Introduktion/Bakgrund: Allt större delen av världens befolkning lever längre till följd av tillgång till mer avancerad sjukvård. Ökad belastningen på sjukvården gör att en större del av vården bedrivs i hemmet, det medför att även döende sker i högre grad i det egna hemmet. Närstående bidrar i ökande grad med omvårdnad, det är därför viktigt att tillvarata deras välmående. Närstående välbefinnande är viktigt kopplat till den palliativa vården i hemmet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa närståendes erfarenheter vid palliativ vård i hemmet Metod: Litteraturstudie Resultat: Närståendes perspektiv på palliativ vård undersöktes och fyra huvudteman samt ett undertema framkom dessa var: (1) Att känna påfrestning; (2) Upplevda praktiska utmaningar; (3) Känslan av trygghet och otrygghet; (3.1) Undertema: Information som trygghetsgivande upplevelse (4) upplevelsen av delaktighet. Slutsats: Närstående ställs inför utmaningar när palliativ vård genomförs i hemmet. För att stödja dem krävs att vårdpersonalen är uppmärksam och lyhörd inför närståendes behov samt ser dem som en värdefull tillgång i vården. Olika individanpassade stödåtgärder som syftar till att ge trygghet vid palliativ vård i hemmet är viktiga.

Bakgrund: Cirka 90 000 människor i Sverige avlider årligen. 80% av dem bedöms vara i behov av palliativ vård. Med en ökad befolkning runt om i världen kommer även belastningen på vården att öka och därmed de palliativa insatserna. Närstående blir de primära vårdgivarna när den palliativa omvårdnaden bedrivs i hemmet. Detta medföljer ett betydande ansvar för sin familjemedlems hälsa. Därav är det viktigt att sjuksköterskor har förståelse och kunskap kring närståendes upplevelser av den palliativa omvårdnaden som bedrivs i deras hem.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva närståendes upplevelser av palliativ omvårdnad i hemmet.  Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt med krav på att studierna skulle vara av kvalitativ ansats för att få fram resultat till valt syfte. Nio vetenskapliga artiklar användes till resultatet. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs (2022a) analysmodell.  Resultat: I resultatet visas fyra olika huvudkategorier följt av underkategorier som identifierades i analysen. Huvudkategorierna är att hantera situationen av att ingå i ett vårdteam, att hantera en förändrad vardag i hemmet, att behöva kämpa för att orka och att mista rätten till sitt eget liv.  Slutsats: Närståendes upplevelser var både av positiv och negativ karaktär gällande den palliativa omvårdnaden i hemmet. Det är av stor vikt att sjuksköterskor arbetar utifrån de fyra hörnstenarna för att involvera närstående i vårdandet samt arbetar för att få ihop familjen som en enhet. Resultatet visar viktiga faktorer som sjuksköterskor kan använda i den kliniska praktiken för att förbättra närståendes upplevelser.

Introduktion/Bakgrund: En femtedel av Sveriges befolkning gav stöd i rollen som närstående. Som närstående frambringades möjligheter men också utmaningar.  Vård i hemmet ansågs vara förknippat med trygghet och skapade frihet för närstående och patient. Sjuksköterskan skapade en betydelsefull inramning där värderingar och mänskliga rättigheter respekterades genom hela vårdförloppet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva närståendes erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede i hemmet. Metod: Litteraturstudien arbetades fram från ett induktivt förhållningssätt. Den genomfördes med hjälp av Rosén (2017) modell för systematiska litteraturstudier. Databaserna som användes var CINAHL, PubMed och PsycINFO. Totalt inkluderades åtta artiklar i resultatet, sex artiklar hade kvalitativ ansats och två mixad metod. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades enligt Forsberg och Wengström (2016).   Resultat: Fyra kategorier identifierades, rädsla inför döendet, trygghet främjades av förtroendefulla relationer, ökat ansvar genom förändrade roller och sjuksköterskans stöd. Slutsats: Närståendes erfarenheter av palliativ vård i livets slut i hemmet beskrevs ur fyra kategorier. Att känna sig inkluderad värderades högt men rädslan kunde begränsa dem. Genom sjuksköterskans kommunikation och omhändertagande främjades närståendes erfarenheter vid vård i livets slut. Litteraturstudien bidrar till ökad förståelse för närstående och sjuksköterskor, fortsatt forskning behövs.

Bakgrund: Närstående står den med obotlig sjukdom närmast och följer på den sjukas resa. Den palliativa vårdens uppgift är att utöver ta hand om patienten också ge stöd till dessa närstående. Stödinsatser ska utgå från den närståendes individuella behov, och bygga på evidens och beprövad erfarenhet. Närstående genomgår en sorgeprocess som börjar före den sjukas död. Sorg över en förestående förlust kallas väntesorg. För att kunna utforma stödinsatser som möter de närståendes behov i väntesorgen behöver vården ha förståelse för närståendes upplevelser av väntesorg. Syfte: Att undersöka upplevelsen av väntesorg hos närstående till patienter med palliativa vårdbehov. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes. Genom strukturerade blocksökningar i tre databaser valdes tio artiklar med kvalitativ metod som svarade mot studiens syfte och inklusionskriterierna. Artiklarna kvalitetsgranskades och fanns vara av god kvalitet. En tematisk analys genomfördes och resultatet presenterades genom en syntetisering. Resultat: Tre teman sorterade närståendes upplevelse. Sorgen över det förändrade livet, om att förlora den sjuka och att förlora relationer. Att inte veta vad som kan hända nästa dag, om att leva i ständig förändring med dubbla roller. Kommer livet att gå vidare sen?, om förberedelser inför dödsfallet och att orka gå vidare efteråt. Slutsats: Närstående upplever många känslor och symtom, negativa och positiva, under väntesorgen. Upplevelsen präglas av snabba förändringar, förlust och saknad, samtidigt som vårdarrollen kan ge mening i tillvaron för att praktiskt stötta den sjuka. Vårdarrollen är ett sätt att moderera väntesorgen och att släppa fram den i hanterbara doser. Förberedelser inför dödsfallet och tiden närmast efter också, samtidigt som förberedelser kan ge skuldkänslor och separationsångest. Förståelsen för närståendes upplevelse och erfarenheter ger vården bättre förutsättningar för att uppfatta och möta närståendes behov, men ytterligare forskning behövs för att förstå vilka former av insatser som närstående önskar och behöver.

Hjärtsvikt är en hjärt- och kärlsjukdom som blir allt vanligare. I skuggan av sjukdomen finns närstående som ofta glöms bort men som betyder mycket för personen med hjärtsvikt. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara närstående till en person med hjärtsvikt. Studien är en litteraturöversikt med kvalitativ design. Analysen utgår från 17 kvalitativa vetenskapliga artiklar, utvalda från databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har kvalitetsgranskas och sedan analyserats med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i 3 kategorier: Att få ett förändrat dagligt liv, Att utsättas för påfrestningar som påverkar hälsan, Att uppleva utmaningar vid bristande kunskap och kommunikation. Resultatet visar att närstående är viktiga resurser för personen som drabbats av hjärtsvikt och därför är det högst relevant att även involvera dem och förstå deras upplevelser. Genom studien kan sjuksköterskor få större medvetenhet om upplevelsen av att vara närstående till en person med hjärtsvikt och på så vis även ge ett bättre stöd till närstående.

Bakgrund: Närstående står den med obotlig sjukdom närmast och följer på den sjukas resa. Den palliativa vårdens uppgift är att utöver ta hand om patienten också ge stöd till dessa närstående. Stödinsatser ska utgå från den närståendes individuella behov, och bygga på evidens och beprövad erfarenhet. Närstående genomgår en sorgeprocess som börjar före den sjukas död. Sorg över en förestående förlust kallas väntesorg. För att kunna utforma stödinsatser som möter de närståendes behov i väntesorgen behöver vården ha förståelse för närståendes upplevelser av väntesorg. Syfte: Att undersöka upplevelsen av väntesorg hos närstående till patienter med palliativa vårdbehov. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes. Genom strukturerade blocksökningar i tre databaser valdes tio artiklar med kvalitativ metod som svarade mot studiens syfte och inklusionskriterierna. Artiklarna kvalitetsgranskades och fanns vara av god kvalitet. En tematisk analys genomfördes och resultatet presenterades genom en syntetisering. Resultat: Tre teman sorterade närståendes upplevelse. Sorgen över det förändrade livet, om att förlora den sjuka och att förlora relationer. Att inte veta vad som kan hända nästa dag, om att leva i ständig förändring med dubbla roller. Kommer livet att gå vidare sen?, om förberedelser inför dödsfallet och att orka gå vidare efteråt. Slutsats: Närstående upplever många känslor och symtom, negativa och positiva, under väntesorgen. Upplevelsen präglas av snabba förändringar, förlust och saknad, samtidigt som vårdarrollen kan ge mening i tillvaron för att praktiskt stötta den sjuka. Vårdarrollen är ett sätt att moderera väntesorgen och att släppa fram den i hanterbara doser. Förberedelser inför dödsfallet och tiden närmast efter också, samtidigt som förberedelser kan ge skuldkänslor och separationsångest. Förståelsen för närståendes upplevelse och erfarenheter ger vården bättre förutsättningar för att uppfatta och möta närståendes behov, men ytterligare forskning behövs för att förstå vilka former av insatser som närstående önskar och behöver.

Att kommunicera på ett effektivt sätt med närstående inom onkologin är en viktig uppgift för sjuksköterskan. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa vad närstående upplever som god kommunikation, brister i den, samt att belysa eventuella orsaker till bristerna och förslag till förbättringar ur både närståendes och sjuksköterskors perspektiv. Joyce Travelbees omvårdnadsteori används som teoretisk referensram. Tio vetenskapliga artiklar analyserades och resultatet visade att god kommunikation karakteriseras av god information, gott bemötande, individanpassning samt utbildning och stöd; brister i kommunikationen karakteriseras av dålig information och dåligt bemötande; brister ansåg orsakas av dålig information, dåligt teamarbete, inre samt yttre faktorer; förbättring av kommunikationen ansågs kunna ske genom bättre information, bättre bemötande, bättre miljö, bättre teamarbete samt genom hjälp till bemästring. För att kommunikationen skall bli mer effektiv bör sjuksköterskan vara uppmärksam på de närståendes individuella behov. / The ability to communicate effectively with relatives in oncology is an important task for nurses. The aim of this literature study is to point out what relatives experience as good communication, flaws in communication, and to enlighten possible causes and suggestions to improvements from a relatives’ and nurses’ perspective. Joyce Travelbee’s nursing theory is used as a theoretical framework. Ten scientific articles were analyzed and the result showed that good communication was characterized by good information, a positive attitude, individualization and education and support. Flaws in communication were characterized by poor information, poor teamwork, inner and outer factors; improvements in communication was seen to be made through better information, better attitude, better environment, better teamwork and through supporting coping strategies. In order to make communication more effective nurses should pay attention to the individual needs of the patient’s relatives.

I Sverige finns ungefär 150 000 personer med demenssjukdom. Av dessa vårdas ca 70 procent av närstående. Att bli närståendevårdare medför en förändrad livssituation och risk för att bli utsatt för emotionell överbelastning. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika aspekter på, att som närstående vårda en person med demenssjukdom. En analys av elva vetenskapliga artiklar genomfördes. Resultatet visade att närstående såg vårdandet som en del av livet och ett sätt att visa sin kärlek. En betydelsefull aspekt var att upprätthålla den demenssjukes värdighet. Negativa upplevelser var bl a känslor av sorg och svårighet att kommunicera. Närståendes copingstrategier utkristalliserades i tre teman; åtgärder för att söka hjälp, kunskap och socialt stöd, anpassa och underlätta vardagen, samt emotionellt förhållningssätt. Resultatet i studien kan vara vägledande för utveckling av olika insatser som kan vara betydelsefulla så att vårdandet blir mer lust än nöd. / In Sweden there are about 150 000 persons with dementia. Approximately70 percent of these persons are being taken care of by family members. To become a family caregiver leads to a change of life, and a risk to be exposed to emotional strain. The aim of this literature study has been to illuminate different aspects of a relatives caregiving of a person with a dementia disease. An analyse of eleven scientific articles was made. The result showed that family caregivers looked upon caring as a part of life and a way to express their love. One important aspect was to maintain the dignity of the person with dementia. Negative experiences were for example grief and difficulty to communicate. Copingstrategies were divided into three themes; measures to look for help, knowledge and social support; to adapt and make everyday life easier; and emotional coping. The result in the study can be guidance for development of different efforts that can be important, so that caring becomes better than worse.

Cancerbeskedet har förödande effekt för den närstående likväl som för patienten. Det uppstår oftast negativa känslor som hjälplöshet, maktlöshet, ångest, oro, ilska och förlust av kontroll hos närstående. Syftet var att belysa närståendes upplevelser av att leva med patienter med hjärntumör. Metod är en litteraturstudie som baserar sig på tio vetenskapliga artiklar. Resultatvisar att närstående till hjärntumör patienter befinner sig i en mycket utsatt situation där de ofta saknar tillräckligt med stöd kanske framförallt från hälso- och sjukvården men även från familj och vänner. Både närstående och patienter upplever lättnad när de får tillfälle att samtala med personal om sin ångest och även om sina existentiella tankar. Att få information om sjukdomen och dess påverkan på patienten hjälper närstående att anpassa sig till den nya livssituationen. Avsaknad av stöd leder till osäkerhet och frustration och utanförskap hos närstående. Slutsats är att närstående till patienter med hjärntumörer lever i en situation som är extra svår på grund av patientens kognitiva påverkan. Mer forskning behövs för att kunna utveckla bra stöd för dessa närstående. / Cancer diagnose can be a disaster to both patients and their relatives. It causes negative emotion such as helplessness, powerlessness, anxiety, anger, worries and losing control in the life of the relatives. The aim of this study was to illustrate the experiences of the relatives on living with adult patients with brain tumour. The study is a literature review of ten scientific articles. The results show that the relatives to patients with brain tumour have difficulties with their everyday life. The relatives need support not only from family members but from healthcare as well. Both patients and relatives feel relief by talking to professionals about their anxiety and spiritual thoughts. Getting knowledge about this disease and the consequences it has on the patients contributes to a greater understanding for the relatives and helps coping with their new life situation. The relatives may experience insecurity and frustration due to lack of support. The relatives to patients with brain tumour experience a difficult situation in their daily life because of the effect of disease on patients’ personality. More research in this area is needed to develop efficient tools helping these relatives

Bakgrund: Frågan om anhörignärvaro vid återupplivningsförsök väcktes först 1982 i USA. Sedan dess har ämnet diskuterats och studerats, fördelar och nackdelar har vägts mot varandra, för såväl vårdpersonal som anhöriga. Att förlora någon som står en nära innebär en stor kris. Därför är det viktigt för vårdpersonal att veta hur de ska ta hand om den anhörige, i den kaotiska situation som återupplivningsförsöket faktiskt är.Syfte: Belysa upplevelser och attityder kring anhörignärvaro vid återupplivningsförsök, ur vårdpersonals och anhörigas perspektiv.Metod: Databassökningar skedde i CINAHL och PubMed. Tio studier med såväl kvantitativ som kvalitativ ansats, granskades och analyserades.Resultat: Resultatet redovisas under huvudkategorierna Vårdpersonals upplevelser och attityder samt Anhörigas upplevelser och attityder. Bland vårdpersonalen rådde delade meningar angående om anhöriga borde få närvara vid återupplivningsförsök eller ej. En del menade att närvaron var positiv för såväl de anhöriga, patienten som för vårdteamet. Andra ansåg att det inte fanns någon som helst anledning till att bjuda in anhöriga att närvara. Vårdpersonalen menade att tillgången till en stödperson var grundläggande för att anhöriga skulle kunna närvara. Bland anhöriga ansåg de flesta att det var deras rättighet att närvara vid återupplivningen av en närstående. I de fall då återupplivningsförsöket inte lyckades, kändes det skönt för de anhöriga att veta att patienten inte varit ensam under sin sista stund i livet. Konklusion: Det råder delade meningar bland vårdpersonal angående anhörignärvaro vid återupplivningsförsök. Bland anhöriga är åsikterna mer samstämmiga, och det ses som en självklarhet att få närvara. / Background: The question about family presence during resuscitation was first raised in the USA, in 1982. The topic has been discussed and studied ever since, from the perspective of the relatives as well as of the staff. When loosing a loved one, the relatives are in need of comfort and support. Therefor it’s important for the staff to know how to help the relatives in the best way during the resuscitation. Aim: To highlight experiences and attitudes of healthcare professionals and relatives regarding family presence during resuscitation.Method: The articles were found in the data bases PubMed and CINAHL. Ten studies, with both a qualitative and quantitative approach, were reviewed and analysed.Results: The result is presented in the two main headings The experiences and attitudes of the healthcare professionals and The experiences and attitudes of the relatives. Among the staff there were lots of different opinions regarding family presence during resuscitation. Some thought it was positive for the relatives, the patient and also for the team, while others thought that there were no reason for presence. A support person should always be present during family presence during resuscitation, according to the staff. Most of the relatives thought that it was their right to be present during resuscitation. In case of death, the relatives expressed satisfaction of knowing that the patient wasn’t alone in the end. Conclusion: Among healthcare professionals, there are differences in the views regarding family presence during resuscitation. Among most of the relatives, the presence during resuscitation is seen as a right.