Bakgrund: Den palliativa vården bygger på förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten och lindra lidande för personer med obotlig och livshotande sjukdom. Palliativ vård utgår från fyra hörnstenar såsom symtomlindring, kommunikation och relation, teamarbete och närstående. Närstående är en person som den enskilde anser sig ha en relation till, exempelvis mor, far, partner, vän och barn. Som minderåriga barn räknas alla människor mellan 0-18 år. Barnens rättigheter som närstående beskrivs och regleras i olika lagtexter. Att en förälder är livshotande sjuk kan vara påfrestande och utmanade då barnens liv påverkas fundamentalt. Syfte: Att ur barnens perspektiv beskriva deras behov som närstående i palliativ vård. Metod: Litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2000 – 2022 Analysen är gjord med induktiv ansats av tolv kvalitativa artiklar med Bowlbys anknytningsteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultaten i litteraturöversikten baseras på de fynd som framkommit i tolv forskningsartiklar, vilka alla ur barnens perspektiv beskrivit barns behov som närstående till en förälder med palliativa vårdbehov. Barnen uttryckte behov av sanningsenlig och kontinuerlig information samt att få känna sig delaktiga i situationen. De beskrev även utökade behov av bekräftelse genom empatiskt bemötande av vänner och trygga vuxna. Barnen uppgav att de ville ha omedelbart stöd när behov uppstod samt egna funktionella strategier för att upprätthålla känsla av normalitet i situationen. Slutsats: Barn till föräldrar som drabbats av livshotande sjukdom hanterar situationen på olika sätt och har behov av stöd. I denna litteraturöversikt framkom att föräldrarna har en central roll att informera och få barnen att känna delaktighet. Sjuksköterskan har tillsammans med skolan och övrigt nätverk runt barnet en viktig uppgift för att främja öppen kommunikation i familjen. Öppen kommunikation och barnens involvering från tidigt skede av förälderns sjukdom är att föredra trots barnens reaktioner.

Bakgrund: Världens befolkning växer och åldras samt att behovet för palliativ vård till patienter med svår sjukdom ökar. Det leder till en global utmaning eftersom de flesta patienter med svår sjukdom önskar att spendera livets slutskede i sitt hem. Det kan därmed leda till en utmaning för närstående som tar hand om patienten i deras hem. För att kunna tillhandahålla god vård i hemmet är det betydelsefullt för närstående att få stöd och vägledning från sjuksköterskan. Syfte: Syfte med denna studie var att beskriva närståendes upplevelser av att ge palliativ vård i hemmet. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats baserat på åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som utgår ifrån Fribergs analysmodell (Friberg, 2022).  Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier som beskrev närståendes upplevelser vid palliativ vård i hemmet. Dessa fyra kategorier handlade om upplevelsen av att inte känna sig sedda, att anpassa livsstilen, att känna ansvar samt behov av stöttning och kommunikation. Slutsats: Utifrån studien resultat framgick det att närståendes upplevelser av att ge palliativ vård i hemmet var varierande. Resultatet påvisade närstående behov av trygghet i sin vårdande roll, vilket kan göras om sjuksköterskan har en kontinuerlig kontakt med närstående i form av hjälp och stöd. Utifrån studien kan ett tydligt behov av utökad kunskap om närståendes roll av att ge palliativ vård ses.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa anhörigas upplevelse utav den omvårdnad sjuksköterskan ger i samband med förlust.Bakgrund: Sorg är komplicerat, det är många faktorer som påverkar den och alla människor hanterar och reagerar på olika vis. Sorg är en naturlig del av livet när en förlust inträffar och den har inget med sjukdom eller galenskap att göra. Syftet med stöd att är minska dels den fysiska och den psykiska belastningen som det innebär att mista en anhörig. En förbättrad livssituation och minskad risk för vidare ohälsa hos den sörjande är resultatet som eftersträvas vid stödjande insatser.Metod: Elva kvalitativa och vetenskapliga artiklar är framtagna för att besvara syftet. Artiklarna är framtagna från databaserna Cinahl och PubMed och sedan kvalitetsgranskade utifrån SBU:s granskningsmall.Resultat: Ärlighet och tydlighet när det gäller att förmedla information hade stor positiv betydelse för de anhöriga. Engagemang bland vårdpersonalen där de visade medkänsla och välvilja gjorde att de sorgedrabbade kände sig hörda och sedda. Ett behov av stöd i sorgearbetet uttrycktes där tröst och tillgänglighet från personal var huvudkomponenterna.Konklusion: Sjuksköterskan har en viktig roll i bemötandet med människor som är på väg att förlora en närstående, eller som nyligen varit med om en förlust. Information, engagemang och stöd de punkter som bör fokuseras på för att lindra lidandet och underlätta sorgeprocessen. / Aim: The purpose of the review is to highlight key factors in meeting with relatives in connection with the loss of a loved one.Background: Grief is complicated, there are many factors that affects it and people handle and react in different ways. Grief is a natural part of life when losing a loved one and it has nothing to do with illness or insanity. The aim of support is to reduce both the physical and the psychological burden that comes with losing a loved one. Improved living conditions and reduced risk of further illness among bereaved people are the result pursued by supportive measures. Methods: Eleven qualitative and scientific articles were found to answer the purpose. Articles are derived from databases Cinahl and PubMed and they are quality controlled on the basis of the SBU's review template.Results: Honest and clear information had great positive significance for the relatives. Commitment among health workers where they showed compassion and benevolence, made the bereaved relatives feel like they were heard and seen. A need for bereavement support was expressed, in which comfort and availability of personal were the main components.Conclusion: The nurse has an important role in the treatment of people who are about to lose a loved one, or who have recently experienced a loss. Information, commitment and support the key factors that should be focused on to relieve suffering and to facilitate the grieving process.

Bakgrund: Att drabbas av afasi kan vara omskakande för både personen som fått afasi och dennes närstående. Afasi innebär nedsatt talförmåga och/eller nedsatt språkförståelse som orsakats av en hjärnskada. Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken och den vanligaste orsaken till allvarliga funktionshinder. Cirka 40 % av alla strokepatienter drabbas av afasi. Afasi påverkar det psykosociala måendet hos afatikern och rehabilitering behövs både till kropp och själ. Afatikerns förmåga att återhämta språkfunktionen beror på hur stor skadan i hjärnan är och vart den sitter. En social miljö främjar afatikerns återhämtning i kommunikationen. Afasins påverkan på närstående är stor och närstående behöver stöd vid vård av personer med afasi. Syfte: Att belysa kommunikationen mellan personer med afasi till följd av stroke och deras närstående. Metod: Litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier. Resultat: Fyra huvudkategorier. Nya kommunikationsroller i vardagen efter afasin; Konversationerna var intervjulikande och handlade inte om intressanta saker. Kommunikationen var svår när någon av parterna inte förstod varandra. Faktorer och svårigheter som hämmar kommunikationen; Som t.ex. trötthet, stress, smärta och när närstående inte anpassar sig till afatikern. Kommunikationsstrategier; Närstående anpassade och underlättade kommunikationen genom att ändra språk, beteende och uppförande. Frustration och hoppfullhet; Afatiker sörjde förmågan att ha normala konversationer. När afatiker var glada, alerta och hade optimistiska tankar underlättades kommunikationen. Slutsats: Resultatet har givit en ökat förståelse och uppfattning om hur kommunikationen upplevs av afatiker och deras närstående. Studiens resultat går inte att generalisera på grund av att det är baseratpå kvalitativa artiklar. / Background: To suffer from aphasia can be upsetting for both the person with aphasia and their extended family. Stroke is the third leading cause of death and the leading cause of serious disability. Aphasia means speech impaired and / or impaired language comprehension caused by a brain injury. Approximately 40% of all stroke patients suffer from aphasia. Aphasia affects the aphasics’psychosocial wellbeing and rehabilitation is needed. The aphasics ability to recover language function depends on how big the damage in the brain is and where it is located. A social environment promotes the aphasics recovery in communication. Aphasia impact the extended family in a major way and they often need support in the care of the person with aphasia. Purpose: To illustrate the communication between people with aphasia following stroke and their families. Method: A Literature review based on ten qualitative studies. Results:Four main categories. New communication roles in everyday life after aphasia;The conversations was like interviews and was not about interesting things. Communication was difficult when one of the parties did not understand each other. Factors and difficulties hindering communication; Like fatigue, stress, pain, and when extended family did not adapt to aphasic. Communication Strategies; Extended family adapted and facilitated their communication by changing their language and behavior. Frustration and hopefulness; The aphasic mourned the ability to have normal conversations. The communication was eased when the aphasic was happy, alert and had optimistic thoughts. Conclusion: The results have given an increased understanding and perception of how communication is experienced by people with aphasia and their extended families. The results of the study cannot be generalized. Additional research in this area is needed for generalizable results to be applicable.

Bakgrund: Palliativ vård anses som en mycket viktig del i den sjukvård som ett land ska erbjuda och fokuserar främst på primärvård och vård i hemmet. Närstående inom palliativ vård är en viktig hörnsten för att kunna leverera god vård med ett familjeperspektiv. Redan år 2005 togs ett beslut av WHO att stötta utvecklingen av digital hälsa inom hälso- och sjukvård. För att kunna erbjuda likvärdig vård till ett rimligt pris i såväl höginkomst som låginkomstländer krävs teknik som gör det möjligt att nå familjerna där de befinner sig och är idag ett högprioriterat område. Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av digitala stödjande interventioner inom palliativ vård ur ett närståendeperspektiv. Metod: En integrativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på elva vetenskapliga artiklar från sökningar i Cinahl och PubMed. Analys utförd enligt Whittemore och Knafls (2005) modell. Resultat: Interventionerna visade sig vara ett direkt stöd till närstående men även ett indirekt stöd i att stötta närstående att vårda patienten. Resultatet delades in i positiva/ljusa och negativa/mörka erfarenheter. Den positiva kategorin visade på att en större tillgänglighet ökade tryggheten och att visuella hjälpmedel var mkt uppskattade. Den negativa kategorin handlade om känslan av att vara övervakad och att medikalisera dödsprocessen, tekniska problem och utebliven önskad effekt. Slutsats: Utifrån litteraturöversikten visade närstående inom palliativ vård på en vilja att införa och använda digitala interventioner i vården, oavsett ålder. Interventioner som kan stödja utan att vara påträngande är välkomna.

Bakgrund: Cancersjukdomar utgör idag den andra vanligaste dödsorsaken i världen. Ungefär en fjärdedel av de som drabbas av cancer kan inte botas. När en sjukdom eller skada är bortom bot övergår sjukvårdens inriktning i palliation som ämnar att främja livskvalitet och lindra lidande. Den palliativa vården utgår från en helhetssyn där närstående utgör en av de fyra hörnstenarna. När en familjemedlem är obotligt sjuk i cancer har närstående behov av att få information om bland annat sjukdomens prognos för att kunna förhålla sig till den förändrade livssituationen. Ett mål med att ge information om prognos är att öka förståelsen för sjukdomsförloppet.  Sjuksköterskan har en central roll i närståendestöd och samtal om prognos. Syfte: Att beskriva hur närstående till patienter med obotlig cancer upplever information om prognos. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats. Tre vetenskapliga databaser; Pub Med, CINAHL samt PsycInfo, användes för att hitta artiklar. Tretton artiklar med kvalitativ ansats, tre artiklar med kvantitativ ansats samt en med mixad metod inkluderades till resultatet. Tematisk innehållsanalys utfördes efter Braun & Clarkes analysmetod.  Resultat: Resultatet presenteras under två kategorier “Ej förberedd på döden” samt “Betydande faktorer för information om prognos”. Resultatet visar att närstående fick otillräcklig information om sjukdomens prognos samt förväntat förlopp. De flesta önskade så mycket information om prognos som möjligt. Det framkom även att det var viktigt för närstående att få information tidigt och kontinuerligt men även om de komplikationer som kunde uppstå. Närstående önskade att information om prognos var tydlig och gavs i samtal där de blev tilltalade med ord som de förstod. Slutsats: För att kunna ta vara på den sjukes sista tid i livet behöver närstående få en realistisk bild av prognos och sjukdomsförlopp. Genom att informationen anpassas individuellt kan det få positiva effekter på närståendes hälsa i den svåra situationen då välbefinnande och hopp stärks.

Bakgrund: Cancersjukdomar utgör idag den andra vanligaste dödsorsaken i världen. Ungefär en fjärdedel av de som drabbas av cancer kan inte botas. När en sjukdom eller skada är bortom bot övergår sjukvårdens inriktning i palliation som ämnar att främja livskvalitet och lindra lidande. Den palliativa vården utgår från en helhetssyn där närstående utgör en av de fyra hörnstenarna. När en familjemedlem är obotligt sjuk i cancer har närstående behov av att få information om bland annat sjukdomens prognos för att kunna förhålla sig till den förändrade livssituationen. Ett mål med att ge information om prognos är att öka förståelsen för sjukdomsförloppet.  Sjuksköterskan har en central roll i närståendestöd och samtal om prognos. Syfte: Att beskriva hur närstående till patienter med obotlig cancer upplever information om prognos. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats. Tre vetenskapliga databaser; Pub Med, CINAHL samt PsycInfo, användes för att hitta artiklar. Tretton artiklar med kvalitativ ansats, tre artiklar med kvantitativ ansats samt en med mixad metod inkluderades till resultatet. Tematisk innehållsanalys utfördes efter Braun & Clarkes analysmetod.  Resultat: Resultatet presenteras under två kategorier “Ej förberedd på döden” samt “Betydande faktorer för information om prognos”. Resultatet visar att närstående fick otillräcklig information om sjukdomens prognos samt förväntat förlopp. De flesta önskade så mycket information om prognos som möjligt. Det framkom även att det var viktigt för närstående att få information tidigt och kontinuerligt men även om de komplikationer som kunde uppstå. Närstående önskade att information om prognos var tydlig och gavs i samtal där de blev tilltalade med ord som de förstod. Slutsats: För att kunna ta vara på den sjukes sista tid i livet behöver närstående få en realistisk bild av prognos och sjukdomsförlopp. Genom att informationen anpassas individuellt kan det få positiva effekter på närståendes hälsa i den svåra situationen då välbefinnande och hopp stärks.

Bakgrund: Miljontals människor världen över är i behov av palliativ vård. Cirka en sjundedel av de som behöver palliativ vård erhåller det. Den palliativa vården syftar till förhöja livskvalitén och lindra lidande. Det palliativa vårdandet ska uppmärksamma både patienten och den närståendes behov. Närstående associeras ofta med känslor som sorg. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenheter av vårdmötet med sjuksköterskor inom palliativ vård. Metod: Med en litteraturöversikt med kvalitativ ansats har studiens syfte besvarats. För litteraturöversikten användes Polit och Becks Niostegsmodell. Artiklar är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet baseras på tretton artiklar. Det framkom två kategorier och fyra subkategorier identifierades. De två kategorierna var Att få stöd i sorgeprocessen och Sjuksköterskors professionalism. Den förstnämndas två identifierade subkategorier var erfarenheter av stöd från sjuksköterskor och upplevelser av vårdmiljön. Den andra kategorins subkategorier identifierades som Upplevelse av sjuksköterskors kunskap och Erfarenheter av informationsutbytet. Slutsats: Det framkommer att sjuksköterskors förmåga att synliggöra närstående spelar en viktig del i deras upplevelse av vårdmötet. Det finns en osäkerhet bland sjuksköterskor i att bemöta närstående i sorg då de känslor närstående upplever kan vara svåra att bemöta. Nyckelord: Kommunikation, Miljö, Närstående, Palliativ vård, Sjuksköterskor, Sorg

No description available.

Under flera årtionden har ambulanssjukvården utvecklats från att bara vara en transport till en avancerad sjukvårdsorganisation med legitimerad personal. Det initiala omhändertagandet av patienter är väl utarbetat, men hur ser patienter och närstående på omhändertagandet. De behöver känna att de blir omhändertagna på ett värdigt sätt för att vården ska bli optimal.  Syftet var att belysa patienters och närståendes erfarenheter av ambulanssjukvård vid tidskritiska tillstånd. Metoden utgörs av en litteraturstudie där 14 vetenskapliga artiklar har inkluderats och analyserats. Dessa artiklar identifierades i databaserna Pubmed och Cinahl, samt genom andra artiklars referenslistor. Artiklarna är granskade med en granskningsmall utformad av Sophiahemmets Högskola. Resultatet formulerades till fyra huvudkategorier som var, kommunikation och delaktighet, minskad stress och oro, trygghet och bemötande och missnöje. Resultatet visar mestadels på positiva erfarenheter och upplevelser från patienter och närstående. Orsaker till att patienter och närstående upplevde det positivt kunde vara att de upplevde en trygghet och minskad stress när ambulanspersonalen var på plats eller att patienter och närstående erhöll ett bra bemötande. De kände att de fick vara delaktiga och att ambulanspersonalen var ett bra stöd vid tidskritiska tillstånd. Vidare framkom att brister i kommunikationen och dåligt bemötande ledde till ett ökat missnöje hos både patienter och närstående och avsaknad av information var ett återkommande problem.  Slutsatsen är att ytterligare forskning behövs i detta område då kunskapen om patienter och närståendes erfarenheter och upplevelser kan bidra till ambulanspersonalen bemötande av dessa och ge en individuell evidensbaserad omvårdnad i den kliniska verksamheten.