Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och är en av våra största folksjukdomar. Det är en degenerativ sjukdom som är svårbehandlad. Alzheimers sjuka är i behov av vård och assistans. Anhöriga försöker anpassa sig efter de nya omständigheterna och utmaningar som Alzheimers sjukdom medför.Syftet: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att vårda närstående med Alzheimers sjukdom.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och deskriptiv design utfördes. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo.Resultat: Anhöriga som var vårdgivare till en anhörig med Alzheimers sjukdom upplevde många påfrestningar. Det är ett stressigt arbete och att bli vårdgivare har förändrat deras liv. Diagnosen skapade även konflikter i relationer eftersom de behövde samarbeta. Vilket kön vårdgivaren har och vilken relation som personer har till vårdtagaren spelar roll i vårdprocessen.Slutsats: Anhöriga erfarenhet att vårda närstående med Alzheimers sjukdom påverkar deras liv mestadels negativt. Det är en svår utmaning för de anhöriga att ta på sig rollen som vårdgivare. Alzheimers sjukdom ökar i världen och det är viktigt att sjuksköterskor och andra professioner inom hälso-och sjukvård kan stödja de anhöriga som är vårdgivare och få en inblick i vad de går igenom.

Den palliativa vården syftar till att främja livskvalitet för patienter och närstående trots livshotande sjukdom och präglas av att ha en helhetssyn på människan. Självbestämmande och lindrat lidande beaktas i den palliativa vården. En av de mest väsentliga uppgifter som sjuksköterskan har är att främja välbefinnande och bidra till god symtomlindring hos patienter som vårdas palliativt. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter inom palliativ vård. Den metod som har använts är en litteraturöversikt där tolv kvalitativa artiklar noggrant valdes ut, analyserades och skapade ett resultat. Resultatet belyser vikten av nära relationer mellan sjuksköterskor, patienter och närstående inom palliativ vård. Genom att lära känna patientens värderingar och behov kan sjuksköterskor skapa lugn och trygghet. Samarbete med närstående underlättar vården och ger möjlighet till delaktighet. Teamstödet är avgörande för att hantera emotionella påfrestningar, trots utmaningar och kunskapsbrist. Trots svårigheter ger vårdandet tillfredsställelse och ny syn på livet, även om sjuksköterskor upplever känslomässiga reaktioner och etiska dilemman i vården. Studien visar vikten av att förstå att palliativ vård kräver inte bara teknisk kunskap utan även en förmåga hos sjuksköterskan att hantera emotionella och etiska aspekter för att ge patienten en så bekväm och värdig sista tid i livet som möjligt.

Parkinsons sjukdom är en kronisk, progressiv, neurologisk sjukdom som cirka 20 000 personer i Sverige lever med. Patienterna som drabbats av sjukdomen är oftast över 55 år, men sjukdomen förkommer även i yngre åldrar. Det som sker i hjärnan vid Parkinsons sjukdom, är att nervceller, som framför allt producerar dopamin bryts ner och dör. Över tid minskar nivåerna av signalsubstansen dopamin i hjärnan, vilket bidrar till att signaler från olika delar i hjärnan inte kan transporteras vidare. När detta sker, kan symtom som skakningar eller förlångsammade kroppsrörelser ses. Ju lägre nivåer av dopamin desto mer ökar symtomen på Parkinsons sjukdom. Syftet med studien är att belysa faktorer som kan påverka patienters upplevelse av att leva med Parkinsons sjukdom. För att besvara studiens syfte, bearbetades sex kvalitativa och två kvantitativa artiklar med inspiration från Fribergs (2017, ss. 141–152) analysmetod för litteraturöversikt. Resultatet påvisar att patienter efter att ha diagnostiserats med Parkinsons sjukdom upplever ett ökat lidande. Livsstilsförändringar blir ett faktum, där patienternas nedsatta ork och förändrade energinivåer ligger till grund för deras nya liv. Resultatet i litteraturöversikten kan ligga till grund för att öka den enskilde individens kunskap kring sjukdomen. Men resultatet bidrar också till att sjukvården ska kunna tillhandahålla en mer personcentrerad vård som håller god kvalitet och därmed också erbjuder patienter med Parkinsons sjukdom den vård som de har rätt till.

Abstrakt Bakgrund: Parkinsons sjukdom är en kronisk neurodegenerativ sjukdom. Personen som lever med sjukdomen bor ofta fortfarande hemma och sköts av närstående. Syftet: var att beskriva erfarenheten av att vara närstående till en person med Parkinsons sjukdom. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med manifest innehållsanalys med induktiv ansats har använts i studien. Sjutton artiklar analyserades. Resultat: Analysen resulterade i fem slutkategorier: Att gå från närstående till att bli en vårdare, Att livet förändras och finna acceptans i det, Att finna stöd och kunskap i livet, Att hitta copingstrategier som underlättar livet och vardagen samt Att uppleva sorg och förlust. Slutsats: Studiens resultat visar att närstående är i behov av att få information och kunskap om Parkinsons sjukdom, liksom stöd och hjälp att hitta strategier för att få en fungerande vardag. Att få hjälp och stöd i att hantera sorg och förlust och förändringen att gå från närstående till att även vara vårdgivare. Nyckelord: Parkinsons sjukdom, närstående, erfarenheter, omvårdnad, kvalitativinnehållsanalys, litteraturstudie.

Vid ett vårdmöte är kommunikationen väsentlig. I vårdmöten där tolk används bryts relationen mellan vårdaren och patienten då det inte finns ett gemensamt språk. Ett vårdmöte utan bekräftelse kan bli problematiskt både för patient och sjuksköterska då det råder en viss osäkerhet kring huruvida den andre har förstått informationen. Ytterligare försvåras vårdmötet mellan patienten och vårdaren då en närstående, som oftast inte har kunskap inom tolkning, tar sig an uppgiften att utföra detta arbete. Arbetets syfte var därför att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att kommunicera med hjälp av patientens närstående som tolk i vårdmötet. Studien är en litteraturöversikt med kvalitativ ansats och har utförts genom analys av nio granskade vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att det finns både positiva och negativa erfarenheter, hos sjuksköterskan, av att använda närstående som tolk. Sjuksköterskans erfarenheter synliggör risker för patienten såväl som effektivitet som det bidrar med. Slutligen beskrivs hur närstående som tolk för patienten kan skapa ett vårdande möte som utvecklar relationen mellan sjuksköterskan och patienten. Samtidigt skapar närstående som tolk risker som kan innebära att patientens integritet samt sekretess inte bevaras.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ – 2 är ett kroniskt tillstånd som ökar världen över. Tillståndet kan drabba personer i olika åldrar. Sjuksköterskan har en betydande roll i personens egenvård i relation till kost- och motionsförändringar vid diabetes mellitus typ – 2. Litteraturöversikten utgår från Orems egenvårdsteori som teoretisk referensram då teorin fokuserar på egenvård.   Syfte: Syftet var att beskriva personers erfarenheter och upplevelser av rekommenderade kost och motionsförändringar vid diabetes mellitus typ – 2.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats och analyserades med hjälp av Fribergs sätt att tänka i fem steg.  Resultat: I resultatet identifierades två kategorier och sex subkategorier. Första kategorin var Behov av stöd med subkategorierna Stöd från sjuksköterska, Stöd från närstående och brist på stöd. Andra kategorin var Den nya vardagen med subkategorierna Utmaningar i kostförändringar, Utmaningar i motionsförändringar och Känsla av motivation. Resultatet påvisade att personer med diabetes mellitus typ – 2 upplevde att egenvård och stöd från omgivningen var viktiga delar för att genomgå förändringar i vardagen. Motivation upplevdes även viktig för att optimera en god egenvård.  Slutsats: Litteraturöversikten visade att personer med diabetes mellitus typ – 2 var i behov av stöd från närstående och sjuksköterskan. Information, stöd, utbildning och motivation var till en stor fördel för en god upprätthållen egenvård.

Bakgrund: Vård i livets slutskede innebär att sjuksköterskor ger vård i lindrande syfte. Närstående tillhör patienters närmaste krets som blir en viktig del i denna process. Närstående behöver stöd som kan ges i olika former. En del av sjuksköterskors roll är att involvera närstående i vården. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenheter av sjuksköterskors stöd vid livets slutskede. Metod: Metoden var en allmän litteraturstudie baserad på vetenskapliga orginalartiklar (n=13) som hämtades från databaserna PsycINFO, PubMed och Cinahl Complete, publicerade mellan 2016–2021. Kvalitetsgranskning gjordes utifrån Högskolan Kristianstads granskningsmallar för kvalitativa samt kvantitativa studier. Analysprocessen inspirerades av Fribergs femstegsmodell. Samtliga studier var etiskt godkända. Resultat: Resultatet visade att närståendes erfarenheter av sjuksköterskors stöd vid livets slutskede skilde sig åt. Sjuksköterskor som kommunicerade med närstående, delgav information och bjöd in till delaktighet i vården ansågs betryggande och stöttande. Närstående som inte fick ta del av detta kände stor oro och tappade förtroendet för sjuksköterskorna. Diskussion: Kvalitén i litteraturstudiens metod diskuteras utifrån Shentons trovärdighetsbegrepp för kvalitativa studier: Tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. De kvantitativa begreppen diskuterades utifrån: intern validitet, reliabilitet, statistisk validitet samt extern validitet.Nyckelfynden i resultatet var information och kommunikation kring patientens vård och vårdprocess, delaktighet i vården och emotionellt stöd under vårdtid och efter bortgång. Fynden diskuteras utifrån systemteorin och tidigare forskning med anknytning till samhällsperspektiv och etiska dilemman. Slutsats: Det finns behov av fördjupning och förlängning av utbildning på universitetsnivå samt verksamhetsnivå. Verksamheter bör införa närståendestöd samt uppföljningssamtal efter bortgång.

Bakgrund: Palliativ vård är en komplicerad och krävande del av vården, både för vård- och omsorgspersonal och för de som är närstående till patienten, därför behövs ökad förståelse för vad palliativ vård innebär, hur bemötandet upplevs och vilka problem som kan uppstå mellan närstående och sjuksköterskan.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av sjuksköterskans bemötande i samband med den palliativa vården inom den kommunala sektorn i Sverige.  Metod: En litteraturöversikt med en kvalitativ ansats baserad på fjorton vetenskapliga artiklar som analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell.  Resultat: Arbetet har delats upp i tre huvudkategorier och åtta kopplade underkategorier: Att inte bli involverad; upplevd brist på information, bristande information kring ny teknik, bristande kommunikation. Brist i sjuksköterskans kunskap och det viktiga stödet; emotionellt stöd, delaktighetens betydelse, skapandet av en trygghet och involvering, upplevd tacksamhet och estetiskt bemötande. Resultatet påvisade både negativa och positiva aspekter på sjuksköterskans bemötande i samband med den palliativa vården inom den kommunala sektorn. Slutsats: Palliativ vård är ett mycket diffust och svårt område att sätta sig in i. Närstående behöver bli bättre informerade och sjuksköterskan behöver vara noga med att involvera närstående i omvårdnaden runt den sjuka personen. Sjuksköterskan bör även vara väl påläst om palliativ vård och tillhörande specifika sjukdomar samt vara noga med att kommunicera med de närstående. Dessa fynd anses vara av vikt för sjuksköterskor som arbetar med palliativ vård, då det kan vara avgörande för kvalitén på det viktiga omvårdnadsarbete som de gör.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk psykiatrisk sjukdom som definieras av ett förändrat stämningsläge. Individen går igenom maniska, depressiva och hypomana episoder beroende på om de har en bipolär sjukdom typ I eller typ II. Sjukdomen påverkar individernas liv och deras livsvärld, samt deras sätt att se på sig själva och deras omgivning. Allmänsjuksköterskans främsta uppgift vid vård av individer med en bipolär sjukdom är att ge stöd och rätt verktyg för att individen ska må så bra som möjligt i sin sjukdom.   Syfte: Att beskriva hur närstående påverkar en individ med diagnosen bipolär sjukdom.  Gör så här: En kvalitativ metod med en induktiv ansats. En litteraturöversikt där fem självbiografier har granskats. Resultat: Resultatet har fyra olika teman med olika subteman. De teman som framkom var; Negativ påverkan på sjukdomen, en hjälpande hand, trygghet i livet och får mig att orka fortsätta.  Slutsats: Sammanfattningsvis visar resultatet på vikten av att involvera närstående i vården om individen med den bipolära sjukdomen har en nära och bra relation till sina närstående. Närstående visade sig ha en större påverkan än vad vi tidigare trott både på ett negativt och positivt sätt. Därav är det viktigt att som sjuksköterska hjälpa till kring involvering av närstående.

Allt fler personer väljer idag att vårdas hemma palliativt under den sista tiden i livet. Detta innebär ett ökat ansvar och stora förändringar i livet, för de anhörigvårdare som ska vårda den sjuka närstående i hemmet. Sjuksköterskor har en plikt i att bemöta anhöriga såväl som patienten i vården, samt ge god information och stöd. Med stödet av vårdpersonalen kan anhörig vårdaren uppnå hälsa och välbefinnande, i den utmanande situationen de befinner sig i. För att bättre skapa en förståelse kring anhörigvårdares behov i vården, har författarna valt att göra en kvalitativ litteraturstudie. Detta görs för att belysa anhörigas upplevelser när en närstående vårdas i hemmet vid livets slutskede. En integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes har gjorts för att belysa detta fenomen. Tio artiklar av forskningsstudier som belyser anhörigvårdares upplevelser i den palliativa vården hemma, har analyserats och beskrivits. Nya teman har skapats som presenterats i resultatet. Resultatet visar att anhörigvårdare upplever en känsla av plikt och en förväntning från andra på att vårda den närstående, samt konsekvenser på sin hälsa. De beskriver olika coping strategier för att hantera utmaningen av situationen. De upplever även ett behov av information och kunskap från vårdpersonal och familj, för att uppnå en känsla av trygghet i vårdandet. Resultat fynden som presenterats i denna litteraturstudie bekräftas av andra studier i diskussionen. De kliniska implikationerna av detta arbete är vikten av att vårdpersonal bemöter anhöriga utifrån deras behov i vårdandet, för att främja anhörigas välbefinnande och hälsa.