Bakgrund: Palliativ vård vilar på fyra hörnstenar, varav en är närståendestöd. Det kan vara en omvälvande och påfrestande process att som närstående vara en del av palliativ vård då situationen ofta kantas av oro, ångest, rädsla och isolering. Tankar och känslor som uppkommer under vårdtiden ska hanteras samtidigt som vardagslivet fortsätter. Ett bristande stöd till närstående kan leda till negativa psykologiska konsekvenser som ångest, depression och komplicerad sorg. Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevda behov av stöd i palliativ vård. Metod: Litteraturöversikten baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Sökningar efter relevanta studier utfördes i databaserna PubMed, PsycINFO samt CINAHL. Inkluderade artiklar genomgick en kvalitetsgranskning efter Sophiahemmets bedömningsmall och analyserades med hjälp av Kristenssons (2014) integrerade analys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; “stöd genom information”, “stöd genom professionellt bemötande”, “stöd genom vårdandet” samt “gemenskap och existentiellt stöd”. Det ansågs vara viktigt för närstående med information och kommunikation, att bli sedd och uppmärksammad av vårdpersonal och att bli bemött med respekt. Koordinerad och kontinuerlig vård ansågs även vara av vikt. Slutsats: Närstående i palliativ vård är i behov av socialt stöd i form av informativt, emotionellt och instrumentellt stöd från vårdpersonal. När vårdpersonal bidrar med adekvat socialt stöd blir situationen för närstående mer begriplig, hanterbar och meningsfull. Det kan resultera i att närståendes förmåga att hantera utmaningar i samband med palliativ vård stärks. Riktlinjer som finns för stöd till närstående i palliativ vård idag överensstämmer med resultatet i denna litteraturöversikt. Viktigt är att dessa riktlinjer följs i praktiken.

Diskussioner kring närståendes möjligheter att närvara när en patient genomgår ett akut omhändertagande startade redan under 1980-talet och det råder än idag olika meningar i frågan. Mycket forskning har bedrivits för att belysa vårdpersonalens tankar kring och reaktioner på närståendenärvaro men patienten själv och närstående kommer inte till tals i frågan i samma utsträckning. Patientlagen som trädde i kraft 2015 syftar till att stärka patientens ställning och i lagen lyfts närståendes roll som informationsbärare fram när det gäller patient som inte själv kan tala för sig. Under ett akut omhändertagande är patienten själv inte alltid i stånd att förmedla information till personal och eventuell medföljande närstående spelar en viktig roll.   Syftet med detta arbete var att belysa närståendes upplevelse av att befinna sig i det rum där det pågår hjärt-lungräddning eller annan medicinsk intervention av livräddande karaktär.   En litteraturöversikt valdes som metod för att svara på syftet och frågeställningarna. Vetenskapliga artiklar sökets i databaserna Pubmed, Cinahl, PsykINFO och Swemed+. 17 artiklar inkluderas, dessa sammanställdes efter genomgången kvalitetsgranskning i en matris.   Resultatet visar att närvaro vid ett akut omhändertagande väcker många motstridiga känslor hos närstående men resultatet visar att en majoritet önskar få möjlighet att närvara när en närstående är kritiskt sjuk och att de som har erfarenhet av närståendenärvaro skulle välja att närvara om situationen uppstår igen. Fyra tema träder fram oro för den närstående, oro för att vara i vägen, önskan att få vara med, samt rädsla för att vara med.   Slutsatsen var att det finns stark önskan hos många närstående att få möjlighet att närvara när en patient är föremål för ett akut omhändertagande. Det kan vara en skrämmande och känslomässigt påfrestande situation där den närstående slits mellan olika motstridiga känslor.

SAMMANFATTNING Närståendes behov av stöd, bekräftelse, information vid upprepade tillfällen och samtal är några av de behov som kan uppstå när ens närmaste har fått en dödlig diagnos eller är svårt sjuk. En person som har en nära relation till den enskilde definieras som närstående. Den obotligt sjukes behov kan sammanfattas i fyra kategorier som kan överlappa varandra: fysiska, psykiska, sociala och existentiella. De fyra hörnstenarna inom den palliativa vården är: symtomkontroll, samarbete i ett multiprofessionellt team, kommunikation och relation. Vården inom specialist palliativ vård inbegriper mer än de fyra hörnstenar för patienter och närstående. I specialistsjuksköterskans ansvarsområde ingår att kommunicera med patienter och närstående på ett respektfullt, lyhört och empatiskt förhållningssätt. Närstående till den sjuke behöver hjälp med att förstå vad som pågår, veta hur omsorgen kan se ut, beslut som ska tas och hur skapa relation till olika vårdgivare. Stödet kan vara svårt att definiera både som begrepp men också hur den ska ges. Individen ska vara i fokus, närstående kan ha olika coping strategier för att kunna hantera den svåra situationen de befinner sig i, den sjuke och dennes närstående. Närstående upplever stress, social stigmatisering, påfrestning, ekonomiska problem samt ensamhet.  Syftet med studien var att undersöka närståendes upplevelse av stöd när den som är sjuk befinner sig i ett sent palliativt skede på en specialiserad palliativ avdelning.  Metoden var en studie med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer av sju närstående till patienter som avlidit på en specialiserad palliativ slutenvårdsavdelning. Deltagarna var tre makar, tre fruar och en dotter. Datainsamlingen skedde under januari 2017. Deltagarna som deltog i studien blev intervjuade och fick fritt berätta om sin erfarenhet, upplevelse av stöd från bland annat vårdpersonal på palliativa avdelningen. Analysmatrisen konstruerades inte i förväg utan en induktiv ansats användes där texten analyserades förutsättningslös. Genom innehållsanalys togs det fram meningsbärande enheter som kodades till tolv subkategorier och dessa sammanfördes till fyra kategorier.  Resultaten visar att de flesta närstående upplever stödet som individuellt anpassat, heltäckande med helhetsperspektiv och att information och kommunikation var för det mesta tillräckligt med fokus även på närståendes behov. Närstående framförde att det blev en avlastning att komma till den palliativa slutenvårdsenheten. Närstående upplevde även det motsatta, en total avsaknad av stöd, inte individuellt anpassat och för generellt inriktat. De fyra kategorierna som kom fram i innehållsanalysen är: upplevelse av individuellt anpassat stöd, miljöns betydelse för upplevelse av stöd, betydelsen av vårdpersonals förhållningssätt för upplevelsen av stöd samt tillgång till stöd av socialt nätverk.  Slutsatsen från studien är att närståendes upplevelse av stöd är av varierande karaktär och behovet är individuellt. Lokala rutiner med riktlinjer ska finnas. Däremot helhetsperspektivet som sjukvårdspersonal ska arbeta utifrån måste också individualiseras genom att ta reda på hur den enskildes behov av stöd kan se ut och vad som efterfrågas. Närstående kan ha svårt att skilja vad som är deras egna känsloreaktioner och kunna beskriva egna behov.  Nyckelord: stöd, upplevelse, närstående, palliativ vård, sent palliativ skede

Bakgrund Egenvård är en stor del av behandlingen vid diabetes typ 1 som påverkar patientens och dess närståendes livssituation och hanteringen av egenvården är avgörande för att minska risken för komplikationer. Genom att sjuksköterskan ger individuellt stöd till egenvård förbättras egenvårdshanteringen. För att individanpassa behandlingen samt värna om patientens och dess närståendes hälsa och välbefinnande behöver sjuksköterskan vara medveten om hur egenvården upplevs. Syfte Syftet med studien var att beskriva patientens och närståendes upplevelser av egenvård vid diabetes typ 1. Metod En litteraturöversikt valdes som metod och litteratursökningar utfördes i databaserna PubMed och CINAHL Complete. Totalt inkluderades 22 artiklar som klassificerades, analyserades och presenteras i en matris. Resultat Resultatet presenteras i fyra teman: välbefinnande i egenvården, upplevelser av ansvar, upplevelser av kunskap och undervisning samt upplevelser av stöd. Sammantaget visar resultatet att upplevelser av egenvården varierar men beskrivs genomgående som överväldigande och frustrerande eller som en motivation till ett hälsosamt liv. Patienten upplever sig ha ett stort ansvar med ett flertal plikter och skyldigheter mot sig själv, närstående, samhället och hälso-och sjukvården. Slutsats För att patienten ska ha en god egenvård och uppleva välbefinnande behöver vården individanpassas där hela livssituationen tas hänsyn till. Närstående har en betydande roll i patientens egenvård och därför bör sjuksköterskan ta hänsyn till närståendes upplevelser och relationens påverkan för att främja, bibehålla eller uppnå en god egenvård.

SAMMANFATTNING Bakgrund Multipel skleros (MS) är en autoimmun sjukdom som drabbar centrala nervsystemet. Sjukdomen förekommer i fyra former och klassificeras utefter sjukdomsförlopp. Sjukdomen ger upphov till fysiska symtom, varav synnervsinflammation, muskelsvaghet, domningar och sväljsvårigheter är vanliga symtom. Vanliga psykiska symtom är ångest och depression. Syfte Syftet med arbetet var att beskriva närståendes upplevelse av att vara närstående till en person med Multipel skleros. Metod Författarna har valt att genomföra en litteraturöversikt för att belysa hur närstående påverkas av Multipel skleros. Vetenskapligt granskade artiklar valdes ut från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat När en familjemedlem drabbas av Multipel skleros drabbas hela familjen. Närstående blir ofta på grund av sjukdomsutvecklingen omsorgsgivare. Till följd av omsorgsgivandet kan närstående uppleva fatigue, depression samt sömnproblem. Då en förälder insjuknar påverkas dennes möjlighet till delaktighet i barnets liv. Den friska föräldern tvingas då till ett större ansvarstagande. Förälderns sjukdom innebär även att barnet får ta mer ansvar hemma. När ett barn drabbas av MS ifrågasätter föräldrarna ofta sin roll som förälder i och med att sjukdomen är oförutsägbar och därmed svår att kontrollera. Vid insjuknande ses det sociala stödet som en viktig komponent för sjukdomshanteringen inom familjen. Stöd från hälso- och sjukvården har en betydande roll men upplevs av många drabbade som otillräcklig. Slutsats Studien visar att Multipel skleros har en inverkan på familjen. Effekterna som sjukdomen hade på familjen innebar en förändrad hälsa hos både patienten och de närstående med bland annat försämrad livskvalitet och depression som följd.

Bakgrund: På en akutmottagning förekommer plötsliga och oväntade dödsfall mer frekvent i jämförelse med andra avdelningar. För sjuksköterskan innebär det att möta närstående i kris och sorg. Det är en viktig och tidskrävande uppgift att tillgodose deras behov av omvårdnad och information. Att dagligen befinna sig i traumatiska situationer kan resultera i att sjuksköterskan påverkas känslomässigt.   Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor upplever mötet med närstående i samband med plötsligt och oväntat dödsfall på akutmottagning. Metod: En kvalitativ intervjumetod tillämpades då det ansågs vara en lämplig metod för att besvara studiens syfte. Utifrån en semi-strukturerad modell genomfördes sex enskilda intervjuer och en parintervju med sjuksköterskor verksamma på akutmottagningar. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för analys av data. Resultat: I resultatet framgick att en av rutinerna för omhändertagande av närstående bestod av att en anhörigmottagare utsågs. Sjuksköterskans ansvar gentemot närstående innefattade information, ett sympatiskt förhållningssätt och att tillgodose omvårdnadsbehov. Då närstående valde att närvara på akutrummet vid återupplivning var det sjuksköterskans uppgift att finnas till hands, trösta och stödja. Att möta människor i kris och sorg kunde ge upphov till känslor och tankar som påverkade sjuksköterskorna både i arbetet och privat. Olika copingstrategier för att hantera dessa identifierades.   Slutsats: Omhändertagandet av närstående efter ett plötsligt dödsfall ansågs tillhöra sjuksköterskans ansvarsområde. Det upplevdes många gånger vara en svår och komplex uppgift som påverkande sjuksköterskorna känslomässigt.

Bakgrund Under 2010 bedömdes cirka 80 procent av de 90 000 människor som avled i Sverige ha varit i behov av palliativ vård. Många patienter föredrar att bli vårdade sin sista tid i hemmiljö med hjälp av avancerad sjukvård i hemmet (ASIH), som möjliggörs av ett multiprofessionellt team som finns tillgängligt dygnet runt. Den palliativa vården utgörs till stor del av stöd till närstående då betungande effekter så som psykisk och fysisk ohälsa, ekonomiska förluster och isolering kan komma att drabba dem. I sjuksköterskans roll ingår att kunna ge stöd till närstående, vilket tidvis kan upplevas som bristfälligt både ur sjuksköterskors och närståendes perspektiv. Syfte Utifrån sjuksköterskors yrkeserfarenhet belysa faktorer som kan ha betydelse vid att stödja närstående till patienter som vårdas palliativt inom ASIH. Metod Kvalitativ intervjustudie med åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes. Det insamlade datamaterialet från intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet visade att tid, information och kommunikation, kontinuitet, multiprofessionellt team, kompetens och att vara närvarande i nuet vid mötet med närstående var viktiga faktorer angående stöd till närstående. Slutligen betonades vikten av att sjuksköterskan själv skulle bli erbjuden stöd vid behov. Slutsats Tiden till förfogande, att ge individanpassad information och en fungerande kommunikation bedömdes som viktiga faktorer gällande att ge stöd till närstående. Kontinuitet, arbetet inom det multiprofessionella teamet, professionell kompetens och att närvara i nuet vid mötet med närstående var nödvändiga faktorer för att en relation och ett förtroende mellan sjuksköterska och närstående skulle uppstå. Om hänsyn togs till faktorerna genom att utgå från närståendes individuella behov skapades de bästa förutsättningarna för att ge ett stöd av hög kvalitet till närstående.

Bakgrund Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där migrationen de senaste åren varit stor, huvudsakligen från muslimska länder. I sjuksköterskans professionella ansvar ingår att tillhandahålla en jämlik vård, oavsett kulturell bakgrund. Forskning visar att muslimska kvinnor drar sig för att söka vård av rädsla för att behov som exempelvis åtskillnad mellan könen, eller täckande kläder, inte ska respekteras. Svensk sjukvård ska sträva efter en transkulturell medvetenhet, trots att sjuksköterskorna sällan har utbildning i ämnet. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att möta muslimska kvinnor i den somatiska vården. Metod En kvalitativ intervjustudie genomfördes för att besvara syftet. Nio sjuksköterskor från fem olika sjukhus och vårdcentraler i Stockholm intervjuades med hjälp av semistrukturerade frågor. Metoden för analysen var en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat Studiens resultat visade att sjuksköterskorna upplevde att de var öppna och arbetade personcentrerat i mötet med muslimska kvinnor. Kommunikationssvårigheter ledde till frustration över att inte kunna ge patienten fullödig information om behandling och omvårdnadsåtgärder. Närstående upplevdes vara en integrerad del i mötet med patienten, genom hög närvaro och delaktighet. Detta beskrevs både som en tillgång och en utmaning. Slutsats Sjuksköterskorna värderar förmågan till öppenhet i mötet med kvinnliga muslimska patienter, som de inte ser som en homogen grupp. När kommunikationssvårigheter inte kan överbryggas med hjälp av exempelvis tolk, tekniska hjälpmedel eller flerspråkiga kollegor upplever sjuksköterskorna att kravet på informerat samtycke hotas. Såväl tid som rum behöver avsättas för anhöriga, i mötet med den kvinnliga muslimska patienten.

Bakgrund: År 2019 var det globalt sett 40 miljoner personer som hade diagnosen bipolär sjukdom. Det är betydligt fler personer med denna diagnos som avlider genom självmord, jämfört med individer utan den. Sjukdomen påverkar många delar av den drabbades liv. Vidare är närstående viktiga i omvårdnaden men upplever också en stor börda.  Syfte: Att beskriva erfarenheter av att vara närstående till en person med bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med elva empiriska studier har gjorts. Sökningarna gjordes i Cinahl och PubMed. Studierna analyserades med en innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och tolv underkategorier. De fyra kategorierna var: ”Vikten av copingstrategier”, ”Erfarenheter av vården - ett spektrum mellan vägledning och uteblivet stöd”, ”Gå igenom svåra känslor” och ”Sjukdomen för med sig utmaningar”.  Konklusion: Resultatet visar de utmaningar och konsekvenser närstående till personer med bipolär sjukdom upplever. Närstående tar ett stort ansvar och deras psykiska och fysiska hälsa påverkas. Sjuksköterskan bör vara medveten om detta för att på bästa sätt kunna stödja patienter och närstående. / Background: In 2019, 40 million people were diagnosed with bipolar disorder around the world. These individuals have a higher suicide rate compared to the rest of the population. Bipolar disorder affects several parts of a person's life, but also the lives of the people around them. Furthermore, close relatives have shown to be significant in the care, however, these people also experience a burden. Aim: To describe the experiences of being a close relative of a person with bipolar disorder. Methods: A qualitative literature study with 11 empirical studies has been done. These were obtained by using the databases Cinahl and PubMed. The studies were analyzed using content analysis. Results: The analysis resulted in 4 categories and 12 subcategories. The 4 categories were: “The importance of coping strategies”, “Experiences of healthcare – a spectrum between guidance and lack of support”, “Going through difficult feelings” and “Many challenges come with the disease”. Conclusion: The result shows the challenges and consequences experienced by relatives of people with bipolar disorder. Relatives take great responsibility, and their mental and physical health is affected. Nurses should be aware of this in order to best support patients and relatives.

Bakgrund: Den palliativa vården bygger på förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten och lindra lidande för personer med obotlig och livshotande sjukdom. Palliativ vård utgår från fyra hörnstenar såsom symtomlindring, kommunikation och relation, teamarbete och närstående. Närstående är en person som den enskilde anser sig ha en relation till, exempelvis mor, far, partner, vän och barn. Som minderåriga barn räknas alla människor mellan 0-18 år. Barnens rättigheter som närstående beskrivs och regleras i olika lagtexter. Att en förälder är livshotande sjuk kan vara påfrestande och utmanade då barnens liv påverkas fundamentalt.  Syfte: Att ur barnens perspektiv beskriva deras behov som närstående i palliativ vård. Metod: Litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2000 – 2022 Analysen är gjord med induktiv ansats av tolv kvalitativa artiklar med Bowlbys anknytningsteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultaten i litteraturöversikten baseras på de fynd som framkommit i tolv forskningsartiklar, vilka alla ur barnens perspektiv beskrivit barns behov som närstående till en förälder med palliativa vårdbehov. Barnen uttryckte behov av sanningsenlig och kontinuerlig information samt att få känna sig delaktiga i situationen. De beskrev även utökade behov av bekräftelse genom empatiskt bemötande av vänner och trygga vuxna. Barnen uppgav att de ville ha omedelbart stöd när behov uppstod samt egna funktionella strategier för att upprätthålla känsla av normalitet i situationen. Slutsats: Barn till föräldrar som drabbats av livshotande sjukdom hanterar situationen på olika sätt och har behov av stöd. I denna litteraturöversikt framkom att föräldrarna har en central roll att informera och få barnen att känna delaktighet. Sjuksköterskan har tillsammans med skolan och övrigt nätverk runt barnet en viktig uppgift för att främja öppen kommunikation i familjen. Öppen kommunikation och barnens involvering från tidigt skede av förälderns sjukdom är att föredra trots barnens reaktioner.