This is a piece that engages with Laura Mulvey's idea of the 'male gaze.' It is meant to exaggerate, magnify, and therefore critique the mechanisms that the camera uses to objectify and dominate women's bodies.

Denna uppsats undersöker hur huvudkaraktären Bella Cherry framställs i fem porrinspelningsscener i filmen Pleasure (Thyberg, 2021). Utgångspunkten är att se om regissören Ninja Thyberg avsexualiserar sin huvudkaraktär. För att lyfta fram om Bella sexualiseras eller inte, mer specifikt av kameran, bikaraktärer eller publiken, anläggs teorierna om den manliga blicken och kvinnliga blicken. Bella sexualiseras genomgående av manliga bikaraktärer, kameran filmar för det mesta inte Bellas kropp och publiken identifierar sig mestadels med Bella, men får även delvis tillgång till henne. I filmens inspelningsscener representeras Bella inte på ett enhetligt sätt. Hon visas som både naked och nude, som passiv och aktiv, som utsatt och den utsättande och utifrån den manliga samt kvinnliga blicken. Teorierna om den manliga och kvinnliga blicken har även visat sig inte kunna täcka relationen mellan en aktiv och en passiv kvinna. Slutligen sexualiserar Thyberg delvis sin huvudkaraktär.

No description available.

No description available.

The thesis deals with gender analysis in films studying metamorphoses of archetypes in film Bitter Moon directed by Roman Polanski. The methodical and theoretical sections of the thesis analyse the influence of archetype changes of film characters in gender roles. The thesis identifies and analyses mainly woman film characters appearing in some classical feminist texts, feminist film theoretical and critical articles, in some psychoanalytical works, in dramatheraphy and film science. The sources mentioned above became primary resource materials for our archetypal research. The analysis of each of the film character is focused on the most distinctive archetype with respect to its metamorphosy. Apart from the archetype research the thesis is marginaly concerned with problems linked to the female ideal and her sexuality usually portrayed in an unalterable way, and archetypal patterns are in such a way transmitted to audiences through femininity and masculinity in the context of gender roles. Keywords: archetype, Roman Polanski, Laura Mulvey, Annis Pratt, cinematic archetypal coherence, feminist film criticism, film narrative analysis, archetypal masculinity, archetypal femininity.

Studien undersöker hur kvinnliga karaktärer representeras i relation till skräcktematiken i tv-serien Penny Dreadful (2014-). Syftet har varit att studera huruvida det som är typiska kännetecken för skräck kan kopplas till kvinnlighet, femininitet och feminism (det senare då man kan uppfatta ett genuskritiskt samtal i serien). Med hjälp av psykoanalytiska teorier kring abjektion visar analysen hur det som är skrämmande med kvinnor, är skrämmande på andra sätt än vad som är skrämmande med män. Det som är abjekt med kvinnan definieras ofta utifrån hennes sexualitet och biologiska egenskaper, och skapar därmed en feminin monstrositet och således är helt olik den manliga. Detta har till stor del växt fram genom historiska myter, religioner och konst, som har bidragit till könsspecifika monster utifrån stereotyp femininitet, så som häxor, sirener eller Medusa. Genom att utforska tv-seriens karaktärer med hjälp av semiotiska och psykoanalytiska verktyg avslöjas möjliga tolkningar som visar hur nämnda feminina monster tycks grunda sig i manlig rädsla och kvinnan som hot. Kastrationskomplexet som bidragande faktor och den manliga blicken tycks därför kväsa uttryck för kvinnlig frigörelse i serien, genom att sexualisera, plåga och göra kvinnan abjekt och monstruös i direkt genmäle till dessa. Serien tycks därför trots sin genuskritiska diskurs kontrolleras av en manlig blick och ett skoptofiliskt seende, något som möjligtvis bidrar till att kvinnlighet och femininitet kodas som abjekt, och i värsta fall stigmatiserar den feministiska kvinnan. / <p>Reviderad upplaga</p>

In den Anfängen der Cultural Studies in der Birmingham School spielte Geschlecht eine eher untergeordnete Rolle. Bald wurden jedoch auch feministische Positionen herangezogen, um Ungleichheiten der Alltagspraxis zu erklären, die nicht klassentheoretisch zu fassen waren. In den Arbeiten von Rubin und Mulvey beispielsweise werden Geschlecht bzw. Geschlechtsunterscheidungen und -ungleichheiten durch makrosoziale Wissensstrukturen und kollektive Praktiken reproduziert.

No description available.

Er det alltid snakk om en objektivering av kvinner i pornografi? Og i så tilfelle, må denne objektiveringen alltid oppleves som passiv og nedverdigende? Og gjør den kvinner til ofre? Dette er bare noen av spørsmålene denne oppgaven tar for seg ved å undersøke ulike kvinnefremstillinger i heterofil mainstream pornografi. Med utgangspunkt i dannelse av karakterengasjement, tilskuer, innlevelse og identifisering, illustrerer oppgaven at kvinner i pornografi kan oppleves som aktive, sterke og nedverdigende. / Can women in heterosexual, mainstream pornography only be understood as objectified and degraded victims? Or is it possible to understand these representations otherwise? These are just some of the questions this thesis addresses by examining different female representations in mainstream heterosexual pornography. Through character engagement, spectatorship, empathy and identification, this thesis illustrates that they may be understood as active, strong and degrading rather than degraded.

In the traditionally patriarchal Hollywood industry, the heterosexual man’s “male gaze,” as coined by feminist film theorist Laura Mulvey, is the dominant viewing model for cinematic audiences, leaving little room for a negotiated reading of how visual images are created, presented, and internalized by male and female audiences alike. However, as Hollywood’s shifting feminist landscape becomes increasingly prevalent in the mainstream media, content incorporating the oppositional “female gaze” have become the new norm in both the film and television mediums. Through an extended analysis of the gaze as socialized through gendered learning in children, the “safe space” afforded through the formulaic platform of “boy bands,” and the function of romantic comedies and the emerging feminist rhetoric prevalent in such films as “Magic Mike: XXL,” the conceptual “female gaze” is defined and explored through the demographic of young girls as they grow and push their understanding of desire, particularly as they develop into the mature, media-cosuming women that have become increasingly vocal in the Hollywood sphere.