Bakgrund Palliativ vård innebär vård vid livets slutskede och är enligt World Health Organisation ett tillvägagångssätt där målet är att få en förbättrad livskvalitet hos patienter och dennes närstående, som står inför de problem som kan uppkomma vid livshotande sjukdomar. I livets slutskede är det ofta komplicerat att vara en närstående. Det kan vara den näståendes första konkreta möte med döende och döden. Ansvaret för att säkerställa att patienten mår så bra som möjligt kan vara självklart för många närstående, medan det för andra kan innebära stora uppoffringar. De närstående lever i en ovisshet där de är oroliga för den som är sjuk, utan att veta vad som kommer att hända och det skapar en oro inför framtiden. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva de närståendes erfarenheter av stöd vid palliativ vård. Metod En litteraturbaserad studie valdes som metod för att besvara syftet och få en översikt på det nuvarande kunskapsläget. Databassökning i PubMed och Cinahl samt manuell sökning genomfördes, vilket resulterade i sammanlagt 16 vetenskapliga artiklar som kritiskt granskades och sammanställdes. Resultat Närståendes erfarenheter visar att information är en viktig form av stöd. Särskilt uppskattades information angående patientens sjukdom och behandling, men användbart var även att få praktiska råd angående vårdandet av patienten. Kommunikationen mellan hälso- och sjukvårdspersonal och de närstående och att informationen var anpassad till vilken palliativ fas patienten befann sig i visade sig vara av vikt för ett fungerande stöd. Gruppinterventioner visade sig vara en fungerande form av stöd enligt de närstående. De fick möjlighet att jämföra erfarenheter och dela upplevelser med andra människor i liknande livssituationer, vilket minskade känslor av ensamhet och skapade en känsla av tillhörighet. De närstående upplevde en känsla av bekräftelse genom att delta i gruppinterventioner och det blev även en form av vila genom att de närstående fick möjlighet till tid och utrymme för sig själva. Mötena blev en tillflykt från en annars pressad livssituation där de identifierade sig själva som vårdgivare. Slutsats Information är en viktig form av stöd för de närstående vid palliativ vård. Detta för att de närstående ska kunna hantera den pressade livssituation som de befinner sig i. Fungerande kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och de närstående är av avsevärd vikt för att information ska vara ett fungerande stöd. För att kunna hantera vardagen och sin roll som vårdare åt patienten behöver även de närstående stöd i form av att få en möjlighet till avlastning och vila. Detta stöd kan erbjudas från hälso- och sjukvårdspersonal såväl som familj och vänner.

Bakgrund   Den palliativa vården i hemmet får allt större fokus. I den palliativa vården spelar patientens närstående en viktig roll och i hemsjukvården är detta ännu mer centralt då de ofta har en vårdande roll för patienten. De har ofta ett stort behov av stöd från vårdpersonal för att hantera den nya rollen. Syfte Syftet var att beskriva närståendes upplevelser och behov av stöd vid palliativ vård i hemmet. Metod En allmän litteraturöversikt utfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Dessa artiklar analyserades och gemensamma teman identifierades utifrån närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmet. Alla artiklar granskades utifrån vetenskaplig kvalitet vilket sammanfattades i bilaga B. Resultat Närstående till patienter i den palliativa hemsjukvården har ett behov av att involveras i vården och att få information och utbildning. Goda relationer mellan närstående och personal, kontinuitet samt att ha hjälp tillgängligt dygnet runt är ett rekvisit för trygghet i vården. Närstående har ett behov av att bekräftas för det arbete de utför och att få möjlighet till emotionellt stöd utöver det praktiska och undervisande. Slutsats Närstående har ett stort behov av att involveras, informeras, bekräftas och att avlastas av det palliativa hemsjukvårdsteamet för att hjälpa dem att axla en vårdande roll.

Stöd och information har visat sig vara av betydelse för närstående inom palliativ vård beträffande deras behov och inverkan på deras eget välbefinnande. Utbildning och personliga egenskaper hos sjuksköterskan var två faktorer som påverkade närståendes upplevelse av stöd och information.

SAMMANFATTNING Bakgrund:Det behövs särskilt mycket stöd åt närstående när döden kommer oväntat. Människor som upplever plötslig död av en närstående riskerar mer uttalad och förlängd sorg. Plötslig död inträffar utan förvarning eller period av känd sjukdom. Till denna kategori hör akut sjukdom, olycksfall, självmord och mord. Den traumatiska krisens förlopp kan beskrivas i fyra naturliga faser; chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Coping beskriver en persons förmåga att hantera stressfyllda och känslomässigt påfrestade situationer. Syfte: Syftet var att beskriva sjukvårdspersonals erfarenheter och upplevelser av att möta närstående vid plötsliga och oväntade dödsfall inom akutsjukvård. Metod: En forskningsöversikt valdes och det innebar granskning och sammanställning av relevant forskning. Artiklarna skulle vara utgivna tidigast år 1999, gällande vuxna närstående över 19 år samt att de skulle vara utgivna på engelska eller svenska. Alla artiklar var granskade. Manuella sökningar gjordes genom att granska vetenskapliga artiklars referenslistor. Då hittades tre vetenskapliga artiklar att inkluderas. Studiens 19 artiklar återfanns i PubMed och CINAHL. Resultat: Att lämna svåra besked till patienter och närstående upplevdes av sjukvårdspersonal som en svår uppgift. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att ge ärlig och korrekt information till närstående. Svåra besked som lämnades felaktigt kunde skada sorgen och patientens närstående borde behandlas med omsorg och respekt. Sjuksköterskorna kände att det var känslomässigt påfrestande att ta hand om sörjande närstående och därför behövdes riktlinjer för hur de skulle gå tillväga vid dessa situationer. Sjuksköterskorna tyckte att det kunde vara bra att erbjuda närstående att närvara vid återupplivningsförsök och låta dem se den avlidna kroppen för att underlätta sorgen. Sorg och förlust kunde leda till både psykiska och fysiska konsekvenser. Forskningsöversiktens resultat visar att sjuksköterskorna använde sig av skyddande försvarsmekanismer som förnekelse och bortträngning för att hantera påfrestande situationer. Sjuksköterskornas upplevelser kring en patients död påverkades av deras förmåga att skapa en distans för att lindra sorg och de sökte i första hand stöd hos sina kollegor. Slutsats: Sjukvårdspersonal behöver ett psykologiskt försvar för deras professionella arbete och för sitt eget välmående. Riktlinjer och tydliga ansvarsområden behövs för att hantera dödsfall. Utbildning behövs för att utöka kompetensen i hur svåra besked lämnas.

Sammanfattning Bakgrund: I mötet med närstående ställs det stora krav på intensivvårdssjuksköterskans kompetens när det gäller att ha en god kommunikation och att ha en förmåga till att stödja närstående på ett respektfullt och empatiskt sätt. Det är viktigt att medvetenhetgöra och utveckla kunskapen om upplevelsen av att möta närstående. En familjefokuserad omvårdnad kan bidra till ett bättre möte med patienten, närstående och intensivvårdssjuksköterskan. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av mötet med närstående till en kritiskt sjuk patient. Metod: Examensarbetet är en litteraturstudie med kvalitativ design. Resultat: Två teman framkom; stödjande förutsättningar för mötet med närstående och utmanande begränsningar för mötet med närstående. Sju subteman framkom; att erfara en god kommunikation, att skapa en stödjande relation, att uppmuntra delaktighet, att erfara bristande kommunikation, att hantera kraven på delaktighet, att erfara strukturella hinder, att ha brist på kunskap. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor beskrev upplevelsen av förutsättningar och möjligheter men också av utmaningar och hinder. De beskrev behov av ytterligare kunskapsutveckling när det gäller att förstå och bidra till ett bra och möte med närstående till kritisk sjuk patient.

Bakgrund För barn som är närstående till en allvarligt sjuk förälder kommer livssituationen att förändras. Barn i olika åldrar reagerar och förstår den sjuke förälderns sjukdom på olika sätt. Sjuksköterskor har en viktig roll i bemötandet av dessa barn då de kan påverka hur barn upplever sina besök på sjukhuset. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att möta barn i åldrarna 6- 18 år som är närstående till en allvarligt sjuk förälder. Metod Metoden som valdes var kvalitativa forskningsintervjuer. Nio sjuksköterskor inkluderades i studien. För att analysera materialet gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna ansåg det viktigt att barn fick besöka sjukhuset, kändes sig trygga, involverades och fick vara delaktiga i vården. I mötet med barn försökte sjuksköterskorna att vara ärliga och öppna samt åldersanpassa informationen. Bemötande av barn påverkades av föräldrarnas vilja. Utbildning var ett område sjuksköterskorna ansåg saknas men behövs för att bättre kunna bemöta barn som närstående. Slutsats Ålderanpassad information, skapa trygghet och involvera barn i vården var aspekter som prioriterades av sjuksköterskorna. Miljön var ett område som behövdes förbättras på avdelningarna för att underlätta bemötandet. Då det ej fanns riktlinjer gällande barns besökt på sjukhus ser författarna ett behov av att tydligare struktur i bemötande av dessa barn ska utformas.

No description available.

Bakgrund Familj och närståendes liv förändras drastiskt vid en familjemedlems livshotande sjukdom eller plötsliga död. Livshotande sjukdomstillstånd kan vara hjärtinfarkt eller trauma. Känslor och reaktioner skiljer sig åt hos närstående och det går inte att förutse hur de kommer att reagera. Chock, rädsla och sorg är vanligt förekommande och i mötet med närstående kan sjuksköterskan behöva anpassa information utefter närståendes behov. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med närstående i samband med familjemedlems livshotande sjukdom eller plötsliga död. Metod Litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökning genomfördes i CINAHL och PubMed med hjälp av MeSH-termer och CINAHL Headings. Totalt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades i studien, efter att ha värderats, klassificerats och sammanställts i en matris. Resultat En integrerad analys av inkluderade artiklar resulterade i fyra teman. Vikten av ärlig och rak information i mötet med sjuksköterskan, betydelsen av ett etiskt förhållningssätt i mötet, familj och närståendes känslor och reaktioner samt betydelsen av delaktighet och närhet. I mötet med närstående ska komplett och begriplig information erbjudas. Resultatet visar att ärlig och förståelig information angående patientens tillstånd är det närstående prioriterade högst. Ett annat huvudfynd var att närstående kände behov av att vara till nytta. Genom att inkludera närstående i grundläggande omvårdnad tillfredställdes detta behov. Slutsats Olika typer av känslor och reaktioner uppgavs av närstående. Med vetskap om hur familj och närstående kan uppleva tillvaron då en familjemedlem drabbats av livshotande sjukdom eller plötslig död, kan sjuksköterskan i sitt omvårdnadsarbete lindra oro och stärka närstående till att kunna hantera den nya livssituationen.

Den palliativa vården ska inte bara erbjuda symtomkontroll för personen som är sjuk, den ska också ges i ett samarbete över teamgränserna, baseras på god kommunikation och relation inom och mellan arbetslag och till personen som är sjuk och dennes närstående. Dessutom ska den också erbjuda stöd till närstående. Närstående tar stort ansvar för vården i hemmet av personen som är sjuk och riskerar flera negativa konsekvenser. De närstående känner ett behov av att få information och kunskaper om sjukdomen och samtal med vårdpersonal ökar de närståendes förberedelse för den framtid som kommer. Sjuksköterskor är medvetna om att de närstående behöver ett individ- och situationsanpassat stöd. De behöver vara uppmärksamma på de närståendes mående och tecken till behov av samtal eller ytterligare behov av stöd. Stödinterventioner i palliativ vård har visat sig ha positiva effekter för närstående. En stödintervention har ägt rum på åtta enheter för avancerad sjukvård i hemmet under 2012 där sjuksköterskor agerade gruppledare för grupper av närstående. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att leda en stödintervention för grupper av närstående till personer som erhåller palliativ vård i hemmet. Metod för denna kvalitativa studie var semistrukturerade intervjuer. Åtta intervjuer genomfördes med elva sjuksköterskor verksamma i den specialiserade palliativa hemsjukvården. Den insamlade datan analyserades genom Interpretive description. Resultatet presenteras i tre teman. I första temat, att vilja ge deltagarna det bästa, beskrev sjuksköterskorna att de var av uppfattningen att stödinterventionen var viktig för deltagarna. De lade ner tid på att planera för att det skulle bli bra och ville utföra stödinterventionen väl. I andra temat, att leda med fingertoppkänsla och flexibilitet, beskrev sjuksköterskorna hur de arbetade med gruppen och vad de upplevde krävdes för att vara gruppledare. I det sista temat ett lärande som berikar både sjuksköterskan och deltagarna berättade sjuksköterskorna om det utbyte av lärdomar, kunskaper och reflektioner i grupperna där både deltagarna såväl som sjuksköterskorna lärde av varandra. Slutsats: Studien visar att det för sjuksköterskor är viktigt med stödinterventioner för närstående i palliativ vård. Det är ett tidskrävande arbete att planera grupperna och därför är det fördelaktigt med en engagerad ledning och intresserad personal på enheten. Att vara två gruppledande sjuksköterskor samtidigt innebär att kunna komplettera varandra. Att det var just en sjuksköterska som gruppledare kan vara en trygghet för deltagarna men det är av vikt för deltagarna att andra teammedlemmar finns representerade på träffarna. Ett upplägg av en stödintervention behöver en viss struktur men det är också viktigt att ha en flexibilitet att frångå denna för att deltagarna ska erhålla den information de behöver. Kommunikation behöver ske både verbalt och ickeverbalt för att fördela ordet, stödja deltagare och avgöra deras behov. Relationer i gruppen behöver månas om en trygg atmosfär som är öppen för samtal ska kunna skapas. Gruppernas sammansättning kan variera och det kan upplevas vara en utmaning att tillfredsställa alla men en grupp med större spridning bland deltagarna ger upphov till reflektion och nya perspektiv. Det är berikande både för sjuksköterskan i sin profession och som medmänniskan att vara gruppledare.

ABSTRACT    Background: Relatives have an important function in providing care to relatives who have an illness or disability. Every fifth person older than 18 years provides care to relatives. Related parties are defined as “a person with whom the individual considers himself to have a close relationship”. Providing nursing care to a relative with a mood disorder affects relatives. Mood syndrome is a common and serious illness that causes, among other things, ill health and premature death. People who have mental illness and their relatives can experience stigma, which affects them. An important task for specialist nurses in psychiatric care is to have a holistic perspective that is based on both the patient´s and relatives´ perspective in order to be able to support them in the best way.    Aim: To describe experiences of being close to a person who has or has had a mood disorder.   Method: Literature review based on 14 scientific studies compiled through content analysis with an inductive approach.   Results: The results are described on the basis of five main categories: Mental and physical impact, Family role in change, Stigma, Uncertainty about the future and Need for support. The results show that relatives of people who have or have had a mood disorder are mostly negatively affected in the situation they are in.   Conclusion: The results largely show that relatives are negatively affected and are in need of information and support from nurses in order to be able to provide care to relatives in the best possible way. Specialist nurses in psychiatric care who take part in this result can gain a greater understanding of relatives and then be better able to pay attention to and respond to them in their profession.   Keywords: Relatives, Psychiatric care, Mood disorders, Experiences / SAMMANFATTNING   Bakgrund: Närstående har en viktig funktion med att ge omsorg till anhöriga som har en sjukdom eller funktionsnedsättning. Var femte person äldre än 18 år ger omsorg till anhöriga. Närstående definieras “person som den enskilde anser sig ha en nära relation till”. Att ge omsorg till anhörig med förstämningssyndrom påverkar närstående. Förstämningssyndrom är ett vanligt och allvarligt sjukdomstillstånd som bland annat orsakar ohälsa och förtidig död. Personer som har psykiska sjukdomar och deras närstående kan uppleva stigmatisering vilket påverkar dem. En viktig uppgift för specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård är att ha ett helhetsperspektiv som utgår ifrån både patientens och närståendes perspektiv för att kunna stödja dem på bästa sätt.   Syfte: Att beskriva upplevelser och erfarenheter av att vara närstående till en person som har eller har haft förstämningssyndrom   Metod: Litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga studier som sammanställts genom innehållsanalys med induktiv ansats.    Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier: Psykisk och fysisk påverkan, Familjeroll i förändring, Stigmatisering, Osäkerhet inför framtiden och Behov av stöd. I resultatet framkommer att närstående till personer som har eller har haft ett förstämningssyndrom mestadels påverkas negativt i den situation som de befinner sig i.      Slutsats: Resultaten påvisar till största del att närstående påverkas negativt och är i behov av att få information och stöd från sjuksköterskor för att på bästa sätt kunna ge omsorg till anhöriga. Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård som tar del av detta resultat kan få en större förståelse för närstående och då bättre kunna uppmärksamma och bemöta dem i sin profession.   Nyckelord: Närstående, psykiatrisk vård, förstämningssyndrom, erfarenheter/upplevelser.