Bakgrund: Inom palliativ vård finns det riktlinjer för att sexualitet skall föras på tal och bör beaktas i arbetet. Tidigare forskning visar att inkluderingen av sexualitet och intimitet i vården är bristfällig. Det är tydligt att kärleken och relationerna blir påverkade vid en sjukdomsdiagnos. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa närståendes upplevelser av intimitet och sexualitet under tiden deras partner är döende och synen på information från sjukvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Det empiriska materialet inhämtades genom sju semistrukturerade intervjuer med sju kvinnor som varit närstående till en partner som varit döende och dött. Intervjuerna gjordes i södra Sverige. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet är indelat i olika teman. I avsnittet Jag kände mig som ett naket vårdbiträde beskriver intervjupersonerna sin upplevelse av anhörigvård. I Inte nog med att jag skall dö, jag kan inte ha samlag beskriver de förhållandet och hur det påverkats av sjukdomen. I Jag var ju ung och hade mina behov beskriver intervjupersonerna sin egen sexualitet under tiden partnern var sjuk samt tiden efter. I Sexualitet är relevant, väldigt relevant beskriver kvinnorna sina upplevelser av den information från sjukvården som de har fått kring sexualitet och intimitet. Slutsats: Närstående behöver mer stöttning kring hur sjukdomsdiagnoserna påverkar sexualiteten och intimiteten för att ha en god relation med sin partner. Sjukvården behöver även öppna upp för att våga tala med sina patienter om den biverkan som behandlingar ger på sexualiteten.

Backround: Dementia is a common disease that affects approximately 25,000 people annually in Sweden. It consists of several different diseases with varying symptoms that lead to successively impaired memory and cognitive ability. This disease also affects relatives as it is common for the person to initially be cared for by a relative at home. Healthcare professionals and people with dementia acknowledge the challenges that relatives face as family caregivers. Aim: The aim was to describe relatives’ experiences of caring for persons with dementia. Method: This study has been carried out as a general literature review. Eight articles with qualitative approach, two articles with quantitative approach and one article with mixed method have been used. Results: In the results three themes were identified about relatives’ experiences, these were changed roles, uncertainty and coping strategies. Conclusion: Through the progression of dementia, relatives experienced changes in their own role, the role of the person with dementia, and in the relationship. This led to a feeling of uncertainty in the caring role, and thus developed different coping strategies to deal with everyday life. Through support for relatives, the burden that the caring role entails can be reduced and care for relatives can be improved to reach the balance of self-care. Increased focus on relative caregivers would make the work of healthcare professionals more efficient and successful.

<p>Validerat; 20130927 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Inom psykiatrin är tvångsvård en sista utväg vid allvarlig psykisk sjukdom när andra alternativ uteslutits och ska alltid ske med patientens bästa i fokus. Tidigare forskning om patienters upplevelser att tvångsvårdas har visat på chockartade och livsomvälvande upplevelser av att vara fråntagna sina rättigheter. Närståendes betydelse i vården har på senare tid diskuterats och forskning har visat på deras önskan om att bli sedda och respekterade av vårdpersonalen. Förhoppningen är att resultatet kan leda till att närstående till patienter inom den psykiatriska slutenvården blir mer involverade i omvårdnaden och att deras perspektiv tas i beaktande.  Syfte: Litteraturstudiens syfte är att belysa närståendes upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk slutenvård.Metod: Litteraturstudien baserades på tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar och dataanalys genomfördes i enlighet med Popenoe m.fl. strukturerade guide för analys av litteraturstudier.  Resultat: Resultatet utmynnade i sex kategorier. Nödvändigt ont, redogör för närståendes ambivalenta känslor och deras rättfärdigande av tvångsvården. Bristfälligt bemötande sammanfattar närståendes upplevelser av vårdpersonalens handlingar och dess betydelse för god omvårdnad. Vikten av att erhålla information beskriver vilken information närstående önskade och besvikelsen av att vårdpersonal endast tillhandahöll formell information. Relationen närstående emellan belyser de svårigheter och känslor som närstående upplevde i att bibehålla kontakten patienten och att känna skuld för att vara ansvarig för tvångsvården. Oro för framtiden, handlar om den oro närstående upplevde kring tvångsvårdens inverkan på eftervård och framtid. Stigmatisering kring psykiatriska sjukdomar berör den påverkan detta har på den närståendes sociala nätverk.  Konklusion: Närståendes upplevelser av tvångsvård var främst av negativ karaktär. Resultatet präglades av brist på familjefokuserad omvård, vilket skulle kunna vara en tänkbar orsak till de många negativa upplevelserna som skildrades. / Background: Coercive care is a last resort when other options have been ruled out and must always take place with the patient's best interest in focus. Previous research into patients' experiences of coercive care has shown shocking and life- altering experiences of being deprived of their rights. The importance of relatives in care has recently been discussed and research has shown their desire to be seen and respected by the care staff. The aim is that the results can lead to relatives of patients in psychiatric inpatient care becoming more involved in nursing and that their perspectives are considered.  Aim: The aim of this literature review was to explore relatives’ experiences of coercive psychiatric inpatient care.Method: The study is based on twelve scientific articles and data analysis was carried out in accordance with Popenoe et al. structured guide for analysis literature reviews.  Findings: The results led to six categories. Necessary evil, accounts for the ambivalent feelings of relatives and their justification of coercive care. Inadequate attitudes summarize relatives' experiences of the care staff's actions and its importance for good care. The importance of obtaining information describes what information relatives needed and the disappointment when healthcare professionals only provided formal information. The relationship between relatives highlights the difficulties and feelings that relatives experienced in maintaining contact with the patient and the feeling of guilt for being responsible for the coercive care. Concern for the future, is about the concern experienced by relatives about the impact of coercive care. Stigmatization around psychiatric illnesses concerns the impact this has on the social network of relatives. Conclusion: Relatives' experiences of coercive care were mainly of a negative nature. The result was characterized by a lack of family-focused care, which could be a conceivable reason for the many negative experiences that were described.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av kognitiv sjukdom. Vid Alzheimers sjukdom angrips hjärnan och nervcellernas omkopplingsfunktioner förstörs. Detta resulterar i att människor som insjuknat i Alzheimers kontinuerligt förlorar minne och funktioner. Därav har människor med Alzheimers sjukdom ett stort behov av stöd från andra, som exempelvis närstående för att klara av vardagen med sjukdomens närvaro. Ur ett omvårdnadsperspektiv behöver sjuksköterskan ha kunskap och förståelse för närståendes uppleverlser av Alzheimers sjukdom, detta för att vägleda och stödja närstående i deras tillvaro. Syfte: Syftet med denna studie var att studera upplevelsen av att vara närstående till en person med Alzheimers sjukdom. Metod: Författarna genomförde en kvalitativ innehållsanalys och utförde en systematisk litteratursökning i databaserna PubMed och CINAHL där de fann tio kvalitativa studier som analyserades med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem slutkategorier: Att känna sig begränsad skapar sorg och en känsla av förlust, Att känna oro i önskan om återhämtning, Att finna en starkare kärlek och spendera tid tillsammans, Att underlätta vardagen genom strategier och stöd från andra, Att känna sig ensam i en förändrad relation med nya roller. Närstående kom att uppleva en ny vardag med sjukdomen i bilden. De kände hur deras tidigare liv och sätt att leva sakta försvann, samtidigt som ett vårdande ansvar växte fram. Slutsats: Närstående som vårdar sina anhöriga med Alzheimers sjukdom upplever en tung ansvarsbörda som begränsar dem som person i livet. För att förbättra närståendes situation behöver vården se närstående som en viktig resurs och bli bättre på att ge stöd och kunskap för att minska risken att närstående utvecklar ohälsa

Bakgrund: ALS är en obotlig neurodegenerativ sjukdom som bryter ned motoriska nervceller. Skelettmuskulatur försvagas och övergår i förlamning. Dödsorsaken är ofta andningssvikt. Vården utförs främst av informella vårdgivare, vilket avser personer som vårdar sina närstående. Vårdandet utgörs av intellektuella, emotionella samt praktiska insatser. Sjuksköterskor kan stötta informella vårdgivare på olika sätt.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa informella vårdgivares upplevelser av att vårda en närstående med ALS. Metod: Litteraturstudien utgick från en systematisk metod. Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Forsberg och Wengströms (2016) granskningsmallar för kvalitativa- och kvantitativa studier användes vid kvalitetsgranskningen. Totalt inkluderades åtta artiklar i resultatet.  Författarna tillämpade en induktiv analysmetod.  Resultat: Resultatet presenterades i två huvudkategorier; vårdandets påverkan på den informella vårdgivaren och att se sin närstående med ALS. Slutsats: Informella vårdgivare upplever psykisk såväl som fysisk påverkan. Relationer kring de informella vårdgivarna har både förbättrats och försämrats men också upplevts oförändrade. De åsidosätter sina egna liv för prioritet av sin närstående. För att kunna vårda sin närstående i hemmet upplevs stöd som betydande. Olika känslor erhålls relaterat till sjukdomsprogressionen såväl som inför framtiden.

Bakgrund: Många vill vårdas och dö i hemmet. Det innebär att de närstående får ta en stor del av vårdandet. Hos den äldre patienten är dödsförloppet ofta längre och mer oförutsägbart. Äldre patienter får mer sällan ta del av den specialiserade palliativa vården. Den palliativa vården syftar till att ge vård ur ett helhetsperspektiv och fokuserar på livskvalitet. Den ska även inkludera och ge stöd till de närstående. Att få vårdas i det egna hemmet kan innebära en ökad trygghet både för både patient och närstående. Syfte: Syftet var att beskriva äldre närståendes upplevelse av att leva med en partner som vårdas i livets slut i hemmet. Metod: Litteraturöversikt som baserades på 12 kvalitativa artiklar. Tematisk analys användes för att analysera artiklarna. Resultat: Resultatet beskriver de äldre närståendes upplevelser utifrån tre huvudteman och sju subteman. Huvudtemat; Att vara närstående och äldre med subteman I nöd och lust, Den vacklande hälsan och vårdandets utmaningar. Huvudtemat; Stödets betydelse med subteman Det sociala stödets betydelse och Det professionella stödets betydelse. Det tredje huvudtemat; Tankar och rädslor med subteman Sorg och död samt Hopp, mening och gud.    Slutsats: Att den, ofta sköra, äldre närstående behöver ökat stöd

Bakgrund: Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en obotlig progressiv men sällsynt sjukdom som leder till döden. Omsorgen i hemmet sker ofta av närstående. När tillståndet försämras behöver den sjuke ofta stöd av närstående i alla aktiviteter i vardagen. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att vara närstående till en person med amyotrofisk lateralskleros (ALS). Metod: En litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar som analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Närstående till personer med ALS beskrev att de upplevde otillräcklighet och hopplöshet samt att de upplevde utmaningar vid sjukdomsprogress. De upplevde också stöd från andra som betydelsefullt och att relationerna sågs vara värdefulla samt att acceptera sjukdomen skapade hanterbarhet. Slutsats: Litteraturstudien kan leda till enbättre förståelse för närståendes upplevelser, sjuksköterskan kan därigenom tillgodose närståendes behov i god tid. Den kan också ge stöd till att förbättra förberedelser för närstående som går igenom sjukdomsprocessen tillsammans med den sjuke. Närstående behöver ha kunskap för att hantera och skapa begriplighet. Ytterligare kvalitativ och kvantitativ forskning behövs för att öka förståelsen om närståendes upplevelser för att ha förberedelse när sjukdomen progredierar.

Bakgrund: Många vill vårdas och dö i hemmet. Det innebär att de närstående får ta en stor del av vårdandet. Hos den äldre patienten är dödsförloppet ofta längre och mer oförutsägbart. Äldre patienter får mer sällan ta del av den specialiserade palliativa vården. Den palliativa vården syftar till att ge vård ur ett helhetsperspektiv och fokuserar på livskvalitet. Den ska även inkludera och ge stöd till de närstående. Att få vårdas i det egna hemmet kan innebära en ökad trygghet både för både patient och närstående. Syfte: Syftet var att beskriva äldre närståendes upplevelse av att leva med en partner som vårdas i livets slut i hemmet. Metod: Litteraturöversikt som baserades på 12 kvalitativa artiklar. Tematisk analys användes för att analysera artiklarna. Resultat: Resultatet beskriver de äldre närståendes upplevelser utifrån tre huvudteman och sju subteman. Huvudtemat; Att vara närstående och äldre med subteman I nöd och lust, Den vacklande hälsan och vårdandets utmaningar. Huvudtemat; Stödets betydelse med subteman Det sociala stödets betydelse och Det professionella stödets betydelse. Det tredje huvudtemat; Tankar och rädslor med subteman Sorg och död samt Hopp, mening och gud.    Slutsats: Att den, ofta sköra, äldre närstående behöver ökat stöd

Introduktion/Bakgrund: Den palliativa vården är ett förhållningssätt som ska främja en god livskvalitet för patienten och dess närstående. Den grundar sig i de fyra hörnstenarna, symtomlindring, närståendestöd, teamarbete och kommunikation. Att vården bedrivs i det egna hemmet anses vara förenligt med patientens bästa för att både bevara integriteten och självkänslan i en trygg miljö. När vården bedrivs i hemmet blir även närståendes roll en betydande del av vården och inkluderas. Situationen när närstående stöttar en familjemedlem kan bli omvälvande och skapa en förändrad livssituation för den närstående. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa närståendes upplevelser vid palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ metod. Studien följde Polit och Becks nio steg som är avsedd för en litteraturstudie. Tolv vårdvetskapliga artiklar påvisades och analyserades. Resultat: Presenteras i fyra kategorier – närståendes behov av stöd, känslor av hjälplöshet, uppkomst av oro/rädsla och närståendes känslor av ansvar. Slutsats: Närstående som befinner sig i en situation där en svårt sjuk familjemedlem vistas upplever olika känslor och är i behov av kommunikation och stöd. Det är viktigt att vårdpersonal identifierar dessa behov och kan inge en trygghet.