, que sentiu-se desamparada, desprotegida e desesperançada. Ainda em relação ao suporte social após o desastre, os participantes também fizeram referência a sensação de abandono e descaso com relação aos governantes que não demonstraram interesse nem comprometimento com a reconstrução das comunidades destruídas pela tragédia, além das inúmeras denúncias de desvio de doações e verbas destinadas à população. Porém, foi possível identificar também sentimentos positivos em relação ao grupo, além de atos de heroísmo, solidariedade, compaixão e motivação para a ação (ação esta voltada para a reconstrução da vida em família e em sociedade). Concluímos que desastres são eventos traumáticos, intensos e disruptivos, que trazem prejuízos humanos, sociais e financeiros à sociedade e desestruturam famílias e comunidades de forma brusca e avassaladora, exigindo dos sobreviventes um grande esforço para superar as múltiplas perdas vividas; no entanto, mesmo diante de todo caos e devastação, surgem entre os escombros a esperança e a capacidade de renascimento de pessoas e grupos resilientes. / [en] Losses in disasters tend to occur simultaneously or consecutively, which may represent a risk factor to tackle the many bereavements experienced. Concerning the increasing and worrying number of emergencies around the world, the reflection-action regarding this phenomena, which happen to thousands of people every year, is urgent. This study aimed at investigating the experience of being a (direct or indirect) survivor in the mega disaster which occurred in the sierra region of Rio de Janeiro in January 2011 and the reactions to the countless individual and collective losses, especially because, when the catastrophe took place, many lost relatives who remained missing and never had their bodies found. The research also investigated the impact of both symbolic losses and losses of objects of emotional value which, together with the human and material losses, bring great suffering to the bereaved. Twenty (20) inhabitants of the cities of Petrópolis, Teresópolis and Nova Friburgo participated in the research, being interviewed about a year and a half after the tragedy in the region. The data were discussed based on the Content Analysis referential and the testimony concept, which deals with the importance of the narrative in the process of elaboration of traumas. As results, we can highlight a high level of disorganization and fear in the first moments after the disasters, associated with feelings of anguish, impotence, helplessness and uncertainty. Somatic complaints and hypervigilance were frequent, resulting in the survivor s high level of stress (even though they may not have been present in the affected regions). Human losses were considered the most painful and incomprehensible, mainly in the cases of the missing people, since meanwhile the bereaved were hopeful to see their beloved one again, they also experienced anxiety and outrage owing to the innumerous uncertainties which are part of such an ambiguous type of bereavement. Impotence was the most mentioned feeling on account of the relative s prolonged absence and the impossibility to materialize death prevented many bereaved people from giving continuity to the process of elaboration - a fact also associated with the way many families were treated by professionals who belonged to the medical and rescue teams who worked in the disaster area and the performance of collective rituals which were seen as disrespectful to the families wish. Buildings, jobs, and reference places (such as schools and churches, among others) were lost, which intensified the feelings of sadness and dismay, besides making the support network even more scarce, as the disaster happened to the whole community, who felt helpless, unprotected and hopeless. Still regarding social support after the disaster, the participants also made reference to a feeling of abandonment and neglect by the governors who demonstrated neither interest nor commitment to rebuilding the communities affected by the tragedy, besides the numberless reports of misuse of donations and funds destined to the population. However, it was possible to identify positive feelings in relation to the group as well, in addition to acts of heroism, sympathy, compassion and motivation to act (act in order to rebuild family and society life). We concluded that disasters are traumatic, intense and disruptive events, which bring human, social and financial damages to society and destabilize families and communities in an abrupt and overwhelming way, demanding the survivors to make a big effort so that they can overcome the multiple losses experienced; however, even in the midst of chaos and devastation, resilient people and groups hope and rebirth capacity appear among the debris.