Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande globalt och nationellt jämställdhets- och jämlikhetsproblem. Ett syfte med denna studie var att öka kunskapen om våldsutsatta kvinnors levnadsvillkor utifrån social position i form av socioekonomiska faktorer, etnicitet, funktionsnedsättning samt könsidentitet och sexuell läggning. Ett ytterligare syfte var att öka kunskapen om hur socialtjänstens insatser påverkar våldsutsatta kvinnors levnadsvillkor utifrån ett jämlikhetsperspektiv. Deltagarna i intervjustudien är sju socialsekreterare. I studien tillämpades kvalitativ metod i form av induktiv innehållsanalys. Följande fyra underteman framkom i studien: 1. En särskild bundenhet och utsatthet. 2. Strukturell diskriminering ett svagare samhällsskydd 3.Normativa föreställningar och begränsningar 4. En hemlighet att bära och stigma. Huvudtemat som framkom var: Lika insatser till alla våldsutsatta kvinnor skapar ojämlikhet. Denna studie visade att socialtjänsten brister i att anpassa insatser efter behov vilket leder till reproducering av ojämlika levnadsvillkor. Socialsekreterarna som deltog i studien efterfrågade en ökad möjlighet till individanpassade och kompensatoriska insatser. Studiens resultat synliggör behovet av politiska satsningar och prioriteringar för att kompensera för det bristande stödet och skyddet våldsutsatta kvinnor, som tillhör en svagare position i samhället, riskerar utsättas för. / <p>Betyg i Ladok 210602.</p>

Att barn utsätts för att bevittna brott i nära relation är ett vanligt förekommande och allvarligt problem som kan medföra flera negativa konsekvenser för deras välmående. Trots denna problematik har det tidigare inte varit brottsligt i Sverige att utsätta barn för bevittnande av brott i nära relation, vilket har inneburit flera svårigheter i Polismyndighetens arbete. Den 1 juli 2021 infördes lagen om barnfridsbrott, som har medfört att det är brottsligt att utsätta barn för ett bevittnande av brott i nära relation och att barnen nu kan sättas i en målsägandeposition till de brottsliga handlingarna. Föreliggande studie har med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer undersökt hur ingripandepoliser, utredare och barnförhörsledare inom Polismyndigheten upplever sitt arbete med barn som har bevittnat brott i nära relation och hur de upplever att arbetet har påverkats av den nya lagen om barnfridsbrott. Vidare avsåg studien även att uppmärksamma möjliga utvecklingsområden i arbetet med målgruppen. Resultatet tyder på att polisens arbete med barn som har bevittnat brott i nära relation är komplext och innebär både möjligheter och utmaningar. Vidare indikerar resultatet att lagen om barnfridsbrott upplevs ha bidragit till positiva förändringar i polisens arbete, men också att lagen har resulterat i nya utmaningar i arbetet.

Denna kvalitativa studie har syftat till att undersöka socialarbetares upplevelse av sitt handlingsutrymme samt hur handlingsutrymmet villkoras, begränsas och möjliggörs av uppdragsgivaren/socialtjänsten, inom insats skyddat boende i privat regi. Studien har undersökt upplevelsen hos fyra utförare av skyddat boende genom semistrukturerade intervjuer och analysmetoden som använts för att analysera empirin är tolkande fenomenologisk analys. Den teoretiska ramen som denna studie tar sin utgångspunkt är teori om handlingsutrymme. Studiens resultat presenteras genom en modell med de faktorer som påverkar utförares handlingsutrymme; lagar och regelverk, uppdragsgivare, den egna verksamheten och den våldsutsatta. Resultatet visar att utförarnas handlingsutrymme villkoras och begränsas betydande av uppdragsgivare och en del av den våldsutsatta. Utförarna upplever en hög grad av handlingsfrihet i den egna verksamheten. Resultatet visar att strategier utvecklas av utförarna i syfte att öka sitt handlingsutrymme och att de ofta lyckas inom ramen som uppdragsgivarna satt men att de sällan kan påverka avgörande faktorer. / This qualitative study has aimed to investigate social workers' experience of their discretion in sheltered housing under private management, as well as how the discretion is conditioned, limited and enabled by the social service. The study has investigated the experience of four social workers of sheltered housing through semi-structured interviews and the analysis method used to analyze the empirical evidence is interpretive phenomenological analysis. The theoretical framework from which this study takes its stance is the theory of discretion. The results of the study are presented through a model with the factors that affects the social worker´s discretion; laws and regulations, social service, their own organization and the victim of violence. The results show that the discretion is conditioned and significantly limited by the social service and some affect can be seen of the victims of violence. The social worker´s experience a high degree of discretion in their own organization. The results show that strategies are developed by the social worker´s in order to increase their discretion and that they often succeed within the framework set by the social service, but that they are rarely able to influence decisive factors.

Bakgrund: Intimate partner violence (IPV) är ett folkhälsoproblem världen över. Kvinnor är överrepresenterade offer och våld mot kvinnor är en kränkning mot deras mänskliga rättigheter. Sjuksköterskor har en central roll i att upptäcka våldsutsatthet och de har en skyldighet att aktivt möta och vårda dessa kvinnor.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation  Metod: Allmän litteraturstudie med induktiv kvalitativ ansats. Analys genom Graneheim och Lundmans metod för kvalitativ innehållsanalys från 2004.  Resultat: Resultatet genererade två kategorier: Kompetens och förhållningssätt samt Vikten av en stödjande organisation med totalt sex subkategorier. Dessa påvisade sjuksköterskors kunskap, praktiska erfarenheter samt attityder och pliktkänslor. Subkategorierna tar även upp organisationens ansvar och påverkan på sjuksköterskors möte med våldsutsatta kvinnor.  Slutsats: Ökad kunskap och tydliga riktlinjer är avgörande för att kunna arbeta mot IPV. Sjuksköterskors kompetens och tillgång till resurser spelar stor roll för att kunna erbjuda adekvat vård och tillräckligt stöd för våldsutsatta kvinnor, vilket bidrar till minskat lidande och ökad värdighet hos båda parter.  Fortsatt forskning: Fortsatt forskning behövs med fokus på förövaren och grunden till våldsutövandet. / Background: Intimate partner violence (IPV) is a global public health issue where women are a particularly vulnerable group, and it violates their human rights. Nurses play a central role in identifying IPV, and according to the law, they are obligated to actively encounter and care for these women.  Aim: The aim was to illustrate nurses’ experiences of encountering women who have been subjected to intimate partner violence.  Method: General literature review with and inductive qualitative approach. Analysis was conducted using Graneheim and Lundman’s method for qualitative content analysis from 2004.  Results: Two categories: Competence and approach and The importance of a supportive organization, with six subcategories. These demonstrated nurses’ knowledge and practical experiences as well as attitudes and sense of duty. They address the organization’s responsibility and its impact on nurse’s encounters with women experiencing violence.  Conclusions: Increased knowledge and clear guidelines are crucial for addressing IPV. Nurses’ competence and access to resources play a significant role in providing adequate care and sufficient support for women experiencing violence, to reduce suffering and increase dignity for both parties.  Continued research: Continued research is needed with a focus on the perpetrator and the root causes of violence.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett problem som drabbar människor globalt. Sjuksköterskor är ofta de första inom vården som möter patienter med erfarenheter av våld i nära relation, att kunna identifiera dessa patienter är därför en central del i sjuksköterskans arbete.  Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av identifieringen av patienter utsatta för våld i nära relation.  Metod: Studien är en allmän litteraturstudie baserad på Polit och Becks niostegsmodell. Tio stycken originalartiklar analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys och kvalitet granskades med hjälp av SBU:s modell.   Resultat: Studiens resultat innefattar två kategorier: Betydelsen av ett aktivt lyssnande och att etablera en relation med patienten samt vikten av kunskap och erfarenhet. Dessa två kategorier framtogs från de fem underkategorierna.  Slutsats: Slutsatsen är att sjuksköterskors möjlighet att identifiera patienter som är drabbade av våld i nära relation är begränsad, på grund av tids- och kunskapsbrist. Att möjliggöra tid för identifiering samt erbjuda sjuksköterskor utbildning inom ämnet skapar en miljö som bidrar till enklare identifiering, bra bemötande och god omvårdnad för patienter drabbade av våld i nära relation.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem som drabbar kvinnor och förekommer i alla samhällen. Utsatta kvinnor söker ofta vård men stigmatisering gör det svårt att berätta om sin utsatthet. Sjuksköterskan har omvårdnad som huvudkompetens och har därför ett ansvar i mötet med kvinnor. Syfte: Syftet var att beskriva aspekter av omvårdnad relaterade till sjuksköterskans förmåga att fråga kvinnor om våld i nära relation. Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ och induktiv ansats. Design i enlighet med Polit och Becks nio-stegsmodell. Data har analyserats genom att använda Braun och Clarkes modell för tematisk analys. Resultat: Två teman identifierades med sex subteman. Utmaningar i vårdmötet, med subtemana Sjuksköterskans färdigheter, Påverkad av känslor, Formad av samhällets normer och Begränsningar i vårdmiljön, med subtemana Tillgång till resurser, Riktlinjer, Arbetsplatskultur. Slutsatser: Omvårdnaden för våldsutsatta kvinnor kan utvecklas genom förståelsen för utmaningar i vårdmötet samt begränsningar i vårdmiljön. Det stärker litteraturstudiens kliniska relevans. Ytterligare forskning behövs för att förstå komplexiteten av identifierade aspekter samt hur de samverkar i sjuksköterskans omvårdnadsarbete med kvinnor som utsatts för våld i nära relation. / Background: Intimate partner violence is a public health problem that affects women and occurs in all communities. Abused women often seek health care, but stigma makes it difficult to disclose violence. Nursing care is the nurse’s main competence and therefore the nurse has a responsibility when encountering women. Aim: The aim was to describe aspects of nursing related to the nurse's ability to ask women about intimate partner violence. Method: A general literature study with a qualitative and inductive approach. Design in accordance with Polit and Beck's nine-step model. Data was analyzed using Braun and Clarke's model for thematic analysis. Results: Two themes were identified with six subthemes. Challenges in the healthcare meeting, with subthemes The nurse's skills, Influenced by emotions, Shaped by society's norms and Limitations in the healthcare environment, with subthemes Access to resources, Guidelines, Workplace culture. Conclusions: Nursing care for abused women can be developed through the understanding of challenges in the care meeting and limitations in the care environment. This strengthens the clinical relevance of the literature study. Further research is needed to understand the complexity of identified aspects and how they interact in the nurse's work with women who have been subjected to intimate partner violence.

Bakgrund: Våld mot kvinnor innebär en kränkning av mänskliga rättigheter och är ett utbrett hälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor som söker vård inom olika hälso- och sjukvårdsmiljöer relaterat till olika skador, innebär att vårdpersonal inom olika områden kan komma i kontakt med våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design och induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar analyserade med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem slutgiltiga kategorier: Att nödvändiga förutsättningar saknas, att känslor väcks vilket kräver stöd, att sjuksköterskors könstillhörighet har betydelse, att tecken uppmärksammas olika och att ett specifikt förhållningssätt behövs Slutsats: Genom att synliggöra de upplevelser sjuksköterskor har i mötet och bemöta dessa, kan en bättre vårdmiljö utformas för både sjuksköterskor och kvinnor utsatta för våld i nära relation.

Introduktion: Våld i nära relation är ett samhällsproblem som globalt drabbar ungefär en tredjedel av världens kvinnor. Sjuksköterskor har ett ansvar att arbeta etiskt och respektera människors värde och rättigheter. Forskning visar på faktorer som gör att sjuksköterskan inte uppmärksammar att en kvinna blir utsatt för våld i nära relation och som kan skapa hinder i bemötandet. Det är därför nödvändigt att beskriva kvinnors upplevelse av bemötandet för att eventuellt kunna utveckla bemötandet inom vården. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av bemötandet i vården efter att ha blivit utsatta för våld i nära relation. Metod: Metoden var litteraturöversikt med beskrivande design. Totalt 12 kvalitativa studier i originalartiklar från databaserna PubMed respektive CINAHL inkluderades i resultatet. Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån kategorierna önskat och ej önskat bemötande med nio underkategorier. Ej önskat bemötande var upplevelsen av personalens ifrågasättande eller skuldbeläggande av kvinnorna samt att de känt sig avfärdade. Även att de inte känt sig sedda, förstådda eller tillfrågade om våldet de utsatts för. Det önskade bemötandet var tillräckligt med tid, stöd och bekräftelse samt hjälp med information. En etablerad relation med vårdpersonalen ansågs även positivt. Slutsats: Kvinnorna beskrev positiva och negativa upplevelser av bemötandet i vården och det fanns faktorer som kunde påverka mötet till det bättre eller det sämre. Resultatet visar inverkan vårdpersonalen kan ha på den våldsutsatta kvinnans upplevelse av bemötandet. Sjuksköterskans bemötande kan antingen göra kvinnan bekväm att tala om våldet eller tvärtom och då riskerar kvinnan att inte få den vård hon behöver. / Introduction: Intimate partner violence is a societal issue that globally affects about a third of the female population. Nurses have a responsibility to work ethically and to respect human values and rights. However, research shows that there are factors that prevent nurses from recognizing when a woman is being subjected to interpersonal violence, factors that can create obstacles in encountering the women. It’s therefore important to describe women's experiences to be able to possibly develop the patient encounter in health care. Aim: The aim was to describe women's experiences of their encounter with healthcare providers after they had been exposed to intimate partner violence. Method: The method used for this work was literature review with a descriptive design. A total of 12 studies in original qualitative articles from the databases PubMed and CINAHL were included in the results. The articles were quality reviewed using SBU's quality review template. Results: The results were divided into desired and undesired encounters with nine subcategories. Undesired encounter was the experience of staff questioning or blaming the women and that they felt dismissed. They also felt that they had not been seen, understood, or asked about the violence they had experienced. The desired encounter was sufficient time, support, acknowledgement and help with information as well as an established relationship with healthcare professionals. Conclusion: The women described positive and negative experiences of encounters in health care and there were factors that could influence the encounter for better or worse. The result shows the influence health care staff can have on the battered woman's experience of encounters. The way nurses' encounter these women can make them feel either comfortable talking about the violence or vice versa and that could lead to her not getting the care she needs.

När det gäller bedömning av umgänge i familjer där det förekommer fall av våld i nära relation ska rätten grunda sitt beslut på vad som är barnets bästa. Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för socialsekreterares perspektiv gällande vad som är viktigt vid bedömning och utredning av umgänge med hänsyn till barnets bästa samt hur deras professionella handlingsutrymme ser ut. En kvalitativ metod med fyra semistrukturerade intervjuer användes i studien. Den tematiska analysen visade att när det kommer till barnets bästa vid utredning av umgänge är det viktigt att utreda omfattning och hur grovt våldet är, att barnet har rätt till en god relation med den våldsutövande föräldern och att det är viktigt att barnet får komma till tals. Resultaten visar att socialsekreterare har ett stort handlingsutrymme dock inom smala ramar, och att deras arbete ofta kantas av komplexitet.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort globalt problem som främst drabbar kvinnor. Våldet får allvarliga konsekvenser för kvinnors fysiska och psykiska hälsa som de behöver söka vård för. Sjuksköterkor möter således dessa kvinnor i sitt dagliga arbete och för att ge god adekvat vård behöver de kunskap inom området.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som utsätts för våld i nära relation.  Metod: Litteraturstudien baseras på åtta kvalitativa studier. Databassökningen genomfördes i PubMed, Cinahl och APA Psycinfo. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Resultatet har sammanställts i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. De fyra kategorierna var: personliga faktorer påverkar mötet, organisatoriska påverkar mötet, att etablera ett vårdande mötet och att påverkas känslomässigt.  Konklusion: Många sjuksköterskor upplever en osäkerhet och en okunskap inom ömnet våld i nära relation. Mötet med våldsutsatta kvinnor kan påverka sjuksköterskor känslomässigt, även utanför arbetet. Personliga och organisatoriska faktorer påverkar också arbetet med den våldsutsatta kvinnan och vården som ges kan ibland formas av samhälleliga normer och värderingar. För att vårdbehovet ska tillgososes adekvat bör sjuksköterskan ha etiska aspekter i åtanke och arbeta personcentrerat. Vidare behövs mer forksning inom området samt utbildning och träning för att skapa bättre förutsättningar för sjuksköterskor i mötet med kvinnor som utsätts för våld i nära relation.